Motion till riksdagen
1989/90:K631

av Lars Ahlmark m.fl. (m)
Regeringens rätt att utse biskopar

Svenska kyrkans frigörelse från staten fortgår, ehuru påfallande långsamt.

Staten avlövar för sin del svenska kyrkan politiskt, ekonomiskt och i fråga
om myndighetsfunktioner.

Kyrkans politiska inflytande försvann med ståndsriksdagen.

Enligt Nordisk familjebok (1917) är en statskyrka ”ett kyrkosamfund, vars
upprätthållande betraktas som en statsangelägenhet, så att staten ej allenast
genom lagstiftning ordnar dess författning, utan även i ekonomiskt hänseende
drar försorg om detsamma”. Men staten drar ingalunda ekonomiskt
försorg om svenska kyrkan. Tvärt om är statens stöd till de fria samfunden
och till främmande religionsutövare större än till svenska kyrkan.

Svenska kyrkan har nyligen berövats folkbokföringen, vilken varit en av
hennes myndighetsfunktioner.

I kontrast till denna utveckling behåller staten sitt grepp över svenska kyrkan
även i frågor där det uppenbarligen borde ankomma på kyrkan att fatta
självständiga beslut. Särskilt påtagligt är detta i fråga om val av biskop.

Vid uppkommen vakans nominerar berört stift i svenska kyrkan, genom
väl organiserade val med deltagande av såväl präster som lekmän, tre personer.
I enlighet med sina röstetal placeras de i första, andra resp. tredje förslagsrummet.
Regeringen utnämner till biskop en av de tre föreslagna.

Att svenska kyrkan inte har förtroende att utse sina biskopar är högst
otidsenligt. Regeringens inblandning ger utrymme för godtycke och otillbörlig
påverkan.

Regeringens befattning med biskopsvalen bör därför upphöra. Svenska
kyrkan bör själv bestämma formerna för kommande biskopsval.

Det får ankomma på vederbörande riksdagsutskott att utarbeta erforderliga
förslag till lagändringar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att regeringens befattning med biskopsvalen
i svenska kyrkan skall upphöra.

Stockholm den 24 januari 1990
Lars Ahlmark (m)

Ingrid Sundberg (m)

Mot. 1989/90
K631

Sten Svensson (m)

17