Motion till riksdagen
1989/90:K418

av Ulla Tillander m.fl. (c)

Ändring av tryckfrihetsförordningen beträffande
barnpornografi

I Sverige finns förbud mot distribution av barnpornografi men det är ett förbud
som uppenbarligen inte efterlevs. Det finns ovedersägliga bevis på att
vålds- och barnpornografi distribueras i porrbutikerna. Det är stora pengar
att tjäna i den här branschen och det är tydligt att man inte kan räkna med
några etiskt grundade hämningar hos de figurer som sköter denna hantering.
Dagsböter skrämmer ingen, något som för övrigt utdöms sällan eller aldrig.

Riksdagen har antagit en lag mot spridande av barnpornografi. Trots det
fortsätter distributionen av barnporr tämligen ogenerat. Lagen förändrar
alltså inte verkligheten på det här området. Här om någonsin borde respekten
för lagen hävdas, dels därför att åtgärder på det här området har ett stort
stöd hos människor i allmänhet, dels därför att lagen är så enkel att tillämpa.
En strikt tillämpad lag på det här området försvarar den svaga parten, barnet,
och tuktar samtidigt den starka och hänsynslösa parten samt hävdar
människovärdet mot barbariet.

Dessvärre finns i nuvarande lag formuleringar som ger utrymme för tolkningar
som skrupelfria personer kan hänga upp sitt agerande på.

I tryckfrihetsförordningens 7 kap 4 § sägs att såsom tryckfrihetsbrott bedöms
sådana gärningar som, om de begås genom tryckt skrift är straffbara,
utgör:

barnpornografibrott, varigenom någon skildrar barn i pornografisk bild med
uppsåt att bilden sprides, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna
är försvarlig.

Samma formulering finns vad gäller olaga våldsskildring som skildrar sexuellt
våld eller tvång.

Det är svårt att föreställa sig i vilket sammanhang barnpornografiska bilder
kan vara försvarliga” med hänsyn till omständigheterna”. Enligt vår mening
bör därför denna formulering utmönstras ur lagen.

Även om antalet av de barn och ungdomar som blir direkt eller indirekt
sårade eller lidande är relativt litet så borde det ändå räcka med vetskapen
att det är alltför många som utsätts för en attityd från vuxnas sida som river
ner, förstör och raserar. Det värsta är att dessa ofta återfinns i grupper i samhället
som är svaga, socialt, känslomässigt eller ekonomiskt.

Skall staten vara stark genom lagar och rättsskipning så är den främsta

motiveringen för det att den är det för de svagas skull och vilka är svagare
än just barn som kanske är i händerna på vuxna utan ansvar.

Det finns en risk att människor resignerar inför samhällets förlamning när
det gäller att beivra brott mot de lagar som borde gälla alla. Det finns åtskilliga
områden där en sådan oförmåga hos samhället att upprätthålla lagarna
är uppenbar. Det kan gälla hastighetsbegränsningen på våra vägar, den låga
uppklarningsprocenten när det gäller inbrott, skattelagarna som åsidosätts
på ett kvalificerat sätt.

Risken är att lagarna blir ord utan förpliktande handling, att den företagsamme
sätter sig över lagarna om det lönar sig och att därmed känslan av
likhet inför lagen förflyktigas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av åtgärder mot distribution av barnpornografi,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändring av tryckfrihetsförordningen i frågor om
bl.a. barnpornografibrott.

Stockholm den 23 januari 1990

Mot. 1989/90
K418

Ulla Tillander (c)

Rosa Östh (c)

Kersti Johansson (c)

Karin Israelsson (c)

Marianne Jönsson (c)

Stina Eliasson (c)

Göran Engström (c)

Martin Olsson (c)

Roland Larsson (c)

Rune Backlund (c)

16