Motion till riksdagen
1989/90: K436

av Kaj Nilsson och Carl Frick (båda mp)
Satellit- och kabel-TV, m.m.

Mot.

1989/90

K436-437

Sammanfattning

Motionen innehåller förslag om lokal eter-tv och om att koncessionssystemet
för lokala kabelsändningar bör återupprättas. Vidare förekommer ett förslag
som går ut på att egensändningarna i kabelnät bör förbehållas de boende
inom ett mera begränsat område, även andra förslag som syftar till ändring
i kabellagen förs fram. Dessutom föreslås att en TV-politisk utredning tillsätts.
Smygreklamen i Sveriges televisions sändningar behandlas i ett särskilt
avsnitt.

I avsnitten 2-5 gör vi en beskrivning av läget. I avsnitt 6 presenteras vår
grundsyn när det gäller radio- och tv-frågor. I avsnitt 7-12 lämnar vi våra
förslag. Motionen är ganska omfattande, men vi har sett det som mycket
angeläget att utförligt få föra fram vår syn på sakfrågorna.

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr K436-437

1

Innehållsförteckning Mot. 1989/90

1. Inledning 3 K436

2. Tekniska betingelser och juridik 4

3. Historik 7

4. Något om kabellagen och närmare om konsekvenserna av kabelnämndens
beslut 9

5. Satellit- och kabel-tv, läget idag 10

5.1 Framtiden är inte så ljus - begränsad valfrihet 10

5.2 Satellit-tv-kanaler för Sverige 13

5.2.1 Särskilt om TV 3 - en underhållningskanal med monopoltendenser
som vill komma ned på jorden 15

5.3 Individuell satellitmottagning - ett problem för konsumenterna 16

5.4 Kabelnätssituationen i Sverige - stora nät i tättbebyggda områden
18

5.5 Kabelnämnden 18

6. Kulturell mångfald och kvalitet och fri och obunden opinionsbildning
i radio och tv 19

6.1 Vår kultursyn och tv-tittarna 19

6.2 Närmare om vår syn på en fri opinionsbildning 22

7. Lokal eter-tv 27

8. Satellit- och kabel-tv i de boendes intresse 28

8.1 Översiktligt om bakgrunden till koncessionssystemet 29

8.2 Kulturutskottets uttalanden med anledning av förslaget till kabellag
30

8.3 Några motivuttalanden med särskilt avseende på reklamreglerna 31

8.4 Myter om en utveckling som inte går att styra och andra myter

om satellit- och kabel-tv 34

8.5 Koncessionssystemet för lokala kabelsändningar måste återupprättas
39

8.6 Mindre tillståndsområden för egensändningar 40

8.7 Förhindra kringgående av kabellagens regel om samtidig sändning
41

8.8 Skärpning av reklamregeln i kabellagen 41

8.9 Förbud mot sponsring 41

8.10 Ett uttryckligt förbud mot smygreklam och annan marknadsföring
i själva programmen i satellit- och egensändningar i kabelnät . 41

8.11 Skärpning av våldsskildringsregeln 42

8.12 Kabelnämnden bör inte handlägga frågor som gäller kabellagens
reklamregler 42

9. Smygreklam i Kanal 1 och TV 2 43

10. Utredning om tv-politiken 44

11. Tele-X 44

12. Begränsning av skyldigheten för hyresgäst att betala för kabel

tv-anläggning 45

Hemställan 45

2

1. Inledning Mot. 1989/90

Näringsliv och kommersiella krafter är övertygade om att det blir reklam-tv ^436

i reguljära marksändningar inom ett par år, i Kanal 1, TV 2 eller en ny fristående
kanal. Detsamma tycks vara förhållandet i vissa ledande socialdemokratiska
kretsar. I den aktuella utredningen TV-politiken (SoU 1989:73) från
utbildningsdepartementet förs sålunda argumenteringen kring tre olika reklam-tv-alternativ.
Alternativet att inte satsa på reklam-tv avfärdas som
orealistiskt och ingick inte ens i direktiven.

Kabelnämnden har i beslut i februari i år funnit att den typ av satellit som
bl a TV 3 sänder över inte omfattas av kabellagen. Beslutet innebär att det
inte längre finns några begränsningsregler för innehållet i vidaresända satellitsändningar
i kabelnät. Det är sålunda helt fritt att sända hur mycket reklam,
våld, pornografi och rashets som helst till tv-tittande barn.

Det statliga televerket marknadsför satellitkapacitet och upplänktjänster
här i landet för tv-program. Televerket distribuerar också satellit-tv-kanaler
i sina kabelnät. Televerket har ca 75 % av kabel-tv-marknaden, vilket motsvarar
ca 600 000 bostäder. Televerket har framförallt av kommersiella skäl
satsat på att tillhandahålla satellit-tv i de större städernas höghusområden.

Televerket anser sig inte ha rätt att ha synpunkter på innehållet i de sändningar
som myndigheten sprider vidare i sina nät.

Våld och pornografi på tv och film kan skada barn. Det har riksdagen konstaterat
vid flera tidigare tillfällen. Detta är också motivet bakom förhandsgranskningen
för film som ska visas på biografer. Samma motiv ligger bakom
reglerna om efterhandsingripande mot våldsvideogram.

Det är sålunda i princip förbjudet att visa skildringar med sexuellt våld
eller tvång och skildringar med närgånget eller utdraget grovt våld mot människor
eller djur.

Motsvarande regler finns i lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar.
Lagen gäller vidaresändningar av satellitsändningar i kabelnät.

En konsekvens av kabelnämndens beslut är alltså att det är helt lagligt att
i satellit-tv som vidaredistribueras i kabelnät sända sådant som förbjudits för
visning på landets biografer eller som inte får spridas på grund av förbudet i
videovåldslagen. Det går inte heller att komma åt reklam och inslag med
rasdiskriminering.

Riksdag och regering är sedan länge medvetna om denna orimlighet.

Under hösten 1989 behandlade riksdagen flera motioner som rör TV-politiken.
Riksdagen avslog bl.a. en motion som gick ut på att alla satellittyper
skulle föras in under kabellagen. Ett bifall till motionen hade inneburit att
koncessionssystemet för spridning av satellitprogram i kabelnät med de principiella
förbuden mot våld, pornografi, rashets och reklam hade återupprättats.

Riksdagen ville avvakta händelseutvecklingen och menade att först bör
frågan om marksänd reklam-tv avgöras och satellit-tv-frågan utredas innan
det kan finnas anledning att ta ställning till nationella regler för vidaresändning
av satellitprogram i kabelnät. Det är anmärkningsvärt att riksdagen inte
heller funnit att de kulturpolitiska målen från 1974 som legat till grund för
riksdagens tidigare ställningstaganden i fråga om reklam-tv och satellit-tv i

kabelnät äger någon giltighet längre. Miljöpartiet de gröna beklagar dessa Mot. 1989/90
beslut. K436

Riksdagens beslut kan inte uppfattas på annat sätt än att de borgerliga partierna
och socialdemokraterna har tagit principiell ställning för införande av
reklam-TV i marksändningar här i landet. Tvisten mellan dem gäller egentligen
bara på vilket sätt och i vilken omfattning det skall ske. Beslutet innebär
vidare att TV 3 och andra kommersiella satellitkanaler tillåts växa sig starka.

Riksdagen ställer också sitt hopp till en konvention om gränsöverskridande
tv-sändningar som undertecknades förra våren och som innehåller
regler om reklam, våld, pornografi och rashets. Reglerna håller en för
svenska förhållanden oacceptabel minimistandard och måste följaktligen
kompletteras med inhemska regler.

Som exempel kan nämnas att enligt konventionen får mellan 15 och 20 %
av sändningstiden innehålla reklam, vilket motsvarar 9-12 minuter per
timme. Reklamen skall få avbryta program. Detta kan jämföras med den
försiktiga uppfattning som bl a annonsörsföreningen tidigare framfört om att
den sammanlagda reklamtiden per dag till en början inte bör vara mer än 20
minuter uppdelat på fem fyraminutersblock mellan programmen utspridda
över kvällen, det vill säga 4 minuter per timme. Vi accepterar inte kommersiell
reklam i tv.

Många annonsörer tror inte på att reklam i tv är särskilt effektiv.

En annan fråga som blivit allt mer aktuell är anpassningen till EG. Regeringen
arbetar intensivt för att Sverige så snabbt som möjligt skall underkasta
sig EG:s regler och överhöghet. Inom EG räknas television till industriproduktion,
vilket innebär att utländska kommersiella och reklamfinansierade
tv-företag kan få etablera sig i Sverige.

Det går att stoppa den här utvecklingen. För detta krävs dock en kraftfull
kultur- och mediepolitik mot de kommersiella krafterna. En sådan politik
för kultur med kvalitet och mångfald och fri och obunden åsiktsbildning är
en av grundpelarna i vårt politiska system och samhällsliv. Andra områden
som berörs är den enskildes livskvalitet och den syn som barn och ungdom
får på människor, natur och samhälle via etermedierna. Att barn kan ta psykisk
skada av innehållet i TV-program är ett av de bärande skälen för begränsningsregler
i fråga om våld, pornografi och rashets. Till detta kan läggas
konsumentskyddsaspekten som framförallt gör sig gällande i fråga om
kommersiell påverkan på barn.

För miljöpartiet de gröna är frågorna om reklam- tv och satellit- och kabeltv
av särskilt intresse sedda i ett kulturpolitiskt och konsumentpolitiskt perspektiv
inom en ekologisk ram.

Vi är positiva till lokal eter-tv.

2. Tekniska betingelser och juridik

Television är ett massmedium. En tv-sändning innebär sålunda att man från
en plats med hjälp av elektromagnetiska vågor i etern (luften, rymden) eller

i tråd (kabel) distribuerar program till flera mottagare (tittare) samtidigt
vilka kan befinna sig i samma land eller i flera olika länder.

Distributionen kan tekniskt gå till på många olika sätt. Här följer några
viktiga exempel:

1. Från en studio sänds programmet direkt i etern till mottagarna/tittarna. Mot. 1989/90

2. Från en studio sänds programmet via ett s.k. radiolänknät till mottagar- K436
na/tittarna.

3. Från ett skepp på öppna havet eller luftrummet däröver, sänds programmet
direkt till mottagarna/tittarna.

4. Från en studio sänds programmet till en satellit i rymden och återsänds
omedelbart mot jorden och tas emot direkt av mottagarna/tittarna.

5. Från en studio sänds programmet via en satellit till mottagare på jorden
från vilka programmet omedelbart vidaresänds i kabelnät till
mottagarna/tittarna.

6. Från en studio sänds programmet direkt i tråd till mottagarna/tittarna.

1-4 är etersändningar. 5 är en etersändning och en trådsändning. 6 är en
trådsändning.

4 och 5 är satellitsändningar. 5 är också ett exempel på hur en centralantennanläggning
fungerar.

Utmärkta exempel på rundradiosändning av tv-program är 1 och 3.

I svensk rätt är en rundradiosändning en sändning som är avsedd att tas
emot direkt av allmänheten. Kanal 1 och TV 2 sänder här i landet tv-program
som är avsedda att tas emot direkt av allmänheten. Programmen når
dock inte allmänheten direkt utan länkas som regel ut via ett radiolänknät.

Först efter den sista länken i kedjan blir sändningen en rundradiosändning.

2 är ett exempel på detta.

Under pågående länkning kallas inte tv-sändningen för en rundradiosändning
utan programtransport. Detta bygger på tanken att sändningen visserligen
är avsedd att tas emot av allmänheten men inte direkt.

4 kan vara en rundradiosändning från en satellit men behöver inte vara
det. Detsamma gäller 5.

De regler som avses styra användningen av radio- och tv-medierna grundas
dels på att det råder en faktisk begränsning i etern när det gäller tillgång
till frekvenser för sändning och dels på vissa politiska uppfattningar om makten
över medierna och innehållet i sändningarna.

I Sverige har vi enligt en internationell överenskommelse maximalt tillgång
till fyra marknät för tv-sändningar, det vill säga fyra tv-kanaler. Två är
utbyggda och används av Kanal 1 resp. TV 2, ett är delvis utbyggt och används
för sändningar av finska program. Antalet kanaler i kabelnät kan beroende
på tekniska och ekonomiska överväganden vara från fyra till uppemot
40 kanaler. Även satelliterna kan ha varierande antal kanaler. I de
gamla s k kommunikationssatelliterna har det förekommit 32 kanaler för tvsändningar.
I Astra-satelliten är det 16 och i Tele-X som är en direktsändande
satellit är det betydligt färre, nämligen fyra stycken kanaler.

Kanal 1 och TV 2 liksom andra rundradiosändningar får utan särskilt tillstånd
vidaresändas i tråd eller kabelnät till anslutna mottagare. Detsamma
anses i princip gälla för rundradiosändningar från satelliter.

Satelliterna befinner sig dock inte här i landet utan i yttre rymden, flera
tusen kilometer från jorden i en linje över ekvatorn i s.k. geostationära banor.
De ligger alltså i princip utanför svensk lags territoriella tillämpningsområde.
Detsamma gäller öppna havet. Men genom internationella över

enskommelser har det blivit möjligt för Sverige att stifta en lag som förbjuder Mot. 1989/90

rundradiosändningar som innehåller reklam riktad mot Sverige från öppna K436

havet och luftrummet däröver.

Några svenska regler som direkt riktar sig mot sändningarna från satelliterna
finns inte. Däremot finns regler som gäller för vidaresändning i kabelnät
av sändningar från satelliter i fast trafik. Reglerna finns i kabellagen. För
sådan vidaresändning krävs tillstånd om den når fler än 100 bostäder.

I kabellagen finns också en regel om att en vidaresändning av en programkanal
får stoppas om det i kanalen under längre tid och i betydande omfattning
förekommit kommersiell reklam som måste anses riktad särskilt till
svenska konsumenter. Liknande regler finns för skildringar som innehåller
våld, pornografi och rashets.

Begränsningsreglerna gäller alltså endast vidaresändningar från satelliter
i fast trafik.

Om en satellit inte är i fast trafik eller sändningarna från en satellit anses
som rundradiosändning gäller därför inte tillståndstvånget och följaktligen
inte heller begränsningsreglerna.

Uttrycket satellit i fast trafik, som inte är definierat i lag kommer från det
internationella radioreglementet. Med hjälp av reglementet och andra regler
söker nationerna gemensamt, främst för att undvika störningar i sändningsverksamheten,
dela in radiofrekvenser, vilket som framgått är en begränsad
tillgång, för användning inom olika områden och ändamål (tv, ljudradio, teletrafik,
datatrafik etc.).

I radioreglementet beskrivs två satellittyper, satellit i fast trafik och direktsändande
satellit. Några andra former av satelliter känner inte radioreglementet.

Skillnaden mellan de båda satellittyperna är i princip att den första bör
användas för sändningar mellan fasta jordstationer och den andra för sändningar
som når allmänheten direkt, därav namnen på satelliterna.

Uppdelningen i satelliter i fast trafik och direktsändande satelliter har tillkommit
för fördelning av frekvenser och har således inte tillkommit efter
mediepolitiska överväganden.

Det s.k. 12 ”gigahertzbandet” har tilldelats och förbehållits sändningar
med direktsändande satelliter. Något motsvarande förbehåll har inte gjorts
för satelliter i fast trafik.

Sändningar med satelliter i fast trafik går över 11 ”gigahertzbandet” som
också används för andra ändamål, exempelvis radiolänkning. Astrasatelliten
använder också detta frekvensområde. Anledningen till att kabellagen kom
att omfatta satelliter i fast trafik och inte direktsändande satelliter var i huvudsak
följande.

Satelliter i fast trafik används för programtransporter mellan fasta jordstationer.
Programtransporterna är slutna och kan jämföras med radiolänkningar
i marknäten. Det är först genom utsändningen i tråden som sändningen
blir avsedd att tas emot direkt av allmänheten. Att avsändarens avsikt
är att sändningen skall nå allmänheten saknar verkan.

Av betydelse för resonemangen var också uppfattningen att satelliter i fast
trafik som sände med svag effekt med spridning över ett stort område, flera
länder, kontinenter, krävde stora och dyrbara mottagningsutrustningar. 6

Som jämförelse togs direktsändande satelliter som skulle sända med Mot. 1989/90

mycket stark effekt riktad mot ett bestämt begränsat område, ett land, och K436

som därför endast skulle behöva små och billiga mottagningsutrustningar.

En sådan utrustning skulle vara överkomlig för gemene man. Dessutom
fanns ingen direktsändande satellit i bruk.

Något mellanläge talades det inte om i motiven till kabellagen. Effekterna
på Intelsat- och Eutelsat-satelliterna som ansågs sända i fast trafik angavs till
15-30 watt. Vidare förekom en uppgift om ca 40 watt i den ryska Horisontsatelliten.
För direktsändande satelliter skulle effekten ligga på 100-250 watt.

Tele-X-satelliten avsågs få en effekt på 200 watt.

Koncessionssystemet för satellitsändningar grundas alltså på uppfattningen
att satelliter med låg effekt skulle omfattas av systemet, däremot inte
högeffektssatelliter. De direktsändande satelliterna intog också en särställning
på så sätt att sändningsrätten var förbehållen det mottagande landet.

Några storlekar eller priser på olika mottagarealternativ nämndes inte särskilt.
Dock framgår av ett utskottsbetänkande att de antenner som det var
fråga om för mottagning av satelliter i fast trafik kunde vara 4 meter i diameter
eller större. Sådana antenner kostade en bra bit över 100 000 kronor och
var väl knappast överkomliga att införskaffa för allmänheten. Kollektiv mottagning
tedde sig därför naturlig med hänsyn till kostnaderna.

3. Historik

För en riktig förståelse av frågorna om kommersiell-tv och en television i
allmänhetens tjänst är det av vikt att dessa sätts in i ett historiskt sammanhang.

Under de första åren på 1900-talet började man i större utsträckning sända
talade meddelanden med hjälp av radiovågor. De första lagreglerna om innehav
och användning av radiosändare och radiomottagare kom redan 1905.

I början av 1920-talet påbörjades försökssändningar av radioprogram. Radion
blev snabbt ett massmedium.

Vid den här tiden diskuterades också hur det nya mediet skulle organiseras.
Man hade två förebilder: den engelska och den amerikanska. Den engelska
innebar att rundradioverksamheten bekostades med licensmedel och
att verksamheten styrdes av särskilda regler för programinnehållet. Den
amerikanska modellen innebar att verksamheten finansierades med reklamintäkter
och att någon särskild styrning inte förekom från statens sida. I Sverige
valde man med stor enighet den engelska modellen för organisationen
av rundradioverksamheten.

Nya regler för radiosändare och radiomottagare kom sålunda 1924. Reglerna
innebar, liksom tidigare, att tillstånd krävdes för innehav och användning
av sådana anläggningar. Särskild avgift, licens, skulle betalas av innehavare
av radiomottagare. Ett särskilt bolag bildades, AB Svensk Radiotjänst,
som i princip fick ensamrätt att sända radioprogram i rundradiosändning i
landet. Verksamheten reglerades genom avtal mellan staten och Radiotjänst.
Enligt avtalet skulle Radiotjänst bedriva programverksamhet med
iakttagande av opartiskhet och saklighet. Ett förslag från företrädare för dåvarande
högerpartiet om förhandsgranskning (censur) av radioprogram avvisades.

I början av 1950-talet blev det möjligt att sända tv-program i större omfatt- Mot. 1989/90

ning i vårt land. Även denna gång diskuerades hur det nya mediet skulle or- K436

ganiseras och vem som skulle få bedriva verksamheten. Valet stod mellan
Radiotjänst och ett privat företag. Staten valde att även anförtro tv-sändningsverksamheten
till Radiotjänst. År 1955 började regelbundna tv-sändningar
till allmänheten. Verksamheten reglerades med avtal. Radiotjänst
blev Sveriges Radio. Samtidigt ändrades ägarförhållandena i bolaget. Tillstånd
att inneha och använda sändare för rundradioändamål, dvs för sändning
av ljudradio- och tv-program, gavs i princip endast till Sveriges Radio.

Radiolagen trädde i kraft i januari 1967. Den föregicks av omfattande utredningar
och diskussioner. Bl.a. förkastades ett förslag från högerpartiet
om inrättande av en reklamfinansierad tv-kanal. Övriga partier var överens
om att Sveriges Radio alltjämt borde ha hand om rundradioverksamheten.

Skälet till detta var att programverksamheten därigenom kan bedrivas i samhällets
och allmänhetens tjänst, den s.k. public service-tanken.

Införandet av radiolagen innebar bl a att rätten för ett företag att sända
radioprogram i rundradiosändning, vad som kallas ensamrätten, och vissa
regler om programinnehållet, opartiskhet och saklighet, lagfästes och att förhandsgranskning
av radiosändnings innehåll blev förbjuden i lag, dvs censurförbud
infördes. Var och en fick rätt att inneha mottagare men för innehavet
skulle betalas avgift. Vid den här tiden etablerades TV 2, och färg-TV introducerades.

Rundradiosändning definierades som en radiosändning som är avsedd att
mottas direkt av allmänheten.

Redan under 1960-talet började tv-program via satellit att överföras från
ett land till ett annat eller från en kontinent till en annan. Satelliterna användes
i fast trafik för distribution mellan fasta jordstationer.

År 1978 genomfördes en omorganisation av Sveriges Radio. Bolaget blev
moderbolag i en koncern med fyra sändande dotterbolag. Regeln om ensamrätt
ändrades följaktligen, så att de programverksamma bolagen kunde få
egen sändningsrätt. Samtidigt genomfördes en generell rätt att vidaresända
ljudradio- och tv-program i rundradiosändning som har upptagits trådlöst på
centralantennanläggning till mottagare inom fastighet som är ansluten till
anläggningen. Vid denna tid kom idéerna om att använda satelliter för distribution
av tv-program direkt till allmänheten. Ett nordiskt samarbete med att
sända program över en direktsändande satellit diskuterades.

I början av 1980-talet blev det möjligt att i större utsträckning ta emot
sändningar av tv-program från satelliter i fast trafik och vidaresända dem i
tråd till anslutna mottagare. Det gick också bra att ta emot programmen med
privata paraboler. Som exempel kan nämnas att det marknadsfördes parabolantenner
som kostade ca 7 000 kr. och var väl lämpade att ta emot satellitsändningar
för enskild mottagning.

År 1985 kom ett förslag om lag om lokala kabelsändningar (kabellagen).

De borgerliga ledamöterna reserverade sig mot förslaget om inskränkningar
beträffande reklam i vidaresändning av satellitprogram. Däremot var man
överens om restriktioner beträffande satellitprogram som präglas av våld,
pornografi och hets mot folkgrupp. Regler hamnade i en särskild lag, lagen
om ansvarighet för lokala kabelsändningar (ansvarighetslagen). 8

Kabellagen och ansvarighetslagen trädde i kraft den 1 januari 1986. Ka- Mot. 1989/90
bellagens tillståndsplikt gäller för lokala trådsändningar av radioprogram K436
som når fler än 100 bostäder.

I januari 1988 började TV3 sina reklamsändningar, riktade mot Sverige. I
februari 1989 beslutade kabelnämnden att Astrasatelliten, som TV3 då ännu
inte tagit i bruk, skulle betraktas som en direktsändande satellit vid tillämpningen
av kabellagen. Koncessionssystemet för satellitsändningar sattes därmed
ur spel. Det är sålunda inte längre möjligt att ingripa mot innehållet i
TV3:s sändningar eller i några andra satellitsändningar. Begränsningsreglerna
för reklam, våld, pornografi och rashets gäller inte längre.

Beslutet är såtillvida märkligt att det grundas på en uppfattning om att det
skett en teknisk utveckling som omöjliggjorde ett ingripande med stöd av
lagen mot vidaresändningar av program från satelliten. Någon sådan teknisk
utveckling har nämligen inte ägt rum, vilket kommer att visas i avsnitt 8.

Beslutet är också märkligt av det skälet att kabelnämnden fattat ett beslut
innan frågan ens kunnat bli aktuell för nämnden. Satelliten var inte tagen i
bruk. Genom beslutet har kabelnämnden kommit med en lagförklaring, likt
en författningsdomstol. Ett sådant beslut får inte fattas av en förvaltningsmyndighet.
En närmare redovisning av omständigheterna vid beslutets tillkomst
får dock anses ligga utanför denna motion.

4. Något om kabellagen och de närmare konsekvenserna av
kabelnämndens beslut

Frågor om lokala kabelsändningar prövas av kabelnämnden. Nämnden skall
även utöva tillsyn över verksamhet med lokala kabelsändningar.

Tillstånd till lokala kabelsändningar kan ges till egensändningar, dvs.
sändning av egna programproduktioner med lokal prägel, och satellitsändningar.
Tillstånd till satellitsändningar innebär rätt till vidaresändning av
programkanaler från satelliter. Tillståndshavaren skall hålla kabelnämnden
underrättad om vilka programkanaler han vidaresänder. Vidare finns en
möjlighet att upplåta kanaler för lokala ändamål.

Begrepp i lagen som kan vara av särskilt intresse i detta sammanhang är
kanal, programkanal, satellitsändning och egensändning.

Kanal: det genom frekvensangivelse eller på annat därmed jämförligt sätt
särskilt bestämda utrymme i ett kabelnät som behövs för sändning av radioprogram.

Programkanal: det samlade utbud av radioprogram som under en gemensam
beteckning sänds i en kanal.

Satellitsändning: vidaresändning av programkanaler från satelliter i fast
trafik.

Egensändning: sändning av annat slag än vidaresändning.

För den som har tillstånd till satellitsändningar, exempelvis televerket,
gäller i princip en skyldighet att kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i kabelnätet
för lokalt kabelsändarföretags egensändningar av televisionsprogram,
att se till att de boende i fastigheter som ansluts till kabelnätet på ett tillfredsställande
sätt kan ta emot sändningar från programföretagen i Sveriges Radio-koncernen,
samt att erlägga viss avgift till staten.

Kommersiell reklam får inte alls förekomma i egensändningar. Även s.k. Mot. 1989/90

sponsring är förbjuden i egensändningar. K436

För satellitsändningar gäller som tidigare nämnts en särskild bestämmelse
om reklambegränsning till svenska konsumenter, som lyder så här:

"Fortsatt vidaresändning av en programkanal från satellit får förbjudas för
en tid av högst ett år om det i programkanalen under en längre tid och i betydande
omfattning har förekommit sådan kommersiell reklam som måste anses
riktad särskilt till svenska konsumenter.

Ett förbud får dock meddelas endast om det med hänsyn till sändningarnas
art och programkanalens karaktär och inriktning bedöms att ett förbud för
programkanalen är godtagbart från yttrandefrihets- och informationsfrihetssynpunkt.”

Något förbud mot sponsring i satellitsändningar finns inte.

I ansvarighetslagen finns bestämmelser om ingripande mot inslag av våld,
pornografi och hets mot folkgrupp i egensändningar och i satellitsändningar.

För innehållet i satellitsändningar finns inte någon direkt ansvarig. Principen
är att programkanalen vid en upprepning av en viss företeelse kan drabbas
av vidaresändningsförbud i kabelnät. Varken nätägaren, kabeloperatören
eller programkanalen anses kunna göras ansvarig för innehållet i sändningarna.
För egensändningars innehåll svarar det lokala kabelsändarföretaget
eller en programansvarig. Vid överträdelse kan sändningstillståndet dras
in.

Kabelnämndens beslut att förklara att Astrasatelliten, som bl.a. TV 3 numera
sänder från, ska betraktas som en ”direktsändande satellit” innebär att
den som vidaresänder program från den satelliten inte omfattas av koncessionssystemet
för lokala kabel-tv-sändningar. Det är dock ingen avgörande
skillnad mellan den satelliten och de satelliter som redan är i bruk. Gränsen
mellan olika satellittyper har genom beslutet suddats ut i rättsligt hänseende.

Detta innebär att koncessionssystemet i sin helhet har satts ur spel. Den
som vidaresänder satellitprogram i kabelnät kan i fortsättningen göra det
helt fritt, utan tillstånd och ingripande från kabelnämnden eller annan myndighet.
Regler som ska förhindra sändningar av svensk reklam, våld, pornografi
och rashets behöver inte följas. Nätägare är inte heller skyldig att upplåta
kanal för lokala egensändningar, vilket tillskapats i syfte att öka vanliga
människors ”yttrandefrihet i tv”, ett slags lokal allmän-tv, och att upplåta
kanaler för Kanal 1 och TV 2. Dessutom slipper kabeloperatören betala avgifter
som ska användas för att få igång lokala programproduktioner i kabelnäten.

Vid handläggningen av ärendet fattade kabelnämnden också det märkliga
beslutet att inte bara nätägarna, televerket m.fl., utan också TV 3 skulle anses
som part, sakägare, i ärendet, vilket inte förutsatts i motiven till kabellagen
(se avsnitt 8).

5. Satellit- och kabel-tv-läget idag

5.1 Framtiden är inte så ljus - begränsad valfrihet

I press och andra medier målas upp en bild av en framtid med många satellitkanaler
med ett stort utbud av olika program att välja på. Det talas bl.a. om

10

ett 60-tal olika kanaler. Alla i Sverige skall i princip kunna få del avprogram- Mot. 1989/90

utbudet till en billig kostnad. Ett slags satellit-tv:ns stora rika smörgåsbord K436

som alla kan njuta av.

Nödvändiga förutsättningar för denna utveckling är emellertid att kanalerna
kan finansieras, att det finns program till alla kanaler, att det finns mottagningsutrustningar
till överkomliga priser (parabolantenner) och att det
finns tittare.

För att kanalerna skall kunna sända krävs alltså för det första pengar. Det
finns i princip två finansieringsvägar.

Den ena är att tittarna direkt betalar för att få se kanalutbudet eller vissa
program. Detta kallas för betal-tv. Den tv-avgift som idag tas ut här i landet
är egentligen också ett slags betal-tv-finansiering; utan ”licensmedel” inga
program.

Kostnaden för att se en betal-tv-kanal som visar långfilmer varierar mellan
100 och 150 kr. per månad, vilket motsvarar 1 200-1 800 kr. per år, ett belopp
som överstiger den s.k. tv-licensen. För den som vill se flera kommersiella
kanaler springer kostnaden snabbt i höjden.

Den andra finansieringsformen är att annonsörer betalar för annonser i
sändningarna. Hit kan också räknas s.k. sponsring som innebär att företag
på vissa villkor betalar för särskilda program eller programinslag. Gränserna
mellan dessa båda former är flytande.

”Licensfinansiering” har som regel använts av s.k. public-serviceföretag,
typ vår Kanal 1 och TV 2 och engelska BBC. Med public service menas helt
enkelt en TV i allmänhetens tjänst. Detta till skillnad från en TV i kommersiella
intressens tjänst.

Den reklamfinansierade kommersiella tv:n är beroende av sina annonsörer;
utan annonsörer inga inkomster och inga program.

Den ”vara” som den kommersiella tv:n säljer är sändningstid med ett förväntat
antal tittare. Genom reklamen vill annonsörerna påverka tittarna till
att köpa. Tittarnas motprestation för att få se tv-programmen är att sitta
framför tv:n under reklaminslagen och låta sig påverkas av dem att köpa produkterna.
I själva verket är det tittarna som betalar för den kommersiella
tv:ns verksamhet och dessutom för annonsörernas försäljningsökning.

Om annonsörerna endast har en kanal att annonsera i, så är valet av medium
enkelt. Men om det finns flera kanaler. Vilken kanal skall annonsörerna
då välja? Och räcker pengarna till alla kanaler?

För varje kommersiell tv-kanal är det ”livsviktigt” att visa upp stora tittarsiffror
och breda intressanta tittargrupper för eventuella annonsörer. Många
annonser ger pengar och vinst.

För en kommersiell tv-kanal är det också ”livsviktigt” att hålla kostnaderna
nere för sändningarna. Det är mycket dyrt att producera egna program
men förhållandevis billigt att köpa program från USA, där utbudet av
Aktionsprogram och serier etc. är mycket stort. Den som kan få höga tittarsiffror
med inköpt material kan således tjäna stora pengar.

Tv-program är redan idag en bristvara. Det kommer därför att bli mycket
svårt att fylla alla tv-kanaler även med de sämre produktionerna från USA.

Dallas m.fl. serier som går i svensk TV är den absoluta toppen av USA-pro

duktionen. 11

De framtida kommersiella satellitkanalerna kommer således, liksom re- Mot. 1989/90

dan idag, att innehålla likartade program, amerikanska serier ofta med våld, K436

varutävlingar, populärmusik, repriser etc. Det finns också en utvecklingstendens
mot en ökad specialisering med kanaler för sport, popmusik, film etc.

Detta innebär i princip två huvudformer av kanaler, breda likartade underhållningskanaler
och specialkanaler.

För att ta emot tv-programmen från en satellit krävs en parabolantenn.

Det finns idag flera satelliter och flera blir det. Det krävs i princip en parabolantenn
för varje satellit, dock kan varje satellit sända flera tv-kanaler.

För att kunna se program från olika satelliter krävs flera antenner eller en
antenn med motordrift som kan riktas in mot de olika satelliterna. Skall flera
personer samtidigt se olika program krävs alltså flera parabolantenner.

Antennutrustningar är förhållandevis dyra. På grund av kodning och tekniska
faktorer begränsas i själva verket möjligheten att med privat antenn ta
emot de olika satellitsändningarna till en rimlig kostnad högst betydligt.

Valfriheten är sålunda mycket begränsad.

Televerket och andra erbjuder idag kabelnät där möjligheten finns att se
kanaler från olika satelliter. Kapaciteten i fastighetsnäten är dock många
gånger begränsad och vanligtvis erbjuds därför bara ett 10-tal olika kanaler.

De satellitkanaler som idag sänder går med stora förluster. Konkurrensen
om annonsörer och tittare är hård. Annonsörerna har inte heller visat något
särskilt intresse för satellitkanalerna och viljan att köpa annonstid är helt enkelt
svag, då det finns en utbredd misstro mot medierna och deras förmåga
att attrahera tittare. Några kanaler som riktade sig till svensk publik har slutat
med sina sändningar. Även tittarnas intresse har varit mycket svalt för
reklam-tv-kanaler.

Det finns egentligen ingen anledning att tro att flera satellitkanaler skulle
medföra ett större intresse från annonsörernas sida. Snarare är det väl
tvärtom.

De kommersiella satellit-tv-bolagen söker nu muta in egna marknads- och
sändningsområden. Borta är tanken på alleuropeiska reklam-tv-sändningar.

Satellit-tv-framtiden är alltså inte så ljus och mångfasetterad som många
förespråkare velat göra gällande.

När det gäller Tele-X har det diskuterats om en betal-tv-kanal och en reklam-tv-kanal.
Rymdbolaget som administrerar satelliten vill självfallet liksom
regeringen i form av industridepartementet få tillbaka en del av de
pengar, ca 2 miljarder kronor, som projektet kostat. En reklam-tv-kanal och
en betal-tv-kanal har diskuterats. Borta är tankarna på nordiskt samarbete
som en gång blev upprinnelsen till Tele-X.

Även kabelföretagen med det helt dominerande televerket i spetsen gör
stora förluster. Enligt en uppgift har televerket hittills förlorat 800 miljoner
på sin kabel-tv-satsning. Scansat/TV 3 har för att förbättra sitt konkurrensläge
satsat på att förse gamla centralantennanläggningar med en parabolantenn
riktad mot Astrasatelliten för att bl.a. tillhandahålla TV 3.

Innehållet i kabelnäten domineras av satellitkanalerna. På några få ställen
har egensändningar kommit igång i synnerligen blygsam omfattning. Det
saknas helt enkelt pengar. Ett inte obetydligt antal program som förekommit

12

i lokala egensändningar har producerats centralt av stora organisationer. Mot. 1989/90

Tanken på den lokala tv:n har hittills inte kommit särskilt långt, men det K436

finns ett förhållandevis stort intresse för sådan verksamhet på många orter.

5.2 Satellit-tv-kanaler för Sverige

I Sverige är för närvarande högst ett 20-tal satellit-tv-kanaler tillgängliga för
distribution i kabelnät. Flertalet är kommersiella. Av särskilt intresse för den
svenska marknaden är betal-tv-kanalerna Filmnet, SF Succé och TV 1000
och reklam-tv-kanalerna TV 3 och Nordic Channel eftersom språket i kanalerna
är svenska eller textat på svenska. I vissa kabelnät förekommer också
betal-tv-kanalen TV Plus, som sänds direkt i näten och inte via satellit. I september
tänker Nordisk Television börja sina reklam-tv-sändningar från satellit
med inriktning på Sverige.

Programutbudet i de betal-tv-kanaler, som riktas till en svensk publik, består
i allt väsentligt av amerikanska långfilmer av underhållningskaraktär.

Filmnet ägs av Esselte och är den dominerande betal-tv-kanalen. Den sänder
enligt reklamen långfilmer dygnet runt med action, spänning och dramatik.
Filmerna kommer från USA. Det kostar 130 kr. i månaden att se på
Filmnet.

TV Plus har, liksom Filmnet, funnits under några år. Den sänder långfilmer
under ca 6 timmar varje kväll.

TV 1000 ägs av Kinnevikkoncernen, det vill säga samma ägare som till TV

3. Den började sina sändningar under hösten 1989 och innehåller långfilmer
men även en del andra programtyper. Kanalen är inriktad på underhållning.
Sändningstiden är ca 10 timmar per dag. Det kostar för närvarande 98 kronor
i månaden att se på kanalen.

SF Succé är det senaste tillskottet bland betal-tv-kanalerna. Den ägs av
Bonnierkoncernen, vari SF ingår, och ett stort amerikanskt mediaföretag.
Kanalen innehåller gamla SF-filmer och amerikanska långfilmer. Den sänder
16 timmar per dygn.

Nordic Channel ägs av Matts Carlgren, Modo, och sänder en del gamla
svenska långfilmer under tre timmar per kväll. Den kallas i branschen för
Kanal trä.

Nordisk Television ägs av flera svenska företag och har i media hävdat att
regeringen gett bolaget ett löfte om att få ta hand om reklam-tv-sändningar
i ett av de nationella marknäten. För närvarande rekryterar företaget folk.
Hittills har ett 60-tal personer anställts.

Under den korta svenska kommersiella satellit-tv:ns historia har också
svenska reklam-tv-kanaler upphört med sin verksamhet. Det är TV Scandinavia
som i veckosluten sände prat- och musikvideor direkt från en studio
vid Odengatan i Stockholm. Programmen, som innehöll annonser, var helt
inriktade på marknadsföring. I Sky Channel sändes under en tid soffprogrammet
God morgon Scandinavia en timme varje vardagsmorgon. Programmet
var, liksom TV Scandinavia, genomkommersialiserat: Dekor, rekvisita,
programledarnas kläder, innehållet i vinjettfilm etc härrörde från
sponsrande företag vilka avtackades i eftertexterna. I franska TV 5 hyrde ett
antal svenska företag sändningstid för att visa program riktade till den

svenska marknaden. Några av programmen innehöll annonser och annan Mot. 1989/90
marknadsföring. K436

Det må nämnas att vissa program som kabelnämnden riktat anmärkningar
mot för att de innehöll reklam när de förekom i lokala egensändningar senare
sändes i TV Scandinavia och Svenska program i TV 5.

Uppgifterna om hur många hushåll som kan ta emot kanalerna och hur
många som tittar på kanalerna är mycket osäkra. De fyra betal-tv-kanalerna
konkurrerar med varandra om i princip samma publik. Antalet betalande
kunder är förmodligen förhållandevis lågt.

Av de båda reklam-tv-kanalerna torde TV 3 ha den största publiken. Hur
många som verkligen ser på TV 3 idag är svårt att få ett klart grepp om. Olika
uppgifter varierar alltför mycket. Men så mycket går att säga att TV 3 har
inte tagit särskilt många tittare från Kanal 1 och TV 2, dock synes kanalen
ha gjort en inbrytning bland 9-18-åringarna. För kabel-tv-områden anser
man sig också ha kunnat konstatera att barn ser mer på tv än tidigare. Deras
tv-tittande har ökat med en halv timme i genomsnitt. Omkring 700 000 hushåll
torde för närvarande ha tillgång till TV 3 här i landet. Enligt annonsörsföreningen
kan TV 3 bli intressant som annonsmedium när antalet anslutna
hushåll är minst 750 000 och antalet tittare är så stort att priset per träff blir
konkurrenskraftigt i förhållande till andra medier.

Det finns inte längre några paneuropeiska kanaler, det vill säga kanaler
som såg hela Europa som en gemensam annonsmarknad. En sådan kanal var
Sky Channel som nu har ombildats för att i fortsättningen enbart rikta sig till
tittarna i Storbritannien. I detta sammanhang må nämnas att den europeiska
marknaden av lönsamhetsskäl har delats upp mellan några stora s.k. tv-moguler,
av vilka Jan Stenbeck med Scansat/TV 3 fått Norden.

Förklaringen till att det inte gick att göra reklam till flera olika länder,
marknader, samtidigt var framförallt språkliga och kulturella skillnader. Det
gick inte att finna något gemensamt reklamspråk som kunde användas. Reklam
som var gjord för ett visst land kunde få negativa effekter i ett annat.

Dessutom hade de paneuropeiska kanalerna svårt att nå fram till publiken
med inriktning på ett mindre gemensamt område eller ett land. Man får inte
heller glömma bort att det var ett förhållandevis litet antal möjliga tittare
som också utgjorde en begränsningsfaktor.

Utvecklingen kan gå mot specialiserade kanaler, vilka är inriktade på en
publik med särskilda intressen. Idag finns det flera sådana. Ingen av kanalerna
är dock inriktad på en svensk publik. Här må nämnas Screen Sport och
Eurosport, som innehåller sport; Lifestyle, mode, matlagning och underhållning
med inriktning på kvinnor; Worldnet, som sprider den amerikanska synen
på nyheter om politik och ekonomi; CNN, en amerikansk kanal som
visar nyheter dygnet runt; MTV, visar musikvideor dygnet runt i marknadsföringssyfte;
Childrens Channel, som är inriktad på marknadsföring till
barn, och Discovery, som innehåller dokumentärfilmer och natur och djur.

En del av kanalerna kan ha slutat sända på den svenska marknaden eller är
på väg att lämna den.

I radio- och tv-handlarbranschen säger man att först när mottagningsutrustningen
kostar högst 5 000 kr. och programmen är bra blir det intressant
för allmänheten att köpa egna parabolantenner i någon större omfattning. 14

Kabelnäten kommer även i fortsättningen att vara den stora distributören av Mot. 1989/90

satellit-tv. Vad branschen tycker saknas i Sverige är en ren underhållningska- K436

nal. Man är inte särskilt imponerad av TV 3, men som man säger: - TV 3

”en underhållningskanal till tanten”, Eurosport ”en sportkanal till gubben”

och MTV ”en videokanal till barnen”, det är det nog många som nöjer sig

med. En fast monterad Astraparabol kan alltså fylla behovet, anser man.

5.2.1 Särskilt om TV 3 - en underhållningskanal med monopoltendenser
som vill komma ned på jorden

Programmen i TV 3 är inriktade på underhållning och förströelse. Det s.k.
underhållningsvåldet har en framträdande plats i sändningarna. Mellan 30
och 50 % av sändningstiden ägnas åt sådana program. TV 3 får därigenom
en prägel av att vara en våldsskildringskanal, kanske inte extremvåld, men
av nog så allvarligt slag.

TV 3 har medvetet riktat in sig på barnen. Särskilt barnen tar intryck av
att se för mycket våld, att ständigt matas med våldsskildringar. Varje inslag
för sig kanske inte är så farligt. Men mängden och upprepningen måste till
slut få någon form av effekt på barn som utsätts för det.

I TV 3 förekommer sålunda i snitt en eller flera våldshandlingar var 10-20
minut. I kanal 1 och TV 2 förekommer våldsskildringar ytterst sparsamt. I
detta avseende är det en mycket stor skillnad mellan TV 3 och de båda
svenska kanalerna. Kanalerna skiljer sig dock åt i andra väsentliga hänseenden.

TV 3 är ett bra exempel på svensk reklam-tv. Andra reklam-tv-kanaler
som lever i fri konkurrens ser precis likadana ut. Channel 4 i England lär
vara ett undantag som dock beror på att den lever en förhållandevis skyddad
tillvaro och är därför inte på samma sätt utsatt för den kommersiella konkurrensen
om annonsörer och tittare som andra kommersiella kanaler. Denna
ordning kommer dock inte att bestå då den nya tv-politiken i Storbritannien
genomförs fullt ut.

Program som behandlar politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga eller
kulturella angelägenheter lyser med sin frånvaro. Det traditionella könsrollsmönstret,
liksom fördomsfulla och förlegade uppfattningar om kvinnor,
har en framträdande plats i många program. Detta gäller också reklamen.

TV 3 har också påtagliga svårigheter att få annonsörer, bl.a. har det förekommit
flera förmånserbjudanden till svenska annonsörer. Det går att köpa
programtid i TV 3, som är mycket öppen för sponsring.

I Astrasatelliten finns 16 programkanaler men endast fyra får tas emot i
Sverige. Dekrypteringsutrustning till programkanaler som inte är avsedda
för Sverige, kommer helt enkelt inte att marknadsföras här i landet.

Den svenska kanalen Nordic Channel sänder inte över Astra och kommer
inte heller att släppas in på den satelliten. Detta gäller också andra kanaler
som kan tänkas konkurrera med TV 3 om reklam-tv-publiken här i landet.

Scansat/TV 3 satsar idag genom ett närstående bolag, Finvik, medvetet på
att utnyttja befintliga centralantennanläggningar med liten kapacitet, i vilka
ett begränsat antal kanaler erbjuds: Kanal 1, TV 2 , TV 3 och ytterligare
någon kanal, CNN eller Scansat/TV 3:s filmkanal TV1000. Omkring 25 000

15

bostäder kan idag vara anslutna till sådana nät. Någon reklamfinansierad Mot. 1989/90

konkurrent släpps inte in på näten av TV 3. Motsvarande gäller för Astrasa- K436

telliten där TY 3 hindrar reklam-tv-konkurrenterna om den svenska publiken
att komma in. TV 3 tycks för närvarande ha siktet inställt på ett kommersiellt
monopol i svenska satellitsändningar.

Kinnevikkoncernen har också intressen i den s.k. Astraparabolen.

TV 3 är kodad. Det gäller även andra kanaler på Astra, dock än så länge
inte Eurosport och MTV Europa har delats upp mellan satellit-tv-intressenterna,
de s.k. satellitmogulerna. Jan Stenbeck får Norden och framförallt
Sverige. Stenbeck äger också rättigheterna till den dekrypteringsutrustning
som kommer att behövas för att kunna se de kodade satellitkanalerna. Det
blir inte särskilt många fria kanaler kvar. I fortsättningen kommer man att
få betala för varje krypterad kanal som man vill se. Det blir dyrt. Att satsa
på dekoderutrustning är ett försök att förbättra ekomomin. Det går dåligt
för TV 3, men kanalen räknar med bättre lönsamhet om några år. TV 3 är
en långsiktig satsning påstår Jan Stenbeck, som gärna ser att TV 3 blir det
svenska reklamalternativet i marknätet.

Marknadsföringen av Scansat/TV 3 här i landet kan innefatta monopoltendenser.
Astraparabolen kan i princip användas endast för Astrasatelliten och
främst TV 3. Den kan inte riktas mot annan satellit om den är för liten eller
saknar motorstyrning. På Astra släpps inte in några konkurrenter till TV 3
om publiken i Sverige. Finvik tar över gamla centralantennanläggningar och
sänder i dem de båda svenska kanalerna och TV 3 och ytterligare någon kanal
men absolut inte någon konkurrent till TV 3. Det kostar ungefär 600 kr.
om året att se på TV 3 via ett sådant nät.

TV 3 får genom Astraparabolerna och Finviknäten ett försteg framför sina
konkurrenter i fråga om möjligt antal hushåll som kan se kanalen. Detta har
självfallet betydelse för annonsörerna då de skall välja satellit-tv-kanal för
annonsering. Dock går det trögt med försäljningen och leveranserna av Astraparaboler.

5.3 Individuell satellitmottagning - ett problem för
konsumenterna

För närvarande kan det finnas uppemot 25 000 parabolantenner för enskild
mottagning, i allt väsentligt rör det sig om gamla paraboler. Försäljning och
leverans av Astrapaket går trögt, hittills kan det röra sig om några tusental.

Detta bör ställas mot att det idag kan finnas ca 835 000 hushåll här i landet
som kan ta emot satellit-tv-program via kabel. Det är knappast någon i tvbranschen
som tror att det kan bli fler än 500 000 enskilda parabolantenner
i Sverige. Då ligger perspektiven minst 8-10 år framåt i tiden. Kabelanläggningar
kommer även i fortsättningen att dominera när det gäller satellitprogram.
Vid största möjliga utbyggnad räknar man med att 2 miljoner hushåll
kommer att vara anslutna till kabelnät. Nätstorleken kan variera från ett tiotal
anslutningar till flera tusen. Direktmottagning kommer alltså som mest
att utgöra 15-20 % av all satellit-tv-mottagning. Idag rör det sig om 3 %.

Kabelnäten kommer sålunda i allt väsentligt att svara för satellit-tv-distributionen.
Vid en jämförelse är individuell mottagning närmast försumbar.

För individuell mottagning krävs fri sikt mot söder. Det är många som sak- Mot. 1989/90
nar detta. För dem är individuell mottagning utesluten. K436

Ett annat hinder för uppsättning av en parabolantenn kan vara risken för
störningar från televerkets radiolänknät som också använder 11 ”gigahertzbandet”.
Mottagningen kan omöjliggöras. Televerkets planer på att bygga
ut radiolänknät kan också komma att försvåras av hänsynen till befintliga
parabolantenner. Egentligen borde en koordinering ske, anser man på televerket.

Priset för en mottagningsutrustning ligger idag på 10 000 kr. Till detta
kommer kostnaden för dekoderutrustning, 3 500-5 000 kr. om man vill se en
kodad kanal exempelvis TV 3 och montering, 1 500-3 000 kr. Det är alltså
förhållandevis dyrt att ta emot program från TV 3. Vill man också se andra
satelliters program krävs en motor som kostar några tusen och en något
större parabolyta.

TV 3 krypterar sina sändningar av upphovsrättsskäl. Programmen köps in
från USA och upphovsrättshavarna där kräver betalt för sändning över hela
Europa, vilket TV 3 inte har råd med, om inte en begränsning kan göras till
ett mindre område. En möjlighet som då står till buds är att koda sändningarna
och att bara tillhandahålla dekoderutrustning inom det område som
förutsatts i upphovsrättsavtalet. Dessutom kan man tjäna pengar på att
marknadsföra dekoderutrustningar.

Scansat/TV 3 har ensamrätt för marknadsföring av viss dekrypteringsutrustning
till hushållen i Sverige. Orsakerna till att Scansat/TV 3 har valt D 2Mac
som modulationssystem är att detta system ger goda förutsättningar för
ett effektivt krypteringssystem (Eurokrypt) och inte som sagts i media, att
bilden ska bli bättre. D 2-Mac kräver också en omvandlare för att kunna tas
emot med dagens tv-apparater av PAL-typ. Med Eurokryptsystemet, som
enligt uppgift skall vara svårforcerat, vill man förhindra att det kommer ”piratdekoders”
på marknaden.

Antennutrustningarnas livslängd är enligt uppgift ca 10 år, satelliternas 78
år. I många fall erbjuds konsumenterna paket med betalningstider på 10 år
eller mer. För den som ger sig in i en sådan affär kan det innebära att betalningen
fortgår långt efter det att antennen eller satelliten slutat fungera. Det
finns också produkter på marknaden som inte håller måttet, exempelvis med
sekunda elektronik och paraboler som rostar.

Ett annat problem för konsumenterna är de olika konstruktionerna som
finns i fråga om mikrovågshuvudets placering. Med en låg placering av mikrovågshuvudet
kan det enligt vissa bedömare finnas risk för vattensamling
vid huvudet med bildstörning som följd. Den konstruktionen har bl.a. Philips
Astra-paket.

Satelliter åldras och signalen blir med åren allt svagare med sämre mottagning
som följd. Detsamma gäller åldrande mikrovågshuvuden. En större parabolyta
kan i viss mån kompensera sådant bortfall.

I media har påståtts att bild- och ljudkvaliteten blir sämre i PAL än i MAC,
vilket inte är riktigt. Det går att få precis lika bra kvalitet i PAL. Att TV 3
väljer D2-MAC förklaras inte av att bild- och ljudkvaliteten skulle bli högre
utan av att systemet medger kodning som är svår att forcera. Dock är D2MAC
inte lika känslig för störningar som PAL. Regn, snö och is kan inne- 17

2 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr K436-437

Mot. 1989/90

K436

5.4 Kabelnätssituationen i Sverige - stora nät i tättbebyggda
områden

Enligt uppgift från kabelnämnden var 835 000 bostäder anslutna till kabelnät
den 1 juli 1989, varav televerket svarade för 610 000 (74 %), allmännyttiga
bostadsföretag 133 000 (16 %), enskilda fastighetsägare 3 000 (0,3 %), privata
kabel-tv-bolag 69 000 (8 %) och bostadsrättsföreningar, samfälligheter
o.d. 18 000 (2 %). Detta innebär att omkring 1,8 miljoner personer kunde
nås av satellitsändningar i näten.

Anslutningstakten är för närvarande något över 20 000 per månad men
väntas avta under det närmaste året. Som jämförelse kan nämnas att i juli
1987 var ca 300 000 bostäder anslutna. Anslutningstakten var då ungefär
10 000 bostäder per månad mot att tidigare ha legat på 13 000-14 000. Omkring
2 miljoner hushåll anses av kabelföretagen ekonomiskt motiverade att
ansluta till kabelnät.

Det är framförallt i tättbebyggda områden som nätutbyggnaden skett. Televerket
har medvetet satsat på stora nät. På många orter finns flera nätinnehavare.
Utbyggnaden har kommit längst i storstadsområdena.

Nätkapaciteten varierar från fyra möjliga kanaler till uppemot 40. Mestadels
är det ett tiotal kanaler i näten. Några nätinnehavare, bl.a. ett allmännyttigt
bostadsföretag, har satsat på nya nät med hög kapacitet. I många fall
är det dock så att anslutningar görs till redan befintliga centralantennanläggningar
som har en begränsad kapacitet.

Det finns några nät som är konstruerade för två vägskommunikation. I
USA används sådana nät för larm och övervakningsändamål, bl a för övervakning
av hjärtpatienter som ligger hemma med elektroder kopplade till
kroppen.

5.5 Kabelnämnden

Kabelnämnden sysslar med tillståndsfrågor men ska också dra in tillstånd om
någon bryter mot reglerna för innehållet i egensändningar eller förbjuda
fortsatt vidaresändning i kabelnät av en satellitkanal om det förekommit för
mycket reklam riktad till svenska konsumenter.

Kabelnämnden har vid flera tillfällen dragit in tillstånd för egensändning
på grund av att det förekommit reklam i program. Det har rört sig om enstaka
eller återhållsamma reklambudskap, i några fall närmast av upplysningskaraktär.
Däremot har kabelnämnden inte ansett att det funnits anledning
att ingripa mot sändningarna i TV 3, TV Scandinavia, God morgon
Scandinavia och Svenska program i franska TV 5, trots att det i kanalerna
regelbundet förekommit reklam i mycket stor omfattning direkt riktad till
svenska tittare.

Kabelnämndens förhållningssätt innebär att reklamförbudet upprätthålls

bära att bilden faller bort. För mottagning i Norrland rekommenderar branschen
i vissa fall en parabolantenn som kan värmas upp på vintern.

Marknadsföringen av parabolutrustningar har uppmärksammats av konsumentverket
som också framfört kritik mot den.

18

Mot. 1989/90

K436

6. Kulturell mångfald och kvalitet och en fri och obunden
opinionsbildning i radio och tv

För att göra ett rimligt och sakligt val i den nuvarande situationen på tv-området
är det egentligen endast följande frågor som är intressanta:

Vilka mänskliga behov skall tv tillgodose?

Vad kan tv användas till?

Vem ska ha makten över tv:n och dess innehåll?

I de följande två avsnitten ger vi våra svar på frågorna.

6.1 Vår kultursyn och tv-tittarna

* Kultur - andlig odling för mänsklig överlevnad

I miljöpartiet de gröna betraktar vi tv som en av de viktigaste kulturförmedlarna
och därför måste man utgå från kulturpolitiska kriterier. Kultur hävdar
självständighet och ursprunglighet, medvetandegörande och existentiella
frågors betydelse.

Den fria otyglade kulturen står mot det kommersiella tvånget som nu driver
på vårt samhälle med den kommersiella reklamen som generator. Kulturen
befinner sig i ett utsatt läge, kanske på reträtt, kommersialismens företrädare
flyttar fram sina positioner, inte minst på massmediafältet. Kommersialismen
bidrar inte till utvecklingen av ifrågasättande kulturyttringar.
Kommersialismen frodas bäst där människor blir övertalade att tro att livets
mening består i att ständigt konsumera mera och där människor förleds och
förförs att följa annonsörernas budskap.

Utredningen om TV-politiken godtar i allt väsentligt den kommersiella
grundsynen. I den förs inte någon diskussion om konsekvenserna för kulturen
i vid mening eller för barn och ungdom.

Kommersiella krafter och teknik bör inte få bestämma över kulturpolitiken.
Miljöpartiet de gröna vägrar godta ett sådant synsätt och att ett fortsatt
nej till reklam i svensk tv inte skulle vara en realistisk handlingslinje för
framtidens radio- och tv-politik.

Reklam-tv i markburna svenska tv-sändningar strider också mot 1974 års
kulturpolitiska mål. Tidningar, radio och tv har viktiga funktioner som förmedlare
av information, kulturupplevelser och underhållning. Genom dessa
media får många människor del av litteratur, teater, film, musik, osv.

Riksdagens kulturutskott hävdade också så sent som i maj 1985 att när ny
teknik tas i bruk är det viktigt att de kulturpolitiska målen är vägledande för
planering och åtgärder inom satellit- och kabelområdet. Konstitutionsutskottet
instämde.

En demokratisk och ekologisk mediepolitik är i dag av ännu större bety

minutiöst när det gäller lokala egensändningar medan reklam i satellitsändningar
tillåts härja fritt.

Detta är särskilt anmärkningsvärt när det i flera av de stoppade egensändningskanalerna
förekommit program som är av uppenbart värde från informationsfrihetssynpunkt.

19

delse än 1985, eftersom massmediemogulerna breder ut sina revir i aldrig Mot. 1989/90

tidigare skådad omfattning, präglade av okontrollerbara inskränkningar i K436

den kulturella friheten.

* Produktinformation och köpfrid - ett alternativ till kommersiell reklam

Miljöpartiet de gröna är inte generella motståndare till reklam. Vi vill snarare
begränsa den eller ge den nya former. Tv-mediet har en erkänt stor genomslagskraft
och påverkanskraft, större än alla andra medier. En stor enighet
råder också om att en mer restriktiv bedömning måste göras beträffande
tv än av andra medier.

Påträngande och uppsökande reklamåtgärder får inte förekomma när det
gäller reklam för alkoholdrycker och tobaksvaror. Miljöpartiet de gröna menar
att detta synsätt bör gälla för all reklam, alltså reklam som påtvingas oss
eller som vi i varje fall inte bett att få ta del av, allt i syfte att på sikt uppnå
köpfrid.

Vi översköljs dagligen av olika former av säljbudskap, och vi har ofta svårt
att värja oss mot dem, vilket naturligtvis är annonsörernas avsikt. Vi skall ju
hålla i gång köpkarusellen. Speciellt unga och formbara människor är utsatta
för detta oerhört starka tryck av frestelser och manipulation. Reklamen spelar
medvetet på känslor och undviker sådant som kan väcka eftertanke. För
annonsörerna är tv ett utmärkt medium i detta aveende. Snart finns det inte
längre några andra möjligheter att fly undan de kommersiella budskapen än
sömnen.

Vårt samhälle bygger alltmer på kommersiella värderingar och en ensidig
materiell tillväxt. Ur all kommersiell reklampåverkan har det vuxit fram en
livsstilspropaganda, som är en av grunderna till det kommersiella samhällets
fortbestånd och tillväxt.

Denna livsstilspropaganda är enligt de grönas uppfattning djupt omoralisk.
Att med sofistikerade övertalningsmetoder ständigt hävda att lyckan
ligger i att äga och konsumera en mängd mer eller mindre överflödiga saker
samtidigt som en stor del av världens befolkning inte kan tillfredsställa
grundläggande behov är omoraliskt.

Reklamen står också för stora kostnader. Det rör sig om närmare 34 miljarder
kronor varje år. Dessa kostnader läggs på priset för en vara eller tjänst
och det är alltså konsumenterna som till slut betalar den kommersiella reklamen,
inte affärsmännen eller företagen. Om man slår ut den totala reklamkostnaden
på var och en av oss i landet innebär det en personlig fördyring
på bortåt 4 000 kr. per år. För en tvåbarnsfamilj ligger summan på ca 16 000
kr. per år.

Undersökningar som görs om allmänhetens inställning till reklam-tv visar
att de flesta är positiva till detta men när de får reda på att det inte är gratis,
eftersom reklamkostnaderna tas ut på priset i butiken, så minskar intresset
till en mycket klar minoritet.

Själva reklamen innebär också ett stort slöseri med naturresurser.

I stället för kommersiell reklam vill miljöpartiet införa produktinformation,
dvs. information om en produkt eller en vara som vi kan få genom en
egen aktiv åtgärd vid det tillfälle då vi överväger att anskaffa en produkt av

en viss sort. En sådan produktinformation kan utges i systematiserad form. Mot. 1989/90

På tv-området skulle text-tv-reklam kunna användas, som tittaren själv be- K436

ställer fram. Även videotex skulle kunna vara en framkomlig väg.

Oacceptabelt däremot är enligt de grönas sätt att se den typ av reklam som
i dag förekommer i kommersiell radio och tv, ävensom reklam på kollektiva
färdmedel och direktreklam som delas ut mot mottagarens vilja.

* Barn framför tv:n

Miljöpartiet tar direkt avstånd från att barn och ungdom exponeras för reklamen
i tv. Barn befinner sig i en utsatt situation. Små barn har svårt att
förstå vad de ser på tv. De är inte helt medvetna om skillnaden mellan reklaminslag
och program, i synnerhet inte inför sådana reklaminslag som medvetet
utformas för att bli förväxlade med eller ligger i nära anslutning till
barnprogram. En vanlig företeelse idag i USA är att i princip hela program
handlar om figurer som går att köpa med tillbehör i leksaksaffären.

Utredningen om TV-politiken tvekar inte heller när det gäller barnen:

”Ett medium med så stark genomslagskraft som televisionen bör överhuvud
inte användas för alt göra reklam som särskilt riktas till små barn.” Men
detta förhållande kan i lika hög grad gälla äldre barn.

Med reklaminslagen följer våldsskildringar. En barnläkare kan inte peka
på någon annan enskild faktor som i så hög grad påverkar barn psykiskt som
våldsfilmer på tv och video.

Redan idag förekommer mycket våld, bl.a. i televerkets kabelnät. Risken
är överhängande att det blir mer. Att satsa på våld och porr har exempelvis
i fransk tv visat sig ge många tittare och lönsamhet för en sviktande reklamtv.
Det finns flera sådana utländska erfarenheter. I TV 3 som marknadsfört
sig som underhållnings- och familjekanalen ägnas mellan 30 och 50 % av
sändningstiden åt att visa s.k. underhållningsvåld, även på bra barntid.

Detta kan jämföras med Kanal 1 och TV 2 där inslaget av underhållningsvål'4
är synnerligen blygsamt. Det finns ett mycket starkt samband mellan kommersiell
reklam-tv och omfattande förekomst av underhållningsvåld.

Det är ju allmänt känt att många barn och ungdomar, särskilt pojkar, i
kabel-tv-områdena ser mycket på satellit-tv och gärna väljer de våldsammaste
programmen. Där har också noterats en kraftig ökning i tv-tittandet.

Dessutom har det kommit rapporter om andra negativa effekter på barn som
kan härledas till satellit-tv-tittandet.

Vi lever i en tid där en tredjedel av befolkningen har fått sämre levnadsvillkor.
En sak har de dock fått och det är kommersiell satellit-tv. I förorternas
höghusområden och andra liknande tätbefolkade områden där denna
tredjedel i huvudsak bor med sin minskade köpkraft och med arbetslöshet,
förtidspensioneringar och maktlöshet och med emotionell och kulturell misär
och med allt grövre våld längre ner i åldrarna har kabel-tv-företagen med
det statliga televerket i spetsen gjort en mycket medveten satsning på att
marknadsföra satellit-tv. Har satellit-tv möjligen blivit ett nytt opium för folket?

Under början av 1990 kommer regeringen med ett förslag om nya regler
för visning av våld och porr i rörliga bilder. Något förslag om förhands

granskning av videogram kommer dock inte att lämnas. Något förslag om
skärpta regler för satellitsändningar är inte heller att förvänta.

Är det rimligt att ha förbud för visningar på biografer, med åldersbegränsningar,
och förbud för spridning av videokassetter men inte ha några som
helst regler eller förbud för satellit-tv som via kabel går direkt in i hemmen
och till barnen?

Är inte våldsskildringar lika skadliga för barnen var de än förekommer?
Det anser i vart fall miljöpartiet.

* Förflackning av programutbudet

Reklam-tv i konkurrens om tittarna innebär också att programkvaliteten förflackas:
mångfald blir enfald. Programmens syfte är att dra så många tittare
som möjligt till tv-apparaterna så att de kan utsättas för reklamen. Den
minsta gemensamma nämnaren som kan ge störst publik blir vägledande
princip för programutbudet.

I Italien och i viss mån Frankrike utbröt anarki inom medierna när man
släppte restriktionerna för reklamutnyttjande. TV-utbudet blev mycket
sämre än tidigare och för att illustrera vad som hände vill vi ge röst åt en
kvinna som själv var med: ”Det var skrämmande att se hur programmen försämrades.
Meningsfulla inslag, seriös information, debatter och konstnärliga
program försvann för att ge plats för glättade tävlingar, trams och lätt underhållning
med ytliga programledare. Uppblandad med lika glättad reklam.”

* Tittarna - ett varulager för TV 3

Vad TV 3 och andra reklam-tv-kanaler egentligen sysslar med är att marknadsföra
ett förväntat antal tittare, eventuellt i viss sammansättning (målgrupp),
vid en viss tidpunkt. TV 3 tjänar alltså pengar på att sälja tv-tid med
tv-tittare till affärsmän för att tittarna skall utsättas för manipulation i marknadsföring
och annonsering. TV 3 talar öppet om sitt varulager som består
av ca 25 000 annonstillfällen per år.

Miljöpartiet tar bestämt avstånd från en sådan avhumaniserad uppfattning
om människor. Människor som varor i ett varulager är helt främmande för
den syn på människan som miljöpartiet har. Mot passiva avhumaniserade tvkonsumenter
ställer vi aktiva människor som deltar i kultur- och samhällprocessen.
Av väsentlig betydelse på radio- och tv-området är att människor har
tillgång och möjlighet att själva komma till tals, att få en radio och tv i människornas
intresse. I det följande avsnittet utvecklar vi vår syn på möjligheten
att få yttra sig i radio och tv och möjligheten att få information. Radio och
tv kan fylla viktiga funktioner när det gäller en fri och obunden opinionsbildning.

6.2 Närmare om vår syn på en fri opinionsbildning

Den som avger budskapet yttrar sig och den som tar emot budskapet får information.

1 debatten om radio och tv framförs ofta en argumentation som går ut på
att yttrandefriheten och informationsfriheten ökar om det blir reklam-tv i

Mot. 1989/90

K436

22

något av marknäten. Samma argument åberopas till förmån för de kommer- Mot. 1989/90

sielia satellitkanalerna. En inskränkning i rätten att sända kommersiell tv K436

skulle vidare hota yttrandefriheten och informationsfriheten.

I det följande granskas argumentationen och vidare presenteras miljöpartiets
uppfattning om användning av eter- och trådmedia.

Intresset hos makthavarna att styra, begränsa och reglera rätten och möjligheten
att yttra sig och få information har funnits länge. Med makthavare
menar vi stat, affärsmän och andra näringsidkare.

Här finns också stora intressekonflikter. Intressenterna talar gärna om
ökad yttrandefrihet. Ordet yttrandefrihet kan dock ha flera betydelser.

* Regeringsformen

I regeringsformen som är en grundlag finns ordet yttrandefrihet i kapitlet om
grundläggande fri- och rättigheter ( 2 kap):

Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet:
frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt
uttrycka tankar, åsikter och känslor.

Andra grundläggande friheter är informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten,
föreningsfriheten, religionsfriheten och tryckfriheten.

Friheterna kan med ett gemensamt namn kallas för opinionsfriheter.

Som framgår gäller yttrandefriheten i princip alla former av yttranden.

Rätten till skydd gäller för ingrepp från det allmänna, det vill säga staten,
kommuner och andra myndigheter. Rätten till skydd för yttranden gäller sålunda
inte i förhållande till det privata, exempelvis privata arbetsgivare, affärsmän
eller andra näringsidkare.

Med medborgare menas fysiska personer och inte juridiska personer, exempelvis
aktiebolag och andra företag. Detta är huvudregeln. Tendensen är
dock, beroende på starkt inflytande från den påstådda ”frihetssidan” i
svensk politik, den att det sker en betydelseförändring där näringsfrihet jämställs
med yttrandefrihet till förmån för juridiska personer, vilket innebär att
även dessa numera i vissa fall kan räknas in ibland skyddsobjekten. Det finns
emellertid inte någon anledning att tillåta en sådan utvidgning av skyddskretsen.

Yttrandefriheten får begränsas under vissa speciella förhållanden. Det får
ske genom lag och en förutsättning är att det föreligger särskilt viktiga skäl
för detta. Yttrandefriheten i näringsverksamhet får begränsas utan att särskilda
skäl föreligger.

* Programreglerna för Sveriges radio och tv

I programreglerna i radiolagen vilka gäller för Sveriges radio och tv finns
en bestämmelse som säger att programföretagens rätt att sända skall utövas
opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas att en vidsträckt yttrandefrihet
och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen.

Ordet yttrandefrihet används här uppenbarligen i en annan betydelse än
den tidigare. Det rör sig om en uppmaning till programföretagen att se till
att yttrandefriheten blir så vid som möjligt, det vill säga att så många olika
slags yttranden, former av yttranden och företeelser bereds plats i sändning- 23

arna som överhuvudtaget är möjligt. Egentligen innebär detta att program- Mot. 1989/90

företagen aktivt skall sträva efter mångfald med kvalitet eftersom grunden K436

för sändningsverksamheten är opartiskhet och saklighet.

Men stadgandet innebär inte att var och en har en rätt att komma till tals
i Sveriges radio och tv. Den rätten är förbehållen programföretagen.

Sveriges radio och tv har sålunda ett reglerat ansvar för att verka för en fri
och allsidig opinionsbildning. Verksamheten är i allmänhetens och samhällets
tjänst. Något motsvarande ansvar har inte pressen. För en kommersiell
tv-kanal finns egentligen bara ett krav, nämligen kravet att gå med vinst.

* På vilket sätt tillgodoses allmänhetens yttrandefrihet och
informationsfrihet bäst

Den kommersiella, reklamfinansierade tv:ns syn på tittarna skiljer sig på en
väsentlig punkt från allmän-tv:ns. Den reklamfinansierade tv:n ser tittarna
som en vara som skall säljas till annonsörer och andra som vill marknadsföra
produkter i sändningarna. Den kommersiella tv:ns varulager består av sändningstid
med ett förväntat antal tittare av olika kategorier, exempelvis barn
upp till 9 år, tonåringar, vuxna, kvinnor, män.

Yttrandefriheten i radio och tv skall inte bara gälla till förmån för den resursstarke
utan i högre grad för alla medborgare.

Problemet är emellertid att det inte finns tillräckligt med frekvenser. I Sverige
har vi utrymme för fyra tv-kanaler. Etern är något som vi alla äger tillsammans.
Den som har mest pengar ska inte på andras bekostnad få bestämma
vad som ska sändas. Detta är egentligen grunden för allmän-tv:n och
allmänradion här i landet. Det är också av just det skälet som det finns regler
om en radio och tv i samhällets och allmänhetens tjänst.

Stor politisk enighet har hittills rått om att Sveriges radio och tv är organisationsformer
som på bästa sätt tjänar yttrandefrihetens och informationsfrihetens
sak här i landet. Genom verksamheten gynnas den fria opinionsbildningen.
Om man tar bort allmänradion och allmän-tv:n och ersätter dem
med kommersiell radio och tv är det troligt att det ytterst får förödande konsekvenser
för demokratin i vårt land. Det finns gott om utländska exempel
på vad som hänt när allmän-tv:n avskaffats. Programutbudet förflackas
snabbt och får en kommersiell inriktning och prägel. Konsumtionsideologin
förstärks. Redan reklamutredningen på sin tid konstaterade att reklamen
har en ideologisk effekt på lång sikt och varnade för den.

Ytterst handlar det alltså om makten över tv och radio och i vems tjänst
eller intresse de skall verka. Moderaterna driver i dag mycket starkt frågan
om fri etableringsrätt på radio- och tv-området. Så har det dock inte alltid
varit.

I radions barndom på 1920-talet hävdade dåvarande högerpartiet med bestämdhet
att radion skulle användas i samhällets tjänst och präglas av saklighet
och opartiskhet. Etableringskontroll var nödvändig. Även censur borde
användas. Moderaterna ville nämligen inte att den framväxande arbetarrörelsen
skulle få makten över mediet. Först på 1960-talet började radio och
tv behandla vanliga människors problem och verklighet. Radion och tv:n
fick en allt större betydelse i samhällsfrågor. I detta läge var det naturligt för

24

högern att kräva reklamfinansierade alternativ, allt i namn av ökad valfrihet Mot. 1989/90

för tittarna och ökad yttrandefrihet. Det bakomliggande motivet var, liksom K436

tidigare, makten över medierna. Kommersiell och reklamfinansierad tv och
radio anses allmänt gynna högerns eller moderaternas sak, så ock näringslivets,
genom sin ideologiska effekt. För makthavarna är det, som alltid, bäst
med ickepolitiska människor som inte ifrågasätter.

1 dag är det fler än bara moderaterna som hävdar reklamtv:ns välsignelser.

* Yttrandemöjligheter via massmedia - något för alla

Många gånger har det sagts att yttrandefrihet heter pengar och påståendet
är helt riktigt, särskilt när det gäller tv, vilket för övrigt redan torde ha framgått
av denna framställning. Den som inte har pengar eller saknar resurser
har små eller begränsade möjligheter att få ut sitt budskap på ett snabbt och
effektivt sätt. Yttrandemöjligheten kan vara en faktisk begränsning.

Även om medborgaren har hur mycket yttrandefrihet som helst i förhållande
till stat och myndigheter så kan han eller hon många gånger inte utnyttja
den på grund av att resursbristen utgör ett faktiskt hinder.

Att tala till någon är kommunikation. Att tala till flera samtidigt är en
form av masskommunikation. Att sända med hjälp av radio till en person är
kommunikation. Att sända med hjälp av radio till flera mottagare på en gång
är masskommunikation. De medel som används för masskommunikation
kallas massmedier. Som exempel kan nämnas politiska möten, teaterföreställningar,
biografföreställningar, tidningar och andra tryckta skrifter, utdelning
av flygblad, sändningar i radio och tv.

Om man vill föra fram ett budskap till flera personer måste man med hänsyn
till de egna resurserna välja lämpligt medium. Av de nämnda massmedierna
är det egentigen bara det politiska mötet och utdelning av flygblad
som är förhållandevis billiga och överkomliga för folk i allmänhet. Att ge ut
tryckta skrifter i större omfattning eller att ge ut tidningar kan vara dyrt. Att
göra tv-program och sända tv-program är mycket dyrt. Däremot kan det
vara förhållandevis billigt att göra radioprogram - ett exempel på detta är
närradiosändningar.

Av väsentlig betydelse för val av media är också att budskapet kan nå de
avsedda mottagarna. Dessutom är det av vikt att budskapet är utformat på
ett sådant sätt att det får den avsedda effekten.

På mediamarknaden råder konkurrens om mottagarnas intresse. Vissa
media anses betydligt effektivare än andra. En spridd uppfattning är att tv
anses ha stor genomslagskraft. Förmodligen är tv ett mycket bra medium för
kommersiella budskap.

Enligt miljöpartiets uppfattning är det viktigt att både eterburen och trådburen
(kabel) radio och tv är öppen för alla. Detta är vårt utgångsläge och
vad politiken bör handla om är således att på bästa sätt tillgodose detta ändamål.

Radio och särskilt tv har dock en begränsning i fråga om utrymme i etern.

Det finns också begränsningar i kabelnätens kapacietet. Bl.a. av det skälet
anses det att etableringsfrihet inte bör råda för sådana medier. Vi ansluter
oss till den uppfattningen.

Även om staten föreskriver ingrepp i yttrandefriheten så är det få fall som Mot. 1989/90

har någon egentlig betydelse för vanligt folk. Problemet för vanligt folk är K436

möjligheten att få ut sitt yttrande till flera.

Sedan många år pågår ett arbete för att även grundlagsskydda andra medier
enligt de principer som gäller för tryckta skrifter. För närvarande sitter
yttrandefrihetsberedningen och funderar på saken. Det utvidgade grundlagsskyddet
skulle omfatta radio -och tv-sändningar, visningar av filmer, videogram
och liknande bildupptagningar, uppspelningar av grammofonskivor,
ljudkassetter och andra ljudupptagningar samt spridning av ljudupptagningar
och upptagningar av rörliga bilder på annat sätt.

Detta har kritiserats bl a ifråga om medievalet. En del anser att skyddet
kommer att utsträckas till för många media, andra menar att skyddet inte
bör begränsas till vissa uttrycksformer utan omfatta offentliga yttranden i
alla former.

Intresset för ett förstärkt grundlagsskydd är inriktat på typiskt tekniska
medier. Förslagen kommer i en tid när bestämmande inflytande över dessa
medier i allt väsentligt ligger i händerna på kommersiella krafter och där
dessa krafter är på väg att förbättra sitt grepp. Ett förstärkt skydd gynnar
alltså enbart de kommersiella krafterna.

Med påfallande kallsinnighet avfärdas förstärkt skydd för demonstrationer
och allmänna sammankomster liksom för sceniska framställningar och
utställningar, alltså sådana uttrycksformer som vanligt folk kan förväntas ha
möjlighet att förfoga över.

Det finns egentligen inte någon anledning att förstärka skyddet för de tekniska
medier som nämnts. Dessa medier klarar sig nämligen alldeles utmärkt
utan ytterligare uppbackning.

För oss är frågan om vidgade och ökade möjligheter för vanligt folk att
komma till tals, att få ut sitt budskap, betydligt viktigare än eventuellt förstärkt
grundlagsskydd för vissa tekniska medier.

Radio och tv kan som tidigare anförts fylla viktiga uppgifter som förmedlare
av kulturupplevelser, kunskap och information i skilda ämnen.

Televisionen och radion bör bedrivas i allmänhetens intresse och inte vissa
ekonomiska intressen. Detta innebär att privata bolag med vinstintressen
inte bör få äga eller ha ett bestämmande inflytande över dessa medier. Den
nuvarande organisationen av sändningsverksamheten i Sveriges radio och tv
uppfyller i vart fall kravet att den inte styrs av ekonomiska vinstintressen.

Den konstruktion som valts för lokala egensändningar i kabelnät och för
närradio verksamheten torde också anses uppfylla kraven.

Kommersiell reklam bör inte förekomma i svenska radio- och tv-sändningar.
I fråga om näringsidkares budskap om varor, tjänster och annat som
marknadsförs företräder miljöpartiet uppfattningen om produktinformation,
som kan härledas ur tanken om köpfrid.

Miljöpartiet ifrågasätter om det verkligen finns behov av flera likartade
kommersiella tv-kanaler.

Miljöpartiet har inga principiella invändningar mot lokala egensändningar
i kabelnät men beklagar att sändningsverksamheten endast undantagsvis
kommit igång på grund av ekonomiska och tekniska svårigheter. Det kan
inte uteslutas att sådana sändningar med tiden kan utvecklas till något posi- 26

ti vt - till sändningar i de boendes intresse. Här har lagts grunden till bättre Mot. 1989/90
yttrande- och informationsmöjligheter för vanligt folk. K436

Det finns emellertid anledning att nu gå vidare, vilket kan ske genom införande
av lokal eter-tv.

I dag domineras utbudet i satellitkanalerna av kommersiella sändningar
inriktade på underhållning eller förströelse. Men det behöver inte vara så.

Miljöpartiet ser positivt på gränsöverskridande tv i allmänhetens intresse.

Enligt miljöpartiets uppfattning bör i princip utländska public service-kanaler
ges företräde i kabelnäten framför kommersiella satellitkanaler på
samma sätt som gäller för Sveriges television. I landet finns många invandrare
som skulle ha glädje av att få se sitt hemlands tv.

Under senare år har några nya elektroniska medier blivit allt mer förekommande.
Som exempel kan nämnas videotex, teledata och telefax.

Dessa nya media bör få användas för förmedling av kommersiella budskap
om mottagaren, konsumenten, beställt dem eller förklarat sig villig att mottaga.

Text-tv, som tekniskt sett använder det s.k. bildsläckningsintervallet, förekommer
dels i form av textsidor som tittaren beställer fram och kan bläddra

i, dels i form av rullande textsidor som tittaren inte kan påverka ordningsföljden
på.

Båda formerna av text-tv bör kunna användas för kommersiella budskap.

Som framgått ovan är reklam-tv inte gratis. Reklamkostnaderna förs via
priset för varan över till konsumenterna. Konsumentverket har i sitt yttrande
över utredningen om TV-politiken just framhållit kostnadsaspekten.

För tittarna är det billigast att finansiera en tv-kanal med skattemedel. Det
näst billigaste är ”licensmedel” och det absolut dyraste är med reklam. När
det gäller vad som tycks vara politiskt gångbart i dag är det precis tvärtom.

Reklamen påstås vara lösningen på alla problem inom radio och tv. Vi betvivlar
detta.

7. Lokal eter-tv

Sverige har tillgång till fyra rikstäckande marknät. Två är utbyggda och används
av Kanal 1 och TV 2. Det tredje, som endast delvis är utbyggt, används
för sändningar av finska program.

Det tar ungefär två år att bygga ett rikstäckande nät. Detsamma gäller för
det nät som nu delvis är utbyggt. En nätutbyggnad är särskilt besvärlig från
radioteknisk synpunkt. Det gäller att inte störa andra sändningar. Även om
en godtagbar tv-bild endast når några mil så kan sändningen störa på uppemot
100 mil. I varje nät används ett flertal olika frekvenser. Frekvenserna
måste koordineras. Det är också mycket dyrt att bygga marknät. Det är televerket
som har hand om statens radio- och tv-nät.

För satellit-tv däremot finns inte motsvarande frekvensproblem. Varje satellitkanal
sänder i princip på en viss frekvens.

Bindande löften har getts, även av företrädare för moderaterna, att det
tredje nätet skall användas för finska program. Denna ordning bör bestå.

Näten kan också användas för lokala tv-sändningar. Egensändningar i kabelnät
kan bara ses av den som är ansluten till nätet. Vid en maximal utbygg

nåd av lokala kabelnät, vilket kommer att ta många år, räknar man med att Mot. 1989/90

omkring 2 miljoner hushåll kan ha anslutits. För närvarande finns det om- K436

kring 3,3 miljoner bostäder med tv. En stor del av befolkningen liksom
många områden särskilt på landsbygden kommer att lämnas utanför. Även
om utbyggnadstakten för närvarande är hög kommer den att mattas av inom
ett par år beroende på att de lättexploaterade områdena då redan byggts ut.

Det är också dyrt att anlägga kabelnät.

Enligt vår uppfattning finns det behov av en lokal eter-tv som styrs av lokala
beslut.

Vi delar i allt väsentligt de synpunkter som förts fram i en rapport om lokal-tv
- den annorlunda televisionen av Christer Hederström och menar att
det nu är hög tid att det skapas förutsättningar för ett alternativ till satelliterkanaler
och Sveriges television inom lokala områden.

Enligt miljöpartiets uppfattning bör vad vi här kallat det fjärde nätet
kunna användas för sådana lokala tv-sändningar.

Vi föreslår därför att regeringen får i uppdrag att utreda förutsättningarna
för lokal eter-tv och att återkomma till riksdagen med förslag till lag i ämnet
eller annan åtgärd så att lokal-tv-tanken kan förverkligas.

För att få igång sändningar så snart som möjligt bör regeringen med stöd
av radiolagen kunna ge tillstånd till försökssändningar med lokal eter-tv
inom några begränsade områden. Detta bör ges regeringen till känna.

I ett senare avsnitt lämnar vi förslag som går ut på att områden för egensändningar
för kabelnät bör bli mindre. De båda sändningsformerna med
lokal-tv i eter och kabel ska inte konkurrera utan komplettera varandra.

8. Satellit- och kabel-tv i de boendes intresse

För enskild direktmottagning av satellitprogram med hjälp av egen parabolantenn
gäller inga särskilda regler för sändningarnas innehåll. Detsamma
gäller för kabelnät som inte når fler än 100 bostäder och kabelnät som inte
alls når bostäder, exempelvis hotellnät.

För kabelnät som når fler än 100 bostäder gäller ett koncessionssystem
som finns i kabellagen och ansvarighetslagen. Genom kabelnämndens beslut
har koncessionssystemet delvis satts ur spel. Om riksdagen inte gör något åt
saken kommer hela systemet att snart ha spelat ut sin roll.

Koncessionssystemet föregicks av omfattande utredningar och diskussioner.

De bärande dragen i koncessionssystemet var dels att det skulle skapa förutsättningar
för lokal programverksamhet i form av egensändningar, dels
motverka uppkomsten av satellitkanaler med betydande omfattning av reklam
riktad till svenska konsumenter, dels förhindra spridning av våldsskildringar,
pornografi och rasdiskriminering i kabelnäten.

Den fråga som tilldrog sig mest intresse var den om reklamen. I det följande
lämnas redogörelser för bakgrunden till koncessionssystemet och vissa
motivuttalanden som berör reklamfrågan. Därefter följer en granskning av
argumenten som förts fram för reklam-tv och förslag till åtgärder när det gäller
satellit- och kabelsändningar. Motivuttalanden till kabellagen finns bl a i

28

prop 1984/85:199 om radio- och TV-sändningar i kabelnät och Konstitutions- Mot. 1989/90

utskottets betänkande KU 1984/85:37, i vilket också redovisas ett yttrande K436

från Kulturutskottet.

8.1 Översiktligt om bakgrunden till koncessionssystemet

Från utlandet hade man via satellit börjat sända televisionsprogram som var
möjliga att ta emot i vårt land. Satellitsändningar hade kommit igång. Någon
laglig möjlighet att helt förhindra vidaresändning av utländska satellitprogram
i kabelnät här i landet förelåg i princip inte på grund av regler om informationsfrihet.
Spridningen kunde också vara önskvärd.

Det fanns också ett uttalat intresse hos allmänheten för att titta på utländska
satellitprogram.

Av praktiska och ekonomiska skäl, bl.a. den höga kostnaden för mottagningsutrustning,
var det lämpligast att distribuera satellitprogrammen till
hushållen med hjälp av kabelnät, ansågs det.

I de befintliga centralantennanläggningarna var det på grund av låg trådkapacitet
mestadels inte möjligt att vid sidan om Sveriges Televisions båda
kanaler ge plats för mer än ytterligare tre eller fyra kanaler.

Antalet satellitkanaler var dock betydligt fler än som kunde få rum i dessa
anläggningar. Dessutom planerades fler satellitkanaler.

Efterfrågan bland tittarna på satellitprogram såg ut att kunna bli hög. Det
ansågs finnas goda förutsättningar för att en satsning på en utbyggnad av kabelnät
med tiden skulle kunna bli lönsam. Bland många företag som gjorde
en sådan bedömning var televerket.

Utbyggnaden av kabelnät motiverades således både av lönsamhetstänkande
och en stigande efterfrågan på satellitprogram i framtiden.

Det är förhållandevis dyrt att bygga kabelnät och mottagningsanläggningar.
På grund av lönsamhetstänkandet stod det klart att det i första hand
var tättbebyggda områden som kunde komma i fråga för en utbyggnad.

I förarbetena till kabellagen gick man inte närmare in på frågan om hur
stora kabelnät som skulle kunna förekomma eller komma i fråga. Av propositionen
får emellertid anses framgå att de kabelnät man tänkte på inte skulle
vara större än att de rymdes inom ett begränsat lokalt område.

I näten skulle förekomma vidaresända satellitprogram. Men näten skulle
också kunna utnyttjas för egensändningar.

Propositionen genomsyras av tanken att en utbyggnad av kabelnäten som
motiveras av satellit-tv-utbudet skulle ge draghjälp åt en inte kommersiell
egensändningsverksamhet på det lokala planet. I sin marknadsföring av kabel-TV
framhöll också televerket de kulturpolitiska fördelar som kabelnäten
erbjöd för sändning av lokala program.

Där förutsätts också att det bör finnas en efterfrågan hos de boende, allmänheten,
på tv-program som utgår från deras verklighet och som söker belysa
och tillgodose de boendes intressen i ett lokalsamhälle med skiftande
verksamheter, behov och önskemål, det vill säga en tv som är riktad särskilt
till de boende i ett lokalsamhälle.

Genom främst den valda organisationsformen med lokala kabelsändarföretag
kan målet med koncessionssystemet inte ha varit annat än att på det

lokala planet skapa förutsättningar för en lokal yttrandemöjlighet och en Mot. 1989/90

vidgad yttrandefrihet i tv, som också skulle innebära att det lokala utbudet K436

av information i form av nyheter, debatt och kulturprogram till de boende
skulle bli större och bättre.

Koncessionssystemet har sålunda i allt väsentligt kommit till för att främja
de boendes, allmänhetens, intresse av en lokal TV.

Det fanns behov av att ställa upp regler för innehållet i sändningarna.

Bland annat kunde inte accepteras att det förekom våldsskildringar, pornografi,
rashets och liknande samt reklam och sponsring. Med ett koncessionssystem,
som ger en möjlighet att dra in sändningstillstånd, går det att på ett
förhållandevis enkelt sätt ingripa mot sådana yttringar i programmen.

Koncessionssystemet söker vidare förhindra att ett enskilt intresse får monopolställning
eller betydande inflytande över den lokala tv-verksamheten.

Koncessionssystemet hindrar i princip att utländska intressen kan få inflytande
i en lokal kanal. Detsamma gäller kommersiella intressen. Koncessionssystemet
vill också förhindra att mäktiga ”centrala” intressen får inflytande
över programverksamheten.

Sammansättningen av de lokala kabelsändarföretagen avses borga för att
de lokala sändningarna inte blir av ren underhållningskaraktär.

Möjligheten att sända lokalt är dock i princip öppen för alla.

8.2 Kulturutskottets uttalanden med anledning av förslaget
till kabellag

Kulturutskottet uttalade inledningsvis att de yttrandefrihetsrättsliga synpunkterna
är en viktig grundförutsättning för kulturpolitiken i landet och att
i de mål för kulturpolitiken som riksdagen enhälligt antagit (prop 1974:28,

KrU 1974:15, rskr 1974:248) ingår det mål som innebär att kulturpolitiken
skall medverka till att skydda yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar
för att denna frihet skall kunna utnyttjas.

Utskottet anförde vidare bl.a. följande.

Utskottet kan konstatera att utvecklingen av tekniken inom medieområdet
är snabb. Genom framväxten av satelliter för överföring av radio- och TVprogram
förändras förutsättningarna inom detta område radikalt. Med satelliter
i kombination med kabelnät blir det möjligt att överföra ett mycket stort
antal programkanaler till hushållen. Denna utveckling är ännu i sin början
och det är svårt att förutse dess fortsatta förlopp.

Utskottet anser att förslaget i propositionen nu gör en utveckling av verksamheten
med vidaresändning av satellitsändningar och med lokala egensändningar
i kabelnät möjlig. Detta får betydelse inte bara inom medieområdet
utan även inom kulturområdet i stort. En lagreglering som gör en sådan
utveckling och utvidgning av kabelsändningsverksamheten möjlig kan innebära
ett ökat informationsflöde och större valmöjligheter för allmänheten.

Det kommer dock att vara en begränsad del av allmänheten som får tillgång
till de nya möjligheter som satellit- och kabeltekniken ger. Utskottet vill i
detta sammanhang framhålla att utöver Sveriges Radios två eterburna TVkanaler,
som når så gott som alla hushåll, finns redan i dag utrymme för ytterligare
två eterburna TV-kanaler. Utskottet vill även betona vikten av att
de vidgade möjligheterna till programutbud i ljudradio och TV måste ses i
ett större medie- och kulturpolitiskt sammanhang eftersom dessa medier har

en mycket stor genomslagskraft. Det är då väsentligt att Sveriges Radio kan Mot. 1989/90

hävda public servicefunktionen i enlighet med högt ställda kvalitetskrav. An- {^435

nars kan en nationell svensk kultur och språklig identitet allvarligt hotas.

Som utskottet inledningsvis redovisat är ett av målen för kulturpolitiken
att den skall medverka till att skydda yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar
för att denna frihet skall kunna utnyttjas. Kulturpolitiken skall
också ge människor möjligheter till egen skapande aktivitet. Den skall
främja kontakter mellan människor och utbyte av idéer och erfarenheter
inom kulturområdet över språk- och nationsgränser. Vidare skall kulturpolitiken
främja en decentralisering av verksamhet och beslutsfunktioner inom
kulturområdet. Kulturpolitiken skall också utformas med hänsyn till eftersatta
gruppers erfarenheter och behov. Vidare skall den möjliggöra konstnärlig
och kulturell förnyelse samt garantera att äldre tiders kultur tas till
vara och levandegörs. Kulturpolitiken skall också motverka kommersialismens
negativa verkningar inom kulturområdet. När ny teknik - såsom satelliter
och kabelnät för ljudradio- och TV-sändningar - tas i bruk är det enligt
utskottets uppfattning viktigt att de kulturpolitiska målen är vägledande för
planering och åtgärder. Utskottet anser vidare att det är av utomordentlig
betydelse att den nationella kulturen inom landet som helhet och i de olika
delarna av landet kan hävda sig. En viktig roll spelar därvidlag utvecklingen
av Sveriges Radio och de ändringar eller kompletteringar av dagens svenska
rundradioutbud som kan bli resultatet av bl.a. det pågående arbetet inom
radioberedningen. Utskottet lägger också stor vikt vid det samarbete som
pågår och planeras på både nordisk och europeisk basis för att stärka den
nordiska kulturen och samhörigheten samt den nationella radion och televisionen
i de europeiska länderna.

Med utgångspunkt i det nu redovisade synsättet ansåg utskottet att bestämmelser
borde antas som gör en utveckling och utvidgning inom kabelsändningsområdet
möjlig och samtidigt öppnar möjligheterna att främja framväxten
av en mångsidig lokal programproduktion. Utskottet tillstyrkte därför
att ett system med tillståndsplikt infördes i enlighet med vad som föreslogs
i propositionen.

I fråga om reklam i satellitprogram uttalade kulturutskottet att eftersom
reklam ingår i satellitsända programkanaler är det inte möjligt att helt förbjuda
sådan reklam, om dessa programkanaler skall kunna få vidaresändas
i kabelnät. Utskottet ansåg dock att vidaresändning av programkanal skall
få förbjudas om det i den under längre tid och i betydande omfattning förekommit
sådan kommersiell reklam som måste anses riktad särskilt till
svenska konsumenter.

8.3 Några motivuttalanden med särskilt avseende på
reklamreglerna

Med utgångspunkt i de regler som gäller för de nationella programföretagen
inom Sveriges Radio-koncernen uttalade föredragande statsrådet i det allmänna
avsnittet bl.a. att förutsättningarna är helt andra för vidaresändning
i kabelnät av program från kommunikationssatelliter och fortsatte: ”De program
som vidaresänds i Sverige kommer som regel att komma från utländska
sändare och deras innehåll kan inte direkt påverkas genom svensk lag. De
som enligt svensk lag svarar för rundradiosändningen, dvs. de som vidaresänder
satellitprogrammen, har ingen möjlighet att i förväg ta del av innehållet
i sändningarna och har små möjligheter att påverka detta.”

Något längre fram uttalade statsrådet att innan beslut om förbud fattas Mot. 1989/90

skall programkanalen ha sänts i kabelnät i Sverige så länge att det har gått K436

att bilda sig en uppfattning om dess karaktär.

I avsnittet om reklam i satellitprogram återges endast den del av paragrafen
som handlar om själva reklamförbudet.

Statsrådet hävdade att massmediekommitténs förslag överensstämde med
hans förslag.

Statsrådet redovisade därefter remissinstansernas uttalanden på följande
sätt:

Förslaget har kommenterats av många remissinstanser. Några godtar förslaget
eller anser att det inte går tillräckligt långt. Andra anser att förslagets
innebörd är oklar och att det skulle vålla stora svårigheter att fastställa vilka
reklaminslag som skulle medföra att vidaresändning förbjuds. De remissinstanser
som motsätter sig förslaget använder olika argument. Några menar
att yttrandefrihets- och informationsfrihetsskäl talar mot att en hel programkanal
skulle kunna stoppas på grund av reklaminslagens inriktning. Andra
hävdar att förslaget leder till försämrade konkurrensförutsättningar för
svenska företag. Inom många remissinstanser som stöder eller inte tar ställning
till förslaget förekommer borgerliga reservationer där kommitténs förslag
avstyrks.

Statsrådet gick därefter över till skälen för sitt förslag:

I tilläggsdirektiven till massmediekommittén redovisade jag tre skäl mot reklam
i TV. Dessa är dels att reklamköparna kan påverka programinnehållet
på ett sätt som inte är acceptabelt, dels att reklam i TV kan få negativa konsekvenser
för dagspressens ekonomiska situation, dels TV-reklamens
ogynnsamma följder från konsumentsynpunkt. Jag angav att dessa skäl inte
bara är giltiga för svensk radio och TV utan också när det gäller motsvarande
program i nya distributionsformer.

Under senare tid har emellertid dessa skäl ifrågasatts från olika håll. Bl.a.
har det hävdats att TV-reklamen inte skulle leda till minskade reklaminkomster
för pressen. I stället skulle direktreklamen minska. Man hävdar vidare
att en situation med reklamfinansierade utländska satellitprogram som
kan tas emot i Sverige kommer att medföra försämrade konkurrensförutsättningar
för det svenska näringslivet och på så sätt hota välfärd och sysselsättning.

Diskussionen har inte övertygat mig om att det finns anledning att nu
frångå ståndpunkten att reklam i TV inte skall förekomma i Sverige. Denna
princip bör i och för sig tillämpas oavsett sändningarnas ursprung. Begränsningarna
bör emellertid avse endast sådan reklam som särskilt riktas till
svenska konsumenter. Vid bedömningen bör kabelnämnden ta hänsyn till
om reklamen utgår från speciellt svenska förhållanden. Därvid bör beaktas
bl.a. om språket är svenska, om upplysningar lämnas om priset i svenska
kronor, om försäljningsställen i Sverige eller om användning av varorna eller
tjänsterna i svensk miljö. Förslaget riktar sig inte mot enstaka reklaminslag
utan syftar till att förhindra att det uppkommer programkanaler med ett omfattande
reklaminnehåll, riktat mot Sverige. Med hänsyn härtill torde det
knappast uppstå några svårigheter att urskilja det reklaminnehåll som skulle
kunna leda till förbud mot vidaresändning.

I de nämnda tilläggsdirektiven (se SOU 1984:65 Via satellit och kabel,
s. 519-) som uppenbarligen tillmättes stor betydelse av regeringen påpekades
att på radio- och TV-området finns av olika skäl inte samma etablerings- 32

frihet som inom pressen: ”Liksom i flera andra länder har de företag som
getts i uppdrag att bedriva radio- och TV-verksamhet som främsta uppgift
att stå i allmänhetens tjänst (”public service-företag”). De har därvid ålagts
att uppfylla bestämda krav när det gäller verksamhetens innehåll och inriktning.”

Vidare heter det: ”Hittills har vi alltså i Sverige haft dels ett stort antal
oberoende tidningar som företräder olika åsiktsriktningar, dels radio och TV
som verkar i allmänhetens tjänst och för vilka gäller principer om oberoende,
mångfald och kvalitet i programverksamheten. Genom att radio och
TV har såväl rikstäckande sändningar som sändningar inom olika regioner
ger denna struktur förutsättningar för en mångsidig debatt och för en rikhaltig
nyhetsförmedling. Tidningar, radio och TV har också viktiga funktioner
som förmedlare av information, kulturupplevelser och underhållning. Genom
dessa medier får många människor del av t.ex. litteratur, film och musik.”

I specialmotiveringen till en bestämmelse som gäller kommersiell reklam
i egensändningar uttalade sig statsrådet om vad som menas med sådan reklam
med följande ord: ”Med reklam avses här liksom enligt kommitténs
förslag endast sådana reklammeddelanden som till innehåll och syfte är rent
kommersiella. Det är samma slags reklam som avses i lagen (1978:800) om
namn och bild i reklam, och som när det gäller tryckta skrifter anses kunna
regleras vid sidan av tryckfrihetsförordningen.”

Statsrådet har här ett uttalande av lagrådet i tankarna (prop 1978/79:1).
Av detta framgår att med kommersiell reklam menas åtgärder av utpräglat
kommersiell natur som inte avser nyhetsförmedling eller åsiktsbildning av
det slag som tryckfrihetsförordningen (TF) värnar om. Detta innebär, menar
lagrådet, att åtgärderna skulle vidtas i kommersiell verksamhet och i kommersiellt
syfte och ha rent kommersiella förhållanden till föremål.

Av lagrådets yttrande i det aktuella lagstiftningsärendet framgår bl.a. att
bestämmelsen om hänsynen till yttrandefriheten och informationsfriheten
syftar till att koncessionssystemet så litet som möjligt skall verka begränsande
på dessa friheter. Om bestämmelsen tillämpas på sätt som avses i remissprotokollet
torde den yttrandefrihets- och informationsfrihetsbegränsning
som formellt följer av ett koncessionssystem inte behöva bli särskilt
kännbar för den enskilde.

Lagrådet behandlade därefter frågan om kommersiell reklam:

I fråga om satellitsändningarna är förbudet dock av praktiska skäl i viss mån
uppmjukat. Ett reklamförbuds förhållande till RF:s regler till skydd för yttrandefriheten
föranleder några särskilda synpunkter. Enligt 2 kap 13 § första
stycket RF får 'friheten att yttra sig i näringsverksamhet’ begränsas utan att
några särskilt föreskrivna hänsyn behöver tas. Denna bestämmelse avser att
ge öppning för begränsningar bl.a. när det gäller kommersiell reklam (se
SOU 1983:70 s. 214, Petren-Ragnemalm, Sveriges grundlagar s. 76 och
Holmberg-Stjernquist, Grundlagarna s. 127).

Sådan begränsning förekommer redan i lagstiftningen såsom framgår av
närradiolagen. Spörsmålet huruvida förbudet mot kommersiell reklam i den
lagen strider mot 2 kap 12 och 13 § RF har i rättsfallet RÅ 1983 2:5 prövats
av regeringsrätten och besvarats nekande.

Frågan om lämpligheten i och för sig av att föreskriva förbud mot reklam

Mot. 1989/90

K436

33

3 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr K436 -437

i kabelsändningar har lagrådet från sina utgångspunkter inte anledning att
yttra sig om.

Konstitutionsutskottet hänvisade i sitt betänkande till ett uttalande av kulturutskottet
i vilket kulturutskottet betonat vikten av att de vidgade möjligheterna
till programutbud i ljudradio och TV ses i ett större medie- och kulturpolitiskt
sammanhang eftersom dessa medier har en mycket stor genomslagskraft.
Konstitutionsutskottet instämde även i uppfattningen om vikten
av att den nationella kulturen i landet som helhet och i de olika delarna av
landet kan hävda sig.

Enligt konstitutionsutskottets mening var det inte möjligt att helt förbjuda
kommersiell reklam i satellitsändningar. Vissa restriktiva bestämmelser
kunde dock vara befogade. När det gällde egensändningarna ansåg utskottet
att det inte fanns anledning att frångå den hittillsvarande ståndpunkten att
kommersiell reklam i princip inte bör förekomma i radio och TV.

8.4 Myter om en utveckling som inte går att styra och andra
myter om satellit- och kabel-tv

Betald kommersiell reklam får inte förekomma i Kanal 1 och TV 2. Kommersiell
reklam får inte förekomma i lokala egensändningar i kabelnät. Detsamma
gäller för närradiosändningar. Däremot får sådan reklam förekomma
i satellitsändningar som kan tas emot här i landet och som kan vidaresändas
i kabelnät.

I motiven till radiolagen avvisades reklam-tv-tanken med kraft, särskilt
från socialdemokratiskt håll. Den har därefter avvisats vid flera tillfällen,
men ledande socialdemokrater för nu fram en annan uppfattning som i princip
innebär att Sverige och svenska tittare behöver reklam-tv. Skäl som tidigare
åberopats om reklamens negativa effekter för konsumenter och barn
har plötsligt förbytts i en positiv hållning till reklam. Det är inte så farligt
med kommersiell reklam i tv, heter det.

Grunden för den ändrade inställningen är i huvudsak att det skett en teknisk
utveckling på satellit-tv-området som innebär att reklam och även
svensk reklam trots allt kommer in i de svenska hemmen till tv-apparaterna
utan att Sverige kan hindra detta genom lag eller på annat sätt.

Dessutom menar man att det är bättre att reklampengarna går till en
svensk riks-tv-kanal, exempelvis TV 2 eller en ny tredje kanal, och inte till
privata intressenter såsom Scansat/TV 3. Samtidigt skulle Scansat/TV 3 få en
mindre andel av reklampengarna. Det skulle ske en dränering av reklam-tvmarknaden
till svensk tv:s förmån. Scansat/TV 3 och andra reklam-tv företag
med intressen i Sverige skulle därigenom komma att utsättas för en besvärande
konkurrens då det svenska riksnätet har bättre täckning och når
betydligt fler tittare än satellit-tv-kanalerna någonsin kan komma att göra i
Sverige. Det vill säga en svensk reklam-tv-kanal i konkurrensbegränsande
syfte.

Ett annat argument som förts fram är att det är praktiskt och juridiskt
omöjligt att upprätthålla reklamförbudet i satellit-tv-sändningar för svensk
publik.

I avsnitt 6.2 om vår syn på på en fri opinionsbildning har vi vederlagt yttrandefrihets-
och informationsfrihetsargumenten i moderat tappning.

Mot. 1989/90

K436

34

* Myten om den tekniska utvecklingen i fråga om satellitsändningar

En kort tid efter det att kabellagen börjat gälla framförde regeringen i direktiv
till radiolagsutredningen tvivel på riktigheten av den intagna ståndpunkten
i fråga om vilka satellitsändningar som skulle betraktas sorn rundradiosändning
i svensk rätt och fritt få vidaresändas i kabelnät.

Anledningen till regeringens nya hållning var dels s.k. medeleffektssatelliter,
t ex Astrasatelliten, som skulle tas i bruk, dels den omständigheten att
mottagningstekniken hade förbättrats och alltfort genomgick förbättringar i
riktning mot billigare mottagningsutrustningar. Det kunde sålunda, menade
regeringen, ifrågasättas om inte denna utveckling medförde att flera sändningar
än bara sändningar från direktsändande satelliter borde betraktas
som rundradiosändning i svensk rätt.

Radiolagsutredningen lade under hösten fram ett betänkande som gick ut
på att sändningarna från dåvarande satelliter i fast trafik alltjämt inte borde
betraktas som rundradiosändning men väl sändningar från Astrasatelliten
och att i princip alla satellittyper, inkl. direktsändande, borde inordnas under
kabellagens koncessionssystem. Om detta inte gick, menade utredningen,
skulle koncessionssystemet vittra sönder. Förslaget möttes av hård
kritik främst från borgerligt håll med direkt inblandning från Scansat/TV3
och ledde därför inte till något lagförslag från den socialdemokratiska regeringens
sida.

Kabelnämnden anslöt sig till radiolagsutredningens uppfattning och konstaterade
att Astrasatelliten, som då ännu inte tagits i bruk, var att anse som
en direktsändande satellit och därför inte omfattades av kabellagen. Något
ingripande mot TV 3 kunde inte ske.

Enskilda ledamöter i kabelnämnden uttalade, även före beslutet, att den
tekniska utvecklingen hade sprungit ifrån kabellagen och att en dramatisk
förändring hade inträtt genom att Astrasatelliten kommit upp.

Planerna på Astrasatelliten var emellertid väl kända redan på den tiden
då frågorna om en eventuell kabellag utreddes. I Astrasatelliten används
inte någon ny teknik, utan redan beprövad sådan som köpts från bl.a. USA.

Astrasatelliten kan därför inte utgöra någon dramatisk förändring eller
teknisk landvinning som påståtts.

* Myten om små och billiga antenner för mottagning av TV 3

En satellitmottagningsutrustning består i huvudsak av tre delar: en parabol
som fångar upp signalerna och reflekterar dem till ett mikrovågshuvud som
i sin tur skickar dem vidare till en mottagare/modulator där signalerna omvandlas
för vidarebefordran till tv-apparaten.

Satelliterna är placerade på fasta platser i rad ovanför ekvatorn. Varje satellit
kan sända en eller flera tv-kanaler. I princip krävs en parabolantenn för
varje satellit. Antennerna kan vara fast monterade eller rörliga så att de går
att vridas in mot olika satelliter. Vridbara antenner kan förses med motordrift.

Här i landet har det sedan början av 1980-talet sålts satellitmottagningsutrustningar
i den öppna handeln för enskilt bruk. Man räknar med att mellan
10 000 och 20 000 sådan utrustningar har sålts innan TV 3 började sända.
Utrustningarna för fast montering har kostat ca 10 000 kr. eller mindre.

Priserna har sjunkit något, vilket emellerid inte beror på att det skett nå- Mot. 1989/90
gon egentlig teknisk utveckling. Visserligen har mikrovågshuvudena förbätt- K436
rats, ävensom modulatorer och paraboler i viss mån. Vidare har man lärt sig
använda tekniken bättre än tidigare. Förklaringen till prisförändringarna är
att produktionen av mikrovågshuvuden, annan elektronik och antennspeglar
har ökat väsentligt vilket medfört ett större utbud av konkurrerande produkter
på marknaden med prissänkningar som följd. Det säljs också mikrovågshuvuden
i billigare utförande, andra sortering, till lägre priser. Detsamma
gäller för övrig utrustning.

Ingen av de satelliter som är i bruk idag eller kommer att tas i bruk har,
förutom Tele-X, sin signalstråle riktad mot Sverige eller Norden. De är som
regel riktade mot Central-Europa. Detta gäller också Astrasatelliten. I strålens
mitt blir mottagningsförhållandena bäst för att sedan försämras ju
längre bort från centrum mottagaren är placerad. För Sverige och Norden är
det alltså fråga om s.k. överspillsmottagning.

Detta innebär att ju längre bort från signalcentrum mottagaren är placerad
desto större måste parabolytan göras för att få acceptabel bildkvalitet.

För att med god bildkvalitet ta emot en sändning från en satellit som sänder
med en effekt på 15-30 watt krävs sålunda i Stockholmsområdet och
Mellansverige en parabol på ca 1,5 meter i diameter, i södra Sverige en något
mindre och i norra Sverige en parabol på upp mot 2,0 meter, dock inte över.

Längst upp i norr kan satellitmottagning också vara utesluten på grund av
jordens rundning.

En mottagningsutrustning med fast monterad antenn på 1,5 meter kostar
idag inklusive moms och montering ca 8 500 kronor. För en mindre antenn
kan priset bli något lägre och för en större något högre. Detta gäller alltså
för mottagning av signaler från de typer av satelliter, Eutelsat och Intelsat,
som började användas för tv-sändningar i början av 1980-talet och som enligt
kabelnämndens uppfattning alltjämt anses som satelliter i fast trafik och därmed
faller under kabellagen. Med motor och fjärrstyrning blir dock priset
väsentligt högre, mellan 15 000 och 20 000 kr.

Astrasatelliten har en effekt som ligger något över dessa Eutelsat- och Intelsat-satelliter.
Den ligger på 48-54 watt.

För att ta emot signalerna från Astra kan det vara möjligt att minska ytan
på parabolen något. Det är dock inte hela sanningen. Den mindre ytan gäller
för mottagning nära sändningscentrum. För Sverige är det vidare av betydelse
om transpondern, sändaren, har vertikal eller horisontal polarisation.

De kanaler som sänds med horisontal polarisation, exempel TV 3, går att ta
emot i Sverige med en mindre antennspegel än de som sänds med vertikal
polarisation, t ex Sky Channel.

Den teoretiska skillnaden i polarisationshänseende kan innebära att parabolytan
bör vara betydligt större för att ta emot Sky Channel från Astra än
för att ta emot TV 3.

Ju högre frekvensen är desto känsligare blir också antennerna för påverkan
av is, snö och regn. Detta kan i viss mån kompenseras av att parabolytan
görs större. Ett annat sätt är att sända med avsevärt högre effekt, vilket dock
inte är möjligt som Astrasatelliten är konstruerad.

Många i ”parabolbranschen” menar att konsumenten även i fortsättningen 36

bör hålla sig till de parabolytor som idag gäller, främst av två skäl: Risken Mot. 1989/90
för störningar i mottagningsförhållandena. En större parabol än s.k. Astra- K436
paraboler medger också möjlighet att titta på program från andra satelliter
än Astra. I branschtidningar framhålls att Astrutrustningen bör monteras av
fackman.

Samtliga kanaler som går över Astra kommer att sända på 11 ”gigahertzbandet”,
en frekvens som används för satelliter i fast trafk. I den meningen
är Astra en satellit i fast trafik.

Möjligheterna och kostnaderna för att ta emot Astrakanalerna är som
framgått i princip desamma som för dagens Eutelsat- och Intelsat-satelliter.

Här råder ingen väsentlig skillnad. Elektroniken är densamma. Parabolytan
bör vara densamma men kan för enbart TV 3-mottagning minskas något.

Det marknadsförs också utrustning med en större parabolyta än Astraparabolerna,
vilka nått mycket bra resultat i tester och säljs till ett klart lägre pris
än Astraparabolerna. En viktig skillnad är vidare att sändningarna från
Astra är kodade och kräver en dekoderutrustning för 3 500-5 000 kr. för att
ta emot t ex TV 3. Priset kan sålunda bli betydligt högre för att ta emot TV
3 än de gamla paneuropeiska kanalerna, typ Sky Channel, Super Channel
och franska TV 5, som inte var kodade.

Påståendet om att det i Sverige går att ta emot signaler från Astrasatelliten
med små, billiga och lättmonterade utrustningar är som framgått felaktigt.

Någon särskild teknisk utveckling innebär inte Astra på mottagarsidan. För
konsumenterna blir priserna desamma om inte rent av högre för Astramottagning.

Påståendet om små, billiga och lättmonterade Astraparaboler är inget annat
än ett marknadsföringstrix av Scansat/TV3 och andra Astraintressenter.

Helt enkelt en myt som saknar varje förankring i verkligheten.

Det bör noteras att redan då diskussionerna pågick om eventuell lagstiftning
på satellit- och kabel-tv-området så marknadsfördes parabolpaket här i
landet till priser kring 7 000 kr. Antennspegel för Stockholmsområdet var

1,5 meter i diameter och gav tillfredsställande mottagning. Detta kan jämföras
med de uppgifter som televerket, som satsade på kabelnät, framförde
i lagstiftningsärendet om att det krävdes antenner på 4 meter och att individuell
mottagning av kostnadsskäl inte var möjlig utan att tittarna var hänvisade
till kabelnät om de ville se satellitprogram.

För Tele-X som är en direktsändande satellit, riktad mot Sverige, kan priset
för mottagningsutrustning däremot bli betydligt lägre. Det förutsattes
också vid kabellagens tillkomst. Det bör räcka med paraboler på 30 cm som
kan användas i hela landet. Priset tror man i branschen kan komma att ligga
på ca 3 000 kr. om försäljningen kommer igång.

Scansat/TV 3 har med hjälp av många gånger aningslösa journalister och
skicklig marknadsföring lyckats med konststycket att få media att berätta om
TV 3, Astrasatelliten och små billiga och lättmonterade Astraparaboler.

Sanningen är ju en helt annan. Några små, billiga och lättmonterade Astraparaboler
kommer marknaden aldrig att erbjudas. Skälet är helt enkelt att
det inte går att ta emot signalerna från Astra med sådan utrustning.

Det har också förekommit vilseledande reklam. Men det är väl mest press
och andra media som framkallat och spätt på förväntningarna inför Astra. 37

En undersökande journalist hade, om intresse funnits, tidigt kunnat slå hål Mot. 1989/90

på Astramyten - om de små, billiga och lättmonterade Astraparabolerna. K436

Under senare tid har emellertid konsumentverket börjat intressera sig för
marknadsföringen av parabolutrustning och framfört en hel del kritiska synpunkter.

Myten om de små, billiga och lättmonterade Astraparabolerna är därmed
vederlagd.

* Myterna om billig kabelanslutning och stor anslutningsvilja

Vid flera tillfällen har det påståtts att kostnaderna borde bli lägre vid kollektiv
mottagning än individuell mottagning. Anläggningskostnaderna för kollektiv
mottagning kan dock variera högst betydligt, från ca 4 000 kr. till
12 000 kr. eller mer utslaget per hushåll. I flera fall erbjuds också bara en
satellit eller ett begränsat antal kanaler. Kostnaderna tycks dock inte påverkas
särskilt mycket av om det är fråga om en eller flera parabolantenner.

I hyreshus och andra gemensamma fastigheter, typ bostadsrättsföreningar,
blir alla boende tvungna att betala anläggningskostnaden, även de
som inte har anslutit sig. Kostnaderna fördelas och läggs på månadshyran.

Det synliga beloppet per månad blir då inte så stort. Till detta kommer programavgifter.
Många protesterar mot detta som i princip innebär tvångsanslutning
till kabelnät. Det förekommer att marknadsföringen av kabel-tv är
aggressiv och påträngande, men också osaklig.

I vissa fall kan det vara billigare med egen parabolutrustning än anslutning
till kabelnät. I vart fall behöver det inte vara särskilt stor prisskillnad mellan
de olika alternativen.

Dock är det så att många bor så till att de inte har fri sikt mot satelliterna,
vilket är en förutsättning för enskild satellitmottagning, och har därför inte
någon teknisk möjlighet att använda en egen parabolantenn. Det är åtskilliga
personer som bor på det sättet. De är hänvisade till kollektivmottagning.

I områden med privata villor och radhus där anslutning till kabelnät kan
vara möjlig har det i många fall visat sig att intresset för anslutning är synnerligen
begränsat. Det finns trots allt en utbredd misstro mot satellit-tv.

* Myten om att det inte går att ställa någon till svars här i landet för
innehållet i en satellitkanal

Koncessionssystemet för satellitsändningar utgår från föreställningen att det
inte går att ställa någon till svars här i landet för innehållet i sändningarna.

Sålunda ansågs inte nätägare eller kabeloperatörer som vidaresände satellitkanalerna
kunna göras ansvariga och inte heller satellit-tv-företagen, eftersom
de var utländska och sände från utlandet.

För några år sedan föreslog Reklamskatteutredningen att reklam som förekommer
i satellitkanaler som vidaresänds i kabelnät i Sverige skulle beläggas
med reklamskatt. En särskilt utsedd person skulle svara för skattskyldigheten
här i landet.

I kabelnämndens ärende om eventuellt förbud mot vidaresändning av TV
3 i kabelnät begärde Scansat/TV 3 att få bli betraktad som part. Detta beviljades
av kabelnämnden. Även televerket och andra kabeloperatörer som vidaresände
kanalen betraktades som part i ärendet.

Mellan satellit-tv-företagen och kabeloperatörerna finns avtal som regie- Mot. 1989/90

rar deras inbördes villkor. Genom marknadsföring av dekoderutrustning ger K436

programföretagen till känna att de avser att sända i landet. Ett annat tillkännagivande
är de programtablåer som publiceras i pressen.

TV 3 och andra reklam-tv-kanaler, liksom betal-tv-kanalerna, har kontor
i Sverige. De för Sverige intressanta kanalerna ägs av alla av svenska företag.

Det finns sålunda inte längre anledning att hålla fast vid den tidigare ståndpunkten.
Ansvarsfrågan bör omprövas. Såväl satellit-tv-företaget som den
som vidaresänder satellitprogram bör kunna göras direkt ansvarig för innehållet
i sändningarna. En möjlighet som vi kan tänka oss är införande av ett
system med programansvarig för satellitsändningar.

8.5 Kabellagens koncessionssystem bör återupprättas

Koncessionssystemet för satellitsändningar erbjuder en möjlighet att ingripa
mot satellitsända reklam-tv-kanaler. Goda förutsättningar har förelegat för
ingripande mot vissa satellitkanaler, däribland TV 3. Kabelnämnden har
dock tagit fasta på signaler från ovan med påföljd att något ingripande inte
skett.

Istället är det nu riksdagen som måste ingripa och återställa förtroendet
för rättsordningen och upprätta koncessionssystemet.

Något juridiskt hinder föreligger inte mot detta. Vi delar lagrådets uppfattning,
såsom den kommit till uttryck i motiven till kabellagen, att det inte
är en laglighetsfråga utan en lämplighetsfråga. Praktiskt är det inte heller
någon svårighet. Det är bara att besluta i lag.

För svensk rätts del är kommersiella monopol något främmande och tendenser
till monopolbildningar brukar medvetet motverkas. Redan av det
skälet kan införande av reklam i en kanal som distribueras i något av marknäten
ifrågasättas, då det i praktiken innebär att ett reklam-tv-monopol bildas.
Detta kan också strida mot regeringsformens regler om yttrandefrihet
och informationsfrihet.

Det kan vidare ifrågasättas om reglerna om yttrandefrihet och informationsfrihet
går att förena med en reklam-tv-kanal i allmänhetens tjänst. Det
finns nämligen en inneboende motsättning mellan reklam som görs i annonsörernas
intresse och tittarnas intresse av se på tv, exempelvis i egenskap av
konsumenter. Dessa olika intressen kan helt enkelt inte förenas i samma
företeelse, då de är allt för motstridiga i svensk rätt. En risk med reklam-tv
sanktionerad av staten är också att det kan bli svårt att upprätthålla förbudet
mot reklam i tv och radio i övrigt. Allmän-tv:n och allmänradion kan snabbt
komma att omvandlas till kommersiella verksamheter. Vidare kan betalningsviljan
hos allmänheten svikta när det gäller mottagaravgifter, licensavgifter.
Många kommer säkerligen att ifrågasätta rimligheten av att betala licens
när man samtidigt också blir tvungen att betala för reklamen via priset
i butiken.

Ett problem som inte får förbises i detta sammanhang är att i EG betraktas
radio- och tv-sändningar som industriproduktion. Ett närmande till EG kan
få förödande konsekvenser för vår svenska radio och tv. I en del EG-länder
har man privatiserat radio och tv. Privatisering pågår i andra länder. Mäktiga

kommersiella intressen får makten över medierna. I praktiken har livskraf- Mot. 1989/90

tiga reklamfria alternativ försvunnit. Kvaliteten på tv-sändningarna har K436

sjunkit drastiskt.

I föregående avsnitt (8.4) har vi visat att någon teknisk utveckling inte har
skett och att det inte heller föreligger någon teknisk skillnad mellan de gamla
satelliterna och Astrasatelliten som gör det omöjligt att ingripa mot s.k. medeleffektssatelliter.
Fastmera har vi visat att likheterna mellan dessa olika
satelliter och deras mottagningsförhållanden är mycket stora här i landet.

1974 års kulturpolitiska mål står fast. Vi ansluter oss i allt väsentligt till
dem och de grundtankar som låg bakom koncessionssystemet. För närvarande
går det inte alls att ingripa mot våldsskildringar, pornografi, rasdiskriminering
eller reklam riktad till svenska konsumenter i satellitsändningar på
grund av kabelnämndens beslut. Innehållet i satellitkanalerna talar sitt tydliga
språk. Det är hög tid att återställa ordningen och återupprätta koncessionssystemet
för lokala kabelsändningar.

Vi föreslår därför att riksdagen lägger till en bestämmelse i kabellagen
som innebär att med satelliter i fast trafik i lagen också skall anses s k medeleffektssatelliter.
Med ett sådant tillägg skulle Astrasatelliten föras in under
koncessionssystemet.

Men det räcker inte med detta. Vi föreslår vidare att regeringen får i uppdrag
att för riksdagen presentera ett förslag till lagändring som innebär att
alla satellittyper förs in under koncessionssystemet.

8.6 Mindre tillståndsområden för egensändningar

Av förarbeten till kabellagen framgår att ett syfte med koncessionssystemet
var att det skulle kunna bildas lokala kabelsändarföretag i de boendes intresse.
Programproduktionen skulle helst vara lokal och handla om lokala
ämnen eller ha sitt ursprung hos lokalbefolkningens olika behov och intressen.

I kabellagen stadgas att tillstånd till egensändningar högst bör få omfatta
en kommun. Lokala kabelsändarföretag avses få tillstånd att sända i hela
kommunen. I kommuner med ett begränsat område som lämpar sig för ett
kabelnät utgör inte områdesregeln något problem. Men för större kommuner
med flera avgränsade områden och flera kabelnät kan det bli problem
på så sätt att sändningarna inte kommer att beröra de boendes frågor i närområdet
utan angelägenheter på en högre nivå, kommunal nivå.

Enligt vår uppfattning bör egensändningar i lokala kabelnät vara till för
de boende i ett mindre begränsat område där gememskap föreligger just på
grund av boendet, exempelvis ett avgränsat bostadsområde eller en kommundel.

Vi föreslår därför att frågan om förutsättningarna för en begränsning av
egensändningsområde utreds. Regeringen bör kunna återkomma med ett
förslag till lag i ämnet. Detta bör ges regeringen till känna.

40

8.7 Ändring i kabellagen i syfte att förhindra kringgående Mot. 1989/90

av kabellagens regel om samtidig sändning K436

I 22 § kabellagen finns en bestämmelse som syftar till att lokala egensändningar
verkligen skall vara lokala. I paragrafen stadgas att egensändningar
inom ett tillståndsområde inte får innehålla vidaresända program som vid
samma tillfälle vidaresänds inom ett annat tillståndsområde utanför kommunen.

Regeln kringgås av TV Plus som i upplåten kanal i olika tillståndsområden
samtidigt sänder samma program. Eftersom det är förbjudet med samtidig
vidaresändning till flera områden har TV Plus placerat ut videobandspelare i
varje tillståndsområde vilka innehåller samma program som samtidigt spelas
upp och sänds i de olika näten. Flera intressenter står på tur för att börja
använda metoden, bl.a. några folkrörelseföretag som också tänker sig att
anordna spel och bingo i kanalerna.

Detta är uppenbarligen en lucka i lagen som måste täppas igen. Vi anser
att det bör göras. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma med ett lagförslag
i ämnet.

8.8 Skärpning av reklamregeln i kabellagen för
satellitsändningar

Kabelnämndens tillämpning av reklamregeln visar när det gäller satellitsändningar
att den måste skärpas och bli tydligare. Motiven för ett långtgående
förbud mot reklam riktad till svenska konsumenter kvarstår.

Behovet av en skärpning av reklamregeln bör ges regeringen till känna.

8.9 Förbud mot sponsring

I satellitkanalerna förekommer sponsring. Ifråga om sponsring bör enligt vår
uppfattning i princip samma regler gälla för satellitsändningar som för egensändningar,
där ju sponsring är förbjuden.

Frågan bör utredas i syfte att få fram en lagändring. Detta bör ges regeringen
till känna.

8.10 Ett uttryckligt förbud mot smygreklam och annan
marknadsföring i själva programmen i satellit- och
egensändningar i kabelnät

Ett sätt att kringgå reklamförbud är att smyga in kommersiella budskap i
program eller att göra program helt eller delvis i marknadsföringssyfte. Ändamålet
är kommersiellt. Denna typ av marknadsföring är många gånger betydligt
allvarligare från konsumentsynpunkt, särskilt för barnen, än de tydliga
annonserna som förekommer i särskilda block.

Metoden anses mycket effektiv och har utvecklats i USA där människor
tröttnat på annonserna och gärna ägnar sig åt annat när annonserna kommer.
Med kommersiella budskap insmugna i programmen kommer marknadsförarna
förbi problemet med tittare som inte vill sitta kvar när de kommersiella
budskapen kommer.

Flera av de satellitkanaler som har sänt på Sverige har också använt sig av Mot. 1989/90

metoden. En annan form av marknadsföring i program är s k TV-Shopping, K436

som innebär att varor säljs till tittarna i programmet. Det finns flera varianter
av företeelsen.

Enligt vår uppfattning bör det inte vara tillåtet med kommersiella budskap
eller annan marknadsföring i själva programmen. Detta bör komma till klart
uttryck i kabellagen. Regeringen bör kunna framlägga ett förslag till lag i
ämnet.

8.11 Skärpning av våldsskildringsregeln

Reglerna om våldsskildringar, pornografi och rasdiskriminering i ansvarighetslagen
bör ses över och skärpas, bl a bör kriterierna ”upprepade tillfällen”
och ”ensidig inriktning” ersättas med mera långtgående formuleringar så att
ingripanden kan ske. Justitiekanslern som har till uppgift att ingripa vid
överträdelser och föra saken till domstol har tagit förhållandevis lätt på sin
uppgift. Det bör ha funnits flera möjligheter för justitiekanslern att ingripa.

Det finns också anledning att utreda förutsättningarna för att införa ett
system med programansvarig som finns här i landet och som kan göras ansvarig
för yttrandefrihetsbrott i satellitsändningar som kan tas emot i Sverige
eller som vidaresänds i kabelnät här oavsett sändningens ursprungsland. Talan
mot den programansvarige skall kunna föras vid svensk domstol.

Vi anser att frågorna är angelägna och att de bör utredas och att regeringen
därför bör återkomma med ett lagförslag i ämnet.

8.12 Kabelnämnden bör inte längre handlägga frågor som
gäller kabellagens reklamregler

Kabelnämndens handläggning av reklamfrågor kan ifrågasättas. Nämnden
saknar särskild kompetens när det gäller att bedöma reklam och andra marknadsföringsåtgärder
i sända program. Sådan kompetens finns hos marknadsdomstolen,
konsumentombudsmannen och konsumentverket, vilka bl a har
till uppgift att handlägga frågor om otillbörliga marknadsföringsåtgärder till
skydd för konsumenterna. Syftet att skydda konsumenterna återfinns ju
också i motiven till kabellagens reklamregler.

Till marknadsdomstolen bör sålunda överföras beslutanderätten enligt kabellagens
reklamregler i 23 § andra stycket 1. och 2. om återkallelse av tillstånd
på grund av reklam och sponsring, i 24 § om förbud mot fortsatt vidaresändning
på grund av reklam och i 25 § 3. och 4. om upphörande av sändningar
i upplåten kanal på grund av reklam och sponsring.

Talan bör föras av konsumentombudsmannen vid marknadsdomstolen.

Frågorna bör kunna utredas inom konsumentverket på samma sätt som sker
idag.

Den som har tillstånd till egensändning eller den som bedriver egensändning
i upplåten kanal betraktas regelmässigt som part eller sakägare i ärenden
vid kabelnämnden. Kabelnämnden har i handläggningen om TV 3 kommit
fram till att såväl de som har tillstånd till satellitsändning av kanalen som
programföretaget hade ställning av part eller sakägare i ärendet. Denna ordning
bör lagfästas. 42

Genom att reklamfrågorna förs över till domstol kommer det inte längre Mot. 1989/90

att vara samma myndighet som utreder och beslutar, vilket naturligtvis är en K436

fördel från rättssäkerhetssynpunkt.

Beslut av marknadsdomstolen får enligt gällande regler inte överklagas. I
förevarande typ av ärenden är det dock rimligt att öppna en möjlighet för
överklagande. Vilken ordning som är lämplig måste dock redas ut.

Om det inte visar sig ändamålsenligt vid en närmare utredning att föra
över beslutskompetensen till marknadsdomstolen bör i vart fall utredningsansvaret
föras över till KO som bör få talerätt inför kabelnämnden i reklamfrågor
enligt kabellagen med åtföljande överklagningsrätt.

Frågan bör utredas. Regeringen bör kunna presentera ett förslag om ändrade
regler för riksdagen.

9. Smygreklam i Kanal 1 och TV 2

Radionämnden granskar i efterhand om programföretagen inom Sveriges
Radiokoncernen brutit mot programreglerna i radiolagen eller avtalet med
staten vid sändning av program. Den grundläggande regeln för programverksamheten
är att den skall utövas opartiskt och sakligt, varvid skall beaktas
att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion
och televisionen. Radionämnden gör ingen systematisk granskning av
innehållet i sändningarna utan litar i allt väsentligt till anmälningar från allmänheten.

För programföretagen är det vidare enligt radiolagen förbjudet att mot
vederlag medge kommersiell reklam i program eller i programinslag. Trots
detta förekommer kommersiella budskap förhållandevis ofta i televisionssändningarna.

Radionämnden torde inte ha handlagt någon fråga som direkt gäller brott
mot reklamregeln. Däremot har radionämnden behandlat reklamfrågor med
hänsyn till kraven på saklighet och opartiskhet. Enligt nämndens uppfattning
innebär detta krav att programföretagen skall vara aktsamma med inslag
som kan uppfattas som gynnande av visst företag eller av viss vara.

Radionämndens ståndpunkt innebär att man bör kunna godta varumärken
etc. på kläder och sportarenor, om nyhets- och informationsvärdet väger
upp det gynnande som sker genom exponeringen. Sättet för exponeringen
tillmäts därvid en väsentlig betydelse vid bedömningen.

Det finns dock en tendens till att det blir allt vanligare med kommersiella
budskap insmugna i program, s.k. smygreklam, särskilt när det gäller inköpta
program. Inom publik- och programforskningen (PUB) har företeelsen
uppmärksammats.

Som exempel kan vidare nämnas: I en från utlandet inköpt rockkonsert
som uppenbarligen var sponsrad av läskedryckstillverkaren Pepsi visades
detta varumärke i bild ca 70 gånger under den timme konserten pågick. Högtalarlådor
och annan utrustning hade försetts med Pepsietiketter. Kameran
svepte in mot etiketterna och stannade en kort stund.

I ett från Norge inköpt program med en norsk känd komiker var programmets
dramaturgi uppbyggd kring sega gubbar (snask) som tillverkas av ett
norskt företag. I TV 3 har också förekommit reklam för snasket men då i
form av tydlig annons. Gubbarna marknadsförs även i Sverige.

Ett par kända ”tv-makar” som gjort program i en satellitkanal har också Mot. 1989/90

gjort program för Sveriges television. I vinjetten till satellitprogrammet före- K436

kommer ett par bilmärken. Av programmets eftertext framgår att det varit
sponsrat av biltillverkarna. I vinjetten till programmen som förekom i Sveriges
television fanns samma bilmärken med.

I ett populärt underhållningsprogram förekom i dagarna marknadsföring
av tre olika produkter.

Det finns andra exempel. Det råder ingen tvekan om att kommersiella
krafter medvetet söker få in sina kommersiella budskap i form av varumärken
eller på annat sätt och också lyckas. Radionämnden har uppenbarligen
inte möjlighet att förhindra detta. Konsumentverket och konsumentombudsmannen
har inte heller kommit med något bidrag i den riktningen.

Om de nämnda inslagen däremot förekommit i egensändningar i kabelnät
eller i närradiosändningar hade tillstånden dragits in utan vidare. En sådan
orimlighet kan i längden inte bestå. Att det dessutom förekommer kommersiell
reklam i satellitkanalerna både i form av annonser och smygreklam gör
inte saken bättre.

Vi anser att Sveriges television och radio skall hållas ren från kommersiella
budskap. Smygreklamen är uppenbarligen ett avtalsbrott. Den är
också försåtlig och anses bland marknadsföringsexperter mycket effektiv.

Målinriktade åtgärder måste därför snarast vidtas.

Frågan bör överlämnas till regeringen med ett tillkännagivande att regeringen
bör vidta erforderliga åtgärder för att minska förekomsten av smygreklam
i Sveriges televisions sändningar. För det fall att regeringen inte
lyckas i sina ansträngningar bör den återkomma till riksdagen med ett förslag
till ändring i radiolagen så att smygreklam uttryckligen förbjuds.

10. Utredning om tv-politiken

Under senare år har kraven på reklam-tv blivit allt starkare. Vi har tillgång
till fyra marknät och ett antal kabelnät. Något övergripande ansvar för tvpolitiken
har hittills inte tagits.

En utredning bör tillsättas som får till uppgift att utreda de fundamentala
frågorna om

Vilka mänskliga behov bör tv tillgodose?

Vad kan tv användas till?

Vem ska ha makten över tv och dess innehåll?

Utredningen bör bedrivas i enlighet med den grundsyn för radio-och tvpolitiken
som vi fört fram om kulturell mångfald och kvalitet och en fri opinionsbildning
i radio och tv i avsnitt 6.

Detta bör ges regeringen till känna.

11. Tele-X

Det nordiska samarbetet när det gäller Tele-X bröt samman för något år sedan.
Trots detta bör regeringen verka för att i vart fall en nordisk kanal med
inriktning på nyheter, aktualiteter, kultur men också underhållning kommer

44

till stånd. Alla nordiska länder bör vara med och satelliten bör få sina program
från dem.

Regeringen bör söka få till stånd nya samtal med företrädare för de övriga
nordiska länderna om en nordiskt Tele-X-samarbete.

12. Begränsning av skyldigheten för hyresgäster att betala
för kabel-tv-anläggningen

Det är ett rättvisekrav att boende som inte vill ha sin bostad ansluten till ett
kabelnät skall slippa betala del av kostnad för anläggning eller drift av kabeltv-anläggningen
i form av hyra eller avgift för bostaden.

Detta bör ges regeringen tillkänna som bör återkomma med ett lagförslag

i ämnet till riksdagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om lokal eter

tv,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inledande av försökssändningar med lokal eter-tv,

3. att riksdagen ändrar kabellagen så att medeleffektssatelliter anses
som satelliter i fast trafik i den lagen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring
att alla satellitsändningstyper kan omfattas av koncessionssystemet
för lokala kabelsändningar,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i kabellagens
områdesregel,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i kabellagen
så att kringgående av förbudet mot samtidig sändning omöjliggörs,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en skärpning av kabellagens reklamregel
för satellitsändningar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud mot sponsring i satellitsändningar,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot smygreklam
och annan marknadsföring i satellit- och egensändningar i kabelnät,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpning av reglerna
om våldsskildringar, pornografi och rasdiskriminering i ansvarighetslagen,

11. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om programansvarig
för yttrandefrihetsbrott i satellitsändning som kan tas emot i
Sverige eller som vidaresänds i kabelnät här,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring angående
kabelnämndens utrednings- och beslutskompetens när det gäller
frågor om kabellagens reklamregler,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo- 45

Mot. 1989/90

K436

tionen anförts om behovet av att minska smygreklamen i Sveriges te- Mot. 1989/90

levisions sändningar,1] K436

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsättande av en parlamentarisk utredning om tvpolitiken,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förnyade samtal för att få till stånd ett nordiskt TeleX-samarbete,1]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som går ut på
att boende som inte velat ha kabel-tv inte heller skall vara tvungen att
betala för kabel-tv-anläggning och driften därav i form av hyra eller
annan avgift.2]

Stockholm den 25 januari 1990

Kaj Nilsson (mp) Carl Frick (mp)

1 1989/90:Kr373

2 1989/90:Bo421