Motion till riksdagen
1989/90:K603
av Birgit Friggebo m.fl. (fp)
Ändring av religionsfrihetslagen m.m.
9 § religionsfrihetslagen har följande lydelse:
Den som förvärvar svenskt medborgarskap och ej tillhör svenska kyrkan
skall, utan särskild ansökan, anses upptagen i kyrkan, om han är evangeliskluthersk
trosbekännare; dock skall vad nu sagts ej gälla, om han hos pastor
i den församling, där han är kyrkobokförd, anmält att han icke vill inträda i
kyrkan.
I årets ämbetsberättelse (s. 355-360) redogör JO Hans Ragnemalm för ett
fall där två tidigare danska medborgare ovetande och mot sin vilja blev medlemmar
i svenska kyrkan vid förvärvet av svenskt medborgarskap. Problemet
är enligt vad JO anför inte ovanligt:
Jag har under hand från invandrarverkets medborgarskapsbyrå inhämtat, att
man där har mottagit på liknande sätt grundad kritik från personer, som förvärvat
svenskt medborgarskap. Vederbörande har visserligen i sina ansökningar
angivit, att de är evangelisk-lutherska trosbekännare, men de har inte
varit medvetna om att upptagningen i svenska kyrkan också medför skyldighet
att erlägga församlingsskatt. Det är inte ovanligt, att utomeuropeiska invandrare
sätter ett kryss i rutan för evangelisk-luthersk trosbekännelse, trots
att det är alldeles uppenbart, att de tillhör annan religion. Det får i sådana
fall ankomma på pastor i vederbörande församling att utreda det rätta förhållandet
och vidta åtgärder.
Vad som förekommit i ärendet ger mig anledning att ifrågasätta, om inte
lagstiftningen bör justeras, så att man kommer ifrån den automatik som följer
av 9 § religionsfrihetslagen och 9 § medborgarskapskungörelsen och som
visat sig kunna leda till att nyblivna svenska medborgare mot sin verkliga
önskan blir medlemmar i svenska kyrkan. I stället för att - som nu - fordra
en aktiv handling i form av en anmälan hos pastor av den som vill bryta automatiken
och således inte vill inträda i kyrkan, borde krav på sådan anmälan
uppställas för den som verkligen vill bli medlem. Formuläret för sökande av
svenskt medborgarskap kan utan svårighet korrigeras, så att det även kommer
att innefatta en ansökan om att bli medlem i svenska kyrkan.
Det ter sig i sammanhanget naturligt att göra en jämförelse med de i 11 §
religionsfrihetslagen intagna reglerna om utträde ur svenska kyrkan:
Vill medlem i svenska kyrkan icke längre tillhöra kyrkan, gore anmälan
om utträde hos pastor i den församling, där han är kyrkobokförd. Anmälan
skall göras personligen eller ock enskilt i egenhändigt undertecknad, av två
personer bevittnad handling.
I riksskatteverkets handbok RSV Folkbokföring har bestämmelsen kommenterats
sålunda:
För anmälan sorn sker ”personligen” får enligt motiven till religionsfrihetslagen
anses gälla, att anmälan skall göras av personen själv och således inte
genom ombud. I fråga om skriftlig anmälan framgår genom orden ”enskilt”
och ”egenhändigt undertecknad” att anmälan inte kan ske genom ombud.
Ett utträde ur svenska kyrkan fordrar således en på visst sätt kvalificerad
aktivitet från vederbörandes sida. Enligt min mening bör samma form av visat
självständigt ställningstagande gälla för den som i samband med förvärv
av svenskt medborgarskap önskar inträda som medlem i svenska kyrkan.
Medlemskapet bör alltså grundas på en skriftlig ansökan, för vilken bör utarbetas
ett klarläggande formulär. En sådan ordning skulle ge sökanden en
större insikt i och medvetenhet om vad ett medlemskap i svenska kyrkan i
realiteten innebär.
Vi delar denna bedömning. Från principiella utgångspunkter kan gällande
ordning inte anses tillfredsställande. Så vitt avser vuxna människors inträde
i svenska kyrkan är det rimligt att den baseras på en medveten individuell
valhandling. Religionsfrihetslagen och medborgarskapskungörelsen bör
därför ändras för att nå detta syfte.
I motion 1989/90:K5 har vi tidigare framfört detta förslag. Konstitutionsutskottets
majoritet (KU 1989/90:KU21) avstyrkte motionen med följande
motivering:
”Utskottet, som vill erinra om att ändring av religionsfrihetslagens bestämmelser
om tillhörighet till svenska kyrkan fordrar kyrkomötets samtycke,
anser att initiativ till ändrad lagstiftning på förevarande område i
första hand bör komma från kyrkan.”
Vi finner denna ståndpunkt anmärkningsvärd. Regler om religionsfriheten
ges i lag som stiftas av riksdagen med samtycke av kyrkomötet. Att riksdagen
inte skulle kunna ta initiativ till ändring av religionsfrihetslagen är en
ny och enligt vår uppfattning en helt felaktig tanke. Likaväl som riksdagens
ombudsman kan peka på att nu gällande rättsordning är otillfredsställande
från integritetssynpunkt måste riksdagen själv kunna göra ett liknande ställningstagande.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av religionsfrihetslagen,
samt
2. att riksdagen hos regeringen begär ändring av medborgarskapskungörelsen
enligt de riktlinjer som angivits av justitieombudsmannen.
Stockholm den 12 januari 1990
Birgit Friggebo (fp)
Maria Leissner (fp) Ingela Mårtensson (fp)
Mot. 1989/90
K603
Daniel Tarschys (fp)
Jan-Erik Wikström (fp)
9