Motion till riksdagen

av Olof Johansson m.fl. (c)
Kyrka-stat

Mot.

1989/90

K606-608

Folkkyrkan

Den svenska folkkyrkan vilar på en månghundraårig religiös, kulturell och
historisk tradition i vårt land. Den uppslutning som finns kring svenska kyrkan
- endast en ringa del av medborgarna har utnyttjat möjligheten till utträde
- vittnar om att den omfattas av stort intresse. Att svenska kyrkan skall
förbli en öppen folkkyrka inom ramen för ett bevarat samband mellan kyrkan
och staten har också fått stor uppslutning - senast bekräftad i en av Församlings-
och pastoratsförbundet genomförd enkät. Av de församlingar som
svarat på enkäten stöder 95 % ett bevarat samband, det vill säga den linje
som centerpartiet företräder.

Lika entydiga har svaren varit vid många tidigare tillfällen de senaste decennierna,
oavsett om det gällt remissvar på offentliga utredningar eller opinionsmätningar.
Den demokratiskt underbyggda majoritetsuppfattningen
angående svenska kyrkans ställning i vårt land har alltså vid upprepade tillfällen
kommit till uttryck.

Folkkyrkan spelar en central roll i många människors religiösa liv. De
kyrkliga handlingarna dop, vigsel och begravning utnyttjas av det stora flertalet.
En folkkyrka får aldrig sätta upp gränser som snävar in kyrkan och gör
den till en kyrka för ett mindretal. Den öppenhet som folkkyrkan visar mot
alla som söker sig till den är högt skattad. I samband med riksdagens beslut
om den svenska kyrkans organisation på lokal- och stiftsplan fastslogs bl.a.
följande grundläggande principer:

- Teologiskt finns församlingens centrum i gudstjänsten och det församlingsliv
i övrigt som präglas av ordets förkunnelse och sakramentens förvaltning.

- Den territoriella församlingen är den grundläggande enheten i svenska
kyrkan.

Folkkyrkan i dess nuvarande utformning har inte - som det ibland hävdas utgjort
något hinder för religionsfriheten, vilken för övrigt är garanterad i
vår grundlag.

De kyrkliga samfunden har - i vissa fall i samarbete - alltmer engagerat
sig i barnomsorgs- och förskoleverksamheten. Det är viktigt att de alternativ
som kyrkorna kan erbjuda inom barnomsorgen erhåller ett likvärdigt stöd
från samhället. Behovet av diakoni är stort i vårt samhälle och även här kan
kyrkorna fylla det som stat och kommun inte förmår tillgodose. 1

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr K606-608

Ekumenik Mot. 1989/90

Praktiskt ekumeniskt samarbete mellan svenska kyrkan, fria samfund och ^606
invandrarkyrkor förekommer både lokalt och på stiftsnivån. Skolevangelisation,
sjukhuskyrkoverksamhet, andlig vård på kriminalvårdsanstalterna,

RIA-verksamhet (rådgivning i alkoholfrågor) och den ekumeniska Uveckan
är några exempel på detta. Samarbetskyrkor är ännu ett exempel på
en form av tillämpad ekumenik.

Den nya psalmboken är resultatet av ett riksekumeniskt samarbete. Mellan
svenska kyrkan och ett antal samfund förs för närvarande samtal om utveckling
och fördjupning av samarbetet. Bandet mellan kyrkan och staten är
alltså inget hinder för ekumenisk samverkan. Centerpartiet har också aktivt
medverkat till att frikyrkorna skall åtnjuta samhällets stöd.

Inte heller för invandrargrupper, som bekänner sig till andra trosuppfattningar
eller tillhör andra kristna kyrkor, har folkkyrkan utgjort något hinder.

Tvärtom har det ofta visat sig att invandrare och flyktingar fått ett aktivt stöd
från människor verksamma i folkkyrkan.

Centerpartiet anser det vara viktigt att de fria samfunden - inte minst mot
bakgrund av de vikande medlemstal som de flesta frikyrkor uppvisar - liksom
invandrarkyrkorna erhåller samhällets stöd i form av statsbidrag.

Kyrka - stat

Inom centerpartiet anser vi att det är av stort värde att den svenska folkkyrkan
kan bevaras och vidareutvecklas. Vi anser att detta skall ske inom ramen
för den samverkan som nu finns mellan kyrka och stat. Ett brytande av dessa
band, med dess ekonomiska och organisatoriska konsekvenser skulle allvarligt
kunna skada förutsättningarna att bedriva religiös verksamhet riktad till
folket i hela vårt land, utan att några fördelar skulle vinnas.

Vissa krafter vill driva frågan om avgörande förändringar i relationerna
mellan staten och kyrkan. I riksdagen har sedan många år tillbaka krävts att
kyrkan skall ”skiljas från staten”.

Inom svenska kyrkans församlingar och pastorat finns det ingen majoritet
för ett skiljande. På dessa nivåer står förtroendevalda, lekmän, kyrkfolk och
präster verkligheten närmast och vet vad som skulle hända om de grundläggande
förutsättningarna skulle förändras. Aktuella opinionsundersökningar
visar också att en majoritet av svenska folket vill behålla sambandet kyrkastat.
Där finns ett stöd för den öppna folkkyrkan - ett stöd som dessutom
ökat under senare år.

Eftersom det årligen i riksdagen förekommer förslag om skiljande finns
det anledning att på nytt aktualisera ett uttalande om ett bibehållet samband
mellan kyrka och stat.

En för hela folket så stor och avgörande fråga som förändrade villkor för
den svenska folkkyrkan får enligt vår bestämda mening inte avgöras utan att
medborgarna direkt tillfrågats om sin åsikt. Det bör skapas garantier för att
så sker. Vi föreslår därför, att riksdagen redan nu tar ett beslut om att inga
grundläggande förändringar i det nuvarande folkkyrkosystemet får genomföras
utan att medborgarna i en folkomröstning ges möjlighet att ta ställning.

Demokrati Mot. 1989/90

Ytterligare en princip som slogs fast i samband med det inledningsvis
nämnda riksdagsbeslutet om kyrkans lokala organisation var:

- Den dubbla ansvarslinjen av prästerlig ämbetsförvaltning och folkligt förankrad
självstyrelse genomförs nu på samtliga nivåer inom svenska kyrkan.

De olika formerna för lekmäns medverkan i gudstjänstutformning, beslutsfattande
och övrig kyrklig verksamhet är en stor tillgång. I en folkkyrka är
detta alldeles naturligt och utgör en grundläggande förutsättning för bredden
och öppenheten.

De band som finns mellan kyrkan och samhället har givit kyrkan en demokratisk
förankring som positivt påverkat kunskapen om och förståelsen för
de kyrkliga frågorna. Dessa band har inte varit något hinder för predikstolens
frihet eller för den fria förkunnelsen inom ramen för den svenska kyrkans
ställning som ett evangeliskt lutherskt trossamfund. Inom den öppna
folkkyrkans ram har också olika uppfattningar i teologiska och liturgiska frågor
kunnat komma till uttryck utan att den grundläggande gemenskapen
rubbats.

Ett brytande av sambanden mellan kyrka och stat och ett upphävande av
lagstiftningen om församlingarna skulle i ett slag ta bort garantin för den demokratiska
uppbyggnaden och lekmännens möjlighet till inflytande. Detta
utgör ytterligare ett skäl att bibehålla sambandet mellan kyrka och stat.

Folkbokföringen

Centerpartiet anser att svenska kyrkan skall ha fortsatt ansvar för folkbokföringen.
Folkbokföringspersonalen har hög kompetens. Det nuvarande systemet
är decentraliserat, ger arbetstillfällen också i sysselsättningssvaga områden
och är därmed mindre sårbart. Allmänheten garanteras dessutom en
god service. Frågor av fiskal karaktär bör däremot flyttas över till exempelvis
lokala skattemyndigheten.

Socialdemokraterna har i riksdagen fått stöd av folkpartiet och vänsterpartiet
kommunisterna för ett principbeslut om ett ändrat huvudmannaskap
för folkbokföringen fr o m den 1 juli 1991. Beslutet togs mot kyrkomötets
uttalande och utan att ha föregåtts av ett ordentligt utredningsarbete som
brukar karaktärisera reformer i vårt land. Bristerna i beslutsunderlaget gör
sig nu gällande.

Nu har den statliga organisationskommittén arbetat fram sina förslag.
Skatteförvaltningen tar i praktiken över hela ansvaret och försäkringskassorna
ställs helt utanför.

När det gäller arkivhållningen klarar inte staten av att ta ansvar för riksdagens
beslut utan man ber nu om kyrkokommunernas hjälp.

Svenska kyrkans förvaltningsnämnd har gjort kvalificerade beräkningar
utifrån organisationskommitténs ekonomiska underlag och det visar sig att
statens kostnader kommer att uppgå till 340 miljoner kronor årligen.

Till detta kommer att pastoraten får kostnadsansvaret för kvarstående
verksamhet som beräknas till 180 miljoner kronor per år.

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr K606-608

Genom beslutet ökar de samlade kostnaderna för folkbokföring och kyr- Mot. 1989/90
kobokföring med 200 miljoner kronor per år i förhållande till reformering K606
av nuvarande ordning på sätt som föreslogs i statskontorets rapport 1986.

Svenska folket får betala och servicen försämras genom att folkbokföringen
flyttas från cirka 1.130 pastorsexpeditioner till ett par hundra lokala skattemyndigheter.
Samtidigt som kampanjen ”Hela Sverige skall leva” genomförs,
förbereds borttagandet av cirka 1.500 arbetstillfällen spridda över hela
landet.

Med hänvisning till de ökade kostnaderna och till att frågan fortfarande
befinner sig i en utredningsfas är det naturligt att på nytt pröva lämpligheten
av att genomföra reformen.

Genom den av riksdagen beslutade reformen för kyrkans lokala organisation
har de administrativa resurserna kraftigt förstärkts på pastoratsplanet.

Svenska kyrkan har nu t o m större förutsättningar än när riksdagsbeslutet
om huvudmannaskapsförändringen togs att tillhandahålla kvalificerade folkbokföringstjänster
åt samhället samtidigt som det egna kyrkobokföringsbehovet
tillgodoses. Folkbokföringens datorisering kan ske jämsides med planerad
utveckling och genomförande av kyrkans datastrategi.

Kyrkomötet 1989 beslutade att svenska kyrkan skulle arbeta för att folkbokföringen
skall ligga kvar hos pastoraten.

Utöver de ekonomiska effekterna finns det anledning att särskilt peka på
de ökade integritetsrisker som gör sig gällande om reformen genomförs.

Riksdagen bör därför med ändring av tidigare beslut uttala att svenska
kyrkan skall bibehålla huvudmannaskapet för folkbokföringen. Centerpartiet
återkommer i annat sammanhang om bl a anslag till kyrkofonden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nuvarande
relationer mellan kyrka och stat skall bevaras,

2. att riksdagen - därest yrkande 1 avslås - beslutar uttala att inga
grundläggande förändringar i de nuvarande relationerna mellan
kyrka och stat får vidtas utan att frågan underställts medborgarna i en
allmän folkomröstning,

att riksdagen beslutar upphäva beslutet med anledning av proposition
1986/87:158 om ny organisation för folkbokföringen, samt uttala
att svenska kyrkan även i framtiden skall utföra folkbokföringen.1]

1) 1989/90:Sk901

Stockholm den 16 januari 1990
Olof Johansson (c)

Görel Thurdin (c)

Karin Söder (c)

Gunilla André (c)

Börje Hörnlund (c)

Agne Hansson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Karl Erik Olsson (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Gunnar Björk (c)
Pär Granstedt (c)
Karin Israelsson (c)
Larz Johansson (c)

Mot. 1989/90
K606

5