Motion till riksdagen

1989/90:K325 {&

av Inger Schörling m.fl. (mp)

Reformering av riksdagens arbetsformer 1989/90

K325-331

Reformering av riksdagens arbetsformer krävs i syfte att förbättra förutsättningarna
för en fri och obunden åsiktsbildning i riksdagen.

Miljöpartiet de gröna har nu arbetat i ett och ett halvt år i riksdagen. Under
denna tid har vi samlat erfarenheter, som visat att riksdagsarbetet måste
reformeras. Detta gäller särskilt förutsättningarna för riksdagsarbetet och
den fria åsiktsbildningen som är nödvändig för en levande demokrati.

Fri och obunden åsiktsbildning innebär öppenhet och insyn i offentlig men
också privat verksamhet. Fri åsiktsbildning innebär tillgång till information,
tid att sätta sig in i den och rimlig möjlighet att använda den i egna politiska
syften.

Riksdagens beslut påverkar människor, natur och djurliv liksom miljön i
övrigt, många gånger på ett ingripande eller omfattande sätt. Att stifta lag
kräver därför tid, omtanke och kunskaper. Lagarna skall fylla de syfte som
avsetts vid dess tillkomst. Lagarna skall vara läsliga och begripliga och avfattade
på svenska språket.

Riksdagsarbetet kännetecknas emellertid av att det för det mesta är
mycket bråttom. Det finns oftast allt för lite tid för ledamöterna att tränga
in i de förslag som kommer. Detta gäller särskilt regeringens förslag till finansplan
och nationalbudget. Det finns också en tendens till att kompletteringspropositionen
som just var tänkt att vara och också tidigare utgjorde en
komplettering till budgetpropositionen nu växer i omfattning och blir minst
lika otymplig som budgetpropositionen. Detta kan påverka beslutskvaliteten
i riksdagen negativt. Det är inte bra för den demokratiska processen och
för dem som har att fatta besluten och för dem, som skall rätta sig efter besluten.

Grundtankarna med den svenska modellen av demokrati framgår av regeringsformen:

All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Riksdagen är folkets främsta företrädare.

Riksdagen stiftar lag, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur statens
medel skall användas.

Riksdagen granskar rikets styrelse och förvaltning.

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr K325-331

Den svenska folkstyrelsen bygger bl a på fri åsiktsbildning.

Den offentliga makten utövas under lagarna.

Regeringen styr riket.

Den är ansvarig inför riksdagen.

Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika
värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Det skall särskilt åligga det allmänna att bl a verka för en god levnadsmiljö.

Det allmänna skall verka för att demokratins ideer blir vägledande inom
samhällets alla områden.

Så står det alltså i regeringsformen, som är en grundlag. I den finns också
bestämmelser om riksdagsarbetet och utrikesnämnden. Ytterligare bestämmelser
återfinns i riksdagsordningen.

För att demokratisera riksdagen för vi i denna motion fram förslag som
gäller handläggningen av propositioner och motioner, resultatuppföljning av
riksdagens beslut, former för kammardebatter, motions- och arbetstider
samt riksdagsledamots rätt att få del av hemliga handlingar inklusive s k arbetspapper
från regeringen och andra myndigheter.

Dessutom föreslås att utrikesnämnden skall öppnas för samtliga riksdagspartier.
Förslagen förutsätter att samtliga partier i riksdagen, liksom för närvarande
är fallet, är representerade i riksdagens olika utskott. I särskilda
motioner tar vi upp frågor om obligatorisk redovisning av den av regeringen
förda politiken när det gäller konsekvenserna för ekonomin, ekologin, de
sociala frågorna samt hälsofrågor.

A. Propositions- och motionsbehandlingen

Det normala är att ledamöterna har fjorton dagar till sitt förfogande för att
författa motioner med anledning av regeringens propositioner. Detta oavsett
deras omfång och betydelse. Därefter kommer en hektisk utskottsbehandling
med föredragning och preliminära ställningstaganden. En vecka senare
tages definitiva beslut och justering av betänkanden, som ledamoten oftast
har i sin hand någon eller en dag före justeringssammanträdet. Reservationer
till betänkande skall normalt vara klara ett dygn efter justeringssammanträdet.
Det är lätt att inse att denna rusch är otillfredsställande och utgör
en risk för att besluten inte blir annat än en beredning av regeringens ärenden.
Vi måste få en bättre balans mellan regering och riksdag.

Al. Miljöpartiet de gröna föreslår en annan behandlingsordning med anledning
av regeringens mera genomgripande propositioner.

Steg 1.

Ansvarig minister presenterar propositionen i kammaren. Presentationen
skall kunna föranleda en debatt.

Steg 2.

Vid det kommande utskottssammanträdet presenteras propositionen mera
noga av representanter från regeringskansliet. Syfte och förväntade verkningar
skall beskrivas och protokollföras som underlag för framtida besluts- 2

Mot. 1989/90
K325

uppföljning. Vid detta sammanträde bedömer utskottet om motionstiden Mot. 1989/90

måste förlängas. Om representanter för två partier begär detta skall mo- K325

tionstiden förlängas till en månad för att behandlingen av frågan inte skall
urarta till ett beredningsarbete.

Vid nästa utlysta utskottssammanträde bör det finnas inlagt en utfrågning
av personer och grupper, som har speciella kunskaper och erfarenheter av
det område som propositionen avhandlar om representanter för två partier
begär detta.

Steg 3.

Ett sammanträde som följer efter det att motionstiden utgår används till föredragning
och debatt. Till detta bör en sammanställning av motioner och
proposition föreligga så att en jämförelse kan göras för att se var de avgörande
skillnaderna mellan regeringen och oppositionen finns och hur dessa
skillnader ser ut. Detta för att skapa goda förutsättningar för att tränga in i
och analysera de aktuella frågorna, såsom en förberedelse för betänkandets
utformning.

Steg 4.

Påföljande sammanträde kan användas till att gå igenom det utarbetade utkastet
till betänkande med partirepresentanterna, varvid dessa tar preliminär
ställning till betänkandet.

Steg 5.

Justeringssammanträde då oppositionspartierna markerar skillnaderna
gentemot majoritetens betänkande. Tidpunkt för avlämnande av reservationer
fastställs.

Steg 6.

Debatt i kammaren och beslut.

A2. Behandling av motioner som inte har föranletts av propositionen.

Här bör utredas en ordning, som kan innebära att utskotten vid inledningen
av den treåriga riksmötesperioden i princip slår fast en ärendeplan, som för
med sig att en typ av ärenden normalt bara behandlas en gång under denna
tid. Ett sådant förfarande skulle innebära en minskning av arbetsbelastning
och upprepningar av redan kända ståndpunkter samt leda till en mera grundlig
behandling av frågorna.

Självklart kan det uppstå händelser, som gör att planen måste revideras.

Planen måste vara så upplagd att alla nyinvalda ledamöter skall ha möjlighet
att motionera. Ärenden måste slutbehandlas före följande ordinarie val. För
extraordinära förhållanden bör det dock kunna öppnas möjlighet att flytta
behandling av ärende till nästkommande valperiod. En sådan möjlighet kan
behöva kompletteras med någon form av minoritetsskyddsregel. För denna
motionsbehandling kan man börja med punkt 4 enligt ovan.

Det skall naturligtvis vara så att utskottet också i dessa frågor skall kunna 3

kalla tjänstemän från regeringskansliet för genomgång samt ordna utfråg- Mot. 1989/90
ning innan betänkandet skrivs. K325

A3. Beslutsredovisning och uppföljning av resultat

För att riksdagsarbetet skall bli meningsfullt måste också i varje beslut anges
när beslutet skall vara verkställt eller dess syfte uppnått. Besluten måste vidare
innehålla konsekvensanalyser där såväl ekologiska som sociala och ekonomiska
konsekvenser tydligt beskrivs. I all verksamhet är det viktigt med
en resultatuppföljning. Sker icke detta blir det svårt att på ett bra sätt rätta
till beslut. Verkställandetidpunkter och konsekvensanalyserna och ursprungligen
angivna syften skall sedan vara utgångspunkter för riksdagens fortlöpande
kontroll att besluten genomförs och att de får avsedd verkan. Riksdagen
skall ha skyldighet att, när riksdagen så bestämmer, årligen eller för annan
lämplig tidsperiod till riksdagen redovisa en resultatuppföljning som
grundas på syftet med riksdagsbeslutet. I anslutning till redovisning bör motionsrätt
gälla.

I resultatredovisningen skall det finnas uppgifter om ekonomi, förändringar
i de ekologiska förhållandena samt den sociala situationen och människors
hälsa.

Det utskott som tidigare handlagt frågan skall bereda uppföljnings- och
kontrollärendet.

B. Kammardebatterna

1. Debattordning vid ärendebehandling

Den fria åsiktsbildningen måste stöttas, debatterna måste vitaliseras och göras
intressanta. Dagens debattordning är odemokratisk. Den förste talaren
på listan har replikrätt på alla efterkommande medan den som står sist bara
kan gå i replik med regeringspartiets representant. För att uppnå en rimligt
rättvis debattsituation borde det vara så att alla debattdeltagare håller sina
huvudanföranden varefter det blir en replikrunda med tre omgångar om tre
minuter per deltagare. Därefter kan man gå in i debatten som sist anmälde
talare på vanligt sätt med den vanliga replikrätten.

2. Deltagande av ansvarig minister

Ansvariga ministrar bör delta i debatterna i mycket större utsträckning än i
dag. Detta skulle vara ett sätt att göra debatterna sakligt men också massmedialt
mera intressanta. Talmanskonferensen skall kunna avgöra i vilka debatter
som ministrar bör delta. Det måste röra alla stora propositioner och mera
omfattande betänkanden, som är föranledda av ledamöternas motioner under
allmänna motionstiden.

3. Allmänpolitiska debatter

Dessa har utvecklats till mastodontdebatter utan större allmänt intresse. De
bör kunna livas genom en bättre ämnesindelning med deltagande av ansva

4

riga ministrar. Genom att anordna flera ämnesinriktade debatter under det Mot. 1989/90

löpande arbetet kan behovet av allmänpolitiska debatter minska. Dessa frå- K325

gor bör avgöras av talmanskonferensen.

4. Utmanardebatter

I arbetet att stärka den fria och obundna åsiktsbildningen vill vi som ett komplement
till frågestunderna med ministrarna föreslå att skall det vara möjligt
att genomföra utmanardebatter. Det skulle vara sådana där en ledamot utmanar
en annan i avgränsade frågor. Debattreglerna skulle då vara desamma
som vid frågestunderna.

5. Interpellationsdebatter

Det förekommer rätt ofta att en minister av bekvämlighetsskäl buntar ihop
flera interpellationer under ett svar. Då blir det svårt att föra en vettig debatt
med nuvarande regler. Ministern hinner inte svara på alla frågor av tidsskäl.

Vid sådana situationer måste deltagarna få en vidgad replikrätt så att debatten
kan bli fullödig. Fler inlägg och mera tid för ministern att svara på frågor
som ställs. Totalt sett vinns det tid genom sammanslagningarna.

C. Allmänna motionstiden

Det är en otymplighet med en koncentrerad period per år under vilken ledamöterna
skall motionera i frågor som de själva vill ta upp till behandling.

Det ger regeringen ett stort övertag. Under avsnitt A.2. har vi redogjort för
ett förslag att göra större mera genomarbetade betänkanden under en mandatperiod.
Det betyder att riksdagen via utskotten måste göra upp en plan
för detta arbete. Ledamöterna skall då kunna motionera enskilt, i grupp eller
i partimotion i samband med dessa planerade betänkanden. På detta sätt
utökas motionsrätten över tiden och vi ökar initiativrätten för ledamöterna
och partierna. Regeringens arbete styrs då av riksdagens önskemål om förändringar
i samhället. Det betyder inte att den allmänna motionstiden skall
avskaffas. Det viktigt att ledamöterna kan motionera i anslutning till regeringens
statsverksproposition.

D. Riksdagens arbetstider

Riksdagens arbetsschema är pressat. Andra tider för riksmötet bör övervägas
så att det blir fler arbetsfria veckor under vår och höst. Det är viktigt att
ledamöterna får bättre möjligheter att hålla kontakt med väljare och organisationer
före beslut. Förankringen av beslut måste underlättas. Det som
fordras är alltså att tiden för riksmötena utvidgas.

E. Rätt att få del av hemliga handlingar och s k arbetspapper

Fri åsiktsbildning i en demokratisk process förutsätter att åtminstone riksdagens
ledamöter har tillgång till relevant material i sitt riksdagsarbete. Vi menar
därför att varje riksdagsledamot har rätt att från regeringen eller annat
offentligt organ få del av hemliga handlingar och även s k arbetspapper som 5

berör ett ämne i hans eller hennes utskott. Om ett parti inte är representerat Mot. 1989/90

i ett utskott bör rätten anförtros viss ledamot från parti. Undantag kan göras K325

för frågor som rör rikets säkerhet. Om regeringen skulle vägra att utlämna
handling av detta skäl skall det vara möjligt att ta upp frågan till behandling
i utrikesnämnden.

F. Deltagande i utrikesnämnden

I ett parlamentariskt system är det också viktigt att vissa partier inte diskrimineras
när det gäller viktig samhällsinformation. Av den anledningen är det
orimligt att både miljöpartiet de gröna och vänsterpartiet kommunisterna är
uteslutna från utrikesnämndens sammanträden. Enligt 10 kap 7 § regeringsformen
består utrikesnämnden av talmannen samt nio andra ledamöter, som
riksdagen väljer inom sig. Närmare bestämmelser om utrikesnämndens sammansättning
finns i riksdagsordningen. 18 kap 7 § riksdagsordningen sägs att
val av ledamöter i utrikesnämnden avser riksdagens valperiod. Av riksdagsordningen
framgår också att statsministern har möjlighet att medge även annan
än ledamot, suppleant, statsråd och tjänsteman att vara närvarande.

En utredning bör göras som syftar till att skapa förutsättningar för att företrädare
för samtliga i riksdagen representerade partier får minst en ledamot
i utrikesnämnden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen tar ett initiativ för att utreda förutsättningarna för
en ändring av behandlingsordningen i riksdagen med anledning av regeringens
mera genomgripande propositioner,

2. att riksdagen låter utreda förutsättningarna för en ändring av behandlingen
av motioner som inte har föranletts av proposition,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beslutsredovisning och uppföljning,

4. att riksdagen låter utreda förutsättningarna för en vitalisering av
kammardebatterna,

5. att riksdagen låter utreda förutsättningarna för utvidgad motionsrätt,

6. att riksdagen låter utreda förutsättningarna för att utvidga tiden
för riksmöte,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hemliga handlingar och s.k. arbetspapper,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om deltagande i utrikesnämnden.

Stockholm den 25 januari 1990

Inger Schörling (mp)

Claes Roxbergh (mp) Carl Frick (mp)

Hans Leghammar (mp)

6