Motion till riksdagen

av Olof Johansson m.fl. (c)

Vissa finansierings- och etableringsfrågor på TV
området

Mot.

1989/90

K420-432

Inledning

I denna motion behandlas i huvudsak de finansierings- och etableringsfrågor
som är aktuella i den allmänna debatten. I kommittémotion från centerpartiet
tas ytterligare mediapolitiska frågor upp till behandling.

1980-talet innebar en mycket dynamisk utveckling på mediaområdet i vårt
land. Hälften av hushållen har skaffat videoapparat. Antalet hushåll som är
anslutna till kabel-TV, som i all huvudsak används för vidare distribution av
satellit-TV, närmar sig nu miljonen. Den monopolställning som Sveriges Radio-koncernen
har innehaft för spridning av TV-program har därmed de
facto brutits.

1980-talet har också präglats av regionalisering av medierna. Medieproduktionen
har fått ökad spridning över landet. Detta gäller särskilt etermedia,
och enligt medieforskare, bl.a. vid Göteborgs universitet, har publikens
gensvar varit stort. Radiolyssnare och TV-tittare väljer gärna och ofta lokalradions
och TV-distriktens program. Lokalradion och närradion står för nästan
hela radioökningen under 1980-talet. I takt med att TV-distrikten byggts
ut har de regionala TV-produktionerna ökat, liksom deras sändningstid i
både rikskanal och regional sändning.

Det finns goda skäl att anta att utvecklingen framför allt på kabel-TV-området
kommer att fortsätta under de närmaste åren. Utbyggnadstakten har
under det senaste året stegrats och torde nu ligga på ca 25 000 hushåll per
månad. I det första utbyggnadsskedet är det i första hand flerbostadshus som
kopplats in på kabelnät. När utbyggnaden nu går vidare blir också radhusoch
villaområden inkopplade i ökad utsträckning. Karaktäristiskt för den
hittillsvarande kabel-TV-utbygganden är att den i huvudsak har skett i större
tätorter. De TV-tittare på landsbygden eller på mindre orter som har önskat
att bredda tillgången på TV-kanaler har varit hänvisade till att skaffa parabolantenn
för mottagning av satellit-TV. Priset på dessa har också fallit under
senare år. Något genombrott för parabolmontering som motsvarar expansionen
av kabelanslutningen har dock ännu inte ägt rum.

Aven om kabel-TV-anslutning och parbolanskaffning ökar ytterligare under
de närmaste åren finns det goda skäl att anta att kabel- och satellit-TV
inte kommer att nå större hushållstäckning än ca 70 % under en överblickbar
framtid. Däri ligger en viktig skillnad vid jämförelse med etersänd TV som

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr K420-432

enligt centerns mening måste beaktas vid utformningen av mediapolitiken Mot. 1989/90
för 1990-talet. K420

För de hushåll som får tillgång till kabel- och satellit-TV sker en förändring
av TV-utbudet i främst två avseenden. För det första utökas antalet programkanaler
avsevärt. Ett utbud på 15-20 kanaler är i dag inte ovanligt.

Svenskt tal eller text används i flera av dem. För det andra blir det möjligt
att titta på TV vid betydligt fler tillfällen under dygnet. Flera dygnet-runt
kanaler finns redan och TV-utbudet under morgontimmarna är redan nu rikligt.

I den mediamiljö som råder vid 1990-talets början är det enligt centerns
mening två frågor som måste få en snar lösning. Den ena är säkerställande
av finansieringen av ett svenskt public service-utbud, som på allvar förmår
att hävda sig i konkurrensen med de internationella program som erbjuds
via kabeldistribuerad satellit-TV. Den andra är åtgärder för att åstadkomma
en breddning av kanalutbudet också för den del av befolkningen som inte
kan nås av kabel-TV-utbyggnaden under överblickbar framtid.

Finansiering av Sveriges Radio-koncernen

Centern har vid upprepade tillfällen föreslagit att Sveriges Radio-koncernens
finansiering måste förstärkas genom att en av de två TV-kanalerna upplåts
för reklam i kontrollerade former. Denna uppfattning har mött ett brett
stöd.

Intäkterna från reklamen skall komma hela koncernens verksamhet tillgodo.
På TV-området skall den förstärkta finansieringen främst användas
för såväl en kvalitativ förbättring som kvantitativ utökning av framför allt
svenskproducerad programverksamhet. Det är också angeläget att den regionala
TV-verksamheten kan förstärkas kraftigt. Erfarenheterna från den
nuvarande verksamheten är att den varit framgångsrik. Mot bakgrund härav
bör den kanal som är uppbyggd på regional grund - TV 2 - tilldelas minst
60 % av de samlade resurser som går till Sveriges Television. Intäkterna från
reklamen bör också användas för att förstärka lokalradion. Folkbildningsansvaret
bör också markeras genom att ge Utbildningsradion förstärkta resurser.
Frågan om utbyggnad och finansiering av överföringen av finska TVsändningar
till Sverige, liksom av svenska TV-sändningar till Finland, bör
också kunna lösas i detta sammanhang.

Inom public service-televisionens ram bör ett reklamfritt kanalalternativ
erbjudas. Därför skall enligt centerns mening reklamen bara sändas i en av
kanalerna.

För att markera den reklamsändande kanalens oberoende av inkomstkällan
bör uppgiften att sälja och fördela reklamtid ges åt ett fristående bolag
inom SR-koncernen. En möjlighet är att låta det bolag som bildats för uppbörd
av TV-avgiften - RIK AB - också ansvara för reklamförsäljningen.

Därigenom markeras ytterligare det förhållandet att intäkterna skall komma
hela SR-koncernen till godo.

TV-avgiften skall även i fortsättningen vara den huvudsakliga inkomstkällan
för SR-koncernen. Reklamen skall enligt centerns mening bara utgöra
en kompletterande finansieringskälla. SR-koncernens finansieringsproblem
får ej lösas genom att programutbudet i public service-kanalerna minskar.

Etablering av ny markdistribuerad television

Sorn ovan nämnts kommer ett stort antal hushåll inte att nås av kabelutbyggnaden
under överblickbar framtid. Det är därför viktigt att alla hushåll kan
nås av ett breddat TV-utbud med utnyttjande av nuvarande teknik för distribution
via sändare på marken.

De frekvenser som tilldelats Sverige i internationella överenskommelser
medger utbyggnad av ytterligare två rikstäckande TV-nät. Televerket har
bedömt att utbyggnad till 98 % hushållstäckning kan klaras på 2,5 år från det
att klartecken ges. 55 % hushållstäckning kan nås redan ett år efter beslut.

Vid ianspråktagande av de nya frekvensutrymmen som erbjuds för TVsändningar
är det angeläget att analysera vilka mediapolitiska och kulturpolitiska
intressen som skall tillgodoses. Enligt centerns mening är det särskilt
angeläget att behovet av regionala alternativ i TV-utbudet kan säkerställas.

Det kan ske genom att frekvensutrymme reserveras för detta behov. Om
detta tillfälle inte utnyttjas härför torde möjligheterna knappast återkomma
att bygga upp etersänd television på regional grund. De ekonomiska förutsättningarna
avgör på vilket sätt och i vilken takt den regionala utbyggnaden
kan ske.

Beslut under 1990

Som framhölls inledningsvis sker nu stora förändringar på TV-området. Det
är därför viktigt att de politiska avgörandena som kan påverka utvecklingen
kommer till stånd under innevarande år. Det beredningsmaterial som erfordras
föreligger i allt väsentligt redan nu - framför allt i form av betänkandet
TV-politiken (SOU 1989:73). Remissbehandlingen avslutades strax före
jul 1989 vilket hade gjort det möjligt att förelägga riksdagen proposition under
våren 1990. Någon sådan proposition aviseras dock inte. Främsta skälet
härför är naturligtvis den inre splittring som för närvarande präglar socialdemokratin
i denna fråga.

Flera bedömningar av en svensk reklam-TV-marknad ger vid handen att
denna kan ge intäkter på tvåmiljardersnivån. Denna summa kan jämföras
med de 1,4 miljarder som tilldelats Sveriges Television för verksamheten i
två kanaler under innevarande år.

Mot den bakgrund som här presenterats gör nu centern den bedömningen
att det bör vara möjligt att åstadkomma
dels en kraftig förstärkning av SR-koncernens finansiering genom att upplåta
en av TV-kanalerna för reklam i kontrollerade former,
dels en breddning av TV-utbudet för alla genom att utveckla regionalt förankrad
TV-verksamhet på tillgängliga lediga frekvenser
Centern är beredd att medverka till att en brett förankrad samlad lösning
av här aktualiserade finansierings- och etableringsfrågor på TV-området
åstadkommes under innevarande år. Vid ytterligare dröjsmål finns stor risk
att tillgängligt finansieringsutrymme tas i anspråk av såväl svenska som utlandsbaserade
aktörer på kabel- och satellit-TV-området som saknar både
intresse och motiv att ta det kulturpolitiska ansvar som bör tillkomma ett
publicservice-företag eller TV-företag som får förmånen att använda rikstäckande
markdistribution. 3

Mot. 1989/90

K420

1* Riksdagen 1989/90. 3 samt. Nr K420-432

Hemställan

Mot. 1989/90

K420

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande en samlad lösning av vissa finansierings- och etableringsfrågor
på TV-området.

Stockholm den 24 januari 1990

Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Görel Thurdin (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Karin Söder (c)

Gunnar Björk (c)

Gunilla André (c)

Pär Granstedt (c)

Börje Hörnlund (c)

Karin Israelsson (c)

Agne Hansson (c)

Per-O la Eriksson (c)

Larz Johansson (c)