Motion till riksdagen
1989/90:K414

av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
Radio och TV

Mot.

1989/90

K414-419

Sammanfattning

- Öppna möjligheter för fristående TV-företag att sända program via
marksändare. Sändningsrätten erhålles genom ett anbudsförfarande.
Sändarföretagen får betala en avgift som tillförs en särskild fond med
syfte att främja svensk kultur. Lokala TV-företag bör kunna utnyttja del
av nätet.

- Slå vakt om Sveriges Radio som ett licensfinansierat public service-företag
med uppgifter och förpliktelser av den art som stipuleras i de nuvarande
avtalen med staten.

- De delar av FM-bandet som inte disponeras av Sveriges Radio och närradion
släpps fria och reklam tillåts.

- Rätten till de kanaler som Sverige förfogar över i Tele-X måste snabbt
komma till användning och bör därför säljas. Sveriges Radio bör få köpa
en Tele-X-kanal endast under förutsättning att fristående TV-bolag fått
sändningsrätt på det terrestra nätet.

Inledning

Folkpartiet hävdar att både yttrandefriheten och pluralismen i samhället
gynnas av fri etableringsrätt på radio- och TV-området, kombinerat med den
garanti för konkurrens och smala program som den fortsatta existensen av
ett licensfinansierat Sveriges Radio utgör.

Därför bör etableringsfriheten vara så stor som tekniken gör möjlig. Inom
ramen för de regler den nyligen antagna Europakonventionen anger skall all
sorts TV och radio kunna sändas över Sverige.

Det faktum att det bara finns ytterligare två markbundna kanaler som kan
användas i Sverige bör inte få hindra att nya aktörer släpps in på dem. Under
en övergångstid fram till dess kabelutbyggnaden har blivit nästan heltäckande
spelar det stor roll hur dessa två återstående kanaler utnyttjas. Enligt
folkpartiets uppfattning bör kanalerna, sedan grundläggande förutsättningar
slagits fast av riksdagen, utbjudas till marknaden.

Svensk mediepolitik kännetecknas sedan flera år av socialdemokraternas
beslutsvånda. Denna har resulterat i ett antal mer eller mindre skandalösa
förhållanden. Låt oss nämna fyra.

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr K414-419

- Möjligheter att skapa större mångfald och valfrihet i radio och TV har Mot. 1989/90

inte tagits till vara. Det har länge funnits utrymme för fler kanaler. Den K414

tekniska utvecklingen har undan för undan ökat möjligheterna. Det hade

kunnat ge publiken såväl fler valmöjligheter som högre kvalitet.

- För varje månad som går stärker satellitkanalerna sitt grepp och gör det
därmed allt svårare för en ny svensk kanal med kvalitetsambitioner att
etablera sig.

- Sverige har tagit huvuddelen av kostnaden för en satellit, Tele-X, som
nu är uppe i rymden. Den har kostat 1,25 miljarder kronor, men Sverige
använder inte satellitens TV-transpondrar till någonting! Över en miljard
kronor uppskickade i rymden till ingen nytta. Det har funnits villiga köpare,
men regeringens beslutsvånda har hindrat att skattebetalarna fått
något tillbaka av denna väldiga investering.

- Trots att utbyggnaden av kabel-TV nu går i rasande fart och reklam i satellitsändningar
når miljoner svenskar, finns fortfarande förbudet mot reklam
i svenska radio- och TV-sändningar kvar. Därmed stoppas seriösa
experiment med att åstadkomma en intressant lokal-TV. Kabelnämnden
stoppade t ex nyligen under två månader VästeråsVision.

Några utgångspunkter
Friheten central

Liberal kultur- och mediepolitik kan sammanfattas i de tre orden frihet,
mångfald och kvalitet. Det mest laddade och kontroversiella begreppet är
frihet. Historien har lärt oss att frihet - yttrandefrihet, tros- och tankefrihet,
tryckfrihet, konstnärlig frihet - är kungsvägen att nå andra viktiga mål.

Många tycks se friheten huvudsakligen som ett problem. Censurkrav dyker
upp med jämna mellanrum. Så har det alltid varit, även om motiven för
censuren varierat kraftigt genom århundradena.

Det är inskränkningarna i friheten, inte friheten, som behöver motiveras.

Självfallet kan friheten medföra problem. I de mest extrema fallen kan övertrampen
inte tolereras. Men i de allra flesta fall gäller att alternativet till frihet,
alltså förbud och censur, är sämre.

Idag har nya möjligheter öppnats genom att nya frekvensområden finns
för markbaserade sändningar och genom att satelliter och kabelnät tagits i
bruk för att distribuera ljudradio och TV. Därmed har ett av de motiv, nämligen
begränsat utrymme, som tidigare åberopats för att begränsa sändningsrätten
förlorat sin bärkraft.

Från liberal synpunkt är det angeläget att den nya situationen utnyttjas så
att vi får ett ökat utbud av program av god kvalitet till allmänheten. Den
enskilde väljer själv vad han eller hon vill höra och se, men det behövs på
kort sikt åtgärder som garanterar att också möjligheterna att välja kvalitet
ökar.

Kvalitet och mångfald kan behöva stöd. Det är utgångspunkten för all kulturpolitik.
Det svenska språkområdet är så litet att det i sig motiverar åtgärder
som gynnar produktion av svenskspråkiga program i en tid när vi erbjuds
mycket utifrån. Också ett utbud som vänder sig till små tittar- och lyssnargrupper
kan behöva särskilt stöd.

Ny teknik ger nya förutsättningar

Den tekniska utvecklingen ger nu nya chanser att förverkliga en liberal
mediepolitik. Möjligheterna till kommunikation blir större. Utbudet av TV
och radio kommer att öka kraftigt. Möjligheterna att tillgodose minoriteter
och speciella intressen ökar i samma takt.

Regeringens beslutsvånda om mediepolitiken håller på att minska de
svenska handlingsmöjligheterna. Det finns en relativt stor marknad för TVreklam
riktad till svenska konsumenter i och med satellitkanalernas framväxt.
De intäkter som reklamen ger borde kunna bidra till att fler svenska
program produceras och därmed nya arbetstillfällen skapas för svenska musiker,
skådespelare, filmare och andra konstnärer.

Fakta om den tekniska utvecklingen

För att möjliggöra radio- och TV-sändningar och undvika störningar från
andra sändare fördelas tillgängligt eterutrymme genom internationella överenskommelser
inom FN-systemets ram.

Enligt gällande överenskommelser förfogar Sverige, förutom över Sveriges
radios två TV-kanaler, över frekvenser för TV-sändningar som skulle
räcka till distribution av ytterligare två riksomfattande kanaler genom markbaserade
sändare. Dessa skulle på ett relativt enkelt sätt kunna tas i bruk.
Det skulle ta omkring ett år att bygga ut näten så att de når 50% av befolkningen.
Inom fyra till fem år skulle de markbaserade sändarna i princip ha
samma räckvidd som kanal 1 och TV 2 har idag och nå 98% av Sveriges befolkning.
De nya sändningarna skulle kunna tas emot med nuvarande antennutrustning.

Vad gäller utsändning via satellit, kabel och mikrovåg är utrymmet nära
nog oändligt. I dagsläget har ungefär 900 000 hushåll tillgång till kabel-TV.
Hösten 1990 beräknas satellitsändningar över Sverige nå 1,6 miljoner hushåll
via kabel. Hur många hushåll som har egna parabolantenner är svårt att
uppskatta.

Kabelnäten anses maximalt kunna nå 70% av Sveriges befolkning och det
förefaller realistiskt att tro att de inte kommer att nå mer än 60% av befolkningen.
Naturligtvis påverkas takten i utbyggnaden av kabelnäten av när de
outnyttjade delarna av marknätet kommer att tas i bruk.

Mikrovåg är en sändningsteknik som i princip kan fungera på samma sätt
som kabel. Sändarna har en ganska begränsad räckvidd, men kan till skillnad
från andra länkar användas för att sända ett stort antal kanaler samtidigt.
Mikrovågstekniken lämpar sig för trakter där möjligheterna att dra kabel är
små.

Tele-X-satelliten är, till skillnad från de övriga satelliterna som kan tas
emot på vårt territorium, en högeffektsatellit. Det innebär att sändningar
från Tele-X kan tas emot på mindre paraboler än vad som fordras för t.ex.
Astra-satelliten (som TV 3 utnyttjar). Tele-X riktar sig därför i första hand
till enskilda mottagare. För att kunna ta emot både t ex Astra och Tele-X
behövs två olika parabolantenner eller en antenn som kan riktas om.

Inom en ganska snar framtid kommer Frankrike, Tyskland och England
att börja distribuera sina ordinarie TV-sändningar via högeffektsatelliter

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr K414-419

som påminner om Tele-X. Dessutom kan nämnas att det pågår ett intensivt Mot. 1989/90

utvecklingsarbete med en teknik som kallas ”high definition”. Denna teknik K414

har med kvaliteten på själva TV-bilden att göra. Den ger en ”skårpa” i bilden
som är betydligt högre än idag. För att distribuera denna teknik fordras satelliter
som påminner om Tele-X och som tas emot med liknande antenner.

Europarådets TV-konvention

Europarådets ministerråd antog i mars 1989 en konvention om gränsöverskridande
television. Grunden till konventionen är önskan att slå vakt om
god kvalitet i etern. Medlemsländerna åtar sig att garantera yttrande- och
informationsfrihet i överensstämmelse med Europakonventionen om
mänskliga rättigheter samt att inom sina territorier inte begränsa återutsändning
av sådana programtjänster som följer av konventionens bestämmelser.

Konventionen är tillämplig på såväl markbaserade som satellitbaserade
sändningar och återutsändningar.

Innehållet i de program som sänds ska, enligt konventionen, bygga på respekt
för människors värdighet. Framför allt nämns att programmen inte får
vara oanständiga, innehålla kraftiga våldsinslag eller pornografi eller uppmana
till rasförtryck. Program som sänds på barnvänlig tid ska vara anpassade
till barn. Nyhetssändningar ska sakligt återge fakta och händelser. Den
fria opinionsbildningen ska uppmuntras. Medlemsländerna ska se till att huvuddelen
av sändningstiden, förutom sport, reklam och textTV, ägnas åt
europaproducerade program. Detta mål ska, med hänsyn till olika faktorer,
uppnås etappvis. Medlemsländerna ska söka undvika att sändningar eller
återutsändningar inom deras jurisdiktion skadar pressens mångfald och utvecklingen
av biografnäringen. Filmer som producerats för bio får inte visas
på TV förrän efter två år. Filmer som producerats i samarbete med TV-bolag
får sändas efter ett år.

Konventionen innehåller en rad bestämmelser om reklam i TV. Reklamen
ska vara korrekt och ärlig och inte skada konsumenternas intressen. Reklam
som riktar sig till barn eller som innehåller inslag med barn ska ta särskild
hänsyn till barns känslighet. Annonsörerna får inte utöva något inflytande
över innehållet i programmen.

Den sammanlagda annonstiden får i princip inte överskrida 15 % av den
totala sändningstiden. Det får inte förekomma mer än 20% reklam under
en entimmesperiod. Huvudregeln är att reklam skall sändas i block, klart
åtskilda från övriga program. Under vissa längre program, filmer etc, kan
reklam få förekomma. En gudstjänst får aldrig avbrytas av ett reklaminslag.

Inte heller under nyhetsprogram eller barnprogram som är kortare än 30 minuter
får det förekomma reklam. Personer som tjänstgör som nyhetsuppläsare
etc får inte förekomma i reklamen.

Reklam för tobaksprodukter är förbjuden. Reklam för alhohol är tillåten,
men med kraftiga begränsningar. Reklam får inte heller förekomma för receptbelagda
medicinska preparat.

Hela program eller serier får sponsras. Det ska då klart framgå att så är
fallet. Producenter av varor som man inte får göra reklam för får inte heller
sponsra program. Nyhetsprogram får inte sponsras.

Europarådet ska tillsätta ett utskott som ska övervaka att konventionen Mot. 1989/90

efterlevs. Konventionen innehåller regler om hur påstådda överträdelser och K414

tvister om tillämpningen av bestämmelserna ska hanteras. Enskilda stater
kan med stöd av inhemsk lagstiftning göra ytterligare begränsningar avseende
alkoholreklam.

Den svenska TV-rcklammarknaden

Marknaden för TV-reklam har i Sverker Gustavssons utredning bedömts till
mellan 0,75 och 1,5 miljarder kronor per år. Vi har ingen möjlighet att göra
en mer kvalificerad bedömning. Den svenska reklammarknaden omsätter
f.n. 22 miljarder kronor årligen. Rent allmänt vill vi dock påpeka att prognoser
på TV-området nästan alltid varit alltför försiktiga i Sverige. På några års
sikt finns det säkert utrymme för mer än en reklamfinansierad svensk TVkanal.

Konsekvenser för pressen

Vi har haft anledning att särskilt bedöma TV-reklamens effekter för den
svenska pressen. Vår sammanvägda bedömning är att effekterna numera är
marginella. Det beror främst på den stora splittringen på radio-TV-området.

I och med att det idag finns så många radio- och TV-kanaler kommer tidningarna
- också andratidningarna - att kunna hävda sig relativt väl i konkurrensen
p.g.a. sin högre hushållstäckning. Det kan givetvis inte uteslutas
att vissa tidningar, som redan idag har ekonomiska problem, på grund av
TV-reklamen kommer i akuta svårigheter. Men påverkan av tillkomsten av
TV-reklam är sannolikt mindre än en eventuellt försämrad annonskonjunktur
- eller införande av moms på dagspress. Vi menar därför att hänsynen
till pressen inte motiverar fortsatt förbud mot reklam i TV och radio - inte
heller i lokala sändningar.

En väg för tidningarna att minimera riskerna vid ett införande av TV-reklam
är att också engagera sig i TV. Det kan vara av stort värde. Tidningarna
har ett stort mediekunnande och har tillgång till en redan uppbyggd redaktion.
Å andra sidan har det hävdats att det är olyckligt om samma intressen
kontrollerar olika medier på samma ort. Det finns naturligtvis anledning att
ha den aspekten i åtanke framöver, men vår bedömning är att riskerna är
små om de vidgade etableringsmöjligheter vi arbetar för kommer till stånd.

Vi tror att fördelarna med ett tidningsengagemang i lokal-TV överväger de
eventuella nackdelarna.

Våra förslag

Slapp fram minst en ny, fristående TV-kanal omedelbart!

De två outnyttjade markbundna kanaler som Sverige enligt internationella
överenskommelser har tillgång till, bör av staten erbjudas en intressent som
står fri från staten och Sveriges Radio. Reklam eller annan finansiering bör
tillåtas. Det kan diskuteras om de båda kanalerna ska bjudas ut samtidigt
eller med någon tidsförskjutning. I någon mån blir det naturligtvis beroende
av hur många seriösa intressenter som anmäler sig när beslut om sändnings- 5

rätten ska fattas. En tänkbar möjlighet vore att den andra kanalen öppnades Mot. 1989/90

för regionala TV-sändningar. K414

Under ännu några år kommer dessa tillkommande marksända kanaler att
vara av större intresse än satellit- och kabelsändningarna eftersom de når en
större andel av befolkningen. Det gör också att staten har möjlighet - och
enligt vår mening också anledning - att ställa större krav på den eller de tillkommande
markkanalerna, än staten gör på satellit- och kabelsändningar.

Kraven bör vara dels att en viss andel av programmen är producerade i Sverige,
dels att programutbudet tillgodoser ett brett spektrum av smakriktningar
och intressen och erbjuder både ”breda” program och program som
riktar sig till mera begränsade mottagargrupper.

De som får chans att sända reklam över de markbundna näten kan göra
en god affär. Det ter sig därför rimligt att de som ges koncession betalar för
det. Ju bättre program bolagen tror sig komma att göra, desto högre kan
reklamintäkten beräknas bli. Statens intäkter kan tillföras en särskild fond
och användas för att främja kulturellt skapande.

Riksdagen bör specificera vilka krav på svenskproducerade program och
program för smala grupper som bör gälla den eller de tillkommande kanalerna.
Därefter bör ett anbudsförfarande komma till stånd.

Det innebär att regeringen snarast möjligt efter ett riksdagsbeslut offentliggör
att företag eller organisationer som vill disponera hela eller delar av
den (de) tillkommande kanalen (-erna) får inkomma med anbud senast ett
visst datum.

Staten bör sedan sluta avtal med den eller de intressenter som dels bedöms
kunna uppfylla villkoren, dels lämnar det för staten ekonomiskt mest fördelaktiga
anbudet. Avtalet som ger koncession på sändningsrätten bör vara
tidsbegränsat till förslagsvis sex år, bör innehålla skadeståndsklausuler och
bör kunna sägas upp vid grövre avtalsbrott. Om tvist uppkommer ska denna
prövas av allmän domstol. Om tvisten är av yttrandefrihetskaraktär ska juryförfarande
användas.

Det ligger enligt vår mening ett stort problem i utdelandet av koncessionen.
När Sverige äntligen ska få en TV-kanal som står fri från staten blir det
ändå staten som pekar ut vilka som ska få disponera kanalen. Lyckligtvis är
problemet sannolikt av övergående karaktär. Redan i slutet av 90-talet kan
satellit- och kabelkanalerna ha en sådan hushållstäckning att de i betydelse
kan jämföras med de markbundna kanalerna. Därmed skulle det i praktiken
existera fri etableringsrätt på TV-området.

Vi ser inte något alternativ till att staten - i praktiken regeringen - fattar
beslutet om koncession. Det måste emellertid fattas under största möjliga
öppenhet och utan hemliga underhandsuppgörelser. De olika intressenternas
förutsättningar för att uppfylla kvalitetskraven och deras villighet att betala
för sändningsrätten bör vara avgörande vid beslutet.

Beslutet bör komma snabbt. Riksdagsbeslut bör fattas under våren, för att
sändningarna skall kunna komma igång så snart som möjligt.

Slå vakt om Sveriges Radio som public service-företag

Sveriges Radio bör finnas kvar och även i framtiden vara ett licensfinansierat
public service-företag. Det ska spela en central roll som förmedlare av god

6

underhållning och kultur, information och utbildning. Reklam ska inte före- Mot. 1989/90

komma i vare sig TV- eller radiosändningarna. Krav ska liksom hittills ställas K414

på största möjliga yttrandefrihet, mångfald, bredd och kvalitet.

En viktig motivering till att slå vakt om Sveriges Radio i en situation då
radio- och TV-monopolet upphävs är att det sannolikt finns programbehov
som inte tillgodoses på marknadens villkor. Likaledes är det naturligt att
tänka sig en annan finansiering av bolaget än reklam. Det vore direkt olämpligt
att blanda reklam- och licensfinansiering.

Sveriges Radio är och kommer med största sannolikhet att förbli vår
största kulturinstitution. Även om tittar- och lyssnarsiffrorna för vissa program
är relativt sett små når också de många i absoluta tal. Så når t.ex. en
konsert med seriös musik som i publikundersökningen registreras för blygsamma
”1 %” lika många lyssnare som ryms i åttio fullsatta konserthus!

För framtiden bör de principer som ska tillämpas vid fördelning av begränsat
eterutrymme slås fast i grundlag. Den uppgiften bör tas in i det pågående
arbetet med en yttrandefrihetsgrundlag.

Frihet i kablarna - upphäv reklamförbudet

Europarådskonventionens bestämmelser borde kunna tillämpas även för de
kabelsändningar som produceras och distribueras enbart här i landet. Övriga
begränsningar i rätten att sända och återutsända i kabel måste slopas. Det
gäller reklamförbudet, men också en del andra förbud som finns i kabellagen.
De s.k. ”must-carry”-bestämmelserna, som bl.a. reglerar att kabeloperatörerna
är skyldiga att distribuera Sveriges Radios program i kablarna, bör
däremot vara kvar.

De återstående hindren för satellit- och kabel-TV måste upphävas samtidigt
som beslut fattas om en tredje TV-kanal.

Hur absurda delar av den nuvarande kabellagen är visar det som nyligen
hänt i Västerås. De hushåll som har tillgång till kabelsändningar kan ta emot
både den lokala kabelkanalen, Västerås Vision, och reklamfinansierade satellitkaneler.
Nämnden stoppade den lokala kanalen men har hittills inte ingripit
mot de internationella kanalerna.

Kabelnämnden i dess nuvarande funktion är överflödig.

Frihet även i ljudradion

De delar av FM-bandet som inte disponeras av Sveriges Radio och närradion
bör släppas fria. I den mån trängsel uppstår i etern bör detta regleras genom
avgifter för sändningstillstånd.

Närradion bör även i framtiden vara förbehållen föreningslivet. Ett stort
antal av de regler som nu gäller närradion bör kunna försvinna. Reklam bör
inte förekomma och fördelning av sändningsrätten bör ske genom föreningarna
själva.

Sälj Tele-X

Tele-X finns i rymden sedan i våras. Den har en beräknad livslängd på åtta
år. Hela satellitprojektet har kostat 1 250 miljoner kronor i 1982 års penningvärde.
Sverige har två kanaler och Norge en. Norrmännen använder sin till 7

att distribuera norsk TV till kabelTV-nät, bl.a. på Jan Mayen. Sverige an- Mot. 1989/90
vänder inte sina kanaler. K414

Rätten till de svenska kanalerna bör omedelbart säljas. När TV-monopolet
och TV-reklamförbudet upphävs kan Sveriges Radio få köpa en kanal för
betal-TV-ändamål.

Ratificera Europarådskonventionen

Europarådskonventionen innehåller de grundläggande regler som bör gälla
alla etersändningar. Sverige bör utnyttja de möjligheter som konventionen
ger att införa ett totalt förbud mot alkoholreklam. Sverige bör snarast möjligt
ratificera konventionen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om koncession för ett
från Sveriges Radio fristående företag att utnyttja marksändare för en
tredje TV-kanal som får finansieras med reklam,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att slå vakt om Sveriges Radio som ett
licensfinansierat public service-företag med uppgifter och förpliktelser
av den art som stipuleras i de nuvarande avtalen med staten,1]

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en friare sändningsrätt
i kabelnät och om kabelnämnden i enlighet med vad i motionen
anförts,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ökad frihet i ljudradion
i enlighet med vad som anförts i motionen,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett snabbt ställningstagande till utnyttjandet av Tele-X,2]

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en snabb ratificering av Europarådskonventionen
om gränsöverskridande television.

8

Stockholm den 23 januari 1990
Bengt Westerberg (fp)
Ingemar Eliasson (fp)
Charlotte Branting (fp)
Birgit Friggebo (fp)

Elver Jonsson (fp)

Daniel Tarschys (fp)
Jan-Erik Wikström (fp)

Mot. 1989/90
K414

Kerstin Ekman (fp)

Karl-Gör an Biörsmark (fp)

Sigge Godin (fp)

Ingela Mårtensson (fp)

Anne Wibble (fp)

1 1989/90:Kr287

2 1989/90:N256