Motion till riksdagen
1989/90:K623

av Bengt Kindbom m.fl. (c)
Kyrkofonden

Förutsättningarna för den öppna folkkyrkans möjlighet att fungera i hela
landet och i alla människors tjänst är att ekonomin tryggas. Det är viktigt
inte bara för den religiösa verksamheten utan också för bevarandet av de
kulturella värden som kyrkans organisation och dess byggnader representerar.

Riksdagen beslutade 1982 (prop. 1981/82:158) om ett nytt system för ekonomisk
utjämning inom svenska kyrkan genom kyrkofonden. Systemet
byggde på en skattekraftsgaranti. Finansieringen skulle ske främst genom
den allmänna kyrkoavgiften samt en särskild kyrkoavgift. Från början tillfördes
kyrkofonden också ett statsbidrag med 88 milj. kr. för 1983. I samband
med beslutet förutsattes också att systemet skulle revideras med
samma intervaller som den kommunala skatteutjämningen.

Efter socialdemokraternas regeringstillträde 1982 började omedelbart en
indragning av statsbidragen till kyrkofonden. Dessutom har de kyrkliga
kommunerna på samma sätt som de borgerliga kommunerna drabbats av
minskat skatteunderlag på grund av olika förändringar inom skattesystemet.

Centerpartiet liksom kyrkomöte och kyrkans centralstyrelse har protesterat
mot dessa indragningar av statsbidrag som utgick till skatteutjämning och
till kyrkans centrala verksamhet.

Efter beslut i kyrkomötet har centralstyrelsen utrett förändringarna i statsbidragssystemet
samt relationerna mellan statsbidragen till svenska kyrkan
och de fria samfunden.

Centralstyrelsen har på grundval av detta utredningsarbete uppvaktat regeringen.

Fr.o.m. 1989 gäller nya regler för kyrkofonden och skatteutjämningen
(prop. 1987/88:31). Enligt dessa tar staten inte längre något kostnadsansvar
för domkapitlen. Kyrkofonden lämnar allmänt utjämningsbidrag till pastorat
och samfälligheter. Församlingarna i flerförsamlingspastorat får inte
längre rätt till sådant bidrag. Stiftsbidrag ur kyrkofonden skall utgå till stiftkansliernas
verksamhet m.m. Ur fonden kan också betalas dels sådant bidrag
som stiftsstyrelsen kan dela ut till pastorat och kyrkliga samfälligheter
med särskilda behov av stöd för sin verksamhet, dels bidrag till underhåll av
kulturhistoriskt värdefulla kyrkobyggnader.

Kyrkofonden finansieras fortfarande med allmän och särskild kyrkoavgift.

Centerpartiet yrkade i samband med beslutet om ”Ny organisation på lo

kal- och stiftsplanet i svenska kyrkan m.m.” på förändringar av kyrkofon- Mot. 1989/90

dens finansiering och formerna för utgivande av bidrag ur fonden. K623

Den av regeringen 1987 föreslagna beräkningsgrunden för den särskilda
kyrkoavgiften utgjorde ett dråpslag mot kyrkans egendomsförvaltning. I
synnerhet gällde detta landsbygdspastoraten.

På en punkt vidtog riksdagen ändringar i regeringens förslag och det gällde
just den särskilda kyrkoavgiften. Om så inte skett hade vissa pastorat
brandskattats på kapital och kapitalavkastning. Den av riksdagsmajoriteten
beslutade formen för finansiering av kyrkofondens kostnader kan inte vara
den slutliga lösningen. Centerpartiet föreslog en annan lösning av kyrkofondens
finansiering: en höjning av den allmänna kyrkoavgiften och dessutom
statsbidrag.

En översyn av reglerna för uttaget av den allmänna och särskilda kyrkoavgiften
måste ske i en särskild utredning. En sådan utredning bör också innefatta
en revidering av skatteutjämningen på det sätt som förutsattes 1982.

1982 års kyrkokommitté inledde ett utredningsarbete om kostnadsansvaret
för kyrkor som inte längre skulle användas som församlingskyrkor. Detta
arbete kom aldrig att slutföras. I några enstaka fall kan frågan om övertaliga
församlingskyrkor bli aktuell. Ansvaret och kostnaderna för dessa kyrkobyggnader
måste utredas.

Centerpartiet anser att frågan om statsbidrag till kyrkofonden, kyrkofondens
finansiering, ansvaret för kyrkobyggnader m.m. bör bli föremål för en
särskild utredning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av vissa frågor inom kyrkofonden.

Stockholm den 24 januari 1990

Bengt Kindbom (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Stina Eliasson (c)
Anders Svärd (c)
Rosa Östh (c)

Kjell Ericsson (c)

Martin Olsson (c)
Ingbritt Irhammar (c)
Birger Andersson (c)
Hugo Andersson (c)