Motion till riksdagen
1989/90:K228

av Oskar Lindkvist och Stig Gustafsson (båda s)
Ramlagstiftning

I stället för att ge normgivningen ett fullständigt konkret innehåll överlåter
riksdagen numera ofta i form av s.k. ramlagar - generalklausuler etc. - åt
regeringen och myndigheterna att bestämma det sakliga innehållet i en lag
genom utfyllande föreskrifter eller åt de rättstillämpande organen att genom
sin praxis ge lagen innehåll.

En orsak till att man använder sig av ramlagar kan vara att det finns ett
behov av att kunna anpassa reglerna till en allt snabbare utveckling i det moderna
samhället. Detta anses kunna ske smidigare genom att ämbetsverk
med specialiserad personal meddelar normerna. Det ligger mycket i att
praktiska skäl talar för att man på t.ex. teknik- och miljöområdet använder
sig av ramlagstiftning. Å andra sidan kan det leda till inte önskvärda och ofta
inte heller avsedda konsekvenser. Vi riskerar att få en svåröverskådlig
mängd myndighetsnormer som i detalj reglerar olika specialområden och
lämnar mycket litet utrymme åt rimlighetsbedömningar dvs. sunt förnuft i
enskilda fall.

Inom regeringskansliet pågår ett omfattande regelförenklingsarbete som
bl.a. innefattar en översyn av myndigheternas föreskrifter. Arbetet syftar till
att ta bort överflödiga regler och ge de regler som behålls en så ändamålsenlig
utformning som möjligt. Som ett led i strävan att rensa bland myndighetsföreskrifterna
borde också ramlagstiftningsteknikens effekter ses över. I stället
för ramlagstiftning som bygger på utfyllande normgivning på lägre nivå
borde statsmakterna mer kunna använda sig av en lagstiftningsteknik, som
inte kräver ytterligare normgivning men som ändå ger utrymme för den som
skall tillämpa lagen att i det enskilda fallet göra bedömningar som är rimliga
och står i överensstämmelse med sunt förnuft. Avvägningar måste då självfallet
göras så att beslut som bör vara förbehållet politiska organ inte förs
över till de rättstillämpande organen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ramlagstiftning.

Stockholm den 24 januari 1990 Mot. 1989/90

K228

Oskar Lindkvist (s) Stig Gustafsson (s)

14

gotab 99875, Stockholm 1990