Motion till riksdagen
1989/90:K619

av Charlotte Branting och Sigge Godin (båda fp)
Direktval till kyrkomötet m.m.

Mot.

1989/90

K619-624

Frågan om direkta val till de kyrkliga organ som utses indirekt har länge diskuterats.

1979 års kyrkomöteskommitté föreslog i sitt betänkande SOU 1982:14 Reformerat
kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m.m., att förutsättningarna för direkta
val till kyrkomötet utreds. 1 proposition 1981/82:192 om ett reformerat
kyrkomöte uttalade föredragande statsrådet Boo att han i likhet med kommittén
och remissinstanserna ansåg att det från demokratisk synpunkt fanns
skäl att övergå till ett system med direkt val. Den då aktuella kyrkomötesreformen
borde enligt hans mening dock ej hindras av det utredningsarbete
som krävdes för att genomföra ett sådant valsätt.

1983 års kyrkomöte beslöt, med anledning av att 1982 års kyrkomötes utredningsnämnd
lämnat ett liknande förslag, hemställa att regeringen skulle
tillsätta en utredning om de kyrkliga valfrågorna med inriktning på en övergång
till direkta val med personvalsinslag till kyrkomötet samt att detta
också skulle avse val på stiftsplanet (kyrkolagsutskottets utlåtande 1983:1).

Regeringen överlämnade skrivelsen till folkstyrelsekommittén med uppdrag
att undersöka om det är möjligt att införa direkta val till kyrkomötet.

I motion (1986:70) till 1986 års kyrkomöte föreslog Urban Gibson m.fl.
att kyrkomötet skulle förvänta att oavsett vad som i övrigt skulle komma att
föreslås från folkstyrelsekommittén, de uppdrag som kommittén fått angående
de kyrkliga valen snarast skulle leda till förslag i enlighet med vad kyrkomötet
tidigare uttalat; samt att kyrkomötet hos regeringen skulle hemställa
att regeringen skulle ge folkstyrelsekommittén i uppdrag att i samband
med sitt uppdrag angående de kyrkliga valen också utreda tidpunkten och
sättet för direkta val till stiftsfullmäktige.

Kyrkomötet biföll motionen (KL: 1986:4) och uttalade att det skulle innebära
en stor fördel om direkta val till stifts- och riksplan kunde genomföras
samtidigt. Folkstyrelsekommittén föreslog 1986 bl.a. att de kyrkliga valen
bör förläggas till året före kommunfullmäktigeval. Som en konsekvens av de
förslag som kommittén framlade om de allmänna valen föreslogs bl.a. att
mandatperioden skulle bli fyraårig, förstärkning av personvalsystem skulle
ske och att förhandsanmälan av partier skulle gälla.

I frågan om direkta val anförde kommittén att det nu gällande indirekta
valsystemet borde tillämpas ”ytterligare någon tid innan slutlig ställning tas

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr K619-624

i direktvalsfrågan” (s. 181). Med anledning av detta förslag lade kommittén Mot. 1989/90

ej heller fram något förslag om direktval. K619

Skälen till att kommittén ville avvakta ytterligare med att ta ställning i direktvalsfrågan
var bl.a. att utredningen med rätta ansåg att direkta val förutsätter
ett riksproportionellt system med kretsmandat och utjämningsmandat,
som ger partierna representation i förhållande till deras styrka i hela
riket. Ett sådant valsystem leder enligt kommittén till ”ett rikstäckande partisystem,
som kanske inte är önskvärt inom kyrkopolitiken”.

Det sista konstaterandet hade kommittén inte behövt göra då kyrkomötet
förordat direkta val. De konsekvenser som utredningen pekar på har givetvis
vägts in då kyrkomötet fattat sina beslut. Att det skulle vara någon särskild
svårighet att åstadkomma nomineringar till de nödvändiga utjämningsmandaten
motsägs av att alla de inom kyrkomötet förekommande partigrupperna
baserar sin verksamhet på rikstäckande organisationer. Detta gäller
numera också den s.k. partipolitiskt obundna gruppen. Detta faktum är i sig
ett svar på folkstyrelsekommitténs indirekta fråga om lämpligheten av ett
rikstäckande partisystem som grund för kyrkomötesvalen.

I en proposition med anledning av vissa frågor som folkstyrelsekommittén
lagt fram sägs att regeringen endast för fram frågor där kommittén varit enhällig.
I förslaget om de kyrkliga valen fanns två reservanter och ett särskilt
yttrande. Reservanterna förordade att kyrkofullmäktigevalen samordnas
med kommunfullmäktigevalen, som i sin tur skiljs från riksdagsvalen i fyraåriga
mandatperioder.

I sitt beslut (KL 1988:9) angående motion (1988:29) av Gibson m.fl. om
tidpunkten för kyrkofullmäktigevalen säger kyrkomötet att det skulle vara
olyckligt om ”ett starkt kyrkligt önskemål om en ändrad tidpunkt för kyrkofullmäktigevalen
inte kan villfaras enbart av den anledningen att det inte gått
att nå en politisk uppgörelse omkring frågorna om mandatperiodens längd
och gemensam valdag för de borgerliga valen till riksdag, kommuner och
landsting”.

Regeringen har fortfarande inte vidtagit någon åtgärd med anledning av
kyrkomötets skrivelser i valärendena.

Med anledning av att regeringen, trots kyrkomötets framställningar 1983
och 1986 om direktval och att en statlig utredning lagt fram ett betänkande i
valfrågor där frågan om direktval i kyrkliga sammanhang inte beaktats, motionerade
Urban Gibson återigen i ärendet till 1989 års kyrkomöte. Han underströk
att kyrkomötet bör framhålla att de skäl som folkstyrelsekommittén
framförde inte är relevanta ur kyrkomötets synpunkt och inte förhindrar införandet
av ett riksproportionellt valsystem med utjämningsmandat liksom
det valsystem som nu fungerar vid riksdagsval.

Kyrkomötet biföll motionen samt en motion av Ulf Wallin med samma
yrkande (KL 1988:28). Utskottet anförde:

Som framgår av den redovisade bakgrunden har de kyrkliga valfrågorna aktualiserats
av kyrkomötet vid flera tillfällen under en följd av år. I skilda sammanhang
har framhållits att direkta val från demokratisk synpunkt är att föredra
framför indirekta. Frågan om valsystemet sammanhänger nära med
andra frågor, bl.a. rörande kyrkomötets sammansättning och arbetsformer.

Det finns skäl att förmoda att direkta val skulle stimulera till ökat valdelta- Mot. 1989/90

gande och engagemang i kyrkans verksamhet. Utskottet finner det beklag- Kg}9

ligt att inte de kyrkliga valfrågorna under så lång tid som varit fallet kunnat

föras närmare en lösning, oaktat de framställningar som gjorts. Utskottet

anser sålunda i likhet med motionärerna att frågan om direkta val ånyo bör

aktualiseras av kyrkomötet genom en framställning till regeringen.

Med anledning av motionerna hemställde kyrkomötet hos regeringen om åtgärder
för genomförande av direkta val till kyrkomötet och till stiftsfullmäktige.

Med hänvisning till den klara opinion som upprepade gånger kommit till
tals genom kyrkomötet yrkar vi att regeringen tillsätter en utredning för att
lösa de detaljfrågor som behövs för att genomföra direkta val till kyrkomöte
och stiftsfullmäktige.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att genomföra direkta val till kyrkomötet
och till stiftsfullmäktige.

Stockholm den 22 januari 1990

Charlotte Branting (fp) Sigge Godin (fp)

3