Motion till riksdagen
1989/90:K601

av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

Kyrka-stat ^ot.^

K601-605

Bakgrund

Enligt folkpartiets mening bör varje trossamfund stå fritt från staten. Folkpartiet
har därför under alla år varit pådrivande i religionsfrihetsfrågor. Partiet
medverkade aktivt vid tillkomsten av religionsfrihetslagen 1951 och utredningarna
1958 och 1968 angående stat-kyrka-frågan, likaså vid beslutet
om de fortsatta samtalen mellan staten och kyrkan under mitten av 1970talet.
Dessa samtal resulterade i ett förslag till nya relationer mellan staten
och svenska kyrkan. Förslaget presenterades för 1979 års allmänna kyrkomöte
av den dåvarande folkpartiregeringen.

Kyrkomötet avvisade emellertid detta för svenska kyrkan generösa förslag
till uppgörelse. Därmed stod det klart att det inte under de närmaste åren
skulle vara möjligt att få till stånd det principbeslut om kyrkans frigörande
från staten som alla partier till dess hade sett som en förutsättning för att
riksdagen skulle besluta om de inomkyrkliga reformer svenska kyrkan så
länge strävat efter. Det fanns en allvarlig risk för att hela frågan om ändrade
relationer mellan staten och Svenska kyrkan för lång tid skulle föras åt sidan.
Detta hade varit djupt beklagligt med hänsyn både till frågans stora principiella
vikt och till svenska kyrkans arbetsmöjligheter.

I det läget valde folkpartiet att arbeta för en frigörelse för svenska kyrkan
från den statliga beslutsapparaten genom successiva reformer. Utredningarna
om samvetsklausulens avskaffande, om huvudmannaskapet för begravningsväsendet,
om folkbokföringens organisation och om grunderna för den
kyrkliga lagstiftningen tillsattes. Beslut har nu träffats med anledning av
dessa utredningar.

Syftet med dessa beslut och andra som riksdagen sedan 1979 fattat om
Svenska kyrkans förhållande till staten har, som man kan utläsa av propositioner
och utskottsbetänkanden, varit att öka Svenska kyrkans frihet och allmänt
förbättra dess möjligheter att fungera i samhället. Den uttalade avsikten
har också varit att inte genom de fattade besluten föregripa ett ställningstagande
i principfrågan.

Folkpartiets syn på relationsförändringen

Utifrån den principsyn som folkpartiet företräder är det angeläget att både
staten och Svenska kyrkan gör klart vilken avsikt man har med Svenska kyr

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr K601-605

kans relationer till staten för framtiden. Det är inte troligt att ett fortsatt re- Mot. 1989/90

formarbete för att frigöra kyrkan från den statliga beslutsapparaten kan ske K601

på samma sätt som hittills dvs. utan att föregripa ett definitivt ställningstagande.
Från folkpartiets sida är det därför angeläget att precisera vilka reformer
som återstår innan vårt mål är nått och i vilken utsträckning etappmålen
kan uppnås inom ramen för den hittillsvarande breda uppslutningen kring
reformerna. Detta har bl.a. skett i partimotioner till riksmötena 1985/86—

1988/89.

I de delar denna breda enighet ännu inte föreligger är det angeläget att
föra en öppen debatt och ge en omfattande information kring hur den eftersträvade
friheten för kyrkan från den statliga beslutsapparaten skall kunna
nås, utan att Svenska kyrkans karaktär av öppen folkkyrka ändras.

Den religiösa situationen i vårt land har under senare år på ett markant
sätt förändrats. Sedan länge tillhör en betydande del av vårt lands invånare
något av de frikyrkliga samfunden. Genom de senaste årtiondenas invandring
har därutöver kyrkor med fast kyrkostruktur och folkkyrkotradition,
som ställer bestämda krav på respekt från det nya värdlandets sida, kommit
att bli representerade i Sverige i en tidigare oanad omfattning. Svenska kyrkans
lagfästa ställning innebär i denna situation i ännu högre grad än vad
som hittills varit fallet en orimlighet. Skall vi som nation leva upp till våra
ideal i fråga om praktiskt fungerande religionsfrihet för samtliga invånare i
landet, ställer också den livsåskådningsmässiga mångfalden krav på att
Svenska kyrkans ställning förändras.

Svenska kyrkan har manifesterats i former som växlat efter varierande historiska
situationer. I dagens pluralistiska samhälle menar många inom
Svenska kyrkan att samfundet bäst uttrycker vad Kristi kyrka är genom att
stå fritt gentemot statsmakten. Det bör enligt vår mening bli tydligare för alla
att Svenska kyrkan är något annat än en samhällsfunktion eller en offentlig
myndighet. Svenska kyrkan måste själv få finna den form i vilken samfundet
bäst anser sig kunna fullgöra sin uppgift. Många aktiva inom Svenska kyrkan
menar att kyrkan måste bli fri från statligt inflytande för att bättre kunna
hjälpa människor att tolka de stora livsfrågorna, uttrycka sin tro och gestalta
sina liv som kristna.

Av omtanke om Svenska kyrkans möjlighet att fylla denna funktion vill vi
uttala som vår mening att oavsett hur det fortsatta reformarbetet genomförs
skall svenska kyrkan garanteras goda möjligheter att också fortsättningsvis
fungera som en öppen folkkyrka och kunna bedriva sin verksamhet över hela
landet. Genomförandet av reformen bör därför ske i den takt och på sådant
sätt att Svenska kyrkans egen åsikt om övergången respekteras.

Utöver de förändringar av relationen mellan stat och kyrka som redan beslutats
krävs ytterligare ett antal delreformer för att slutmålet skall nås:

Svenska kyrkan bör själv få bestämma över sin organisation. Det betyder
att kyrkan själv får avgöra i vilken utsträckning de statliga författningar som
nu styr kyrkans yttre och inre former skall bli bestående i form av inomkyrkliga
beslut.

Svenska kyrkan bör som trossamfund få fri och självständig befogenhet att
tillsätta biskopar, domprostar och övriga prästtjänster som i dag tillsätts av
staten. 2

En kyrkomusikerreform, som avskaffar kyrkomusikernas statliga tjänster, Mot. 1989/90

har beslutats med folkpartiets stöd. Reformen skall genomföras under år K601

1990.

I fråga om begravningsväsendet bör den allmänna principen vara att detta
är en kommunal uppgift. I den utsträckning som Svenska kyrkan och dess
lokala församlingar så önskar skall staten dock överlåta på församlingarna
att ombesörja denna uppgift mot ersättning. Detta innebär att det praktiska
handhavandet inte ändras i förhållande till vad som nu gäller, om det lokala
pastoratet inte tar initiativ till förändring.

Den kyrkliga egendomen bör förbli Svenska kyrkans egendom. Målet bör
vara att åstadkomma en lösning som tryggar egendomens bestånd för avsett
ändamål, slår vakt om kulturhistoriska värden och medger att den kyrkliga
finansförmögenheten utnyttjas rationellt. Kyrkofondens statliga styrelse bör
avskaffas och dess medel disponeras efter beslut inom Svenska kyrkan.

Det avgörande steget för att ge Svenska kyrkan en i förhållande till staten
fri ställning blir beslutet att ersätta de kyrkokommunala organens beskattningsrätt
med ett system för uppbörd av kyrkoavgift som kan förenas med
kyrkans ställning som ett från staten fristående trossamfund.

1988 års kyrkomötes utredningsförslag

Det ligger i Svenska kyrkans eget intresse att snarast ta ställning till på vilket
sätt och i vilken takt som kyrkan skall ta ett eget ansvar för sin ekonomiska
situation. Ett första steg i denna riktning har tagits av 1988 års kyrkomöte.

Till kyrkomötet hemställdes i motion 1988:2 av Torgny Larsson (s) m.fl.
att kyrkomötet hos regeringen begär att en utredning, med vissa expertgrupper
och kyrkliga referensgrupper, tillsätts i syfte att utreda kyrkans ekonomiska
och rättsliga förhållanden inför en relationsförändring. I motionen
framhålls att i den nya diskussion som tycks förestå i fråga om relationerna
mellan stat och kyrka är det angeläget att denna bygger på tillförlitligt faktaunderlag
och realistiska antaganden om vad en ny relation skulle innebära.

Den utredning som motionen föreslår skulle, säger man, lägga en bärkraftig
grund för den fortsatta diskussionen om stat-kyrka-problematiken.

I motion 1988:19 av Knut Kullenberg (m) m.fl. om sambandet mellan kyrkan
och staten yrkades att regeringen skulle tillsätta en utredning med uppgift
att klarlägga grundförutsättningarna för relationen mellan stat och
kyrka. I motionen framhålls att de tidigare utredningarna i stat-kyrka-frågan
noggrant penetrerat de principiella aspekterna, men att det däremot finns
större skäl att granska de ekonomiska förhållandena som berör stat-kyrka.

Man efterlyser en ekonomisk långsiktsprognos och vill ha analyser av människors
beredvillighet att betala en avgift till Svenska kyrkan i nya relationer.

Vidare önskar man att en kommande utredning skall belysa hur en kyrkoordning
för Svenska kyrkan skall utformas för att ta över de regler som i
dag finns i de olika lagar som berör Svenska kyrkan. Speciellt lyfts frågorna
om utjämning mellan Svenska kyrkans församlingar och förvaltningen av
kyrkans egendomar fram.

I motion 1988:28 av Urban Gibson (fp) m.fl. begärdes en utredning av
finansieringen av Svenska kyrkans verksamhet efter en förändring av relatio

nema mellan staten och kyrkan. Det föreslås också att kyrkomötet begär att Mot. 1989/90

centralstyrelsen tar upp överläggningar med regeringen och riksdagsparti- K601

erna för att klargöra statens villkor för Svenska kyrkan vid en relationsändring.
I motionen görs en genomgång av regeringens skrivelse till 1979 års
kyrkomöte om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan. Man
önskar i motionen, mot bakgrund av att i regeringens skrivelse till 1979 års
kyrkomöte fanns långtgående förslag om att trygga Svenska kyrkans ekonomi
vid en relationsförändring, få besked om huruvida statsmakterna står
kvar vid 1979 års erbjudande till Svenska kyrkan eller vilka förutsättningar
som har ändrats.

Kyrkolagsutskottet (1988:5) redovisade vilka utredningsinsatser som
gjorts angående stat-kyrka-relationerna sedan år 1958. Man redovisar speciellt
vilket utredningsmaterial som finns om Svenska kyrkans ekonomi och
om kyrkans rättsliga förhållanden.

Utskottet framhöll att en ev. ny utredning, mot bakgrund av att det tidigare
utredningsmaterialet är omfattande, bör inriktas på praktiska och tekniska
frågor och ej ta upp ideologiska spörsmål. Äldre material måste därtill
kompletteras från faktasynpunkt.

Utskottet stannade efter en avvägning av olika alternativ för att begära en
statlig utredning av expertkaraktär för att närmare klargöra Svenska kyrkans
ekonomiska och rättsliga förhållanden och med möjligheter för Svenska kyrkan
att följa arbetet i utredningen. Kyrkomötet beslöt enligt utskottets förslag
att i skrivelse till regeringen begära en sådan utredning.

Efter det att bland annat folkpartiet i en partimotion till 1988/89 års riksmöte
efterlyst ett initiativ från regeringen i ärendet, tillsattes en utredning
(C 1989:02). Till utredare utsågs förre statsrådet, kammarrättspresident Carl
Axel Petri. Denne har uppdragit åt statskontoret att redovisa underlag för
den ekonomiska delen av utredningen.

Av direktiven till utredningen framgår att den skall redovisa ett fylligt underlag
för en bedömning av vilka ekonomiska och rättsliga betingelser kyrkan
lever under i dag och hur dessa låter anpassa sig till förändringar av relationerna
inom ramen för nuvarande samband mellan stat och kyrka eller förändringar
med mer långtgående innebörd. Härvid bör övervägas vilka alternativa
ekonomiska modeller, som kan erbjuda sig för Svenska kyrkan. Arbetet
skall vara avslutat före utgången av år 1991.

Våra konstateranden och förslag

Vi noterar med tillfredsställelse att Svenska kyrkans högsta beslutande organ,
kyrkomötet, i stort sett enhälligt begärt denna utredning. Vi accepterar
att man inom Svenska kyrkan behöver detta faktamaterial innan man kan ta
slutgiltig ställning till huruvida kyrkan skall ta det initiativ som statsmakterna
efterlyst för att ta upp nya förhandlingar mellan staten och Svenska
kyrkan, om andra relationer än dagens mellan staten och kyrkan.

Vi anser det emellertid mycket angeläget att utredningen genomförs inom
den av regeringen fastslagna tidsramen. Ett genomförande av en reform av
relationerna mellan stat och kyrka kommer under alla förhållanden att ta
relativt lång tid. Om utredningen avlämnas under år 1991 och remissbehand

las under år 1992, kan ställningstagande för Svenska kyrkans del ske vid 1993 Mot. 1989/90
års kyrkomöte och förslag föreläggas riksdagen under november månad år K601

1993, vilken tidpunkt är den senaste för att ett beslut, som också innebär
ändring av grundlag, skall kunna fattas dels före och dels efter 1994 års val.

Genomförandet av en reform skulle då kunna ske under år 1995. Skulle utredningen
fördröjas innebär detta att en reform kan genomföras tidigast år
1998.

Sedan den föreslagna utredningen framlagt sina förslag, bör nästa steg bli
ett samtal mellan regeringen och Svenska kyrkan, där regeringen klargör
vilka villkoren är från statens sida för en relationsförändring. Ställer staten
upp med den uppbördshjälp, som rimligen kommer att bli ett av utredningens
huvudalternativ? Kommer folkpartiregeringens utfästelse 1979 om 275
milj. kr. per år i statsbidrag i 1975 års penningvärde att upprepas i en kommande
utfästelse från statens sida?

Sådana ställningstaganden måste göras av regeringen, gärna efter överläggningar
med riksdagspartierna, och framläggas i nära anslutning till den
begärda expertutredningens presentation av faktamaterialet, för att Svenska
kyrkans företrädare skall kunna ta ställning till en relationsförändring.

Först sedan ett sådant ställningstagande föreligger och sedan kyrkan haft
tid att internt debattera förutsättningarna, kan man vänta att Svenska kyrkan
själv skall ta det initiativ till en relationsförändring, som regeringen efterlyst
när folkpartiet och andra ställt frågan om statens fortsatta agerande i
denna fråga.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts dels om angelägenheten av att den Petriska utredningen
genomför sitt uppdrag inom utsatt tid, dels om klargörande av villkoren
från statens sida vid en relationsförändring mellan staten och
svenska kyrkan.

Stockholm den 11 januari 1990
Bengt Westerberg (fp)

Ingemar Eliasson (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Birgit Friggebo (fp)

Elver Jonsson (fp)

Daniel Tarschys (fp)

Kerstin Ekman (fp)
Charlotte Branting (fp)
Sigge Godin (fp)

Ingela Mårtensson (fp)
Anne Wibble (fp)

Jan-Erik Wikström (fp)

5