Motion till riksdagen
1989/90:K636

av Bertil Måbrink och Viola Claesson (båda vpk)

Utvidgning av den kommunala kompetensen för
solidaritetsaktioner m.m.

Sedan 1985/86 har det i riksdagen lagts förslag om en utvidgning av den kommunala
kompetensen så att kommuner och landsting skall kunna delta i olika
solidaritetsaktioner. Intresset för olika former av solidaritetsarbete även på
kommunal nivå är stort. Behoven av solidaritet, av stöd och hjälp, är oändliga.
Men alltsedan frågan först restes i riksdagen så har motioner om att på
detta vis utvidga den kommunala kompetensen avslagits. Man har hänvisat
till att stat—kommunberedningen i sitt betänkande 1986 inte tyckte en utvidgning
av den kommunala kompetensen var nödvändig. Sedan har frågan
malts vidare i statliga kvarnar och nu beräknas kommunallagstiftningskommittén
komma med förslag i början av 1990.

Medan utredningskvarnarna mal så ökar behoven av internationell solidaritet
och den hjälp och det stöd som även kommuner och landsting kan bidra
med.

Det är orimligt att en kommun t.ex. inte kan stödja palestiniernas kamp
för ett fritt Palestina genom att bojkotta inköp av citrusfrukter från Israel till
sina bespisningar på dagis och fritidshem, i skolor och på pensionärshotell
eller ålderdomshem. Detta även om en majoritet av kommuninnevånarna
och brukarna skulle vara helt överens om tagen.

Det är orimligt att ett landsting inte har lov att skänka bort överskottsmateriel
från sjukvården till behövande länder i den tredje världen, utan att ett
sådant beslut kan rivas upp genom ett överklagande.

Det är orimligt och beklagligt att man i kommunerna i praktisk handling
hindras från att delta i solidaritetsaktioner som engagerar eleverna i kommunens
skolor. Många skolor och skolklasser ägnar sig åt insamlingar eller olika
former av solidaritetsaktioner för människor i den tredje världen, mot krig,
förtryck, apartheid, utsugning, miljöförstöring och andra fruktansvärda hot
mot vår gemensamma framtid.

Det är orimligt att kommuner och landsting enligt lagen förbjuds att visa
solidaritet genom stödköp - t.ex. bestämma sig för att endast inköpa bananer
från Nicaragua - samtidigt som det är fullt möjligt för en kommun att
fatta beslut om att endast inköpa giftfria varor. I det senare fallet beslutar ju
också kommunen att i förväg favorisera en speciell leverantör av grönsaker
eller leverantörer av grönsaker på bekostnad av andra.

I dag finns det möjlighet för kommunerna att ge s.k. katastrofhjälp. Men
vem bestämmer vad som är en katastrof? Det enda rimliga är att kommuner

Mot. 1989/90
K636

Hemställan

Med hänvisning det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att den kommunala
kompetensen utvidgas till att omfatta rätten till att genomföra
solidaritetsaktioner och lämna u-landsbistånd också när det inte gäller
akut katastrofhjälp,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för att
uppmuntra kommunalt och landstingskommunalt vänortsutbyte, i
synnerhet vänortsutbyte med orter och regioner i södra Afrika och i
Nicaragua.

Stockholm den 25 januari 1990

Bertil Måbrink (vpk) Viola Claesson (vpk)

och landsting får möjlighet att ge hjälp på en mer långsiktig bas, just för att
förhindra kommande katastrofer!

Det statliga biståndsorganet IMPOD (Importkontoret för u-landsprodukter)
är inne på just dessa tankegångar, nämligen att undersöka vilka möjligheter
statliga myndigheter, kommuner och landsting har när det gäller att
köpa in produkter från u-länderna.

Mycket av kommunernas och landstingens insatser kan ske genom det s.k.
vänortssystemet. Det systemet är i dag i huvudsak inriktat på det kulturella
och det idrottsliga området. Även om det finns undantag så är utbytet koncentrerat
till vänorter inom de nordiska länderna.

Vi anser att vänortssystemet bör stödjas och uppmuntras till att omfatta
också orter i den tredje världen, exempelvis i frontstaterna runt Sydafrika
och i Nicaragua. Vänortssystemet bör kunna omfatta sådan praktisk hjälp
som att den svenska kommunen tar emot besökare från vänorten för studier
och utbildning. Likaså bör den svenska kommunen kunna medverka inte
bara med att skänka vänorten av sitt överskottsmateriel utan också med att
skicka ut tekniker för hjälp med installation, upplärning m.m.

9