Motion till riksdagen
1989/90:Kr223

av Ulla Tillander och Stina Gustavsson
(båda c)

Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund

Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund (DAL) är en statlig forskningsinstitution
med uppgift att samla in, bevara och bearbeta material om vår landsändas
dialekter och ortnamn.

I arbetet med att gräva fram den historia som är den yttersta förutsättningen
för Sydsveriges kulturella identitet är dialekterna och ortnamnen
oumbärliga hjälpmedel.

Dialekterna vittnar om urgamla kulturförbindelser och kulturområden,
samtidigt som det inspelade och upptecknade material som finns på arkivet
ger väsentlig kunskap om forna tiders materiella och andliga förhållanden.

Våra gamla ortnamn är inte fria konstskapelser, som de namn som nu ges
åt nya gator och torg i tätorterna, utan sakliga beskrivningar av en namnbärande
ort vid tiden för namnets tillkomst. Eftersom de äldsta ortnamnen i
Sydsverige är mer än tvåtusen år gamla, säger det sig självt att de är en utomordentlig
källa för vårt vetande om den tidens sydsvenska växt- och djurvärld,
religion, rättsväsen, bebyggelse, försvarsväsen o.d., från vår tideräknings
början och fram genom seklerna. Och indirekt är DAL:s samlingar av
skriftliga ortnamnsbelägg ett ovärderligt hjälpmedel för lokalhistoriker och
hembygdsforskare: den som vill veta exempelvis var i litteraturen en viss
skånsk by är nämnd under medeltiden har en enda institution att börja sina
forskningar på: dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund.

De sydliga svenska landskapen bildar en språklig och kulturell enhet. Dialekt-
och ortnamnsforskning är båda språkliga discipliner, och de går hand i
hand: utan en ingående kunskap om en trakts dialekter kan man inte tolka
dess ortnamn. Det är därför inte bara regionalpolitisk! önskvärt utan också
angeläget för både professionella forskare och den hembygdsintresserade
allmänheten, att materialet för både dialekter och ortnamn från hela vår region
finns samlat på ett ställe, DAL.

Men så är det inte. Medan arkivet har ansvaret för dialekterna i hela Sydsverige,
Halland, Småland, Öland, Blekinge och Skåne, har slumpmässiga
historiska förhållanden gjort att det har hand om ortnamnen bara i Skåne.
Den som vill veta något om namnen i de övriga sydsvenska landskapen får
resa till Uppsala.

Det säger sig självt att detta är en olämplig ordning. En del skäl till detta
har redan nämnts. Det kan tilläggas att Lund givetvis är en bättre utgångspunkt
för insamlingsarbete i Sydsverige än vad Uppsala är.

Det bör nämnas att Uppsala dominerar stort, både med avseende på ort

namn och dialekter, även gentemot DAL:s systerarkiv i Göteborg och
Umeå.

Styrelsen för den myndighet som alla arkiven ingår i, Dialekt- och ortnamnsarkiven
samt svenskt visarkiv (DOVA), har också insett att någonting
bör göras åt obalansen i arkivens verksamhetsområden. I en intern utredning
föreslås att DAL får överta ansvaret för ortnamnen i samtliga sydsvenska
landskap.

Arkivet i Lund kan naturligtvis inte få utökade ansvarsområden utan att
samtidigt få utökade resurser, och det går inte att i detta syfte ”avlöva” Uppsalaarkiven,
som även med något minskade ansvarsområden har nog och
övernog av arbetsuppgifter med de personalresurser som nu står till buds. I
sin anslagsframställning (Dnr 63/88) inför forskningspropositionen föreslår
därför DO VA-styrelsen, som en förutsättning för att denna regionalpolitisk!
mycket motiverade förändring skall komma till stånd, att DAL får en utökning
av sina tjänster med en arkivarie.

Enligt vår uppfattning är det angeläget att återbörda Sydsveriges ortnamn,
dessa oumbärliga vittnesbörd om vår historia, till vår region genom att se till
att den äskade tjänsten vid arkivet i Lund inrättas!

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund (DAL) får
överta ansvaret för ortnamnen i samtliga sydsvenska landskap.

Stockholm den 18 januari 1990

Ulla Tillander (c) Stina Gustavsson (c)

Mot. 1989/90
Kr223

9