Motion till riksdagen
1989/90:K807

av Ulla Tillander m.fl. (c)

Etiska värderingar i samhällslivet

Etiken är nu på allas läppar. Det är ett tämligen nytt och överraskande fenomen.
Till och med Grönköpings Veckoblad ägnar etiken numera utrymme.
Sålunda har man gjort en moralisk ”rundengkät”. Ett ledande statsråd framhåller
att ”hålla vi politiker högsta etiska nivå, sanning, rättvisa och jämlikhet,
som vi ju städse befordra - möjligen med undantag för
oppositionen ...” ”För övrigt tillfogar statsrådet, i det han erinrar sig sina
väljare, är det också oetiskt att hysa politikerförakt, åtminstone vad ledande
personer beträffar.”

Och fabrikör C. A. Östberg, innehavare av F:a Låsar och Tänger-koncernen.
säger följande: ”Medan jag är bekymrad för politikernas etiska nivå,
äro vi bolagsmän numera etiska ända ut i cigarrglöden. Å de populära kanonerna
från vår Arms Division som efterfrågas över hela världen, åmåla vi
minsann sjätte budet (Du skall icke dräpa)”. ”Än finns det sålunda hopp vill
GV:s livsåskådningsred. sammanfatta när nu vårt högeffektiva näringsliv å
bred front gått in å etikmarknaden!”

Avsaknad av etiska värderingar

Att Grönköpings Veckoblad, detta trendspeglande blad, tar upp etiken är
ett tecken så gott som något på att det är en angelägen fråga, för det är bara
om viktiga och allvarliga ting man kan skämta - det oviktiga och ytliga det
skämtar man bara bort. All diskussion om etik i vårt samhälle och i nutiden
är kanske orsakad av en avsaknad av och en saknad efter etik. Kanske är det
så att den värdemässiga grunden som i vårt land tidigare varit så enhetlig att
den tagits för självklar börjat vittra sönder och vackla. Den bärande grunden,
som i brist på underhåll faller samman och lämnar ett tomrum, är inte
den självklarhet som många länge trodde.

Den intensiva diskussionen om etiken på olika områden kan kanske tolkas
som ett sökande efter en bärkraftig grund att stå på. Den är uppenbarligen
också föranledd av den förvirring som upptäckten av ett tomrum medför.
Naturen hatar ju tomrum, heter det. Det gäller säkert också på andelivets
område. I dag saknas heller inte såväl profeter som utprånglare av nya värden
beredda att fylla tomrummet. Produkterna på etikmarknaden är i minst
lika hög grad som någonsin den gängse marknadens produkter i behov av en
kritisk granskning och sovring.

Etiken kan antingen tjäna som en grund vars värderingar blir riktningsgi- Mot. 1989/90

vare för den enskilda människans inre utveckling när det gäller tanke, ord K807

och handling, för gemenskapen mellan människor i privatliv och samhällsliv
och för ett rätt förhållningssätt länder emellan eller som en sista översta dekoration,
tillsatt som kronan på verket, en kosmetisk tillsats. I det förra fallet
är etiken förpliktande, normativ, i viss mening objektiv. I det senare är den
anpasslig, flexibel, subjektiv. Etiken i den senare tappningen är som jästen
som kastas in i ugnen efter brödet.

En första arbetshypotes är att en grundval för samhällslivet i dess skiftande
gestaltningar måste finnas och förmodligen finns fast är bortglömd,
förbisedd, outnyttjad, dåligt underhållen.

Den andra arbetshypotesen skulle då kunna vara att grundvalarna blev
föremål för uppmärksamhet, bearbetning, intresse, forskning. En gemensam
bred plattform, en consensus skulle kunna friläggas, ägnad att bygga
vidare på.

Den tredje arbetshypotesen skulle kunna utgöra en exempelsamling hämtad
ur det dagliga livet i vårt land, hämtad ur massmedias presentation eller
ur vår egen personliga erfarenhet på hur just avsaknaden av de grundläggande
värdenas närvaro hela tiden förvirrar handlingsalternativen för oss
människor. Exemplen kunde omfatta värstingar på hög och låg nivå, våra
uppfattningar om dessa, våldet på gator och torg, dess orsak och verkningar,
manchesterliberalismens för att inte säga libertinismens fria tyglar, där ego
är satt i tillvarons mitt, förvirringen när det gäller gränsmarkeringar i samband
med den medicinsk-tekniska utvecklingen. En sådan erinring av vad vi
ständigt upplever tili vardags skulle tjäna som en illustration till den nedvittring
av stommen av värden som bär upp samhället och som nu långsamt bryts
ner i brist på underhåll.

Behov av förpliktande regler

Mångå människor är djupt bekymrade över samhällets utveckling. Det liknar
alltmera sällan folkhemsidealet, allt oftare en öken där många i ensamhet
försmäktar i brist på gemenskapens livgivande oaser. Den starke som i
kraft av sin styrka och makt, kunskap och smärthet kan hävda sin rätt, inte
sällan på bekostnad av de svaga, leder tankarna till ett samhälle som mera
liknar en djungel. Samtidigt som denna utveckling skett och sker upplever
människor besvikelsen över att klyftan mellan ideal och verklighet vidgats,
samtidigt som ideal och värderingar och normer förbleknar.

På område efter område efterfrågas nu en etik. Finns det en bank- eller
börsetik och hur ser den i så fall ut? Finns det en arbetets etik som ger vägledning
beträffande såväl arbetstagarens som arbetsgivarens förpliktelser gentemot
varandra och gentemot samhället som helhet? Finns det en etik för oss
skattebetalare som drar en gräns dikterad av respekt och lojalitet gentemot
det gemensamma bästa innanför den gräns som en klurighetens lagtolkning
drar? Det kan vara lättare att erkänna existensen av en etikett av oskrivna
regler som människor är bundna av än en etik av oskrivna lagar. Det kan
hänga samman med att det kostar mer och mer och därför kostar på att hålla
sig med exempelvis en börsetik vilken ju inte omedelbart ger utdelning i den

valuta som räknas i sådana sammanhang. Då ligger det nära till hands att Mot. 1989/90

vräka hela den barlasten överbord och känna sig fri och liberal att handla i K807

enlighet med ett kortsiktigt egenintresse.

Ju större frestelsen är att låta egenintresset diktera ens handlingssätt,
desto större är behovet av förpliktande regler som tjänar som stöd och
skrank. Den regeln borde också kunna tillämpas på andra områden, t.ex.
när det gäller forskning på genteknikens område.

Det förhållandet att man överallt i samhället efterlyser etiska aspekter är
i sig själv ett etiskt ställningstagande. Det är i själva verket skillnaden mellan
att upptäcka en brist i hushållningen och påtala det och att sorglöst leva vidare
som om ingen brist fanns. Dessa båda handlingsalternativ är väl bekanta
från den ekonomiska politikens område, särskilt tydligt iakttagbart
strax före ett val.

Etiska värderingar i läroplanen

Det finns ett område där ett utförligt etiskt resonemang förs när det gäller
vår demokratis grundläggande värderingar och när det gäller hur dessa skall
kunna komma till uttryck i praktisk vardaglig handling. Det är skolan. I skolans
läroplan slås fast ”att skolan aktivt och medvetet skall påverka och stimulera
barn och ungdomar att vilja omfatta vår demokratis grundläggande
värderingar”. Avsnittet ”Fostran och utveckling” i läroplanen utgör en guldgruva
att ösa ur om man på ett allmänt sätt vill konkretisera de normer och
värderingar som är en förutsättning för en fungerande samhällsgemenskap.

Men skolans mål och värderingar måste i väsentliga avseenden vara desamma
som samhällets. ”De vuxnas förväntningar och krav och den roll de
spelar som barns och ungdomars förebilder i ord och handling påverkar den
bild de unga får av sig själva liksom deras attityder till kunskap, arbete och
etiska frågor.”

För att upprätthålla denna värld av förpliktande värden måste man som
tidigare framhållits klart inse bristerna och riskerna för hela samhällsgemenskapen
när denna stomme förvittrar. Det hjälper oss vår egen erfarenhet och
massmedia med, vilket inte hindrar att denna kunskap och erfarenhet mera
systematiskt utforskas och kartläggs. Ett steg vidare är att inte bara inse behovet
av förpliktande värderingar och normer utan också att upptäcka att de
föreligger men är på väg att glömmas bort och reduceras från förpliktande
värden till minnen av förpliktande värden.

Läroplanen får återigen tillhandahålla konkreta åskådningsexempel: respekt
för sanning och rätt, för människans egenvärde, för människolivets
okränkbarhet, att ingen människa får utsättas för förtryck, att ingen med
problem och svårigheter får iämnas åt sitt öde, att var och en har ett ansvar
för att försöka minska andra människors smärta, lidande och förnedring, att
grundlägga solidaritet med eftersatta grupper, att betona den starkares ansvar
för och omsorg om den svagare.

Det är inte oviktigt om man i skolan uppfattar dessa värden som förpliktande
målsättningar eller bara som poesi, alltför vacker för att vara sann eller
tas på allvar.

9

Våra folkrörelser, kyrkor och samfund - en resurs

Mot. 1989/90
K807

Ett ytterligare steg vore att ta fasta på den allmänmänskliga klyftan mellan
att veta och att göra, mellan ord och handling. Klyftan kan överbryggas av
en kraft, av ett motiv, av en inspiration. Källorna är många. Här gäller att
många källor små bildar en stor å. Våra folkrörelser, kyrkor och samfund
utgör här en resurs som det blir mer och mer angeläget att man tar till vara.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att ta till vara den resurs som inte minst folkrörelser,
kyrkor och samfund utgör när det gäller att slå vakt om och
konkretisera de normer och värderingar som är en förutsättning för
en fungerande samhällsgemenskap.

Stockholm den 24 januari 1990

Ulla Tillander (c)

Karin Israelsson (c)

Kersti Johansson (c)

Rune Backlund (c)

Marianne Jönsson (c)

Roland Larsson (c)

Göran Engström (c)

10

1

I

I

96006, Stockholm 1990