Motion till riksdagen

av Inger Schörling m. fl. (mp)
Grundlagsskydd för oreglerade älvar

Mot.

1989/90

K258

Det är hög tid att grundlagsskydda de sista oreglerade älvarna i Sverige.

De fyra orörda Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven representerar
för oss i Sverige oersättliga värden. För detta har vi ett stort ansvar
så att även kommande generationer får glädje och reaktion vid dessa naturliga
skådespel med sin särart av djur och växter. Globalt sett har vi också ett
stort ansvar både direkt för dem som vill komma hit och få sig till livs en stor
naturupplevelse. Men även moraliskt sett har vi ett ansvar så att vi kan vara
trovärdiga i förhandlingar om världsparker, sparande av regnskog och andra
värdefulla naturtyper.

De som inte vill grundlagsskydda älvarna och nationalparker brukar
hävda att det skydd som finns i dag är tillräckligt. Låt oss se hur detta fungerar
i dag.

I 3 kap 6 § naturresurslagen finns ett uttryckligt förbud mot att utföra vattenkraftverk
samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål
i Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven. Vatten skall skyddas
och vårdas som en gemensam naturtillgång, står det i inledningen till vattenlagen,
som i övrigt innehåller bestämmelser om anläggning av vattenföretag.

Detta lagskydd kan synas betryggande för de sista orörda Norrlandsälvarna.
Men risken för att detta beslut rivs upp utan ingående debatt och opinionsbildning
är med dagens system uppenbar. Det räcker med att regeringen
kommer med en snabb ej planerad proposition till riksdagen, och
lyckas med att lika snabbt få enkel majoritet för en utbyggnad av en eller
flera älvar. Med grundlagsskydd blir denna typ av snabba beslut omöjliga.

Får vi grundlagsskydd krävs det två likalydande beslut av riksdagen med val
emellan.

Den senaste regeringsombildningen visar tyvärr att de politiska viljeinriktningarna
mycket snabbt kan förändras. Detta är ju ytterst regeringens ansvar
och inte den nye industriministerns, som bara blir ett redskap för att
försöka förändra tidigare tagna beslut, utan att väljarna får lagstiftad rätt att
säga sitt.

Den nye industriministern har av många bedömts som ett hot mot att kärnkraften
inte skall avvecklas inom den tid som riksdagsmajoriteten och regeringen
har beslutat om.Vidare kan han som LO:s man i regeringen på nytt
försöka bygga ut en eller flera älvar. 1

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr K258

Börsens reaktion samma dag som beskedet kom om att Rune Molin skulle Mot. 1989/90

bli industri- och energiminister var entydigt enligt många börsspekulanter. K258

Man litade så till den grad på att hans tillsättning som minister var ett klart
och entydigt tecken på att regeringen hade svängt i energifrågan och nu företräder
en mer ensidig tilltro till exploateringsintressen, att börsen steg rekordartat.

Ett av Rune Molins många kontroversiella förslag i energifrågan har varit
att bygga ut en eller flera outbyggda älvar istället för att satsa på flödande
energi och energieffektivitet. Bl.a. annat kan nämnas hans uttalande på en
kongress för byggnadsarbetare: ”Jag stödjer Byggnadsindustriarbetarförbundets
krav på utbyggnad av en eller flera älvar.”

Hotet mot älvarna är dess värre på nytt en realitet i svensk exploateringspolitik.
De oersättliga värden som älvar och nationalparker utgör får enligt
miljöpartiet de grönas åsikt inte hotas av snabba regeringsombildningar. För
att försvåra för exploateringsintressena så kräver vi att nationalparkerna och
de orörda älvarna grundlagsskyddas snarast. Fördelen med detta är att älvarna
och nationalparkerna inte hotas av tillfälliga majoriteter, som med
snabb lagändring kan fördärva oersättliga naturvärden.

Hemställan

Med hänsyn till det anförda hemställs

att riksdagen omedelbart beslutar att grundlagsskydda de fyra outbyggda
älvarna samt nationalparkerna.

Stockholm den 19 januari 1990

Inger Schörling (mp)

Hans Leghammar (mp) Eva Goés (mp)

Åsa Domeij (mp) Roy Ottosson (mp)

gotab 96190, Stockholm 1990

2