Motion till riksdagen
1989/90:Kr256

av Carl Bildt m.fl. (m)

Mot.

Kulturpolitiken 1989/90

Kr256

Innehåll

1. Moderat kultursyn 2

2. Moderata förslag 2

3. Socialdemokratisk kulturpolitik hämmar utvecklingen 3

4. Vår utgångspunkt är intresse och engagemang 4

5. Kulturen verkar i ett internationellt sammanhang 5

6. Frihet i radio och TY 5

7. Grunden skall läggas tidigt 6

8. Kulturens finansiering 6

9. Andra finansieringskällor 8

10. Kulturen och arbetsmarknaden 8

11. Kulturskaparnas villkor 9

12. Vården av kulturmiljön 10

13. Bildkonst och museer 11

14. Musik och teater 11

15. Litteratur 12

16. Hemställan 12

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Kr256

1

1. Moderat kultursyn

Frihet på kulturområdet är konstnärens frihet att skapa utan offentlig styrning.
Det är också medborgarens rätt att ta del i ett kulturliv präglat av
mångfald och kvalitet.

Kulturpolitiken skall syfta till att understödja frihet, mångfald och kvalitet.
Den får däremot inte bli ett instrument för partipolitiska strävanden eller
kulturpolitiska moderörelser.

Dessa principer måste beaktas vid lagstiftning och bidragsgivning inom
kultursektorn. De skall också vara vägledande vid beslut om media, skatter,
arbetsmarknadsfrågor etc. vilka indirekt påverkar kulturområdet.

Kultur skapas inte av politiker men det allmänna kan medverka till att
främja ett kreativt kulturklimat och att slå vakt om en levande kulturtradition.

2. Moderata förslag

I det följande presenteras ett antal moderata förslag inom eller med anknytning
till kulturområdet. De viktigare kan sammanfattas i följande punkter.

Kulturpolitiken skall medverka till att ge alla kulturyttringar utvecklingsmöjligheter.
Det är det unga nyskapandet, de smala kultursektorerna och de
eftersatta grupperna som behöver stöd. Däremot tar vi avstånd från en kulturpolitik
som gynnar det politiska och fackliga etablissemanget. Kulturen
har ett värde i sig och får aldrig bli ett instrument för att förändra samhället
i socialistisk riktning.

Den svenska kulturen har ständigt stått under stark påverkan från de stora
europeiska kulturnationerna. De senaste decennierna har inflytandet från
USA varit stort. Förändringarna i Central- och Östeuropa liksom framväxten
av samarbetet inom EG kommer att leda till ytterligare påverkan. Idag,
liksom under vissa tidigare perioder, påverkar invandringen vår kultur. Även
om dessa inflytelser gör vårt lands kultur mindre ”svensk” ser vi moderater
de internationella kulturkontakterna som någonting i grunden värdefullt, ja,
omistligt. De bör därför främjas och befästas.

Ett rikt kulturliv kan endast finnas i ett öppet och kreativt samhälle. I ett
intolerant samhällsklimat, där kulturens uttrycksmedel monopoliserats, hotas
det intellektuella skapandet. Fria media är därför ett centralt inslag i ett
kultursamhälle.

Barnens kulturintresse grundläggs i hemmet. En familjepolitik som ger
människor frihet att själva ordna sin tillvaro, skapar möjligheter för en god
kontakt mellan generationerna. Detta har avgörande betydelse för bevarandet
av en levande kulturtradition i ett land.

Skolan är samhällets främsta kulturinstitution. Dess yttersta ansvar är att
låta varje individ utvecklas i enlighet med sina bästa förutsättningar. Moderat
skolpolitik vill ge skolan nya möjligheter att leva upp till detta krav genom
att sätta kunskapsförmedlingen i centrum och ge eleverna en ökad valfrihet.

Det offentliga kulturstödet skall vara kvalitetsinriktat. Statens kulturråd
har fått en alltför styrande roll. Kulturrådet bör avskaffas. Bidragsfördelande
uppgifter skall handläggas av en rad sinsemellan oberoende organ.

Mot. 1989/90

Kr256

2

I

I

En kulturens regionalisering värd namnet bör genomföras. Mottagare av
bidrag måste själva delta i fördelningen av medel och få ökade möjligheter
att utnyttja stödet i enlighet med sina egna önskemål. Riksinstitutionerna
liksom Sveriges Radio-koncernen bör ta ett ökat ansvar för att kulturen når
ut till hela landet.

I Merparten av kulturkostnaderna betalas av medborgarna själva. Huvuddelen
av all högtstående kultur har tillkommit därför att några betalat för det
I värdefulla, liksom andra valt att betala för det triviala eller underhaltiga. En
kulturpolitik som motarbetar marknaden är därför missriktad. I stället bör
kulturens företrädare utveckla sina marknadskontakter och söka rikta in kulturintresset
på det goda utbudet.

Moderata samlingspartiet välkomnar enskilt ekonomiskt stöd till kulturen.
Stödet kan ha formen av gåvor från privatpersoner eller företag. Sådana bidrag
skulle kunna kanaliseras genom kulturfonder. En annan värdefull stödform
är sponsring. Den vidgar kulturens ekonomiska ramar och ökar intresset
för kultur samtidigt som risken för politisk styrning minskar.

Arbetsmarknadsmyndigheterna har allt mer fått rollen som finansiärer
inom kultursektorn, framför allt genom systemet med beredskapsarbeten.
Det har lett till ryckighet i fråga om vården av kulturmiljön och till ett oklart
ansvar för personalen vid många kulturinstitutioner. Offentliga verksamhe1
ter inom kultursektorn bör handläggas av respektive fackmyndighet.

Kulturskaparnas ekonomiska villkor är svåra, bl.a. genom den hårda beskattningen
av egenföretagare. Vi förordar en ekonomisk politik och en
skattepolitik som avsevärt skulle förbättra situationen även för kulturskaparna.
Monopolet för arbetsförmedling bör avskaffas. Konstnärernas möjligheter
att presentera sina alster inom och utom landet måste förbättras.
Ersättning bör utgå till tonsättare och fonogramartister från dem som lånar
deras verk.

Moderata samlingspartiet vill ge riksantikvarieämbetet resurser att ta sitt
ansvar för kulturmiljövården. Ytterligare satsningar utöver vad regeringen
föreslår behövs inom fornminnesvården, för bevarandet av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse och för restaurering av hotade konstskatter. Möjligheter
för anbudskonkurrens bör öppnas för vetenskapligt kvalificerade uppdragstagare
på dessa områden.

Bildkonsten drabbas, om inkomstskatteutredningens förslag genomförs,
av dels den utvidgade momsen, dels skatt på vidareförsäljning av konst och
antikviteter. De föreslagna skatterna bör avvisas. Statens konstmuseer saknar
medel att köpa in vår tids konst och lokaler att permanent visa den moderna
svenska konsten. Inköpsanslaget bör därför förstärkas och en utbyggnad
av moderna museet projekteras.

En ny musikteater i Göteborg har betydelse för hela västra Sverige. Staten
bör, i samarbete med berörda primärkommuner, ta ett nytt initiativ så att
detta länge diskuterade projekt kan förverkligas, varvid även stöd från näringslivet
skall välkomnas.

Trots det statliga litteraturstödet finns endast ett fåtal titlar av den klassiska
europeiska litteraturen att tillgå i den svenska bokhandeln. Detta är ett oaci
ceptabelt förhållande för en kulturnation. En översyn av litteraturstödets inriktning
är därför påkallad.

Mot. 1989/90

Kr256

3

3. Socialdemokratisk kulturpolitik hämmar utvecklingen

Socialdemokraterna slits mellan ambitionen att göra den seriösa kulturen
tillgänglig för alla och att skapa en särskild kultur för s.k. underpriviligerade
grupper. Den senare modellen blir allt mer dominerande och är ett uttryck
för den socialdemokratiska människosynen: Välinformerade beslutsfattare
skall ha ansvaret för folkets breda massa. Kulturen ses inte som ett värde i
sig utan som ett medel att styra utvecklingen och omvandla samhället i socialistisk
riktning.

I linje med detta stödjer socialdemokraterna kulturspridning på arbetsplatserna;
inte byggd på ideella insatser från de anställdas sida utan med
fackligt huvudmannaskap. Ett särskilt Arbetets museum gynnas ekonomiskt
av staten på ett helt unikt sätt. Folkets hus-rörelsen ges särskilda förmåner.

Socialdemokratisk kultursyn och människosyn leder till kollektiva lösningar
och beroende av politiska beslut. Därför har det offentliga kulturstödet
centraliserats och ideellt bedrivna kulturyttringar motarbetats.

Kultur som inte stöds av bidrag stämplas som kommersiell trots att den
ofta bärs upp av ett levande kulturintresse hos både producent och konsument.
Genom en negativ hållning till sponsring av kulturell verksamhet begränsas
utbudet av god kultur och många arbetstillfällen för kulturarbetare
går förlorade.

Om inkomstskatteutredningens förslag genomförs försvåras kulturskaparnas
arbete. Det oförändrat höga skattetrycket och byråkratin hämmar utvecklingen
av skapande verksamhet.

Genom brister i skolans undervisning och genom den sänkta kunskapsoch
bildningsnivån utestängs många från möjligheten att tillgodogöra sig ett
varierat utbud av kulturyttringar.

Socialdemokraternas inställning till radio och TV förhindrar alternativ
som skulle ge ökad valfrihet för konsumenterna, fler arbetstillfällen för kulturskapare
och fler program med kulturellt innehåll.

4. Vår utgångspunkt är intresse och engagemang

Vår tillvaro formas av de grundläggande värderingar som genomsyrar vårt
samhälle samt av de resurser vi förfogar över. Sammantaget är arbetsorganisation
och handlingsmönster ett uttryck för vår kultur. Men kultur är också
något mer svårfångat. Kultur uttrycker värderingar, ger upplevelser, möjlighet
till identifikation och utgör bas för fortsatt utveckling.

1 perioder av välstånd och tillväxt ökar möjligheterna för såväl den enskilde
som det allmänna att satsa på kulturen. I svåra tider kan kulturen vara
den länk som skapar sammanhållning, uthållighet och vilja att söka nya lösningar.
I båda fallen är det viktigt att öka valfriheten och lägga besluten i
människornas egna händer.

Många människor gör med små medel kulturinsatser av stort värde. Musikföreningar,
konstföreningar och teatergrupper engagerar barn och vuxna.
Många byggnader och kulturminnesmärken vårdas pietetsfullt av sina ägare.
Allt detta kännetecknas av starkt och personligt engagemang.

Kyrkor och samfund bedriver kulturverksamhet av hög klass och med stor
bredd. Kyrkomusik och kyrkosång är värdefulla kulturyttringar. Våra kyr

Mot. 1989/90

Kr256

4

kor är oersättliga kulturminnesmärken. Där finns bildkonst och textilier.
Kyrkornas och samfundens förkunnelsearbete är viktiga delar av svenskt
kulturliv. Kyrkan har också sin del av ansvaret för bevarande och förnyelse
av kulturen.

Det är en viktig kulturpolitisk uppgift att göra kulturen tillgänglig samt att
skapa förutsättningar för fler att vara delaktiga i skapandet av god kultur.

5. Kulturen verkar i ett internationellt sammanhang

Invandringen leder till att vårt samhälle får nya värdefulla kulturella dimensioner.
Den gränsöverskridande kulturen är en väg till kunskap och förståelse.

Förändringarna i Central- och Östeuropa liksom framväxten av ett ökat
samarbete mellan länderna i Europa kommer att ytterligare påskynda och
intensifiera de internationella kontakterna.

Kulturfrågor har nu fått ett genombrott i EG-samarbetet. 1987 lade EGkommissionen
fram ett principprogram, som innehåller riktlinjer för kultursamarbetet
fram till 1992. Ett ambitiöst program för tiden efter 1992 har
också påbörjats.

EG-samarbetets målsättning är att i första hand hjälpa européerna att utveckla
sin lokala och regionala egenart, att upptäcka grannländernas kultur
och att vårda det gemensamma europeiska arvet.

Programmet tar upp frågor om kulturinformation, sponsring, stärkande
av kulturlivet i skilda regioner och av kunskaper i främmande språk, underlättande
av kulturminnesvård och ett handlingsprogram för kulturutbildningar.
Ett stipendiesystem har inrättats för litteraturöversättning, filmproduktion
och projektstöd till kulturevenemang.

För Sverige och svenska medborgare är möjligheterna att komma i åtnjutande
av stipendiesystemet nästan obefintliga. Särskilt svårt har det blivit att
upprätthålla vetenskapliga kontakter inom kulturområdet. Sverige bör
verka för att få delta i EG:s kultursamarbete. Ett möte mellan kulturer ökar
kraven på insatser för att bevara det egna landets kulturarv och föra det vidare.

6. Frihet i radio och TV

De flesta människor får huvuddelen av sina kulturupplevelser genom radio
och television. Det som speglas i TV har ett sådant genomslag att det blir
avgörande för vad som anses viktigt och därigenom påverkar debatten även
i andra medier.

Moderata samlingspartiet vill upphäva monopolet i etern. Bl.a. förordar
vi att tillstånd ges för nya reklamfinansierade TV-kanaler. Vi har vidare
krävt att nuvarande hinder för mottagande av satellitsändningar skall upphöra.
Det har stor betydelse för den kulturella utvecklingen att Sverige inte
avskärs från ett internationellt programutbud.

Radio- och TV-monopolets ansvar regleras i avtalen mellan staten och
Sveriges Radio-bolagen. Moderata samlingspartiet anser att Sveriges Radio
genom en allsidig kulturbevakning bättre måste leva upp till avtalens intentioner.

Mot. 1989/90

Kr256

5

Genom ökade sändningsmöjligheter och ett ökat programutbud ställs de
svenska kulturskaparna inför en ny situation. Fler kulturprogram skulle produceras
och kulturskaparnas tjänster efterfrågas i större utsträckning.

Reklaminslag är en förutsättning för den frihet i etern som moderata samlingspartiet
förordar. Reklam skall kunna förekomma i radio och TV, dock
ej i licensfinansierade kanaler. Detta skulle vitalisera det lokala kulturlivet
och resultera i ytterligare arbetstillfällen för kulturskaparna.

7. Grunden skall läggas tidigt

Ett tidigt kulturintresse är en investering för framtiden. Det utgör grunden
för enskilda människors utveckling och för nationen. En ”kulturell kompetens”
får sin särskilda betydelse mot bakgrund av den ökade internationaliseringen
både inom våra gränser och i kontakterna med omvärlden.

Det största ansvaret för överföring av kunskap och kulturmönster ligger
hos familjen. Ett uttryck för vår syn i dessa frågor är förslaget om vårdnadsbidrag
som ökar valfriheten för föräldrarna och ger dem ökade möjligheter
att vara tillsammans med sina barn.

I förskolan skall barnen få stöd för att utveckla språk och begrepp. De
skall tränas att lyssna och lära. Det gäller såväl formell inlärning som överföring
av goda vanor, lekar, delar av vår sång- och sagovärld och mycket annat.
Moderata samlingspartiet anser att en viktig uppgift för förskolan är att genom
konsekventa förebilder ge barn erfarenheter och vanor som lägger
grunden för framtida utbildning och kulturintresse.

Skolan är i sig en kulturförmedlande institution. Kultur är inte en projektverksamhet
som kan åsättas en särskild beteckning. Skolans hela verksamhet
ger grunden för nya kunskaper och nya upplevelser. Moderata samlingspartiet
anser att skolans kulturansvar inte skall fogas till undervisningen, det
skall genomsyra den.

Läsglädje och insikter i t.ex. historia är nödvändiga förutsättningar för att
senare i livet kunna tillgodogöra sig konst, musik och litteratur. Mot denna
bakgrund finner vi det illavarslande att skolöverstyrelsen föreslår att historieämnet
skall få minskad tid i gymnasieskolan.

Den kommunala musikskolan är ett värdefullt komplement till skolans reguljära
musikundervisning. Även inom andra ämnesområden, däribland de
estetiska, finns behov och intresse av fördjupade studier. Vi förordar en
ökad valfrihet i fråga om studieinriktningen i alla skolformer. På alla studienivåer
måste de möjligheter utnyttjas som enskilda utbildningsanordnare,
studieförbund och andra erbjuder.

Lärare har en nyckelroll som förmedlare av kunskap om vår kultur och
om de värderingar som präglat dess framväxt. Eleverna bör medverka till att
skapa och upprätthålla en estetiskt tilltalande skolmiljö.

8. Kulturens finansiering

Huvuddelen av kulturutgifterna betalas direkt av medborgarna själva. Gram- '
mofonskivor och kassetter utgör viktiga faktorer för en alltmer musikintresserad
ungdom och försäljningen visar inga tendenser att minska. Ett stort

Mot. 1989/90

Kr256

6

antal privatteatrar drivs helt kommersiellt och detsamma gäller delar av bokutgivningen.
Konsumenternas val är en viktig reaktion från ”marknaden”.

Någon klar gräns existerar inte mellan ett kommersiellt och ett icke-kommersiellt
utbud. Det finns en skala från helt självbärande till helt understödd
kultur. Inte heller finns något klart samband mellan hög kvalitet och ickekommersiell
kultur. Många av kulturens finaste yttringar har tillkommit på
marknadsmässiga villkor.

Det offentligas stöd till kulturen skall inte korrigera marknadskrafterna
utan medverka till ökad bredd och mångfald. Erfarenheten visar att det i
praktiken är svårt att göra ändringar i offentlig verksamhet. Stödet riskerar
att bli konserverande och styrande.

För att motverka dessa effekter och göra det offentliga kulturstödet kvalitetsinriktat
bör det fördelas av flera självständiga organ så att olika värderingar
kan göra sig gällande.

Vi underkänner således kulturrådets orimligt stora inflytande över fördelningen
av statens kulturstöd och därmed över utvecklingen inom kulturområdet.
Statens kulturråd bör därför avvecklas och fördelningen av bidrag decentraliseras.

Det statliga stödet till regional och lokal kulturverksamhet har påtagliga
brister:

- Besluten är centraliserade.

- Bidragen är detaljreglerade.

- Skilda stödordningar blandas (musiklivet).

- Regionala orättvisor uppstår.

Den nuvarande regeringens önskan att låta staten gå in i de enskilda institutionernas
verksamhet framgår särskilt tydligt av kulturrådets roll vid fördelningen
av stödet till museiväsendet såsom den beskrivs i årets budgetproposition.
Enligt moderat uppfattning är det angeläget att det statliga stödet ger
frihet att forma regionala och lokala lösningar. Det kan då bli ett inslag i en
framsynt regionalpolitik. Kulturstöd får särskilt stor effekt om det kanaliseras
till frivilliga krafter med lokal förankring.

Stödet till regional och lokal kulturverksamhet bör präglas av följande:

- Fördelningsbesluten skall så långt möjligt fattas av bidragsmottagarnas
organisationer själva eller av annan sådan sammanslutning.

- Detaljreglering skall undvikas.

- Regional rättvisa skall gälla.

Riksdagen har tidigare hos regeringen begärt utredning av det regionala och
lokala kulturstödets utformning. Något förslag om utformningen av detta
stöd har dock inte kommit. Riksdagen bör därför begära ett sådant förslag
grundat på ovan angivna principer.

Skall kulturinstitutionerna utvecklas måste de ha ett inbördes idé- och personutbyte
och nära kontakt med sin publik, sin marknad. För att Sverige
skall kunna hävda sin plats som kulturnation är det nödvändigt att våra nationella
kulturinstitutioner kan mäta sig med motsvarande internationella institutioner
och idka utbyte med dem. Nationalscenerna måste medverka i
turnéer och i radio- och TV-föreställningar.

Teater- och musikinstitutioner liksom teater- och konstföreningar har alla

Mot. 1989/90

Kr256

7

ansvar för att nå ut till enskilda människor, organisationer och företag. Det
är därför principiellt fel att statens resurser för sådana åtgärder kanaliseras
till Skådebanan. Vi förordar att stödet till Skådebanan upphör och att bidrag
ges direkt till berörda institutioner och organisationer.

9. Andra finansieringskällor

Sponsring och mecenatverksamhet öppnar en möjlighet till ytterligare satsningar
inom alla områden. Det gäller stipendier, möjlighet till fler turnéer,
uppsättningar, föreställningar etc.

Kultursponsring ger ett mervärde för sponsorerna. Ett företags engagemang
ökar kulturintresset hos personalen och medverkar till att nya grupper
blir delaktiga.

Vid sponsring måste vissa förutsättningar gälla. De institutioner som det
allmänna tagit ansvar för skall ha sin grundtrygghet säkrad oberoende av
sponsorsmedel. Sponsorsinsatser bör ej leda till sänkta offentliga bidrag. Ej
heller får den konstnärliga integriteten eftersättas.

Moderata samlingspartiet anser att en aktiv medverkan från företag och
enskilda leder till ökat intresse för kultur och bidrar till ett rikare kulturliv.

Vi finner det angeläget att nya möjligheter skapas för alla som så önskar
att bidra till kulturlivet i vårt land. På andra områden, t.ex. inom medicinen,
har stora fonder byggts upp av enskilda medel till gagn för hela samhället.
Genom uppbyggnaden av kulturfonder skulle enskilda medel i högre grad
kunna komma kulturlivet till del.

Fondmedlen bör inte användas för permanentstöd till olika aktiviteter
utan stå till buds för särskilda insatser inom skilda kulturområden.

1 vissa fall skulle initiativ kunna tas till bildandet av regionala fonder i avsikt
att särskilt stödja kulturlivet i den egna regionen. Många skulle å andra
sidan kanske hellre vilja stödja en fond med inriktning mot ett särskilt kulturområde,
t.ex. kulturminnesvården.

Staten bör aktivt medverka i uppbyggnaden av stöd till kulturfonder.
Detta kan t.ex. ske genom att staten går in med bidrag som svarar mot hälften
av skänkta medel upp till ett visst belopp.

Vi anser att regeringen bör överväga hur bildandet av kulturfonder skall
kunna stimuleras och vilka medel som kan göras tillgängliga för detta. Regeringen
bör därvid överväga vilka principer som skall gälla för erhållande av
stöd och hur regler skall utformas som stimulerar tillkomsten av kulturfonder.

Vi vill också peka på möjligheten att aktualisera andra inkomstkällor, som
t.ex. stödföreningar, försäljning av konstböcker, souvenirer av god kvalitet
och föremål som är överflödiga i museisamlingar. Överenskommelser som
träffats i samband med donationer måste givetvis respekteras.

10. Kulturen och arbetsmarknadspolitiken

Sedan mitten av 80-talet minskar antalet beredskapsarbeten och det står nu
klart att kulturmiljövården inte kan fungera utan egna resurser. Riksantikvarieämbetet
anför att det inte är ändamålsenligt att ha ett för hela landet likartat
system för planering, verkställighet och uppföljning av de kulturvårdande

Mot. 1989/90

Kr256

8

insatserna. Det måste ersättas av arbetsformer och samarbetsmönster som
passar de förutsättningar som gäller i olika län.

Under 1960-talet kom en väsentlig del av landskaps- och byggnadsvården
att bli ett led i de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Betydande resurser
tillfördes kulturmiljövården som emellertid kom att fungera som regulator
för budget och sysselsättning. Det är vidare principiellt tveksamt att ha två
statliga huvudmän för kulturstödet.

Inom ramen för AMS verksamhet utförs inom kultursektorn ett stort antal
årsverken med hjälp av lönebidrag. Som exempel kan nämnas att antalet årsverken
med lönebidrag vid landets museer 1987 uppgick till 843. Antalet sysselsatta
med lönebidrag torde röra sig om långt över tusen personer.

Under 1988 upphörde möjligheterna att bedriva byggnadsvård med hjälp
av beredskapsarbeten. De anslag riksdagen beviljat Riksantikvarieämbetet
för byggnadsvård är otillräckliga.

En förändrad användning av jordbruksmark kommer att leda till att spår
av medeltida bosättning riskerar att utplånas om inte kunskap och resurser
tillförs landskaps- och kulturminnesvården.

Riksantikvarieämbetet bör får resurser för att klara utbildning, information
och uppföljning inom forn- och landskapsvården. Strävan skall vara att
utveckla samarbetet mellan ägare och andra intressenter så att kulturhistoriskt
intressanta miljöer och byggnader bevaras.

Vi förordar i vår motion angående arbetsmarknadspolitiken en smidigare
utformning av arbetsmarknadsstödet med flexibla lönebidrag. Därvid bör
kulturinstitutionernas behov av fasta tjänster för en varaktig verksamhet
säkras genom att resurser överförs till kultursektorn.

Kulturverksamheten som helhet skulle gynnas av att kulturellt verksamma
personer snabbt och enkelt kan komma i kontakt med dem som önskar utnyttja
deras tjänster. Den statliga arbetsförmedlingen fungerar ej. Full frihet
måste råda så att uppdrags- och arbetsförmedling kan bedrivas i privat regi.

11. Kulturskaparnas villkor

Avgörande för kulturskaparnas arbetsvillkor är det allmänna samhällsklimatet.
I ett öppet, demokratiskt samhälle som välkomnar fritt tankeutbyte
främjas den kulturella utvecklingen. Konstnärer och andra kulturskapare
måste få sådana arbetsmöjligheter att deras konstnärliga verksamhet inte i
onödan hämmas av ekonomiska bekymmer.

Många kulturskapare har oregelbundna inkomster. De som har låga inkomster
kombinerar ofta sin kulturella verksamhet med annat arbete.

Uppgörelsen om skatterna mellan socialdemokraterna och folkpartiet innebär
att rätt till avdrag för underskott i annan förvärvskälla slopas. Moderata
samlingspartiet anser att rätten att kvitta underskott mot överskott vid
förvärvsarbete eller i annan näringsverksamhet skall behållas och att någon
begränsning av värdet ej skall ske.

För den som har sina inkomster ojämt fördelade finns behov att kunna
utjämna inkomster över åren. För närvarande finns vissa möjligheter till
detta genom bl.a. så kallat upphovsmannakonto. Enligt skatteförslaget skall
denna möjlighet begränsas. Vi anser att rätten till avsättning bör finnas kvar.

Mot. 1989/90

Kr256

9

För många kulturarbetare uppstår problem genom att de redan vid låga
inkomster beläggs med egenavgifter även om inkomsten inte ger rätt till exempelvis
ATP. Genom ojämn inkomst kan ett år med höga inkomster dessutom
innebära att man får betala egenavgifter för inkomster över det belopp
för vilket ATP-förmåner beräknas. Detta system består enligt skatteuppgörelsen.
Genom grundavgiften som beläggs på passiva näringsinkomster förstärks
den bristande förmånsanknytningen. Det moderata skatteförslaget innebär
att man successivt ändrar socialförsäkringssystemet så att avgifterna
anknyts till förmånen. De delar av egenavgifterna som är att betrakta som
ren skatt bör enligt vår mening successivt avskaffas.

Regeringen kommer efter vad som är känt att föreslå att moms skall erläggas
vid försäljning av konst. I dag är en konstnär inte skyldig att betala moms
när han säljer egna konstverk. Ett galleri behöver heller inte ta ut moms under
förutsättning att galleriet fungerar som ombud för konstnärer. Vi avvisar
denna nya moms.

En bildkonstnär, författare eller annan fri kulturskapare som skall etablera
sin verksamhet möter svårigheter särskilt under de första verksamhetsåren.
Generösa avdragsregler för utvecklingskostnader är därför väl motiverade.
Om en avdragsrätt av den här arten inte skall förfela sitt syfte bör den
rimligen omfatta även sådana löpande kostnader som ligger längre tillbaka i
tiden än ett år vilket för närvarande gäller. Vi förordar i stället tre år. Det är
också viktigt att kulturskapare möts av generositet vid bedömningen av rätt
till avdrag för genomförda studieresor och kostnader i övrigt.

Det är angeläget att de som lånar verk av tonsättare och fonogramartister
på biblioteken också ersätter dessa för detta. Ersättningen bör beräknas på
samma grunder som gäller för litterära upphovsmän. Villkoren för fördelning
av stödet bör utformas genom avtal mellan parterna på samma sätt som
sker beträffande biblioteksersättning.

12. Vården av kulturmiljön

Vi har ansvar för att skydda och bevara värdefulla miljöer och lämningar
från äldre tid. Förstöringen av våra kulturskatter har nu nått en sådan omfattning
att många kulturminnen inte längre kan räddas. Skulpturer vittrar
sönder, underhållet av kyrkor och konstskatter försvåras och fördyras för
varje år.

Dessvärre förmår staten inte ens ta hand om sina egna byggnader och kulturminnesmärken.
Underhållet är ofta svårt eftersatt. Kommande generationer
kan döma oss hårt för brister i fråga om byggnads-, natur- och landskapsvård.
De statliga medel som står till förfogande täcker inte de överkostnader
som drabbar dem som vill hålla kulturhistoriskt värdefull egendom i gott
skick.

På många håll finns fornlämningar som fördyrar byggandet. Riksantikvarieämbetet
har ett reellt monopol på de utgrävningar som kan behöva göras.
Den vetenskapliga kompetens som finns inom och utom landet bör kunna
utnyttjas friare så att anbudskonkurrens får råda på detta område.

De statliga bidragsmedel som står till förfogande för vård av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse är helt otillräckliga och bör därför förstärkas ut

Mot. 1989/90

Kr256

10

över regeringens förslag. Även låneramen för ombyggnad av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse måste vidgas. Vi avvisar också, bl.a. mot denna
bakgrund, förslaget om att avdragsrätten för underhåll av mangårdsbyggnader
skall tas bort.

Insatser mot luftförorenings- och försurningsskador måste vidtagas med
skyndsamhet så att den ständigt pågående förstörelsen begränsas. Regeringens
förslag på denna punkt innebär en real nedskärning. En förstärkning är
i stället påkallad.

Sverige måste ha tillgång till yrkesmän med kunskaper om äldre byggnadsteknik
och materialteknik. Åtgärder måste vidtas för att stärka utbildningen
i byggnadsvård, äldre byggnadsteknik och materialframställning. Om staten
visar att kulturminnesvården är viktig kommer fler söka till sådan utbildning.

13. Bildkonst och museer

I Sverige görs ca femton miljoner museibesök per år. Det speglar dock inte
den inre verksamheten i form av förvärv, registrering, katalogisering, konservering,
vård och magasinering samt forskning, som alla är betydelsefulla
delar av museernas funktion.

Museer för bildkonst skall kunna visa samlingar från olika länder och tider.
En annan uppgift är att dokumentera och bevara bildkonst för kommande
generationer. Under årens lopp har konstmuseernas möjligheter att
till sina samlingar foga representativa verk av vår tids konst urholkats. Dessutom
saknas möjligheter att visa de aktuella samlingarna.

Vi anser att det nu är dags att möjlighet skapas för en permanent utställning
av de fina samlingar som finns. Därför bör ett nytt museum för bildkonst
uppföras i anslutning till moderna museet. Finansiering bör ske genom
en kombination av offentliga insatser och sponsorsmedel. Vi föreslår därför
att hälften av de medel som inflyter genom penninglotteriets kulturlotteri
under två år reserveras för projektet. Vidare bör staten medverka med lika
stort belopp som det som kan anskaffas genom stöd från sponsorer.

Statens konstråd skall genom sina inköp garantera att statliga verk och
byggnader får konstnärlig utsmyckning. På samma sätt svarar kommunerna
för att en del av kostnaderna vid byggande anslås till konstnärlig utsmyckning
och för att arbetstillfällen skapas för konstnärer.

Den av socialdemokraterna föreslagna momsen på konstverk kommer att
minska möjligheterna till nya förvärv. Priset för ett konstverk kommer att
öka med över 20 procent.

14. Musik och teater

En viktig princip för statlig bidragsgivning inom kulturområdet är att skilda
mottagare behandlas på ett likvärdigt sätt. Det gäller dock f.n. inte för stödet
till fonogram. Svenska rikskonserter har en särställning såväl i fråga om fasta
kostnader som produktion. Missgynnandet av andra producenter leder till
att färre fonogram får stöd inom en given kostnadsram. En omfördelning av
det statliga fonogramstödet bör ske så att alla producenter får söka medel på
lika villkor.

Mot. 1989/90

Kr256

11

Vi anser att Göteborg bör få en ny musikteater. Genom socialdemokraternas
negativa inställning till stöd från näringslivet riskerar detta angelägna
projekt att ytterligare skjutas på framtiden. Det finns alla skäl att pröva alternativa
vägar för finansiering. Vi föreslår därför att den andra hälften av
de medel som inflyter från penninglotteriets kulturlotteri under två år reserveras
för projektet. Vidare bör staten även här medverka med lika stort belopp
som kan anskaffas genom stöd från sponsorer.

15. Litteratur

Statens stöd till utgivning av litteratur är betydande. Trots detta är lagerhållningen
av svensk litteratur bristfällig. Böcker kan visserligen i många fall lånas
på bibliotek, men det händer att t.o.m. svenska klassiker är omöjliga att
få tag på.

Ett stort antal europeiska klassiker saknas i bokhandeln. Den litteratur
som är av betydelse för den västerländska kulturutvecklingen måste finnas
att köpa om Sverige skall kunna göra anspråk på att vara en kulturnation.

Vi föreslår därför en översyn av inriktningen på det statliga litteraturstödet.

16. Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kulturpolitikens inriktning på frihet, mångfald och
kvalitet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att ge alla kulturyttringar utvecklingsmöjligheter,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges deltagande i EG:s kultursamarbete,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av fria media,2]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges Radios ansvar för en allsidig kulturbevakning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om familjens roll för bevarande av en levande kulturtradition,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förskolans arbete,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolans kulturansvar,

7. att riksdagen beslutar att avskaffa statens kulturråd,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny organisation för
en decentraliserad fördelning av det offentliga stödet till kulturen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kulturinstitutionernas och kulturorganisationernas
ansvar för marknadsföringen,

Mot. 1989/90

Kr256

12

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sponsorstöd till kulturen,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av kulturfonder
i enlighet med vad som i motionen anförts,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av fasta tjänster inom den offentligt finansierade
kultursektorn,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätten att bedriva arbetsförmedling i privat regi,3]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattereglerna för kulturskapare,4]

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biblioteksersättning för tonsättare och fonogramartister,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anbudsförfarande vid arkeologiska utgrävningar,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat stöd till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat stöd till bekämpning av luftföroreningarnas
skadeverkningar på kulturföremål,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av kunskaper om äldre byggnads- och
materialteknik,5]

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen under två år skall avsätta hälften av
överskottet från penninglotteriets kulturlotteri till finansiering av ett
museum för bildkonst i Stockholm och att staten därtill skall bidra
med ett belopp som motsvarar insamlade sponsorsbidrag,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelningen av det statliga fonogramstödet,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen under två år skall avsätta hälften av
överskottet från penninglotteriets kulturlotteri till finansiering av en
musikteater i Göteborg och att staten därtill skall bidra med ett belopp
som motsvarar insamlade sponsorsbidrag,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av litteraturstödets utformning.

Mot. 1989/90

Kr256

13

Stockholm den 23 januari 1990

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Anders Björck (m)

Rolf Clarkson (m)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Gullan Lindblad (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

Ingegerd Troedsson (m)
Görel Bohlin (m)

Rolf Dahlberg (m)
Gunnar Hökmark (m)
Bo Lundgren (m)

Sonja Rembo

1 1989/90:U509

2 1989/90: K411

3 1989/90:A733

4 1989/90:Sk362

5 1989/90:Ub572

Mot. 1989/90

Kr256

gotab 99748. Stockholm 1990