Motion till riksdagen
1989/90:K254
av Gunnar Hökmark (m)
Medborgarnas kontroll över den politiska 1989/90
makten K254-256
Frågan om medborgarnas kontroll över den politiska makten kommer att stå
i förgrunden för 1990-talets politiska debatt. Det ökade avstånd som i dag
kan utlösas mellan väljare och valda tar sig inte bara uttryck i att den offentliga
makten på en lång rad viktiga punkter fattar beslut som uppenbart strider
mot opinionens uppfattning om hur vårt samhälle bör utvecklas. Det tar
sig också uttryck i en frustration över svårigheterna att nå ett verkligt inflytande
över politiken samt en misstro mot om den politiska makten utövas
och kontrolleras efter regler som tvingar de politiska beslutsfattarna att ta
ansvar.
Frustrationen och misstron accentueras av att den politiska makten i Sverige
haft en kontinuerlig tillväxt och fått en allt mer ökad betydelse för medborgarnas
vardag sedan den nu gällande författningen antogs 1974.
Efter mångårigt förberedelsearbete antogs nu gällande regeringsform
1974 och trädde i kraft med början av 1975. Under de 15 år denna varit grunden
för vårt statsskick har den uppvisat allt fler brister sett ur medborgarnas
perspektiv. Svenska folket har ett mycket begränsat inflytande över den offentliga
maktutövningen. Delvis beror detta på frånvaron av en maktdelning.
Till en annan del beror det på att kombinationen av starka partigrupper
och parlamentarism i viss mån upphäver den parlamentariska kontrollen.
Frånvaron av personval är i detta hänseende en viktig faktor av betydelse
både för bristande kontroll och för medborgarnas frustration och begränsade
inflytande.
Det är mot denna bakgrund inte förvånande att vi i dag ser ett vikande
intresse för den traditionella politiken.
När man i 1974 års regeringsform till nackdel för maktdelningen lade
tyngdpunkten på riksdagen, förbisågs behovet av kontroll av att de olika
högsta statsorganen håller sig inom de gränser som grundlagen uppställer.
Den rättsliga tolkningen av grundlagen utövas i praktiken genom politiska
majoritetsbeslut, vilket inte är förenligt med de principer som rättsstaten
uppställer.
De enskilda människornas ställning har i konsekvens därmed hamnat i
skymundan. Rättighetsreglerna är alltjämt ofullständiga. Äganderätt och integritet
är exempel på viktiga rättigheter som har ett svagt skydd i nu gällande
regeringsform.
Mot denna bakgrund framstår det som utomordentligt angeläget med en
ny konstitutionell debatt i Sverige. Sverige bör möta sekelskiftet med en ny
1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr K254-256
författning som bygger på utökat medborgerligt inflytande, förstärkta rättig- Mot. 1989/90
heter för de enskilda medborgarna samt en kontroll av den offentliga makten K254
på basis av grundlagens bestämmelser helt och fullt.
Ett ökat medborgerligt inflytande kan uppnås genom införandet av personval
och beslutande folkomröstningar.
Förstärkta rättigheter kan uppnås genom en grundlag som tar sin utgångspunkt
att garantera individernas rättigheter och inte i den politiska maktens
behov av enkla beslutsregler.
Den politiska makten kan ges en bättre kontroll bl.a. genom antingen en
utökad lagprövningsrätt, förändrade former för KU:s verksamhet eller inom
ramen för en ny författning i en författningsdomstol.
Detta var utgångspunkterna för det förslag till en ny grundlag som en sexmannagrupp,
vari undertecknad ingick, presenterades 1988.
I förslaget lades stor vikt vid möjligheten att välja de politiska företrädarna
genom direkta val. Även i övrigt spelade direkta personval stor roll
bl.a. vad gäller den konstitutionella kontrollen. Rättighetsskyddet var utbyggt.
Möjligheterna till kontroll av de styrande var centrala i detta förslag
liksom möjligheten till beslutande folkomröstningar. Förslaget som var avsett
att ställa konstitutionella frågor i debattens fokus och ställa grundläggande
begrepp under diskussion förtjänar att vara ett bidrag till den parlamentariska
process som är nödvändig för att Sverige skall få en ny grundlag.
Grundlagsförslaget
Sexmannagruppens förslag till ny regeringsform lyder som följer:
2
FÖRSLAG TILL
REGERINGSFORM
1 kap Statsskickets grunder
1 § Det svenska riket är en sammanslutning av fria medborgare.
Medborgarnas frihet och rätt till liv och egendom värnas av
grundlagarna. Staten skyddar riket mot yttre och inre fiender,
upprätthåller lag och ordning samt främjar välfärden
och vården av natur och kultur.
2 § All offentlig makt utövas under lagarna genom folkstyrelse.
Folkstyrelsen förverkligas genom att folkets företrädare i
riket och i kommunerna utses i allmänna, fria, hemliga och
direkta val med lika rösträtt samt genom folkomröstningar.
3 § Denna regeringsform, tryckfrihetsförordningen och succes
sionsordningen är rikets grundlagar.
4 § Statschefen företräder riket. Konung eller drottning inträder
i ämbetet som statschef enligt reglerna i successionsordningen.
5 § Folket företräds av riksdagen, statsministern och vissa do
mare samt lokalt och regionalt av kommunernas högsta beslutande
församlingar.
6 § Som svenska folkets valda ombud stiftar riksdagen lag, be
stämmer om statens inkomster och utgifter samt granskar
rikets styrelse och förvaltning.
7 § Regeringen styr riket. Regeringens chef är statsministern.
Han utser statsråd som dess medlemmar.
8 § Den offentliga förvaltningen ombesörjes av statliga och
kommunala förvaltningsmyndigheter.
1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr K254-256
9 § Rättsskipningen fullgörs av självständiga och oavhängiga Mot. 1989/90
domstolar. De dömer i tvister mellan enskilda och mellan K254
enskilda och det allmänna.
Författningsdomstolen tryggar domstolarnas självständighet
och oavhängighet. Den avgör tvister om grundlagarnas
tillämpning.
10 § Lag skall stiftas med utgångspunkt från att alla behandlas
lika under lagarna. Ingen åtskillnad till person får göras med
hänsyn till ras, ursprung, religion, politisk åskådning, förmögenhet,
ställning i samhället eller annat liknande förhållande.
11 § Regeringen, förvaltningsmyndigheter, domstolar och andra
organ, som anförtros myndighetsutövning, skall iaktta allas
likhet inför lagen och besluta på saklig och opartisk grund.
2 kap Medborgerliga fri- och rättigheter
1 § Envar har rätt till sitt liv. Dödsstraff får icke förekomma.
2 § Ingen får underkastas kroppsstraff eller annan omänsklig
eller förnedrande behandling. Yttrande får ej framtvingas
genom tortyr eller annat kroppsligt ingrepp.
3 § Varje medborgare har rätt att fritt välj a bostadsort och vistas
fritt i riket, utom då i särskilda fall, angivna i lag, en inskränkning
är nödvändig för att skydda rikets säkerhet, liv,
egendom eller natur.
Ingen medborgare får hindras att lämna riket eller återvända
till riket, dock att reseförbud får meddelas enligt föreskrift
i lag under utredning om brott. Ej heller får någon
berövas egendom till följd av att han lämnar riket.
Beträffande utlänning skall asylrättens grundsatser iakttagas.
4
4§ Ingen får berövas sin frihet eller eljest åläggas begränsningar Mot. 1989/90
i sin rörelsefrihet annat än enligt föreskrift i lag sorn påföljd K254
av brott, till fullgörande av tjänsteplikt eller till skydd för
eget eller annans liv eller hälsa.
5 § Ingen får hållas i tvångsarbete eller slaveri. Tjänsteplikt får
föreskrivas för upprätthållande av rikets försvar och för säkerställande
av annan viktig samhällsfunktion samt för bistånd
i nödsituation.
6 § Den som anhålls som misstänkt för brott skall inom tre dygn
räknat från midnatt efter det att ingripandet skett ställas
inför domstol, som bestämmer om häktning.
Den som hålls i häkte för brott skall få sin sak prövad i
rättegång som skall påbörjas senast tre månader räknat från
den dag frihetsberövandet skedde.
7 § Ingen får fällas till ansvar för brott för gärning, som ej var
straffbelagd i lag då gärningen begicks.
Inte heller får för brott utmätas strängare brottspåföljd än
som fanns i lag föreskrivet då gärningen ägde rum.
Förverkande av egendom som brottspåföljd eller åläggande
av vite till det allmänna får endast ske med stöd av lag på
sätt som är vedertaget i ett demokratiskt samhälle.
8 § Envar har rätt till hemfrid. Husrannsakan får dock ske enligt
föreskrift i lag vid misstanke om brott, på vilket strängare
straff än fängelse ett år kan följa. För husrannsakan fordras
beslut av domstol utom i fall då fortsatt brottslig verksamhet
måste förhindras.
Till grund för utmätning eller annan fullgörelseåtgärd eller
för kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd skall ligga beslut
av domstol.
9 § Envar är skyddad mot undersökning av brev eller annan
förtrolig försändelse, hemlig avlyssning och upptagning av
telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande. Vid misstanke
om brott, på vilket strängare straff än fängelse ett år
kan följa, kan dock domstol enligt föreskrift i lag tillåta
sådant ingripande.
5
Envar är skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp och Mot. 1989/90
kroppsvisitation. Vid misstanke om brott, på vilket stränga- K254
re straff än fängelse ett år kan följa, eller för bevisupptagning
efter beslut av domstol, är sådant ingrepp tillåtet i den
mån det stadgas därom i lag.
10 § Envar har rätt till personlig integritet enligt vad därom är
stadgat i lag. Det allmänna får ej insamla personuppgift utan
att stöd för detta finns i lag. Insamlad personuppgift får av
det allmänna ej användas för andra ändamål än det för vilket
den insamlats, såvida ej samtycke lämnas från den som uppgiften
berör. Vid misstanke om brott, på vilket strängare
straff än fängelse ett år kan följa, eller för bevisupptagning
efter beslut av domstol får uppgift lämnas enligt vad som
finns stadgat i lag.
11 § Allmänt åtal får väckas endast av allmän åklagarmyndighet,
som enligt föreskrift i lag är behörig därtill, samt av justitiekanslern
eller av justitieombudsman.
12 § Envar är tillförsäkrad opartisk och offentlig rättegång inför
domstol som enligt lag är behörig, när fråga är om ansvar för
brott eller om civil tvist.
Domstol får med stöd av föreskrift i lag besluta om förhandling
inför lyckta dörrar, när så är nödvändigt för att
skydda viktiga enskilda eller allmänna intressen på sätt som
är vedertaget i ett demokratiskt samhälle.
Den som åtalats för brott skall betraktas som oskyldig till
dess hans skuld visats och lagligen fastställts. Den åtalade
skall äga tillgång till offentlig försvarare, som utses av domstol,
om strängare straff än böter kan följa på brottet, samt
vara tillförsäkrad insyn i alla handlingar i målet.
13 § Envar är tillförsäkrad skydd för sitt familjeliv och har rätt att
ingå äktenskap, bilda familj och uppfostra sina barn på sätt
som är vedertaget i ett demokratiskt samhälle.
14 § Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religions
frihet på sätt som är vedertaget i ett demokratiskt samhälle.
Ingen får utan eget samtycke registreras för sin åsikts skull
i allmänt register.
6
15 § Envar är tillförsäkrad yttrande- och informationsfrihet. Mot. 1989/90
Därmed förstås rätt att fritt meddela sig i tal, skrift, radio, K254
television eller film eller på annat sätt och att inhämta, motta
och sprida uppgifter i media på sätt som är vedertaget i ett
demokratiskt samhälle.
Rätt att framställa film och att sända radio- och TVprogram
skall tillkomma envar, som registrerat sig som utgivare
och uppfyller de behörighetsvillkor, som enligt lag
uppställts i det allmännas intresse på sätt som är vedertaget i
ett demokratiskt samhälle.
Om tryckfriheten gäller vad som är föreskrivet i tryckfrihetsförordningen,
där bestämmelser också finns om rätten
att ta del av allmänna handlingar.
16 § Envar är tillförsäkrad mötesfrihet och föreningsfrihet och
har rätt att tillsammans med andra bilda sammanslutningar
på sätt som är vedertaget i ett demokratiskt samhälle.
Förening eller sammanslutning får ej vägra någon utträde
eller inskränka någon frihet, som varje medborgare är tillförsäkrad.
Ingen sammanslutning får missbruka sin ställning att ansluta
någon till politiskt parti eller annan åsiktsgrupp utan
dennes eget samtycke.
17 § Envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall
lämnas okränkt.
Ingen får berövas sin egendom genom expropriation eller
annat sådant förfogande utan stöd i lag och mot skattefri
ersättning som motsvarar förlusten.
Då så är nödvändigt får på sätt som är vedertaget i ett
demokratiskt samhälle i lag bestämmas om användningen av
egendom. Leder sådan rådighetsinskränkning till särbehandling
av egendom på sätt, sorn medför skada eller förlust
av någon betydelse, skall ersättning utgå på samma sätt som
vid expropriation.
18 § Varje medborgare har rätt till fritt val av arbete, yrke och
näring.
Då så är nödvändigt får föreskrifter lämnas i lag om villkor,
som fordras för att utöva yrke eller näring, på sätt som
7
är vedertaget i ett demokratiskt samhälle. Mot. 1989/90
Näringsutövning får endast förbjudas, om det är nödvän- K254
digt av hänsyn till landets säkerhet eller till skydd för liv,
hälsa eller natur. Medför förbud eller särbehandling skada
eller förlust av någon betydelse, skall ersättning utgå på
samma sätt som vid expropriation.
Enskild verksamhet får ej genom skattelättnad eller stöd
av allmänna medel beredas sådan fördel, att annan enskilds
näringsutövning blir påtagligt missgynnad.
19 § Envar skall ha rätt att fritt ingå avtal med andra för att sörja
för egna eller gemensamma angelägenheter.
Begränsningar får göras i avtalsfriheten genom föreskrifter
i lag endast på sätt som är vedertaget i ett demokratiskt
samhälle.
Förbjuds tillämpning eller fullgörelse av avtal i statens
eller kommuners intresse, skall ersättning utgå för härav
föranledd skada eller förlust av någon betydelse.
Stat och kommun skall som avtalspart i alla avseenden
vara rättsligt likställda med enskild avtalspart.
20 § Skatter och avgifter får det allmänna ålägga enskilda endast
med stöd av lag. De skall till form och innehåll, syften och
omfattning motsvara det vedertagna i ett demokratiskt samhälle.
Skatt får ej uttas i syfte att överföra egendom från en
begränsad grupp enskilda till en annan eller för att föra till
staten, någon grupp eller sammanslutning viss egendom.
Skatt på en persons årsinkomst får inbegripet arbetsgivaravgifter
som belastar ersättning för arbete icke överstiga
hälften av inkomsten, såvida ej riksdagen med en majoritet
av två tredjedelar av ledamöterna medger detta eller landets
säkerhet kräver det i krig, vid krigsfara eller annat nationellt
nödläge. Beslut att av enskild utta högre skatt än hälften av
hans årsinkomst gäller för ett budgetår i sänder.
Samma ordning gäller, om det allmänna vill av en enskild i
förmögenhetsskatt och inkomstskatt tillhopa utkräva mer än
hälften av den årliga avkastningen av förmögenheten i skatt.
Skatt eller avgift får ej uttas med högre belopp än det
vartill skatter och avgifter skulle uppgått enligt de regler som
gällde när betalningsskyldigheten inträdde.
Mot. 1989/90
K254
21 § Innehåller konventionen mellan europeiska länder angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna den 4 november 1950 eller dess tilläggsprotokoll
skydd utöver vad regeringsformen medger, skall det mer
vidsträckta skydd, som konventionen eller dess tilläggsprotokoll
ger, gälla.
22 § Inskränkning i de medborgerliga fri- och rättigheter som är
skyddade i grundlag får beträffande utlänning göras i särskild
ordning genom lag. För antagande av sådan lag fordras
bifall av minst två tredjedelar av riksdagens ledamöter, att
lagens föreskrifter är förenliga med Sveriges internationella
förpliktelser, och att de överensstämmer med vad som är
vedertaget i ett demokratiskt samhälle.
3 kap Statschefen
1 § Statschefen är rikets främste företrädare.
2 § Under statschefens ordförandeskap sammanträder regering
en till konselj. I konselj behandlas frågor av synnerlig vikt
för riket. Statschefen hålles fortlöpande underrättad om rikets
angelägenheter av regeringen.
3 § Som statschef får endast den tjänstgöra som är svensk med
borgare och fyllt 25 år. Den som fullgör uppgift som statschef
får icke samtidigt utöva annan tjänst.
4 § Är konungen förhindrad att fullgöra uppgiften såsom stats
chef, inträder enligt gällande tronföljd medlem av konungahuset,
som ej är hindrad, att som riksföreståndare fullgöra
uppgiften som statschef. Kan ingen av kungahuset inträda
som riksföreståndare, fullgör riksdagens talman, med tillfälligt
frånträdande av talmansskapet, som riksföretåndare
uppgiften som statschef.
9
5 § Utslocknar konungahuset utser riksdagen ny konung. Vid Mot. 1989/90
första omröstning i valet fordras fern sjättedels majoritet för K254
val av ny konung. Om sådan majoritet ej uppnås hålles nya
omröstningar. För val av ny konung krävs vid andra omröstning
två tredjedels majoritet och, om då sådan majoritet
ej nås, vid en tredje omröstning flertalet av kammarens ledamöter
och slutligen, om så erfordras, vid en fjärde omröstning
flertalet röstande.
6 § Konungen kan ej åtalas för sina gärningar. Riksföreståndare
kan ej åtalas för sina gärningar som statschef.
Är statschefen kvinna, gäller för drottningen detsamma
som i denna regeringsform stadgas om konungen.
4 kap Riksdagen
1 § Riksdagen består av en kammare med 151 ledamöter.
2 § Varje myndig svensk medborgare har rätt att i val till riks
dagen avge en röst. Årligen upprättas en röstlängd, som skall
ligga till grund för val.
3 § Val till riksdagen hålls varje år, vars årtal är jämt delbart med
fyra, på dag som bestämts i lag.
4 § För val till riksdagen utgör varje län en valkrets.
Valkretsarna tilldelas riksdagsmandat i förhållande till
den andel av de i riket röstberättigade, som är bosatt i valkretsen.
Mandattilldelningen fastställs före varje val av författningsdomstolen
efter förslag av den centrala valmyndigheten.
5 § Röstberättigad medborgare är valbar som ledamot av riks
dagen.
Som kandidat i valkrets godtas valbar medborgare, som
visat, att minst fem hundra andra väljare stöder hans kandi
10
datur. Kandidat får vid val kandidera i endast en valkrets. Mot. 1989/90
För varje kandidat skall anges en ersättare. Om godkännan- K254
de beslutar den lokala valmyndigheten.
Den lokala valmyndigheten ombesörjer att valsedlar upprättas
för valkretsen, som upptar de godkända kandidaternas
namn i bokstavsordning. Valsedel skall ange antalet riksdagsmandat
i valkretsen.
6 § Den röstande anger på valsedeln den turordning i vilken han
önskar utse kandidaterna till ledamöter av riksdagen med
siffror i följd från ett till det tal, som motsvarar antalet
valkretsmandat. Lägre siffra turordnar kandidat före kandidat
med högre siffra.
Valkretsmandat tilldelas kandidaterna i valet allteftersom
de erhållit de högsta röstetalen. Dessa bestäms vid sammanräkning
efter grunder, som anges i lag.
7 § Blir mandat ledigt övertages det av den avgångnes ersättare.
Finns ej sådan anordnas ny sammanräkning av valet i den
valkrets, där ledigheten uppkommit. Till riksdagsledamot
utses då den bland återstående kandidater, som har det högsta
röstetalet.
8 § Besvär över val till riksdagen prövas och avgöres av för
fattningsdomstolen .
9 § Ytterligare bestämmelser om val till riksdagen meddelas i
riksdagsordningen eller annan lag.
5 kap Riksdagsarbetet
1 § Riksdagen sammanträder årligen till riksmöte. Riksmöte
hålles i Stockholm. Riksdagen eller talmannen kan bestämma
annan mötesplats.
2 § Riksdagen utser inom sig för varje valperiod en talman samt
en förste och en andre vice talman.
1** Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr K254-256
Riksdagen utser inom sig vid varje riksmöte konstitutions- Mot. 1989/90
utskott, utrikesutskott, finansutskott, lagutskott och för- K254
svarsutskott samt de övriga utskott riksdagen finner behövliga.
3 § Regeringen och riksdagsledamot får väcka förslag i frågor,
som enligt regeringsformen avgöres av riksdagen.
Riksdagsledamot får framställa interpellation eller fråga
till statsråd i angelägenhet, som hör till dennes ansvarsområde.
4 § Innan riksdagen avgör ärende, skall detta ha beretts av ut
skott.
Om en tredjedel av utskottets ledamöter finner ett ärende
otillräckligt berett, får utskottet ej avsluta ärendets behandling
förrän ytterligare beredning skett. Arten och omfattningen
av denna beredning bestäms av utskottets ordförande
och vice ordförande eller, om dessa ej enas, av talmännen.
5 § Utskottets möten skall vara offentliga, när en tredjedel av
utskottets ledamöter begär det, utrikesutskottets och försvarsutskottets
dock endast när samtliga ledamöter är ense
därom.
6 § Vid omröstning i riksdagen gäller som beslut den mening,
som samlar mer än hälften av de röstande, om ej annat följer
av regeringsformen.
7 § Riksdagens beslut expedieras av talmannen.
8 § Fullgörandet av uppdrag som riksdagsledamot har företräde
framför annan tjänsteuppgift eller likartad förpliktelse.
9§ Misstänks riksdagsledamot för brott, får han gripas, anhållas
eller häktas endast om misstanken avser brott för
vilket gäller straff som ej är lindrigare än fängelse två år.
Talan får ej väckas mot riksdagsledamot i anledning av
yttrande eller handling under utövande av uppdraget med
mindre riksdagen så medger i beslut, om vilket minst fem
sjättedelar av de röstande förenar sig.
12
10 § Ytterligare bestämmelser om riksdagsarbetet lämnas i riks- Mot. 1989/90
dagsordningen. K254
6 kap Statsministern och regeringen
1 § Statsministern och statsråden utgör regeringen. Statsminis
tern leder regeringens arbete.
2 § Statsministern utses genom val som hålls de jämna år, då
riksdagsval ej sker, på dag som bestäms i lag. Valet avser en
period av fyra år.
I valet får envar vid riksdagsval röstberättigad avge en
röst. För valet gäller den för riksdagsval upprättade röstlängden.
3 § Röstberättigad medborgare, som fyllt 25 år, får kandidera i
val av statsminister.
Som kandidat i statsministerval godkänns valbar medborgare,
som visar att minst fem tusen andra väljare i riket
stöder hans kandidatur.
Varje riksdagsledamot har rätt att kandidera i val av statsminister.
Godkännande av kandidater sker före valdagen av den
centrala valmyndigheten.
4 § Till statsminister utses den kandidat, som erhåller mer än
hälften av rösterna i statsministervalet.
Uppnår ej någon kandidat sådant röstetal, anordnas en ny
valomgång senast tre veckor efter den första mellan de två
kandidater, som i denna samlat flest röster. Till statsminister
utses den, som erhåller flest röster i den andra valomgången.
5 § Statsministern utser och entledigar statsråden i regeringen.
Statsministern och statsråd skall vara svenska medborgare
sedan minst tio år och får ej inneha allmän tjänst eller utöva
verksamhet, som kan rubba allmänhetens förtroende.
Statsministern utser bland statsråden en vice statsminister
som sin ersättare.
13
6 § Statsministern insätts i sitt ämbete av konungen dagen efter Mot. 1989/90
det att sammanräkningen avslutats i det val då han utsetts. K254
Därmed avgår den tidigare regeringen.
7 § Avgår statsministern eller får han varaktigt förfall övertar
vice statsministern ledningen av regeringsarbetet. Återstår
mindre än sex månader till nästa statsministerval, inträder
vice statsministern som statsminister. I annat fall ordnas
urtima val av statsminister för återstoden av regeringsperioden.
Sådant val tillgår på samma sätt som ordinarie val.
8 § Besvär över val av statsminister prövas och avgörs av för
fattningsdomstolen.
9 § Ytterligare bestämmelser om val av statsminister meddelas i
lag.
10 § Statsministern åtnjuter samma skydd som riksdagsledamot i
fråga om ingripanden i anledning av brott.
7 kap Regeringsarbetet
1 § Regeringen styr riket, framlägger för riksdagen förslag till
lag och årligen förslag till riksstat samt verkställer riksdagens
beslut.
2 § För beredning av regeringsärenden skall finnas ett regerings
kansli med departement för skilda verksamhetsgrenar.
För skötseln av utrikesärendena skall finnas ett utrikesdepartement.
Statsministern utser bland statsråden chefer för departementen.
Två av statsråden skall vara lagfarna.
Regeringen fördelar regeringsärendena mellan departementen.
3 § För beredning av regeringsärendena skall regeringen inhäm
ta upplysningar och yttranden från berörda myndigheter
14
och lämna tillfälle för sammanslutningar och enskilda med Mot. 1989/90
särskild sakkunskap att yttra sig i ärendet. K254
4 § Statsministern kallar statsråden till regeringssammanträde
och för ordet vid sammanträdet. För att regeringen skall
vara beslutför fordras att minst fem statsråd deltar i regeringssammanträdet
.
5 § Regeringen kan genom förordning överlämna till statsråd,
som är chef för departement, att på regeringens vägnar avgöra
mindre viktigt regeringsärende, som tillhör departementets
verksamhetsområde.
6 § Vid regeringssammanträde är departementschefen föredra
gande i ärende som hör till hans departement. Berör en fråga
flera departement, förordnar statsministern om ansvarsfördelningen
mellan olika föredragande.
7 § Vid regeringssammanträde skall protokoll föras. Skiljaktig
mening skall antecknas i protokollet.
8 § Författningar, förslag till riksdagen och andra expeditioner
av regeringens beslut skall skrivas under av statsministern
eller hans ersättare och föredragande statsråd på regeringens
vägnar för att bli gällande. Regeringen kan dock förordna,
att tjänsteman vid regeringskansliet får expediera regeringsärende
av mindre vikt.
8 kap Folkomröstning
1 § Folkomröstning skall anordnas i de fall som anges i denna
regeringsform under de villkor som där upptages.
2 § Begär en tredjedel av riksdagens ledamöter, att lagförslag
som antagits av riksdagen skall underställas medborgarna i
folkomröstning, skall sådan omröstning hållas.
Vidare skall folkomröstning anordnas om lagförslag, som
15
Mot. 1989/90
K254
3 § Om minst 100000 röstberättigade medborgare begär folk
omröstning om viss fråga, skall sådan omröstning anordnas.
Begäran skall inges till författningsdomstolen. Den fråga för
vilken folkomröstning begäres skall vara så formulerad att
den kan besvaras med ja eller nej.
4 § Författningsdomstolen prövar om lagliga förutsättningar för
omröstning är för handen och bestämmer tidpunkt för omröstningen.
5 § Röstberättigade vid folkomröstning är de som finns upp
tagna i den för året gällande röstlängden.
6 § Lagförslag om vilket omröstning hålls är förkastat, om fler
talet av dem som deltar i folkomröstningen röstar mot förslaget
och tillika utgör tre tiondedelar av de röstberättigade.
Folkomröstning enligt 3 § är rådgivande.
7 § Ytterligare bestämmelser om folkomröstning anges i lag.
9 kap Lagar och andra föreskrifter
1 § Föreskrifter som berör i regeringsformen skyddade med
borgerliga fri- och rättigheter skall meddelas genom lag.
2 § Föreskrifter om medborgarnas personliga förhållanden och
inbördes angelägenheter anges i lag.
3 § Föreskrifter om brott och påföljd av brott anges i lag.
antagits av riksdagen, därest 100000 röstberättigade medborgare
det begär.
Begäran om folkomröstning skall inges till talmannen senast
dagen efter det lagen antagits av riksdagen och fullföljas
genom anmälan hos författningsdomstolen inom tre veckor
räknat från samma tidpunkt.
16
4§ Skatter, avgifter och andra ekonomiska pålagor som uttas till Mot. 1989/90
det allmänna skall bestämmas i lag. K254
Föreskrifter om värnplikt, civilförsvarsplikt och dylika
personliga skyldigheter att tjäna det allmänna anges i lag.
5 § Ingrepp från det allmänna i enskildas personliga och ekono
miska förhållanden och annan myndighetsutövning, som
gäller enskildas åligganden mot det allmänna, skall även i
andra fall än som anges i 1-4 §§ bestämmas i lag.
6 § Lag som bestämmer enskildas skyldigheter och förpliktelser
mot det allmänna i annat än ordningsfrågor skall vara så
tydlig och klar att myndigheter och domstolar kan tillämpa
den utan ytterligare föreskrifter.
7 § Rättegångsordningen vid allmänna domstolar och förfaran
det hos förvaltningsdomstolar och hos åklagarmyndigheter
skall bestämmas i lag.
8 § Grunderna för förvaltningsmyndigheternas behandling av
ärenden och förfarandet hos kronofogdemyndigheter skall
bestämmas i lag.
9 § Landets indelning i kommuner och föreskrifter om kommu
nernas organisation och verksamhet skall bestämmas i lag.
10 § Föreskrifter i annat ämne än som anges i 1, 3 och 4 §§ får
riksdagen genom lag uppdraga åt regeringen att meddela.
Regeringen, eller förvaltningsmyndighet som regeringen
bestämmer, får meddela verkställighetsföreskrifter om fullgörelse
av lag genom förordning.
Regeringen får meddela föreskrifter genom förordning i
ämne som ej enligt grundlag förbehållits riksdagens lagstiftningsmakt.
11 § Är fara i dröjsmål, får regeringen meddela föreskrifter för
att skydda landets säkerhet vid krig, krigsfara eller nationellt
nödläge även i ämnen som tillhör riksdagens lagstiftningsområde.
Sådana föreskrifter gäller tills riksdagen hunnit besluta
härom.
17
I brådskande fall får regeringen tills frågan avgjorts i riks- Mot. 1989/90
dagen även besluta om föreskrifter till skydd för liv, hälsa K254
och säkerhet, bestämmelser om ransonering, in- och utförsel
av varor och valuta samt om tullar.
Föreskrifter som regeringen meddelar enligt denna paragraf
skall omgående underställas riksdagen för godkännande.
Vägrar riksdagen att godkänna föreskrift, upphör denna
därmed att gälla.
12 § Grundlag stiftas genom två likalydande beslut i riksdagen,
där det andra skall träffas av en riksdag som nyvalts efter det
första beslutet. För att lagen skall antas fordras att mer än
hälften av riksdagens ledamöter röstar för förslaget vid det
andra beslutet.
Folkomröstning skall anordnas om vilande grundlagsförslag,
om det begärs av en tiondedel av kammarens ledamöter.
Yrkande om folkomröstning skall framställas senast
femtonde dagen från den dag då grundlagsförslaget första
gången antogs.
Folkomröstning skall hållas samtidigt med det val, som
föregår riksdagens andra beslut i grundlagsfrågan.
Vid folkomröstningen skall de röstberättigade förklara,
om de godtar grundlagsförslaget eller ej. Förslaget är förkastat,
om flertalet som deltar i omröstningen röstar mot
förslaget.
13 § Riksdagsordning stiftas genom lag som skall antas med bi
fall av tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter.
14 § Lag skall utfärdas av regeringen.
Lagar och förordningar skall omgående kungöras för allmänheten.
15 § Finner regeringen, att lag som riksdagen antagit strider mot
denna regeringsform, får regeringen hänskjuta frågan om
lagens utfärdande till författningsdomstolen.
16 § Upphävande av lag sker på samma sätt som lag stiftas. Mot
svarande gäller beträffande grundlag.
18
17 § Innan lag antas skall yttrande inhämtas från ett lagråd, som Mot. 1989/90
består av domare från högsta domstolen och regeringsrätten. K254
Närmare bestämmelser om lagrådet meddelas av författningsdomstolen.
Regeringen och det utskott i riksdagen, som behandlar ett
förslag till lag, får besluta att inhämta yttrande av lagrådet.
Lagrådets granskning skall avse
1 hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen
i övrigt,
2 hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra,
3 hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav,
4 om förslaget är så utformat att lagen kan antas tillgodose
angivna syften,
5 vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.
10 kap Finansmakten
1 § Regeringens förslag till riksstat skall utvisa inkomster och
utgifter för statens verksamhet under nästkommande budgetår.
Regeringen skall årligen upprätta även långtidsbudget
med bedömning av den ekonomiska utvecklingen under de
tre till fem år, som följer på budgetåret.
2 § För att utjämna statens inkomster och utgifter mellan bud
getår får regeringen uppta lån.
Underskott som uppkommer i statens budget under ett år
skall regleras inom två år räknat från utgången av det budgetår,
då underskottet uppkom, såvida inte krig, krigsfara
eller annat nationellt nödläge gör det omöjligt att reglera
underskottet inom angiven tid.
3 § Det sammanlagda uttaget av skatt till stat och kommuner
inbegripet avgifter till det allmänna beräknade på inkomst
får ej överstiga hälften av värdet under föregående budgetår
av den sammanlagda produktionen av varor och tjänster i
riket (BNP), såvida ej två tredjedelar av riksdagens ledamö
19
ter medger detta eller i krig, vid krigsfara eller annat natio- Mot. 1989/90
nellt nödläge rikets säkerhet kräver det. Beslut att utta skatt K254
till högre belopp än hälften av fjolårsvärdet av BNP gäller
för ett budgetår i sänder.
4 § Riksdagen fattar beslut om statens inkomster och utgifter
och fastställer riksstat för nästkommande budgetår. Riksdagens
budgetreglering bestämmer hur statsmedel skall användas
för skilda behov.
Statens medel får inte användas på annat sätt än riksdagen
bestämt. Budgetreglering får dock frångås under löpande
budgetår, om händelse av synnerlig vikt gör detta nödvändigt
och riksdagen i anledning härav antar tilläggsbudget.
5 § Regeringen förfogar vid sidan av riksstaten över statens öv
riga tillgångar i enlighet med vad riksdagen bestämt.
I krig, vid krigsfara eller i annat nationellt nödläge får
regeringen i brådskande fall frångå riksdagens föreskrifter i
avvaktan på att riksdagen fattar nytt beslut i saken.
6 § Kommunerna erhåller medel för sin verksamhet genom att
utta skatt i enlighet med föreskrifterna i kommunal skattelag
och uppbära avgifter för tillhandahållna tjänster samt motta
statliga medel som riksdagen anvisar för bestämda ändamål.
7 § Regeringens upplåning står under tillsyn av riksgäldsfull
mäktige, som förvaltar rikets gäld. Fråga om upplåning skett
i strid med regeringsformens föreskrifter prövas på talan av
fullmäktige av författningsdomstolen.
Riksgäldsfullmäktige utses av riksdagen, utom ordföranden,
som regeringen förordnar.
Närmare bestämmelser om riksgäldsfullmäktige och om
förvaltningen av rikets gäld lämnas i riksdagsordningen och
annan lag.
8 § Riksbanken är myndighet under riksdagen.
Riksbanken förvaltas av riksbanksfullmäktige. Regeringen
förordnar ordförande i riksbanksfullmäktige. Övriga ledamöter
utses av riksdagen.
Riksbanken har ensam rätt att i riket utge sedlar.
20
Närmare bestämmelser om riksbanksfullmäktige och om Mot. 1989/90
penning- och betalningsväsendet lämnas i riksdagsordning- K254
en och annan lag.
11 kap Rättsskipningen
1 § Domstolar och åklagarmyndigheter skall inrättas med stöd
av lag, som anger deras rättsskipningsuppgifter och huvudsakliga
organisation.
2 § Högsta domstolen är högsta allmänna domstol och rege
ringsrätten högsta förvaltningsdomstol.
3 § Domartjänst med rättsskipningsuppgifter skall fullgöras av
ordinarie domare vid domstolen. Vid sjukdomsfall och tillfällig
arbetsbelastning får dock även annan domare fullgöra
domartjänst i enlighet med av författningsdomstolen meddelade
föreskrifter.
4 § Till ordinarie domartjänst får endast utses svensk medbor
gare som avlagt föreskriven examen för domarämbete och
fullgjort väl meriterad verksamhet som jurist i minst fem år.
5 § Ordinarie domartjänst tillsätts i turordning så, att regeringen
tillsätter tjänsten första gången den blir ledig, andra gången
tillsätts tjänsten av riksdagens lagutskott och tredje gången
tillsätts den av Sveriges Advokatsamfund, osv i samma följd.
Tillsättning skall ske på saklig grund som förtjänst och
skicklighet. Har annan grund tillämpats får författningsdomstolen
undanröja tillsättningsbeslutet.
Närmare föreskrifter om tillsättningsförfarandet meddelas
av författningsdomstolen.
6 § Den som utnämnts till ordinarie domare får utom vid i lag
fastställd pensionsålder endast skiljas från tjänsten för det
fall han genom brott, grovt åsidosättande av tjänsteåliggande
eller psykisk sjukdom visat sig uppenbart olämplig.
Fråga om avstängning eller skiljande av domare från ordi
21
narie tjänst skall prövas av domstol enligt föreskrifter meddelade
av författningsdomstolen.
7 § Rättstvist mellan enskilda och lagföring för brott prövas av
allmän domstol.
8 § Tvist mellan det allmänna och enskild avgörs av förvaltnings
domstol i ärenden som gäller åligganden och skyldigheter
mot det allmänna enligt vad som anges i lag.
9 § Riksdagen får ej bestämma hur domstol skall tolka gällande
lag eller döma eller besluta i det enskilda fallet.
10 § Resning i avgjort ärende samt återställande av försutten tid
beviljas av regeringsrätten när det är fråga om avgöranden,
där regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet
är högsta instans, samt i annat fall av högsta domstolen.
12 kap Förvaltningen
1 § Under regeringen lyder de centrala ämbetsverken, länsstyrel
serna och andra statliga förvaltningsorgan utom sådana som
tillhör riksdagen.
Justitiekanslern är regeringens rådgivare.
2 § Kommunerna äger själva vårda sina angelägenheter enligt
vad som stadgas i lag.
3 § Förvaltningsmyndigheter samt kommuner och andra organ
som utövar offentlig makt skall i sina beslut följa rättsordningen
och stödja sig på lag och förordning eller annan
författning.
4 § Riksdagen eller kommuns beslutande organ får ej föreskriva
förvaltningsmyndighet hur den skall besluta i det enskilda
fallet eller hur rättsregel skall tolkas och tillämpas i rättstvis
Mot.
K254
ter eller i frågor som gäller myndighetsutövning mot enskild Mot. 1989/90
eller kommun. K254
5 § Tjänst hos förvaltningsmyndighet skall tillsättas på sakliga
grunder såsom förtjänst och skicklighet.
Statssekreterare och rådgivare till regeringen i regeringskansliet
samt generaldirektörer och verkschefer innehar förtroendetjänst.
Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens
rättsliga ställning anges i lag.
6 § Endast svenska medborgare är behöriga att inneha ämbete
som lyder omedelbart under regeringen eller tjänster närmast
under statsråd i regeringskansliet. Detsamma gäller om
ledande tjänster hos riksdagen och dess verk.
7 § Regeringen får genom nåd efterge eller mildra straff eller
andra påföljder av brott och efterskänka krav eller anspråk
från staten som myndighet bestämt i fråga om enskild person
eller egendom.
För beviljande av nåd eller annan eftergift fordras, att det
föreligger synnerliga skäl, som är godtagbara i princip enligt
rättsordningen i ett demokratiskt samhälle.
13 kap Kontrollmakten
1 § Uppkommer hos regeringen, domstol eller förvaltningsmyn
dighet fråga om föreskrift står i strid med regeringsformen
eller annan grundlag eller om i regeringsformen stadgad
ordning i väsentligt hänseende åsidosatts vid författningens
tillkomst, får frågan om föreskriftens giltighet hänskjutas
till författningsdomstolen för avgörande.
2 § Konstitutionsutskottet granskar regeringens handläggning
av regeringsärendena. För sin granskning har utskottet tillgång
till alla protokoll och handlingar rörande regeringsärendena.
23
Annat riksdagsutskott och varje riksdagsledamot får hos Mot. 1989/90
konstitutionsutskottet väcka fråga rörande handläggningen K254
av regeringsärende.
3 § Konstitutionsutskottet skall meddela riksdagen vad utskottet
funnit förtjäna uppmärksamhet vid granskning, så snart
skäl föreligger. Granskningsutlåtande skall avges minst en
gång om året.
4 § Finner riksdagen utskottets granskning av regeringen ge an
ledning till anmärkning, skall påpekande härom framföras
till statsministern.
5 § Uppkommer fråga huruvida statsministern eller statsråd be
gått brottslig handling i tjänsten, skall konstitutionsutskottet,
såvida tillräckliga skäl föreligger därför, hänskjuta frågan
om ansvar och påföljder till författningsdomstolen. Talan
utföres av justitieombudsmannen.
6 § Domare eller annan tjänsteman, som i sin befattning uppen
bart åsidosätter regeringsformens bestämmelser om medborgerliga
fri- och rättigheter, skall ådömas straff för tjänstefel.
Försummar han eljest sina plikter i offentlig verksamhet,
skall han i överensstämmelse med i lag meddelade bestämmelser
om ansvar för tjänstefel straffas härför.
7 § Åtal för tjänstefel väckes av riksdagens justitieombudsman,
av justitiekanslern eller av någon av endera av dem förordnad
åklagare.
8 § Riksdagen väljer en eller flera personer att vara riksdagens
justitieombudsman. Denne har att granska tillämpningen av
lagar och författningar i den offentliga verksamheten och
skall därvid framföra förslag om rättelse av påpekade brister
till riksdagen. Han skall även tillgodose enskildas rättsskyddsbehov.
Över sin verksamhet avger riksdagens ombudsman
en årlig berättelse till riksdagen.
Ombudsmannen har rätt att närvara vid domstolars och
förvaltningsmyndigheters överläggningar och skall äga tillgång
till myndigheters handlingar och protokoll. Domstolar
24
och förvaltningsmyndigheter samt tjänsteman i stat eller Mot. 1989/90
kommun skall lämna justitieombudsmannen upplysningar K254
och yttranden, han begär. Sådan skyldighet gäller också
andra, som står under ombudsmannens tillsyn.
Allmän åklagare skall biträda riksdagens ombudsman, då
denne så begär.
Närmare bestämmelser om riksdagens justitieombudsman
lämnas i riksdagsordningen och i särskild instruktion,
som beslutas av riksdagen.
9 § Riksdagen utser bland sina ledamöter revisorer att granska
den statliga verksamheten. Granskningen omfattar också
annan offentlig verksamhet efter riksdagens bestämmande.
Riksdagsrevisorerna beslutar om biträde av sakkunniga,
som fordras för att fullgöra deras uppdrag. Revisorerna skall
årligen avge berättelse med de iakttagelser och påpekanden,
som granskningen ger anledning till.
Revisorerna får infordra handlingar, uppgifter och yttranden,
som behövs för granskningen.
Närmare bestämmelser om riksdagsrevisorerna lämnas i
riksdagsordningen och i särskild instruktion, som beslutas
av riksdagen.
14 kap Författningsdomstolen
1 § Tvister om tolkning och tillämpning av grundlagarna avgörs
av författningsdomstolen.
2 § Författningsdomstolen består av nio ledamöter. De utses
bland till domartjänst behöriga medborgare, envar för en
period av tolv år. Författningsdomstolen utser inom sig ordförande
och vice ordförande.
De vid val till statsminister röstberättigade utser i samband
med lagtima statsministerval tre domare i författningsdomstolen
vilka ersätter de tre domare, som står i tur att
avgå. Vid varje tillfälle föreslår konstitutionsutskottet sex till
tio kandidater, vilkas namn uppförs på valsedel i bokstavsordning.
25
Envar röstberättigad sorn deltar i valet anger på valsedeln
vilka av kandidaterna till författningsdomstolen, han vill
utse som domare. Till domare är valda de kandidater, som
erhållit de högsta röstetalen.
Uppkommer vakans i domstolen, anordnas ny sammanräkning
bland kandidaterna vid det senaste valtillfället. Till
domare utses då den kandidat, som har det högsta röstetalet
bland återstående kandidater från detta val.
Besvär över val till författningsdomstolen prövas och avgöres
av författningsdomstolen.
3 § Uppkommer fråga om viss föreskrift står i överensstämmelse
med grundlagarna eller om den tillkommit i föreskriven ordning
har part, som kan beröras av tillämpningen, rätt att
begära prövning av dess grundlagsenlighet hos författningsdomstolen.
Även förening eller sammanslutning av medborgare
får väcka sådan talan, om de företräder berörda
medborgare.
4 § Yrkar part i rättegång hos domstol eller i ärende hos för
valtningsmyndighet att prövning skall ske, om någon hans
grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter blivit
kränkt, skall frågan hänskjutas till författningsdomstolen,
om påståendet icke är uppenbart ogrundat.
Uppkommer hos regeringen, domstol eller förvaltningsmyndighet
i mål eller ärende fråga om föreskrift i grundlag
blivit åsidosatt och har frågan betydelse för utgången, skall
den hänskjutas till författningsdomstolen för avgörande.
5 § Frågor om kränkning skett av medborgerliga fri- och rättig
heter eller om föreskrift åsidosatts i grundlag får handläggas
av prövningsavdelning inom författningsdomstolen.
Prövningsavdelning består av ordförande eller vice ordförande
jämte två ytterligare ledamöter, som utses genom lottning.
6 § Finner prövningsavdelning att framställning till författ
ningsdomstolen är uppenbart ogrundad, får ärendet omedelbart
avföras från fortsatt handläggning. Har i sådant fall
frågan hänskjutits av domstol eller förvaltningsmyndighet,
26
skall ärendet återförvisas dit för fortsatt handläggning.
Finner prövningsavdelning att skäl finns för att medborgerlig
rättighet kränkts eller föreskrift i grundlag åsidosatts,
skall målet upptagas av författningsdomstolen i plenum.
7 § Författningsdomstolen beslutar själv om den utredning, som
den anser erforderlig för en allsidig belysning av saken. Parter
har rätt att framlägga sin talan vid offentlig huvudförhandling
inför domstolen.
8 § Författningsdomstolen prövar om grundlag åsidosatts och
meddelar sitt avgörande i dom. Domskäl skall anföras i den
omfattning som fordras för att vägleda framtida tillämpning
av regeringsformen eller annan grundlag.
9 § Föres ansvarstalan inför författningsdomstolen tillämpas
gällande regler om rättegången i brottmål.
10 § Finner författningsdomstolen att föreskrift i en av riksdagen
beslutad lag strider mot regeringsformen eller annan grundlag,
skall domen överlämnas till talmannen med angivande
av vari bristen består. Talmannen tillser att, där så behövs,
riksdagen rättar bristen.
11 § Författningsdomstolens dom skall lända till efterrättelse hos
annan domstol och hos förvaltningsmyndighet, där saken är
anhängig.
12 § Har författningsdomstolen funnit grundlag åsidosatt, är den
som drabbats av skada eller förlust till följd av felet berättigad
till gottgörelse, som motsvarar förlusten. Talan härom
prövas av allmän domstol på den ort, där händelsen
inträffat.
13 § Ytterligare bestämmelser om val av författningsdomstolens
ledamöter meddelas i lag.
För sin övriga verksamhet antar författningsdomstolen
själv behövliga föreskrifter.
27
15 kap Förhållandet till andra stater
1 § Överenskommelse med annan stat eller mellanfolklig organi
sation ingås av regeringen och undertecknas på regeringens
vägnar av utrikesministern. Statschefen kan underteckna
viktigare överenskommelse.
2 § Regeringen får inte ingå för riket bindande internationell
överenskommelse utan riksdagens godkännande, om överenskommelsen
angår ämne, varom riksdagen har att besluta.
Föreskriver regeringsformen särskild ordning för de riksdagsbeslut
som förutsättes, skall samma ordning iakttas då
överenskommelse med främmande makt godkänns av riksdagen.
3 § Om fara är i dröjsmål, får regeringen ingå överenskommelse
som fordrar riksdagens godkännande utan sådant godkännande,
om rikets säkerhet kräver det. I sådant fall skall
regeringen i stället överlägga med utrikesnämnden innan
överenskommelsen ingås.
4 § Regeringen skall fortlöpande hålla utrikesnämnden under
rättad om de utrikespolitiska förhållanden, som kan få betydelse
för riket, och överlägga med nämnden så ofta det
erfordras. I alla utrikesärenden av större vikt skall regeringen
före avgörandet överlägga med nämnden.
5 § Utrikesnämnden består av talmannen samt nio ledamöter,
som riksdagen väljer inom sig. Närmare bestämmelser om
utrikesnämndens sammansättning meddelas i riksdagsordningen.
Utrikesnämnden sammanträder på kallelse av regeringen.
Regeringen är skyldig att sammankalla nämnden om minst
fyra av nämndens ledamöter begär överläggning i viss fråga.
Ordförande vid sammanträde med nämnden är statschefen
eller riksföreståndaren, eller vid förfall för dessa, statsministern.
Ledamot av utrikesnämnden eller den som har uppdrag
hos nämnden skall visa varsamhet i fråga om meddelande till
andra om vad han har erfarit i denna egenskap. Ordföranden
kan besluta om ovillkorlig tystnadsplikt.
6 § Chefen för utrikesdepartementet skall hållas underrättad,
när fråga som har betydelse för förhållande till annan stat
eller mellanfolklig organisation uppkommer hos annan statlig
myndighet.
16 kap Krig och krigsfara
1 § Riket får ej inleda eller delta i anfallskrig.
2 § Kommer riket i krig eller krigsfara skall regeringen besluta
om användning av försvarsmakt som fordras för att möta
väpnat angrepp.
Medför dröjsmål att möta väpnat angrepp vid krig eller
omedelbar krigsfara fara för rikets säkerhet, får beslut om
att insätta försvarsmakt fattas av statsministern eller statschefen,
därest regeringens beslut ej kan avvaktas.
3 § Förklaring att krigstillstånd råder utfärdas av regeringen ef
ter beslut av riksdagen.
Kommer riket i krig eller krigsfara och är riksdagen ej
samlad, skall regeringen eller talmannen sammankalla riksdagen.
Den som utfärdar kallelsen kan besluta att riksmötet
skall hållas på annan ort än Stockholm.
4§ Svensk väpnad styrka får endast brukas utomlands efter
beslut av riksdagen, om det fordras för att slutföra krig, som
uppkommit genom väpnat angrepp mot landet eller om skyldigheten
följer av internationell överenskommelse eller förpliktelse,
som godkänts av riksdagen.
5 § Regeringen får bemyndiga försvarsmakten att använda våld
i enlighet med internationell rätt och sedvänja för att hindra
kränkning av rikets territorium i fred eller under krig mellan
främmande stater.
29
6 § Är riket i krig eller omedelbar krigsfara, skall en inom riks
dagen utsedd krigsdelegation träda i riksdagens ställe, om
förhållandena kräver det.
Om riket är i krig, meddelas förordnande att krigsdelegationen
skall träda i riksdagens ställe av utrikesnämndens
ledamöter enligt bestämmelser i riksdagsordningen. Innan
sådant förordnande meddelas, skall samråd ske med statschefen
och statsministern, om det är möjligt. Hindras nämndens
ledamöter av krigsförhållandena att sammanträda, får
regeringen meddela förordnandet.
Om riket är i omedelbar krigsfara, meddelas förordnande
som nu sagts av utrikesnämndens ledamöter i förening med
statschefen eller statsministern. För förordnande fordras
därvid att statschefen eller statsministern och sex av nämndens
ledamöter är ense om beslutet.
Krigsdelegationen och regeringen kan i samråd eller var
för sig besluta att riksdagen skall återta sina befogenheter.
Krigsdelegationens sammansättning bestäms i riksdagsordningen.
7 § Medan krigsdelegationen är i riksdagens ställe utövar den de
befogenheter som annars tillkommer riksdagen. Krigsdelegationen
får dock ej fatta beslut, om den befinner sig på
område, som fallit i fiendes hand. Den får ej heller fatta
beslut om nyval av riksdagen eller om nyval av statsminister.
8 § Är riket i krig eller krigsfara, när ordinarie val skall hållas,
kan riksdagen besluta att uppskjuta valet. Sådant beslut
skall omprövas inom ett år och därefter med högst ett års
mellanrum. Beslut att uppskjuta val blir gällande, endast om
minst tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter förenar sig om
det.
Ordinarie val som till följd av uppskovsbeslut ej hålles på
föreskriven tid, skall hållas så snart det ske kan sedan kriget
eller krigsfaran upphört, såvida ej ordinarie val ändå skall
hållas inom sex månader. Det åligger regeringen att besluta
härom. Har val till följd av krigsförhållanden hållits på annan
tid än när det annars skulle ha ägt rum, skall ordinarie
val hållas enligt föreskrifterna i regeringsformen, när krigsförhållandena
upphört.
30
9 § Är riket i krig och kan till följd därav regeringen ej fullgöra
sina uppgifter, kan riksdagen utse ny statsminister.
10 § Befinner sig svenskt område i fiendes hand, skall svenska
myndigheter så långt ske kan upprätthålla svensk lag.
Grundläggande fri- och rättigheter, som tillförsäkrats
medborgarna, skall därvid iakttagas.
På område som är i fiendes hand, får icke något offentligt
organ meddela beslut eller vidta åtgärd som ålägger medborgare
att lämna fiendemakt sådant bistånd som denna
icke får kräva enligt folkrättens regler.
Riksdagen får ej besluta på område i fiendes hand.
11 § Är riket i krig och kan till följd därav varken riksdagen eller
krigsdelegationen fullgöra sina uppgifter, skall regeringen
handha dessa, om så fordras för att skydda riket och slutföra
kriget.
12 § Regeringen får ingå överenskommelse om vapenstillestånd
utan att inhämta riksdagens godkännande och utan att rådgöra
med utrikesnämnden, om uppskov med överenskommelsen
skulle innebära fara för riket.
13 § Är riket i krig, skall statschefen följa regeringen. Befinner
han sig på område, som fallit i fiendes hand, skall han anses
hindrad att fullgöra sina uppgifter som statschef, om regeringen
är på annan ort.
14 § Riksdagen beslutar om fredsavtal med främmande makt i
den ordning som sägs i 15 kap.
Övergångsbestämmelser
Denna regeringsform träder i kraft den 1 januari 19-, då 1974 års
regeringsform upphör att gälla. Val av riksdag och statsminister
samt författningsdomstol skall anordnas enligt den nya regeringsformen
före dess ikraftträdande.
Finns äldre författning eller föreskrift strida mot den nya rege
ringsformen eller ej ha tillkommit i den ordning, som den föreskriver,
skall fråga om dess fortbestånd underställas författningsdomstolen
för avgörande i den ordning denna regeringsform föreskriver.
Då författningsdomstolen första gången tillsätts, utses nio ledamöter,
varav tre för en tid av fyra år, tre för en tid av åtta år och
ytterligare tre för en tid av tolv år. Minst 18 och högst 30 kandidater
får föreslås.
Bestämmelsen i 2 kap 18 § st 4 att fördel ej får lämnas genom
skattelättnad eller stöd av allmänna medel till näringsutövning på
sådant sätt att någon enskild näringsutövning blir påtagligt missgynnad
skall ej tillämpas på verksamhet, som det allmänna redan
bedriver, förrän riksdagen i varje särskilt fall beslutar därom.
Bestämmelsen i 10 kap 3 § om tillåtet sammantaget uttag i
förhållande till BNP av skatt till det allmänna i riket fordrar ej
medgivande av riksdagen i där föreskriven ordning under de första
fem kalenderåren räknat från året för denna regeringsforms
ikraftträdande.
Förslaget har på viktiga punkter fått en konstruktiv kritik. Genom förslaget
till val av statsminister går man t.ex. alltför långt ifrån svensk konstitutionell
tradition. Däremot exemplifieras därmed vikten av en fungerande maktdelning
som bör kunna fungera även på andra och för Sverige mindre radikala
sätt. Förslagen om personval visar hur ett nytt system kan skapas som ger
riksdagens ledamöter en självständig ställning och riksdagen en självklar
central roll. I länder sorn Finland, Västtyskland och Frankrike finns system
för personval som liksom detta förslag bör kunna vara till grund för en diskussion
om hur ett svenskt system skulle kunna se ut.
I förslagen om rättighetsskydd och minoritetsskydd framförs förslag som
ligger i linje med vad som gäller i många av de europeiska länder som Sverige
under 1990-talet alltmer kommer att integreras med och av nödvändighet
kommer att få olika former av gemensam rättstillämpning med.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan
om ökade möjligheter till direkt medborgerligt inflytande, utökat
skydd för individuella rättigheter och en förbättrad kontroll av den
politiska makten bör utredas mot bakgrund av vad som ovan anförts.
Stockholm den 24 januari 1990
Gunnar Hökmark (m)