Motion till riksdagen
1989/90: K316

av Bo Hammar och Margo Ingvardsson (båda vpk)
Polisingripande i riksdagens lokaler

Fallet med den palestinske flyktingen Abdel Quader Yassine aktualiserade
på ett dramatiskt sätt frågan om polisens rätt att göra ingripanden i riksdagens
lokaler.

Den 8 maj 1989 uppvaktade Yassine vpk:s riksdagsgrupp för att redovisa
sitt fall. Han hotades då med omedelbar utvisning till Jordanien, där han
tidigare torterats, och var mycket deprimerad. Yassine hade till massmedierna
meddelat att han avsåg att bränna sig till döds utanför riksdagshuset
dagen därpå. Vi lyckades förmå honom att avstå från alla desperata aktioner
och erbjöd honom att på en presskonferens i vpk:s förtroenderådsrum den
9 maj 1989 presentera sitt fall. På presskonferensen deltog ledamöter från
flera riksdagspartier som vädjade till regeringen att låta Yassine stanna i Sverige.

Utan vpk-gruppens vetskap eller godkännande deltog civilklädda poliser
på presskonferensen. Civilklädda poliser fanns också i vpk:s grupplokaler.
Reaktionerna i vår riksdagsgrupp blev självfallet mycket starka. Yassine,
som fruktade ett omedelbart gripande, blev desperat och vägrade lämna
våra lokaler.

Under eftermiddagen och kvällen förde vi samtal med Yassine samtidigt
som vi uppvaktade invandrarministern och hade kontakt med olika myndigheter
i ärendet. Samtidigt ägnade sig tyvärr en del ledamöter från moderata
samlingspartiet åt panikmakeri. Yassines fortsatta närvaro i vpk:s riksdagslokaler
beskrevs som ett hot mot hela husets säkerhet. Förvaltningsstyrelsen
hade ett upprört sammanträde. Krav restes från en del håll om omedelbar
polisstormning av vpk-lokalerna.

Efter mer sansade resonemang med förvaltningsstyrelsens ledning, riksdagens
säkerhetsenhet och polisen löstes problemet. Yassine kunde under
lugna former och utan polisingripande lämna riksdagens lokaler. Likväl aktualiserar
det inträffande vissa allvarliga frågor. Skall civilklädda poliser
kunna patrullera i riksdagens ledamotshus och gruppkansliernas lokaler
utan något formellt godkännande? Under vilka omständigheter skall polisen
kunna ingripa i riksdagens lokaler? Räcker det med att en utvisningshotad
flykting uppehåller sig ett antal timmar i huset för att motivera ett polisingripande?

Riksdagens lokaler kan naturligtvis inte ha någon absolut immunitet.

Mot.
1989/90
K316-324

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr K316-324

Brottslingar skall inte kunna söka sin tillflykt till riksdagshuset. Vi utgår Mot. 1989/90

från, som fullständigt självklart att ingen i riksdagshuset heller har en tanke K316

på att utnyttja riksdagens hus i sådant syfte eller i övrigt bryta mot lagen.

Men det inträffade visar ändå på att det är nödvändigt att klarare reglera
förutsättningarna för ett polisingripande i riksdagens lokaler. Enligt vår mening
bör i de fall då det inte råder ett akut hot mot liv och egendom ett polisingripande
i riksdagens lokaler endast ske efter samråd med talmanskonferensen
alternativt förvaltningsstyrelsen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att i enlighet med vad i motionen anförts klarare
reglera förutsättningarna för polisiära ingripanden i riksdagens
lokaler.

Stockholm den 24 januari 1990

Bo Hammar (vpk) Margo Ingvardsson (vpk)

2