Motion till riksdagen
1989/90: Kr 13

av Birger Hagård (m)

med anledning av prop. 1989/90:72 om arkiv m.m. 1989/90

Krl3—20

Efter ett omfattande utredningsarbete har regeringen presenterat ett förslag
till arkivlag. Det finns emellertid vissa punkter i det föreliggande förslaget,
som borde korrigeras och andra som bör bli föremål för överväganden.

Sålunda föreskrivs i 6 § 2 punkt arkivlagen att en myndighet skall upprätta
en arkivförteckning. Bestämmelser om arkivförteckningar har funnits sedan
början av 1900-talet. Men dessutom introduceras i samma punkt ett nytt och
uppenbarligen onödigt begrepp, nämligen ”arkivbeskrivningen”. En sådan
skall upprättas (s. 38 och 73) av varje myndighet och innehålla uppgifter om
myndighetens arbetsuppgifter, organisation, en orientering om vad som
finns i dess arkiv, gallringsregler, uppgift om arkivansvarig m.m. Den bör
vara kort, heter det, och upprättandet får inte bli ”betungande” för myndigheterna.

På sakförståndigt håll tar man avstånd från förslaget. Det betecknas av
landsarkiven enhälligt som en överflödig byråkratisk nymodighet. Uppgifter
om myndigheternas uppgifter och organisation återfinns t.ex. i den tryckta
publikationen om statliga myndigheter. Arkivets innehåll framgår översiktligt
av arkivförteckningens innehållsförteckning. I arkivförteckningen finns
också uppgifter om gällande gallringsbestämmelser. För de flesta myndighetsgrupper
har upprättats eller utarbetats särskilda arkivhandböcker, som
innehåller de uppgifter som behövs för arkivvården.

En kortfattad arkivbeskrivning fyller knappast någon funktion. En omfattande
beskrivning åter kräver mycket arbete. Riksarkivet anser uppenbarligen
att ett stort arbete skall läggas ned och har redan trots protester från
landsarkiven, som saknar resurser, föreslagit att dessa skall besöka och introducera
arkivbeskrivningen hos samtliga ”sina" myndigheter. Detta står även
i motsats till tanken att olika myndigheter själva i första hand skall svara för
sin arkivvård.

Bestämmelsen om arkivbeskrivning saknar uppenbarligen relevans, upplevs
som onödig och betungande och bör följaktligen utgå.

De försummade landsarkiven

Arkivvården hör inte till de samhällsområden som fått några populära satsningar.
Våra statliga arkiv och deras personal lever sedan länge under knapphetens
kalla stjärna. Visst talas det i högtidliga sammanhang om deras stora

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Kr 13-20

roll för att kunna levandegöra vårt historiska arv etc., men välviljan tar sig Mot. 1989/90

relativt sällan mera konkreta uttryck. När det är fråga om anslagshöjningar Krl3

står den centrala myndigheten, riksarkivet, i fokus och möjligen också vissa
projekt och externa bidragsmottagare. De sju landsarkiven i Uppsala, Vadstena,
Visby, Lund, Göteborg, Härnösand och Östersund får dock i regel
vänta åtskillig tid på erforderlig upprustning.

Detta gäller i allt väsentligt också den anslagsberäkning som redovisas i
propositionen för det kommande budgetåret. Det sker välbehövliga satsningar
centralt för att öka tillgängligheten också på de s.k. folkrörelsearkiven.
Samtidigt saknar dock landsarkiven sedan länge resurser för att utarbeta
de grundläggande arkivförteckningarna, och utan dessa begränsas möjligheterna
att göra arkivalierna tillgängliga.

Några exempel kan belysa kontrasterna. Riksarkivets stora omorganisation
nyligen har resulterat i en avdelning för depåverksamhet, en för tillsyn
samt en teknisk avdelning. Femnya byråchefstjänster har tillskapats, en informationscheftillsatts,
den tekniska avdelningen har byggts upp. Landsarkiven
har dock inte fått någon förstärkning. Landsarkiveti Östersund har t.ex.
inte ens en fast vaktmästaretjänst.

Landsarkivet i Vadstena har inga som helst resurser för t.ex. de enskilda
arkiven, trots att de utgör en fjärdedel av hela arkivbeståndet (ca 26 000 hyllmeter).
För ordnandet av de stora företagsarkiven har landsarkivet en lönebidragsanställd
arkivassistent. Även på den statliga sidan är eftersläpningen
stor. Värdefulla stadsarkiv som Skänninges och Söderköpings är inte ordnade
efter moderna principer.

Det hjälper föga att det skapas omfattande sökmöjligheter, som t.ex. den
i och för sig utomordentliga nationella databasen för enskilda arkiv, om
landsarkiven saknar resurser för att utföra det grundläggande förteckningsarbetet.
Regeringen bör därför ges i uppdrag att i nästa budgetproposition
framlägga en nationell plan för att möjliggöra landsarkivens grundläggande
förteckningsarbete och öka landsarkivens tillgänglighet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att 6 § 2 punkt arkivlagen skall ha följande
lydelse: "upprätta en systematisk arkivförteckning”,

2. att riksdagen begär att regeringen i nästa budgetproposition
framlägger en nationell plan för att möjliggöra landsarkivens grundläggande
förteckningsarbete och öka landsarkivens tillgänglighet.

Stockholm den 14 mars 1990

Birger Hagård (m)

2