Motion till riksdagen
1989/90:K246

av Carl Frick (mp)

Svensk originaltext i konventioner, m.m.

I Sverige gäller svensk rätt. Svensk rätt återfinns bl a i lagar. Det är riksdagen
som stiftar lag. Riksdagen är folkets främsta företrädare. I lagar uppställs
regler som gäller för enskilda, näringsliv, myndigheter och domstolar. Sverige
träffar överenskommelser med andra länder och mellanfolkliga organisationer.
En sådan överenskommelse är som regel inte direkt tillämplig i
Sverige. Den är inte svensk rätt.

För att en överenskommelse skall bli svensk rätt och gällande i Sverige
krävs att riksdagen genom lag beslutar om detta. I princip står följande metoder
till buds:

1. Innehållet i en konvention överförs i tillämpliga delar till svensk lag.
Detta innebär att konventionstexten omarbetas och infogas i det svenska
lagsystemet, varvid svenskt språkbruk används (transformationsmetoden).

2. I en särskild lag föreskrivs att konventionen skall gälla direkt i Sverige
(inkorporationsmetoden). En konvention kan vara avfattad på svensk och
ett eller flera främmande språk. Den kan också vara avfattad på ett eller
flera främmande språk men inte på svenska. Om en svensk konventionstext
saknas kommer efter inkorporering att här i landet gälla regler på främmande
språk, alltså: svensk rätt för svenskar men inte på svenska.

För några år sedan uttalade riksdagen att, om en konvention saknar
svensk autentisk text, så bör huvudregeln vara att transformationsmetoden
skall användas. Riksdagen ansåg vidare att inkorporeringsmetoden kunde
godtas om det förelåg särskilda skäl som talar för det, exempelvis att reglerna
huvudsakligen riktar sig till myndigheter eller särskilda grupper av enskilda
för vilka det inte kan antas innebära några svårigheter att ta del av
konventionstexten. Riksdagen framhöll att i ett sådant fall måste en omsorgsfullt
utarbetad officiell översättning till svenska av konventionstexten
ges ut parallellt med författningen. En sådan översättning är bara ett hjälpmedel
och inte en rättskälla.

En annan uppfattning fördes då fram från moderat håll. Den utgick från
rättsordningens grunder och hävdade att som lagstiftningsmetod borde användas
inkorporering av en svensk översättning av konventionstexten men
däremot inte en autentisk utländsk text. Inkorporering av utländsk konventionstext
avvisades alltså.

I nuvarande tider av anpassning till EG finns det en uppenbar risk för att
inkorporationsmetoden skall bli huvudregel i stället för den tidigare träns

formationsmetoden. Anledningen till detta är det pågående harmoniserings- Mot. 1989/90

och integrationsarbetet med EG. Det finns önskemål om att avtal som träf- K246

fas med EG på ett snabbt och enkelt sätt skall kunna bli gällande rätt i Sverige.
I sitt integrationsarbete förutsätter också regeringen att avtalen inte
skall vara avfattade på svenska. I höstas antog riksdagen ändringar i kungörandelagen.
En ändring innebär att det inte längre heller skall vara obligatoriskt
med översättning till svenska om avtal träffats på främmande språk.

Dessutom minskades publiceringskraven.

Förändringen kan uttryckas så: Att i de fall då man tidigare fick använda
inkorporation med svensk översättning som metod det nu öppnats möjligheten
att inkorporera utan svensk översättning. Någon klar gräns anges dock
inte mellan översättningsbefriade och andra avtal. Som översättningsbefriade
nämns särskilt utpräglat tekniska avtal.

Ett accepterande av svensk lagstiftning på främmande språk medför att
många människor i Sverige kommer att stängas ute från möjligheten att få
reda på vilka regler som gäller här i landet. Inte heller riksdagens ledamöter,
som ju i många fall saknar kunskaper i främmande språk, kommer att kunna
läsa och förstå de ”utländska” lagar de beslutar skall gälla.

Den ovan redovisade moderata uppfattningen som kommit till uttryck i
tidigare lagstiftningssammanhang är bra. Men genom riksdagens beslut har
även den av moderaterna åberopade ”rättsordningens grunder” fått ge vika
för EG.

I förslaget till nytt partiprogram för det socialdemokratiska partiet finns
på sidan 46 punkt 7 följande text: ”De samhälleliga förvaltningarna skall stå
under demokratisk kontroll och arbeta enligt offentlighetsprincipen. Verksamheten
skall utgå från de lagar och de beslut som fattas av politiskt ansvariga
organ och i sin tillämpning bygga på rättssäkerheten för den enskildes
integritet. Arbetet skall präglas av sakkunnighet och effektivitet. Språket
skall vara enkelt och begripligt. Myndigheterna skall vara öppna och serviceinriktade
mot medborgarna.” Detta är ett intressant aktstycke. Det låter
bra och är väl värt att följa.

De i höstas antagna ändringarna i kungörandelagen skapar emellertid förutsättningar
för att i ett enda slag ta in alla gamla EG-beslut i svensk lagstiftning,
vad som kallas Taquis communautaire”. Det är nämligen EG:s krav
för att vilja förhandla med EFTA-länderna. Det är uppenbarligen detta som
var avsikten med den nya lagen. EG-besluten är inte på svenska.

Som exempel på vad som stundar kan nämnas regeringens proposition
1989/90:14 om godkännande av Europaråds- och OECD-konventionen om
ömsesidig handräckning i skatteärenden som innebär att en synnerligen
oöverskådlig och svårtillämpad konvention, vilken uppfattning även lagrådet
gav uttryck för, blir svensk lag på franska och engelska men inte på
svenska.

Endast miljöpartiet de gröna motionerade och yrkade avslag på propositionen.
Därefter blev även andra partier uppmärksammade på problematiken.

Att säga nej till svenska lagar på utländska språk är inte att vilja avskärma
sig från internationellt samarbete, det är att värna om begripligheten i det

23

Mot. 1989/90
K246

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
svensk originaltext alltid skall förekomma i de överenskommelser
med annan stat eller med mellanfolklig organisation som regeringen
ingår,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att transformationsmetoden
bör användas om inte särskilda skäl talar däremot.

Stockholm den 25 januari 1990

Carl Frick (mp)

svenska rättssystemet. Svenska lagar på svenska bör vara regel och får inte
bli undantag.

En möjlighet att värna svenska språket i internationella sammanhang är
att alltid haen svensk originaltext i de konventioner som Sverige ingår. Detta
bör ges regeringen till känna.

gotab 99956, Slockholm 1990