Motion till riksdagen
1989/90: K237

av Ulla Tillander och Stina Eliasson (båda c)
Regeringsformen och folkkyrkorna

Ett av de utmärkande dragen hos de trossamfund som har folkkyrkokaraktär
är, att medlemskap i samfundet bygger på familjetillhörighet. Medlemskapet
är således inte grundat på individuell bekännelse till samfundets tro.

Exempel på sådana trossamfund med folkkyrkokaraktär i vårt land idag
är den grekisk-ortodoxa kyrkans församlingar, den romersk-katolska kyrkan
och Svenska kyrkan.

Det har från olika håll framförts tolkningar av 1974 års regeringsforms bestämmelser
om religionsfrihet och tillhörighet till trossamfund, som innebär
att den nuvarande regeringsformen inte ger utrymme för folkkyrkligt organiserade
trossamfund. RF skulle enligt denna tolkning endast kunna godta
trossamfund byggda på individuell bekännelse, där grunden för inträdet i
samfundet är en viljeyttring av något slag. Här kan jämföras med uttryckssättet
i 4 § religionsfrihetslagen angående trossamfund: ”sammanslutning för
religiös verksamhet, vari ingår att anordna gudstjänst”.

Som bl.a. civildepartementets arbetsgrupp för översyn av reglerna om
statligt stöd till invandrarnas trossamfund har påpekat (Ds C 1986:12), står
invandrare tillhörande trossamfund av folkkyrkokaraktär ofta frågande inför
det svenska samhällets individuellt inriktade syn på bestämmelser om religiöst
liv och tillhörighet till trossamfund. När arbetsgruppen använder sig
av begreppet ”samfund av folkkyrkokaraktär”, definierar den begreppet
som samfund där ”medlemskap i samfundet bygger på familjetillhörighet,
tillhörighet till etnisk grupp eller motsvarande och inte på individuell bekännelse
till samfundets tro”.

Riksdagen har tidigare avslagit liknande motioner (mot. 1987/88:K615,
KU 1988/89:4; mot. 1988/89:K602, KU 1989/90:2). Vi anser det emellertid
vara angeläget, att dessa frågeställningar blir belysta i olika avseenden, inte
minst när det gäller RF:s kortfattade bestämmelser på detta område. Därjämte
vill vi peka på de aktuella problemen för bl.a. den romersk-katolska
kyrkan. Denna kyrka kan uppenbarligen inte acceptera, att den i den
svenska statens ögon och lagstiftning betraktas som en föreningsrättslig storhet,
som en ”sammanslutning för religiös verksamhet, vari ingår att anordna
gudstjänst”. Naturligtvis behövs det lagliga kategorier som bättre svarar mot
den romersk-katolska kyrkans väsen.

Vi vill vidare peka på de speciella svårigheter som möter i den kyrkliga
utredningen om tillhörigheten till Svenska kyrkan och som sammanhänger

med tolkningen av RF:s bestämmelser om den positiva och den negativa reli- Mot. 1989/90

gionsfriheten. Vad den frågan ytterst gäller i detta sammanhang är om K237

grundlagen ger utrymme för även folkkyrkor i vårt land eller om även tillhörigheten
till dessa måste vara grundad på en individuell anslutning, grundad
på en viljeyttring, trots att detta strider mot samfundens karaktär.

Bl.a. vissa uttalanden av JO under 1989 (se Justitieombudsmännens redovisning
av sin verksamhet till 1989/90 års riksmöte, KU 1989/90:21) tycks visa
att folkkyrkor måste ändra sin karaktär till att bli föreningskyrkor för att bli
lagliga.

Vi reagerar mot detta. Det har varit möjligt för ett trossamfund av folkkyrkokaraktär
(Svenska kyrkan) att finnas och fungera i vårt land i enlighet med
sin syn, tro och ordning ända sedan tidig medeltid fram till nu. Det är svårt
att tänka sig, att denna folkkyrkokaraktär skulle ha stridit mot grundlagen
sedan 1977, då de här aktuella delarna av grundagen (RF 1-2) trädde ikraft.

Möjligheterna för trossamfund av folkkyrkokaraktär att verka i vårt land
bör klaras ut. I ett första steg bör därför regeringen för riksdagen redovisa,
vilka möjligheter som finns för dem enligt gällande lagstiftning. I ett andra
steg bör RF:s uppenbarligen oklara stadgande om den positiva och den negativa
religionsfriheten förtydligas, så att det av grundlagen klart framgår att
även trossamfund av folkkyrkokaraktär kan finnas och fungera i vårt land i
enlighet med sin syn, tro och ordning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om redovisning av gällande lagstiftning för medlemskap
i trossamfund,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av förtydligande av regeringsformens stadgande
om positiv och negativ religionsfrihet så att därav klart framgår
att även trossamfund av folkkyrkokaraktär kan finnas och fungera i
landet i enlighet med sin karaktär.

Stockholm den 25 januari 1990

Ulla Tillander (c) Stina Eliasson (c)

9