Motion till riksdagen
1989/90: Kr 11

av Birthe Sörestedt m.fl. (s)

med anledning av prop. 1989/90:70 om
våldsskildringar i rörliga bilder

Innehavet av videoapparater har ökat kraftigt och nästan hälften av det
svenska folket kan nu se videofilm i hemmet. Utbudet av videofilmer har
också ökat i motsvarande grad och vi lägger ner tre gånger så mycket pengar
på videofilmer som vad är fallet för biograffilmer. Videoapparaterna används
till största delen för inspelning av TV-program, medan ungdomsgrupperna
i allt större utsträckning tittar på färdiginspelade videofilmer.

Utbudet av nya filmtitlar ökar samtidigt som de ges ut i allt större upplagor.
En stor del av dessa filmer har tidigare visats på biograferna och därmed
förhandsgranskats.

Inom videobranschen har man insett behovet av en sanering och åtgärder
för att få bort så mycket som möjligt av det grova våldet. Det kommer emellertid
trots sådana insatser att finnas ett utbud av videofilmer med våldsinslag
av varierande grad.

Barns och ungdomars behov av spänning och skräck är styrande för vilka
videofilmer de vill se. Det är just mot denna bakgrund som det finns stor risk
för att valet faller på filmer som innehåller grova inslag av våld. Det kan
svårligen ställas krav på barn och ungdomar att de på förhand skall kunna
bedöma lämpligheten av att de ser den aktuella filmen.

En hög konsumtion av videovåld kan vara starkt bidragande till att ett
stort antal ungdomar inte mår bra. Det kan också ge upphov till avtrappningseffekter
som leder till att man tål att se mer och mer av våldsinslag.
Detta kan i sin tur få som slutpunkt att man tappar förankringen i verkligheten
och känner mindre avsky för våld. Möjligheterna för föräldrarna att påverka
valet av filmer är begränsade, vilket har sin grund i dels bristfälliga
kunskaper om filmens innehåll och då speciellt eventuella våldsinslag, dels
att ungdomarna ofta hyr och ser filmerna tillsammans. Även om det finns
begränsningar för uthyrning av filmer med våldsinslag till personer under 15
år finns det inte någon som helst garanti för att yngre personer inte tittar på
dessa våldsfilmer.

Hemmagjorda filmkopior cirkulerar mellan olika ungdomsgrupper. Det
ökande utbudet av nytillkommande filmer gör det allt svårare för föräldrar
och andra vuxna att göra sig underrättade om filmernas innehåll och ta del
av dem för att vid behov anmäla dem till en efterhandsgranskning.

Regeringen föreslår i proposition 1989/90:70 om våldsskildringar i rörliga

bilder att staten tar initiativ till ett åtgärdsprogram. Det föreslagna åtgärd- Mot. 1989/90
sprogrammet innehåller följande inslag: Krll

- Utbildning och information

- Satsning på kvalitetsfilm och kvalitetsvideogram

- Stöd till frivilliga krafter mot skadliga våldsskildringar

- Aktiv tillsyn och kontroll av videomarknaden genom förbättrad registrering
av videogram samt införande av registreringsplikt för leverantörer
och detaljister i videohandeln. Biografbyrån får en samordnande roll i en
tillsynsorganisation som byggs upp på regional nivå.

- En ny lag om granskning och kontroll av filmer och videogram

- Straffskärpning för olaga våldsskildring

- Ett råd mot skadliga våldsskildringar.

Det nu framlagda förslaget till åtgärdsprogram utgör i och för sig sammantaget
ett viktigt led i en strategi mot videovåldets tilltagande utbredning i vårt
samhälle, men det behöver kompletteras med lagstiftning om obligatorisk
förhandsgranskning av till försäljning och förhyrning utbjudna videogram.

Regeringen avvisar emellertid i propositionen förslaget om förhandsgranskning
och bedömer att behovet av sådan lagstiftning är ringa samt att
effekten av en vidgad censur inte är tillräcklig för att komma till rätta med
det problem som våldsskildringarna i rörliga bilder utgör.

Som vidare framgår av propositionen infördes möjligheten till frivillig förhandsgranskning
av videogram genom videovåldslagen den 1 juni 1986. Den
frivilliga förhandsgranskningen av filmer har ökat kraftigt efter lagens ikraftträdande.
Under sista halvåret 1987 granskades 23 videogram, medan motsvarande
antal granskningar uppgick till hela 225 under år 1988. Vi har därmed
det förhållandet att cirka hälften av samtliga filmer som i dag kommer
ut på den legala marknaden förhandsgranskas på detta sätt.

Det förhållandet att den frivilliga förhandsgranskningen i dag är av så stor
omfattning tillbakavisar med önskad kraft argumentet att det skulle vara en
allvarlig begränsning av yttrandefriheten att införa en obligatorisk förhandsgranskning.
Det redovisade antalet granskningar visar med all önskvärd tydlighet
att det finns ett behov av och ett intresse för sådan granskning. Det är
svårt att förstå skillnaden mellan behovet av granskning av film som visas
offentligt resp. privat. Våldsbudskapet är lika allvarligt i det enskilda hemmet,
särskilt som utredningar visar att omkring en tredjedel av våra barn och
ungdomar under 15 år tittar på barnförbjudna filmer på video.

Regeringens förslag om allmän registrering av videogram och tillsyn genom
biografbyråns försorg är i och för sig en vällovlig åtgärd, men otillräcklig.
Det föreslagna registreringssystemet hindrar inte att videogram innehållande
extremvåld och våldsskildringar i övrigt kommer ut på marknaden. Ett
krav på redovisning av videogrammens titlar och vissa grundläggande fakta
om videogrammen är på intet sätt någon garanti för att dessa uppgifter överensstämmer
med faktiska förhållanden, vilket också kan försvåra erforderliga
ingripanden. Det torde vara förenat med vissa problem att utforma registreringen
så att konsumenterna inte får uppfattningen att registreringen av
en statlig myndighet skall tolkas som uttryck för ett godkännande.

Sammmantaget kan den bedömningen göras att intresset av att ge skydd

19

mot de skadeverkningar som våldsskildringar kan medföra väger tyngre än Mot. 1989/90

de begränsningar i yttrandefriheten som en obligatorisk förhandsgranskning Krl 1

skulle innebära.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en lag om allmän förhandsgranskning
av samtliga videogram som utbjuds till försäljning och uthyrning.

Stockholm den 7 mars 1990

Birthe Sörestedt (s)

Bo Nilsson (s) Bengt Silfverstrand (s)

20