Motion till riksdagen
1989/90:K238

av Jan Fransson (s)
Grundlagsskydd för allemansrätten

Allemansrätten är i vårt land en urgammal sedvanerätt. Den är av avgörande
betydelse för att människor skall få möjlighet till friluftsliv och rekreation i
naturen.

Först 1974 kom allemansrätten till uttryck i lagstiftningen. Då infördes i
naturvårdslagens första paragraf en mening om att naturen är tillgänglig för
alla enligt allemansrätten.

Allemansrätten är dock ingen självklar rättighet. Någon motsvarighet
finns inte i de flesta andra länder. Samhällsutvecklingen, förändringar i
markanvändningen och konkurrensen om mark och naturtillgångar gör att
inte heller i vårt land allemansrätten alltid betraktas som självklar.

Förståelsen för att människan är en del av naturen kan bara vinnas genom
alla människors rätt till naturen. Därför är allemansrätten en förutsättning
för god naturvård.

Den befogenhet som människor i vårt land har att på allemansrättslig
grund vistas i naturen är enligt min mening av så grundläggande betydelse
att den bör grundlagskyddas.

Regeringsformens kapitel om grundläggande fri- och rättigheter bör därför
kompletteras med en bestämmelse om att naturen är tillgänglig för varje
medborgare enligt allemansrätten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att allemansrätten skall skyddas i grundlag.

Stockholm den 24 januari 1990

Jan Fransson (s)