Motion till riksdagen
1989/90: Kr255
av Olof Johansson m.fl. (c)
Kulturpolitiken
Sammanfattning
I denna partimotion om kulturen föreslår centern bland annat följande:
* En utvärdering bör göras för att belysa hur 1974 års kulturpolitiska mål har
uppnåtts.
* Kulturens roll som regional utvecklingsfaktor måste uppmärksammas.
Kulturen är en viktig del av den samlade infrastrukturen.
* De nationella kulturinstitutionerna måste få ett självständigt ansvar att
verka över hela landet. De tre R:ens- Riksteatern, Riksutställningar och
Rikskonserters - roll måste ses över.
* Nationalscensbegreppet bör utvecklas. Förutom Operan och Dramaten
bör scener i Göteborg, Malmö, Växjö och Umeå utvecklas till nationalscener.
* Boklån skall vara kostnadsfria. En satsning på bokbussar och filialbibliotek
måste ske. Kulturporto bör införas.
* Skolans kulturella roll måste utvecklas. Kulturinslagen i ämnena svenska,
musik och bild måste samordnas. Införande av ett kulturblock, som också
inrymmer dans och drama, bör prövas. Inom slöjd och hemkunskap måste
lokala traditioner belysas.
* En kultur- och folkrörelsefond bör inrättas med ca 10 % av de medel som
staten tillföres genom spel och lotterier.
* Riksdagen bör lägga fast riktlinjer för sponsring av statliga och kommunala
kulturinstitutioner. Avtalen skall vara öppna. Mellanhänder måste
undvikas.
* Kulturinstitutioner som drivs i bolagsform, exempelvis Operan, bör kunna
förstärka sin ekonomi genom nyemission av aktier.
* En samlad kulturproposition bör presenteras för riksdagen vart tredje år.
Där läggs ekonomiska treårsramar fast. Kulturrådets främsta roll blir att
förbereda dessa propositioner medan dess uppgifter vid den årliga anslagshanteringen
begränsas.
I en särskild partimotion behandlas vissa aktuella mediapolitiska frågor. Ett
flertal anslags- och organisationsfrågor på kultur- och mediaområdet behandlas
i kommittémotioner.
1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Kr252-255
En kultursyn för framtiden
Enligt vår mening är en av kulturens viktigaste uppgifter att skapa gemenskap
och höja människors livskvalitet. En rik kultur skall också medverka till
att underlätta den enskilda människans personliga utveckling. Människans
välfärd beror inte bara på tekniska och ekonomiska faktorer. 1 det demokratiska
förnyelse- och utvecklingsarbetet måste kulturverksamheten spela en
central roll. Stimulans till debatt och kritisk granskning av företeelser i vårt
samhälle är därför en central uppgift för kulturen. Det måste också konstateras
att det är en legitim uppgift för kulturen att ge berikande underhållning
och avkoppling för människorna i dagens komplicerade samhälle.
En väsentlig del av vår kultursyn utgör konstaterandet att en mycket stor
del av de många människornas kulturupplevelser kommer till stånd utan
samhällets direkta medverkan. Böcker skrivs och läses, musik spelas av ensembler
och framställes på grammofonskivor för stora lyssnarskaror, körsång
utövas av mängder av människor, konstnärer framställer sina verk och
teatergrupper agerar utan att detta är resultat av vare sig statliga eller kommunala
beslut. Till detta kommer all den verksamhet som sker i folkrörelsernas
regi. I ett pluralistiskt demokratiskt samhälle är det viktigt att det är så.
Samhällets uppgift på kulturområdet blir med denna utgångspunkt inte att
styra utan att verka stödjande och förutsättningsskapande.
Kulturarvets växande betydelse måste uppmärksammas mer. En ökad förståelse
för detta medverkar till att ge oss den gemenskap och den respekt
för andra kulturer som är nödvändiga för att vi skall kunna möta en alltmer
mångkulturell framtid, präglad av internationellt utbyte och mångfald.
Samhällets kulturpolitiska uppgifter
En av kulturens viktigaste uppgifter är att utveckla meningsutbytet mellan
människor. Kulturen blir därmed en av grundstenarna i det demokratiska
samhällsbygget. Framträdande uttryck för detta synsätt är regeringsformen
och tryckfrihetsförordningen varigenom grunden läggs för församlings- och
yttrandefriheten. Litteratur och teater är helt beroende av att friheten att
yttra sig i tal och skrift finns.
Samhället har ett betydande ansvar för att kulturarvet kan föras vidare.
Genom att känna och förstå det förflutna blir vi också rustade att möta framtiden.
Genom museer och underhåll av historiska byggnader medverkar stat
och kommun i denna viktiga kulturpolitiska uppgift.
För att en väl fungerande radio och television i allmänhetens tjänst, som
förmår värna om vår egen kultur och balansera internationell masskultur,
skall kunna erbjudas i alla delar av landet krävs också ett aktivt engagemang
från samhällets sida.
För att främja kvaliteten i kulturlivet och skapa förebilder är det viktigt
att det finns goda möjligheter för yrkesverksamma kulturutövare att verka
på rimliga villkor. Här inverkar samhällets skatte- och näringspolitik.
Genom utbildningsinsatser kan samhället också medverka till att professionella
kulturutövare på ett lämpligt sätt förbereds för framtida insatser
inom olika kulturyrken.
Mot. 1989/90
Kr255
6
De kulturimpulser som invandrarna bidrar med måste tas tillvara, vilket
samhället kan medverka till.
Det är viktigt att det i alla delar av landet får byggas upp ett allsidigt kulturliv.
Det är en mycket betydelsefull uppgift för samhället att medverka till
detta. Samhällets uppgifter på kulturområdet är således mångskiftande.
1974 års kulturpolitik
Riksdagen antog 1974 följande mål för samhällets kulturpolitik:
* Kulturpolitiken skall medverka till att skydda yttrandefriheten och skapa
reella förutsättningar för att denna frihet skall kunna utnyttjas.
* Kulturpolitiken skall ge människor möjligheter till egen skapande aktivitet
och främja kontakt mellan människor.
* Kulturpolitiken skall motverka kommersialismens negativa verkningar
inom kulturområdet.
* Kulturpolitiken skall främja en decentralisering av verksamhet och beslutsfunktioner
inom kulturområdet.
* Kulturpolitiken skall i ökad utsträckning utformas med hänsyn till eftersatta
gruppers erfarenheter och behov.
* Kulturpolitiken skall möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse.
* Kulturpolitiken skall garantera att äldre tiders kultur tas tillvara och levandegörs.
* Kulturpolitiken skall främja ett utbyte av erfarenheter och idéer inom kulturområdet
över språk- och nationsgränser.
Inom den svenska kulturpolitiken framstår 1974 års kulturpolitiska beslut
som en milstolpe. Beslutet föregicks av omfattande förberedelser som var
väl förankrade politiskt. Även kultur- och folkrörelse-Sverige gav de föreslagna
målen ett brett stöd.
Denna breda samstämmighet framstår idag - femton år senare - som en
stor kulturpolitisk tillgång som borde tas bättre tillvara.
Vi anser att målen alltjämt är giltiga. Vad som närmast bör göras är att
göra en samlad utvärdering av hur de olika målen har uppnåtts. I denna utvärdering
måste de som engagerades i formuleringen av målen deltaga. Vi
tror att en utvärdering i allt väsentligt kommer att visa att målsättningarna
står sig. Däremot anser vi att medlen på flera centrala avsnitt måste förnyas.
Det gäller bl.a. insatser för att nå decentraliseringsmålet. Förutsättningarna
på det mediepolitiska området är också helt annorlunda idag, vilket bör vägas
in i en framåtsyftande kulturpolitik.
Kultur som en regional utvecklingsfaktor
När regionalpolitiken utvecklades, framför allt under 1960-talet, tog den i
första hand sikte på att uppmuntra och stimulera själva produktionsprocessen.
I dagens regionalpolitiska diskussion har allt större uppmärksamhet
kommit att riktas mot infrastrukturens betydelse för utveckling på en ort eller
i en landsdel. Kommunikationernas betydelse växer. Utbildningsstrukturens
funktion tilldrar sig ständigt ökande intresse. Under senare tid har
Mot. 1989/90
Kr255
7
också kulturens bidrag till den samlade infrastrukturen kommit att uppmärksammas.
Enligt centerns mening finns det anledning att betona kulturens regionala
utvecklingskraft ännu mer i framtiden. Vi anser att det är särskilt
viktigt att denna insikt får prägla framförallt kultursatsningarna i landsting
och kommuner. I det följande ges några exempel på kulturens regionala utvecklingsfunktioner
så som vi uppfattar dem.
Kulturen stärker bygdens och ortens självtillit
Genom att uppmärksamma en bygds traditioner skapas en känsla av stolthet
över det man har åstadkommit och vad man betyder i regionen och i landet.
Det kan gälla att uppmärksamma lokala hantverkstraditioner. Det kan också
handla om att ta tillvara och uppmärksamma byggnader och fornminnen
som ger en spännvidd över seklerna. Det kan också handla om att uppmärksamma
större eller mindre celebriteter som har sina rötter i bygden eller som
har verkat där. Här kan framförallt hembygdsrörelsen spela en framträdande
roll. Genom lokalt förankrad verksamhet på socken/församlingsnivå
och genom omfattande ideellt arbete av funktionärer och medlemmar utgör
rörelsen en betydelsefull resurs i kulturmiljövården. Hembygdsföreningarna
medverkar till att bevara och levandegöra den lokala kulturtradition som ger
människorna en kulturell identitet. Det är också angeläget att exempelvis
länsmuseer ger hjälp och stöd i detta arbete. Ett konkret exempel vi vill
nämna i detta sammanhang är Upplandsmuseets och Håbo kommuns satsningar
för att uppmärksamma författaren Jan Fridegård. Detta har givit god
genklang i den berörda bygden och länet. Det är viktigt att också centrala
museer kan ge stöd bland annat genom att låna ut föremål till projekt av
detta slag.
Kulturen ger orten ett gott renommé
För att folk ska trivas på en ort är det viktigt att den nämns i positiva sammanhang.
Människor måste uppleva att även andra också upplever trakten
som positiv. Detta är särskilt viktigt om man vill locka ungdom till sig. Från
senare tid vill vi bara nämna två orter där kultursatsningar har dragit uppmärksamhet
till orten. Genom de årligen återkommande rockfestivalerna i
Hultsfred har denna ort för flertalet ungdomar placerats inte bara på Sveriges
utan sannolikt hela Skandinaviens karta. Musikfestivalerna i Junsele fungerar
på samma sätt. Om vi går utanför vårt lands gränser kan vi hitta andra
lyckade exempel. Operafestivalerna i finska Nyslott är till och med internationellt
berömda.
Kulturen bryter isoleringen
Det är viktigt att lokala kultursatsningar inte enbart inriktas på att ta tillvara
det lokala. Inriktningen måste också vara att ortens människor känner att de
står i nära kontakt med både det nationella och internationella skeendet.
Här har naturligtvis massmedia en stor roll i våra dagar. Stor betydelse har
också distributionsformerna för bland annat litteratur och film. Om Svensk
Filmindustri startar en s.k. filmstad på en ort kan detta ha mycket stor bety
Mot. 1989/90
Kr255
8
delse för framförallt ungdomens uppfattning om orten. Det har också betydelse
om nya filmer kommer snabbt eller om det dröjer månader eller till och
med halvår. Tillgången till en bokhandel och kvaliteten på dess sortiment är
också av intresse. Det är en fördel om nya böcker finns att tillgå snabbt och
till rimliga priser utan särskilda beställningar.
Kultur främjar kreativitet och skapar kontaktpunkter
En av de främsta funktioner som kulturen har är att föra samman människor
till gemensamma upplevelser - förhoppningsvis under trivsamma former. Ur
gemenskapen kan också födas mänskliga nätverk som i sin tur ger upphov
till såväl sociala som kommersiella aktiviteter.
Kulturskapande innebär ofta att det är något udda eller avvikande som
framställs. En orts eller bygds vilja att ta till sig innovationer på di kulturella
planet löper ofta parallellt med förmågan till nyskapande av industriprodukter
eller tjänster. För bygder med svag innovationstradition kan alltså
kultursatsningar vara ett sätt att bygga upp en entreprenörsanda.
De tre ”R:en” och kulturpolitikens
decentraliseringsmål
De tre R:en - Riksteatern, Riksutställningar och Rikskonserter - var tänkta
att spela en framträdande roll för förverkligandet av decentraliseringsmålet
i 1974 års kulturpolitik. De skulle dels ha en egen produktion avsedd för turnéverksamhet,
dels främja de nationella kulturinstitutionernas aktiviteter
utanför lokaliseringsorten Stockholm. Som ett led i den utvärdering av kulturpolitiken,
som vi har krävt, borde man särskilt överväga om inte ett återförande
av ett riksomfattande aktivitetsansvar till de nationella institutionerna
vore motiverat. Den nuvarande ordningen kan innebära att dessa känner
sig befriade från det riksomfattande ansvar som egentligen tillkommer
dem. Denna översyn syftar inte till att de tre R:en avskaffas. De bör även i
framtiden ha en roll i decentraliseringsarbetet även när det gäller de nationella
kulturinstitutionerna. På kulturområdet behöver det nämligen inte
vara någon nackdel om flera aktörer verkar samtidigt. Det främjar mångfalden.
Utveckla nationalscensbegreppet
Av tradition brukar vi i vårt land beteckna Operan och Dramaten som nationalscener.
Dessa har internationell standard och har berikat svenskt kulturliv.
Dramaten är vår nationalscen för teater. Operan ... .kså nationalscen
för balett. Lättare musikteater - operett och musical - saknar nationalscen.
Här är det främst några privata scener i Stockholm och några stads- och länsteatrar
som tar sitt ansvar. På senare tid har diskuterats att ge dansteatern
en egen arena av nationalscenskaraktär i Stockholm.
Någon riktigt stringent definition av vad som karaktäriserar en nationalscen
är svår att finna. Operan och Dramaten medverkar i utbildningen - men
Mot. 1989/90
Kr255
9
det gör också scenerna i Malmö och Göteborg. Finansieringen skulle kunna
vara en utgångspunkt för en definition. Operan och Dramaten är helt statligt
finansierade men för den nya nationalscenen för dans diskuteras finansieringsmedverkan
från landsting och kommun. Man skulle kunna tänka sig att
medverkan i internationella kontakter - egna gästspel i andra länder och
mottagande av gästspel utifrån - skulle kunna vara ett kriterium för en nationalscen
men här skiljer sig scenerna åt bara till graden, inte till arten.
Vi tycker att det saknas någon riktigt bra och helt klar definition av vad
som skall inrymmas i uppgiften och funktionen att vara nationalscen. Det
finns emellertid just nu en rad förhållanden - några delvis antydda ovan som
gör att man borde se över och utveckla själva begreppet. Vi vill bland
annat nämna följande faktorer som enligt vår mening gör en sådan diskussion
både realistisk och angelägen:
* Staten har i upprepade turer fört diskussioner med Göteborgs stad och omgivande
landsting om lösning av den långdragna musikteaterfrågan genom
extra statliga insatser.
* En ny scen för dans i Stockholm håller på att etableras under medverkan
av stat, landsting och kommun och andra intressenter.
* Teaterfrågorna i sydöstra Sverige befinner sig i en speciell situation i och
med att Blekingeteatern upphörde och slogs ihop med Kronobergsteatern
i Växjö. Dessutom saknar Kalmar län och Flallands län fasta teaterensembler
av länsteaterkaraktär.
* Norrlandsoperan befinner sig i en mycket allvarlig ekonomisk situation
som hotar verksamheten.
Vilka riktlinjer skall då gälla för att en scen skall anses vara nationalscen.
Det måste naturligtvis penetreras noga men följande riktlinjer skulle vi vilja
formulera redan nu:
* Staten skall ha ett huvudsakligt finansieringsansvar men de kommuner och
landsting som geografiskt ligger så till att de har den största nyttan bör
medverka till finansieringen. Det är kanske inte möjligt att införa ett helt
igenom enhetligt system för relationen stat—kommun i detta fall men principerna
skall vara likvärdiga. Det innebär bland annat att kommun och
landsting i Stockholm förväntas medverka till finansiering inte bara av den
nya dansscenen utan också av Operan och Dramaten. Det är ju huvudstadsregionens
innevånare som har den främsta tillgången till dessa scener.
* En nationalscen skall ha ett självständigt turnéansvar - såväl i Sverige som
i utlandet. Samverkan med Riksteatern skall vara frivillig.
* En nationalscen skall på lämpligt sätt medverka i utbildningen inom sitt
konstnärliga område. Det gäller kanske i första hand ifråga om fort- och
vidareutbildning men också inom grundutbildningen. Här bör samverkan
med högskolan eftersträvas.
* En nationalscen skall ha ansvar för att utveckla samverkan med länsinstitutioner
och fria grupper. Aktörer vid nationalscener bör kunna lånas ut
för att förstärka såväl länsensembler som fria grupper för att ge dem stimulans
och för att möjliggöra större och mer kvalificerade uppsättningar.
Mot. 1989/90
Kr255
10
* En nationalscen skall utveckla samverkan med radio och TV för sändningar
i såväl kabel-TV som via etern.
Vilka orter och regioner skall då få nationalscener? I stort skulle centern
vilja se följande scener som nationalscener:
Stockholm
Operan och Dramaten skall självfallet fortsätta att vara hörnstenar i ett vidgat
nationalscenssystem inom sina konstnärliga områden.
Förändringarna i förhållande till nuläget för Operan och Dramaten blir
främst att de åläggs ett självständigt turnéansvar. Samtidigt avkrävs kommun
och landsting på lokaliseringsorten Stockholm ett medfinansieringsansvar
som motsvarar det åtagande som kommuner och landsting på andra håll i
landet redan nu har för de institutioner som är lokaliserade dit.
Det förtjänar att påpekas att de omfattande erfarenheter som samlats vid
Operan och Dramaten självfallet under mycket lång tid måste tas tillvara vid
uppbyggandet av de nya nationalscenerna.
Göteborg
Frågan om en ny opera i Göteborg har diskuterats i decennier. Inom ramen
för ett vidgat nationalscensbegrepp skulle denna fråga kunna få en naturlig
lösning i samverkan mellan staten och närmast berörda kommuner och
landsting - framförallt Göteborgs stad. Den nuvarande verksamheten vid
Stora Teatern utgör självfallet grunden för den framtida Göteborgsoperan.
På samma sätt bör Stadsteatern i Göteborg utgöra nationalscen för dramatiken.
Malmö
Malmö Stadsteater erbjuder idag såväl dramatik som musikteater. Scenen är
riksbekant för sina uppsättningar av musicals och operetter. Det är naturligt
att denna teater får ställning som nationalscen.
De ovan nämnda scenerna i de tre storstäderna är tämligen självskrivna
att inrymmas i ett vidgat nationalscensbegrepp. Enligt centerns mening är
det emellertid viktigt att det redan vid introduktionen av ett nytt sådant begrepp
inryms några nya mer genomgripande satsningar utanför de tre storstäderna.
Vi presenterar nedan några regioner och orter som bör vara aktuella
för sådana satsningar.
Sydöstra Sverige
Teaterförhållandena i sydöstra Sverige är för närvarande speciella. I Blekinge
har länsteatern lagts ner. Huvuddelen av resurserna har förts till Kronobergsteatern
i Växjö. Kalmar län saknar egen talteaterensemble av regionteaterkaraktär.
Samtidigt finns behov av en kraftfull kulturpolitisk satsning
i denna landsdel - inte minst av regionalpolitiska skäl. Sydöstra Sverige
pekas ut som ett särskilt område av den regionalpolitiska utredningen. En
sådan satsning skulle kunna vara att vidga den nuvarande Kronobergstea
Mot. 1989/90
Kr255
11
tern till en Sydost-Dramat. Man kan också tänka sig en nätverkslösning där
Östgötabaletten inryms - dock med bibehållen lokalisering. I ett inledningsskede
bör uppbyggnadsarbetet koncentreras på talteatern men efterhand
bör också verksamhet med opera och annan musikdramatisk verksamhet inledas.
Norra Sverige
Norrlandsoperan har för närvarande stora problem. Det skulle vara ett nederlag
för en framsynt kulturpolitik med regionalpolitiska inslag om det arbete
som inletts med denna satsning inte kan fullföljas. Ett sådant fortsatt
utvecklingsarbete, som bör inrymma ett ökat statligt engagemang, kan med
fördel ske inom ramen för ett vidgat nationalscensbegrepp.
Ifråga om nationalscen för talteater i norra Sverige kan flera lösningar sökas.
Den mest näraliggande är att Västerbottensteatern tillsammans med
Norrlandsoperan utgör en samlad resurs, förlagd till Umeå. Man kan naturligtvis
också tänka sig en nätverkslösning där antingen Norrbottensteatern
eller Mittlänsteatern utgör nationalscen tillsammans med Norrlandsoperan.
När det gäller dansteater bör norra Sverige i ett senare skede få en egen sådan.
Vidgat utredningsuppdrag
Det utredningsuppdrag som kulturministern redovisar i budgetpropositionen
(s. 352) om en översyn av teaterverksamheten bör vidgas till en uppgift
att vidga nationalscensbegreppet enligt de riktlinjer vi här har presenterat.
Arbete bör ges en parlamentarisk förankring.
Bibliotek och litteratur
Vid sidan av studieförbundens verksamhet utgör biblioteken den mest vittförgrenade
offentliga kultursatsningen i vårt land. Årligen besöker 63 % av
svenskarna ett folkbibliotek.
Utlåning av böcker är självfallet bibliotekens främsta uppgift. Samtidigt
är biblioteken ofta lokala kultur- och informationscentra i en vidare mening.
Föreläsningar och utställningar kompletterar inte sällan själva bokförmedlingen.
För samhällsinformationen spelar biblioteken en central roll. De utgör
därmed en stödjepunkt i det demokratiska meningsutbytet.
Kostnadsfria boklån
Även i ett skede då bibliotekens serviceutbud vidgas till andra medier (exempelvis
grammofonskivor och databaser) kommer det tryckta ordet i form
av böcker, tidningar och tidskrifter att utgöra deras huvudsakliga arbetsområde
under den framtid som går att överblicka. Vi tror att det tryckta ordet
har goda chanser att stå sig som förmedlare av kultur och information parallellt
med att andra medier växer fram. Bokutlåningen har i alla tider varit
kostnadsfri. Det är viktigt att det förblir så.
Mot. 1989/90
Kr255
12
Bokbussar och biblioteksfilialer
Som ovan nämnts är det svenska biblioteksväsendet mycket vittförgrenat.
Verksamhet med bokbussar och filialbibliotek bidrar till denna karaktär. Det
är angeläget att denna decentraliserade struktur utvecklas ytterligare. Bland
annat har bokbussar visat sig ge mycket goda resultat. Det är viktigt att samhället
stimulerar utvecklingen av bokbussverksamheten.
I våra större tätorter spelar biblioteksfilialerna en betydelsefull roll. Ofta
är de stadsdelens enda kulturinstitution. Det är viktigt att filialerna inte dras
in till stora centralbibliotek i tätortens centrum. När nya stadsdelar utvecklas
är det angeläget att de tidigt förses med biblioteksservice. På landsbygden
bör också biblioteksservicen utvecklas. Det kan exempelvis ske genom biblioteksfilialer
i bygdegårdar och församlingshem.
Kvalitetsvideo på bibliotek
Den tekniska och konstnärliga utvecklingen torde inom kort göra det möjligt
att med god kvalitet och till låg kostnad spela in nationalscenernas och de
kulturella länsinstitutionernas föreställningar på video. Det är angeläget att
statsmakterna tar initiativ för att främja en sådan utveckling. Bland annat
måste berättigade upphovsmannaanspråk tillgodoses. Målet bör vara att videoinspelningar
av bland annat nationalscensföreställningar skall finnas tillgängliga
på våra bibliotek.
Kulturporto
Böcker måste kunna förmedlas till alla över hela landet. För människor som
inte kan nå en stor bokhandel med ett omfattande sortiment eller ett stort
bibliotek är det viktigt att inte själva distributionskostnaden lägger hinder i
vägen. Därför bör det finnas ett kulturellt motiverat lågt kulturporto. Det är
också angeläget att seriösa distributörer av film och videogram kan komma
i åtnjutande av detta kulturporto.
Barn och kultur
Till de angelägnaste uppgifterna hör att erbjuda barn och ungdom en rikare
kulturmiljö och förbättra deras möjligheter till eget skapande. Barnets iver
att upptäcka, känna och uppleva med sina sinnen och skapa med sina händer
måste få utrymme. De behöver stimulans och upplevelser för att lära sig nya
begrepp och utveckla ett levande och mångskiftande språk.
Ett aktivt kulturintresse grundläggs för många människor redan i barndomen.
Det är då man måste utveckla känslan för skapandets glädje. Det är
också då man måste forma medvetandet om vad som är innehållslös eller till
och med skadlig förströelse och vad som är på sikt berikande - kanske till
och med livsdanande - kulturupplevelser.
Barn och ungdom måste få hjälp att hitta vägen till det som har kvalitet,
men som för den skull inte behöver vara tungt eller svårt. Förmågan hos de
unga att kritiskt granska det lättviktiga skräputbud de möts av, måste utvecklas.
Inom rockmusiken, för att ta ett exempel som ligger dagens ungdom
Mot. 1989/90
Kr255
13
varmt om hjärtat, finns såväl skapande av god kvalitet som kortsiktig spekulation
företrädda. Rocken rymmer inom sig både framåtsyftande kreativitet,
och angelägen samhällskritik. Detsamma kan sägas om videofilmen. Video
kan som tekniskt medium användas för såväl kvalitet som exploatering utan
hänsyn till medmänsklighet eller normer.
Förstahandsansvaret för barns och ungdoms kulturella utveckling och
fostran ligger naturligtvis hos föräldrarna. Förutsättningar att med framgång
klara denna uppgift är emellertid mycket varierande. Därför måste andra
funktioner i vårt samhälle vara beredda att träda in i bilden och ge stöd.
Redan i förskolan måste barnen få uppleva skapande kulturell verksamhet.
Barn måste få skapa med både sina händer och sina sinnen. På många
håll sker så redan idag. Det är dock viktigt att utvecklingsarbetet på detta
område kan fortsätta. Förskollärare måste få en utbildning som ger dem
goda förutsättningar att fullgöra en kulturpedagogisk insats. Det är också
angeläget att man i förskolan kan anlita aktiva kulturarbetare. Särskilt inom
kulturområdena musik, dans och drama torde även små barn kunna tillgodogöra
sig insatser.
Grund- och gymnasieskolan har en mycket stor - för att inte säga avgörande
- betydelse för att väcka ungdomars intresse för kultur. Det gäller särskilt
utformning och innehåll i ämnena svenska, musik och bild. Vi tror att
det behövs en översyn av läroplanerna i dessa ämnen för att därigenom utveckla
skolans kulturella roll. Följande riktlinjer bör vara vägledande vid en
sådan översyn:
* En samordning av de kulturella inslagen i ämnena svenska, bild och musik
bör ske. Som exempel kan nämnas att en sann bild av Tage Danielssons
skapargärning inte kan åstadkommas om den inte speglar hans gärning
inom diktning, musik och film.
* En möjlighet som bör undersökas är om det går att inrätta ett samlat kulturblock
i grundskolans ämnesstruktur. Ett sådant kulturblock borde vara
sammanhållet någon förmiddag eller eftermiddag för att ge god tid till egna
skapande insatser.
* Ämnena dans och drama förekommer nästan inte alls i dagens skola. I ett
kulturblock som ovan skisserats måste de ha en naturlig plats i dagens
skola. Dramaämnet bör ha goda förutsättningar att utveckla ungdomarnas
idag ofta alltför bristfälliga verbala förmåga. Härigenom förstärks kommande
generationers möjlighet att fylla vår grundlagsfästa yttrandefrihet
med innehåll.
* Inom ämnena slöjd och hemkunskap bör lokala hantverkstraditioner belysas
samt ge utlopp för barnens skapariver.
* Den kommunala musikskolan bör utvecklas till kommunala kulturskolor
som exempelvis också har dans, drama och film på programmet. Tillgång
på utbildade lärare måste säkerställas.
* Vi måste slå vakt om den rika svenska körtraditionen genom att stimulera
varje skola att ha minst en kör.
* Skolbiblioteken måste utvecklas.
* Varje skola bör upprätta en kulturplan i samverkan mellan skolledning,
lärare, elever och föräldrar. Här kan frågor om kulturdagar, kulturprojekt,
utsmyckning av skolan m.m. behandlas.
Mot. 1989/90
Kr255
14
De åtgärder vi här har skisserat tar alltså i första hand sikte på att utveckla
läroplanen och andra instrument som påverkar skolan. Det är angeläget att
den ogynnsamma trend som faktiskt idag är rådande ifråga om de kulturella
ämnenas ställning i de senaste decenniernas läroplansutveckling snarast
bryts. Såväl den gamla realskolan som gymnasieskolan med latin- och reallinje
hade större utrymme för de kulturella ämnena. Målet bör vara att utveckla
elevernas förmåga att med förankring i gången tid kritiskt granska
företeelser i vår tid och för att kunna uppskatta kvalitet.
Särskilda kulturpengar i skolan
Sedan några år anvisas över utbildningsbudgeten särskilda medel för kulturverksamhet
i skolorna. Det är enligt vår mening nu angeläget att göra en
utvärdering av användningen av dessa medel. Framförallt måste undersökas
hur stor del av medlen som verkligen kommit själva kulturverksamheten till
godo och hur mycket som har gått bort i administration. Inriktningen måste
vara att medlen ute på skolorna handhas på sådant sätt att de i sin helhet
används för kulturändmål. Det är viktigt att denna satsning kan generera nya
uppdrag till yrkesverksamma kulturarbetare.
Kulturdagar i skolan
I vissa kommuner har man på försök ordnat kulturdagar i skolan på samma
sätt som man ordnar friluftsdagar. Det anser vi är en bra modell som bör
spridas till flera kommuner. För att genomföra dessa dagar är det viktigt att
skolorna utvecklar ett nära och fortlöpande samarbete med ortens och länets
kulturarbetare och kulturinstitutioner. I princip bör minst en kulturdag per
läsår anordnas på alla stadier. Det är viktigt att länsskolnämnden och kommunförbundets
länsavdelning påtar sig ett ansvar för samordning och utveckling.
Självfallet skall anordnande av kulturdagar inte reducera kulturambitionerna
i övrigt.
Kulturens ekonomi
Från centerns sida har under en följd av år till riksdagen i både partimotioner
och kommittémotioner uppmärksammats kulturens ekonomi. Det är
slående hur liten del av statsbudgeten som går till kultur. När man gör en
beräkning på den nu framlagda budgeten för 1990/91 visar det sig att kulturutgifterna
(anslagen C 4 delvis, G 1-37, H 1-3, H 7, H 10-17) utgör 0,61 %
av statsbudgeten. Uttryckt i pengar är det 2 502 milj. kr. i en statsbudget på
408 miljarder kronor. Med dessa beräkningar som utgångspunkt begär vi
ånyo en ingående analys av kulturens ekonomiska villkor. Analysen bör sedan
ligga till grund för formulering av ett långsiktigt mål för den ekonomiska
omfattningen av statens kultursatsningar. Fram till år 2000 bör man enligt
centerns mening inrikta sig på att en procent av statsbudgeten skall gå till
kulturella ändamål. Centern föreslår nu ånyo detta krav.
Utöver den målformulering för statens direkta engagemang i kulturens finansiering
som vi här angivit måste samhället engagera sig också på annat
Mot. 1989/90
Kr255
15
sätt för att klarlägga villkoren och underlätta möjligheterna att finansiera
kulturell verksamhet med pengar också ur andra källor. Det är en fördel för
utvecklingen av den kulturella mångfalden om olika kategorier av kulturskapare
kan ha flera tänkbara finansiärer att kunna vända sig till. I det följande
tar vi upp några förslag och tankegångar som kan ha betydelse för möjligheterna
att finansiera kulturell verksamhet även på andra sätt än genom direkta
anslag ifrån det allmänna.
Kultur- och folkrörelsefond
Centern har i motioner såväl 1987 som 1988 krävt en prövning av möjligheterna
att inrätta en kultur- och folkrörelsefond med en del av de medel som
tillförs staten genom spel och lotterier. Denna idé har mött ett betydande
gensvar. Kulturen skulle på detta sätt kunna få del av en ny finansieringskälla
som är både långsiktig och stabil. Inrättande av en sådan fond är också naturlig
mot bakgrund av att staten genom en omfattande spelverksamhet dränerar
intäktsmöjligheterna för folkrörelse- och kultursektorn. Enligt budgetpropositionens
uppgifter kan man beräkna att skatter, avgifter och rörelseöverskott
från spel och lotterier skulle ge 4,65 miljarder kr budgetåret 1989/90
(inkomsttitlarna 1144,1153, 1154, 2151, 2152, 2536). Enligt vår mening bör
ca 10 % av dessa statsintäkter tillföras en kultur- och folkrörelsefond.
Enligt vår mening bör fonden byggas upp enligt följande tidsplan och riktlinjer:
* En organisationskommitté tillkallas våren 1990.
* Denna kommitté utformar förslag till regler för fondens styrning och förvaltning
samt formulerar utkast till utdelningsprinciper.
* Regeringen förelägger vårriksdagen 1991 erforderliga förslag.
* En första avsättning på 250 milj. kr. görs budgetåret 1991/92. Budgetåret
1992/93 avsätts minst 450 milj. kr. vilket torde utgöra närmare 10 % av
statens intäkter från spel.
* Första utdelning ur fonden sker i november 1991.
* Fonden skall inrikta sin anslagsgivning på nydanande och utvecklande insatser
samt investeringar. Kulturinstitutionernas grundbehov skall också i
fortsättningen klaras via direkta statsanslag.
* Fonden bör ledas av en styrelse med såväl kulturell som finansiell kompetens
företrädd.
* För de skilda kulturområdena bör finnas särskilda kommittéer för bedömning
och utdelning.
Sponsring
Sponsring ser ut att bli en växande möjlighet att finansiera kulturell verksamhet.
Från näringslivets sida finns uppenbarligen ett visst intresse av att
bidra till kulturen. Självfallet sker inte detta av ren oegennytta från företagens
sida. Satsningar på kultur är en del i marknadsföringen av företagens
produkter eller tjänster. Det är viktigt att hållbara etiska normer utvecklas
på detta område. Då kan sponsringen bli en finansieringskälla som är till ömsesidig
glädje.
Mot. 1989/90
Kr255
16
Om statligt och kommunalt drivna kulturinstitutioner skall delfinansieras
med sponsring är det särskilt viktigt att det sker efter fasta normer. De metoder
som nu används - bland annat när det gäller Operan - gör att hela finansieringsmetoden
riskerar att komma i vanrykte.
Vi har i princip inget att invända mot att offentliga kulturinstitutioner
kompletterar sin finansiering med stöd från bland annat näringslivet. Centern
ställer dock följande krav på själva formen för stödet:
* Avtalen skall vara öppna. Inget hemlighetsmakeri.
* Generöst betalda mellanhänder måste undvikas.
* Sponsringsåtagandet skall ha en klar avgränsning. När det är slut skall inte
institutionen vara tvungen att med skattepengar fortsätta åtagandet. Institutionen
får således inte bli långsiktigt beroende av sponsring för sin ordinarie
verksamhet.
* Firmanamn och andra budskap ska inte presenteras påträngande eller störande
och får absolut inte inkräkta på den konstnärliga kvaliteten.
* Om sponsorn får platser till föreställningar i utbyte för sitt stöd får detta
inte ske i sådan omfattning att den övriga publiken åsidosätts. Sponsorns
biljettpris bör i princip beräknas utifrån det kostnadsläge som skulle uppstå
om inga samhällssubventioner utgick.
Riksdagen bör ställa sig bakom dessa riktlinjer vilket bör ges regeringen till
känna.
Vi vill i detta sammanhang notera det anmärkningsvärda i att så mycket av
sponsringen till såväl kultur som idrott kommer från statliga och kommunala
institutioner och företag. Det borde studeras närmare. Ur kulturpolitisk synpunkt
torde det vara lämpligare att stat och kommun via sina reguljära kulturanslag
kunde ge ett mer substansiellt stöd.
I detta sammanhang vill vi också nämna mecenatverksamheten. Denna
skiljer sig från sponsring så till vida att mecenaten får förutsättas ge sitt stöd
eller uppmuntran av mer oegennyttiga motiv än sponsorn som man alltid
måste utgå ifrån har en produkt eller tjänst han vill främja försäljningen av.
Mecenatverksamhet har så vitt vi vet en mycket blygsam omfattning i vårt
land numera.
Beställningar
Ett sätt att stimulera kulturen är genom beställningar. Enprocentsregeln för
konstnärlig utsmyckning av offentliga byggnader har också givit goda resultat.
Det borde vara fullt möjligt att med enprocentsregeln som förebild låta
stat, landsting och kommuner vidga sina beställningar också till andra kulturformer.
Det är i och för sig inte ovanligt att ett landsting engagerar en
musikensemble som musicerar när exempelvis en sjukvårdsinrättning skall
invigas. Det borde dock var möjligt att gå ett steg längre och stimulera själva
skapandet av musikaliska verk genom att landstinget ifråga också beställde
en komposition just för invigningstillfället av någon speciell kompositör. På
samma sätt skulle en författare kunna skriva ett drama på beställning för att
uppföras vid invigning av en skola.
Vi har här exemplifierat med stat och kommun. Självfallet bör det vara
Mot. 1989/90
Kr255
17
möjligt att företag visar sitt kulturella intresse på samma sätt. Särskilt värdefullt
skulle det vara om våra främsta folkrörelser tog för vana att främja kulturellt
skapande på detta sätt.
Det finns dock två saker som bör understrykas i detta sammanhang. För
det första får beställningar av musik och drama i de exempel vi nämnt ovan
inte ske på bekostnad av den konstnärliga utsmyckningen enligt enprocentsregeln.
För det andra måste man vara medveten om att långt ifrån alla kulturella
skapare är villiga att åta sig beställningsuppdrag eftersom det inte faller
in särskilt väl i deras sätt att arbeta. Å andra sidan kanske ett sådant målinriktat
skapande passar andra alldeles utmärkt och frigör en hitintills inte utnyttjad
kreativ potential.
Nyemissioner
Vissa kulturinstitutioner - bland annat Operan och Dramaten - drivs idag i
aktiebolagsform. Ett sätt att skaffa nya medel till verksamheten som just
denna driftsform erbjuder är att inbjuda till nyteckning av aktier. För att behålla
ett dominerande offentligt inflytande behövs ju inte ett 100 %-igt aktieinnehav.
Det räcker med 51 %. I fallet Operan hade kanske en nyemission
varit smakligare än det hårt kritiserade sponsorsavtalet med Procordia.
Vi tror naturligtvis inte att aktier av detta slag skulle kunna bli högavkastande
börsaktier vars värde snabbt skulle kunna stegras. Intresset hos såväl
den breda allmänheten som hos andra placerare att på mer eller mindre
ideella grunder teckna exempelvis Opera-aktier skall dock inte underskattas.
Genom ägandet kan också ett kulturellt engagemang kanaliseras. Senast
i kompletteringspropositionen bör regeringen återkomma med förslag med
denna inriktning.
Fasta anslag istället för lönebidrag
En betydande del av det svenska kulturlivet har under 1970- och 1980-talen
erhållit ett omfattande stöd via arbetsmarknadspolitiken. Arkiv, museer och
studieförbund har exempelvis haft ett stort antal lönebidragsanställda. Den
i och för sig glädjande utvecklingen på arbetsmarknaden under senare år har
medfört att denna stödkälla för kulturen har minskat kraftigt i omfattning.
Det har försatt vissa kulturverksamheter i betydande svårigheter. Vi anser
det angeläget att statsmakterna nu tar sitt övergripande kulturella ansvar och
medverkar till att medel slussas från ”kulturarbetsmarknadspolitiken till den
mer renodlade kulturpolitiken. Det är en åtgärd som brådskar.
Anslagssystemet och kulturrådets roll
På kulturområdet, med dess nära koppling till yttrandefrihetsfrågorna, är
det viktigt att variation och mångfald kan upprätthållas. Kulturrådet får inte
utvecklas till ett Kulturverk. Förslag har funnits som skulle kunna leda fram
mot en utveckling i denna riktning. Detta innebär dock inte att vi motsätter
oss att något görs för att komma till rätta med den omfattande anslagsuppsplittringen
på kulturområdet. Detta måste dock åstadkommas utan att riks
Mot. 1989/90
Kr255
18
dagen och dess ledamöter förlorar insyn och inflytande över kulturpolitikens
utveckling.
Vilka krav bör då ställas på anslagssystemet. Självfallet är anslagens storlek
den viktigaste frågan. Men det är också angeläget att kulturverksamma såväl
institutioner som enskilda och grupper - får tidiga besked i ekonomiska
frågor för att kunna planera sina aktiviteter med den omsorg som krävs. Vi
anser exempelvis att det är ett rimligt krav att klara ekonomiska ramar för
höstsäsongens aktiviteter finns senast under senvintern (mars eller april). I
det nuvarande systemet - där riksdagsbeslut och kulturrådsbehandling
måste avvaktas - kan det dröja till sommaren innan besked föreligger.
Mot denna bakgrund vill vi skissera ett nytt system för hanteringen av statens
kulturbudget:
* En samlad kulturproposition bör framläggas för riksdagen vart tredje år.
Häri läggs treårsramar för kulturanslagen fast. Propositionen bör också
presentera utförliga utvecklingsprogram för olika kulturverksamheter.
* Kulturrådets främsta uppgift blir att förbereda kulturpropositionerna vart
tredje år. Arbetet skall inriktas på att ta fram ett allsidigt underlag för regeringsförslag
och riksdagsbeslut samtidigt som den allmänna kulturpolitiska
debatten främjas. Rådets roll vid anslagshanteringen under den löpande
treårsperioden minskar.
* Riksdagens anslag skall vara av två typer:
Driftsmedel som ställs till institutionernas (och motsvarande) förfogande
för tre år åt gången. De nuvarande grundbeloppen bör ingå häri.
Projekt- och utvecklingsmedel som ställs till särskilda konstnärliga nämnders
och etablerade institutioners förfogande. Dessa skall ha till uppgift att
främja kulturell mångfald och nydaning samt utveckla kvaliteten. Anslagsbehov
som uppkommer under treårsperioden bör i första hand kunna tillgodoses
genom dessa medel för att övergå i driftsmedelskategorin senare treårsperioder.
* Omfattande partsrepresentation måste undvikas i sammansättningen av
Kulturråd, institutionernas styrelser och de ovan nämnda konstnärliga
nämnderna. Uppdragsrotation skall främjas.
* Ett framtida system med kultur- och folkrörelsefond kan eventuellt kopplas
till de ovan angivna konstnärliga nämnderna.
Det system vi här skisserat tror vi kommer att främja långsiktigheten i samhällets
kultursatsningar samtidigt som den kulturpolitiska debatten kan få en
mer framskjuten ställning.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en samlad utvärdering av
1974 års kulturpolitiska beslut i enlighet med vad som anges i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen tilli känna vad i motionen
anförts rörande kulturens roll som regional utvecklingsfaktor,
Mot. 1989/90
Kr255
19
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utveckling av ett
riksomfattande aktivitetsansvar för de nationella kulturinstitutionerna
och en översyn av Riksteaterns, Rikskonserters och Riksutställningars
roll i enlighet med vad som anges i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om ett
utvidgat nationalscensbegrepp i enlighet med vad som anges i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kostnadsfria boklån,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande bokbussar och filialbibliotek,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande kvalitetsvideo på bibliotek,
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av ett
kulturporto i enlighet med vad som anges i motionen, ']
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande översyn av läroplanerna i syfte att utveckla
skolans kulturuppgifter,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande användningen av de kulturmedel som ställs till
skolans förfogande,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande kulturdagar i skolan,2]
8. att riksdagen hos regeringen begär analys av kulturens ekonomiska
villkor i vårt land och utformning av ett långsiktigt mål för statens
kultursatsningar i enlighet med vad som anges i motionen,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en kultur- och
folkrörelsefond i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna de riktlinjer
för sponsring som anges i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vidgad användning av beställningar för att främja
kulturellt skapande,
12. att riksdagen hos regeringen begär att förslag framläggs senast
i vårens kompletteringsproposition om användning av nyemission av
aktier för att förstärka ekonomin för de kulturinstitutioner som drivs
i bolagsform i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande behovet av fasta anslag i stället för lönebidrag,
14. att riksdagen hos regeringen begär att proposition med treårsramar
för kulturen framläggs i enlighet med de riktlinjer som anges i
motionen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande statens kulturråds uppgift vid införande av treårsramar
för kulturen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande anslagsstrukturen i framtiden,
Mot. 1989/90
Kr255
20
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo- Mot. 1989/90
tionen anförts rörande representation och uppdragsrotation i styrelser Kr255
och nämnder.
Stockholm den 22 januari 1990
Olof Johansson (c)
Karl Erik Olsson (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Gunnar Björk (c)
Pär Granstedt (c)
Karin Israelsson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)
1 1989/90:T912
2 1989/90: Ub251
gotab 99978, Stockholm 1990