Motion till riksdagen
1989/90:K211

av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)

Europakonventionen och rätten till domstolsprövning
av förvaltningsbeslut i Sverige

Inledning

I Sverige avgörs enligt gammal tradition en råd ärenden, som rör enskilda, i
administrativ ordning, i en del fall slutligt av regeringen. Det som här gäller
avviker från vad som är vanligt i en rad andra länder och från vad som visat
sig vara innebörden av stadganden i Europakonventionen om mänskliga frioch
rättigheter. Det vanliga är nämligen att förvaltningsbeslut kan tas upp
till prövning av domstol om den enskilde som berörs kräver detta.

Centerpartiets tidigare initiativ

I motioner i riksdagen har centerpartiet vid upprepade tillfällen krävt utredning
och förslag om möjlighet till domstolsprövning av sådana förvaltningsbeslut
som hittills inte kunnat tas upp till behandling i domstol. Vi har anfört
två skäl för möjliglighet till sådan prövning.

Det första skälet har varit grundat i allmänna rättsskyddsprinciper. Förvaltningen
har expanderat starkt och därmed har också de enskilda människorna
blivit alltmer beroende av förvaltningsbeslut på olika nivåer. Detta
gör det särskilt angeläget, att beslut, som den enskilde är missbelåten med,
kan få en omsorgsfull och objektiv prövning också utöver den som sker hos
förvaltningsmyndigheterna. Den enskildes rättstrygghet ökar genom möjlighet
till domstolsprövning.

Det andra skälet har varit de förpliktelser, som Sverige åtagit sig genom
anslutning till Europakonventionen. Det har länge stått klart, att det är nödvändigt
att införa någon form av generell möjlighet till domstolsprövning av
förvaltningsbeslut, om vi skall kunna leva upp till konventionens stadganden,
så som de tolkats av Europadomstolen.

Sverige har under senare år förlorat en rad mål i Europadomstolen. Utslagsgivande
i flera av dessa mål har varit,att domstolen funnit, att den klagande
inte haft möjlighet till domstolsprövning av sitt fall i vårt land.

1988 års reform

Sorn ett resultat av de upprepade utslagen i Europadomstolen och den kritik,
som framförts i vårt land om brister i rättsskyddet, framlade regeringen 1988
ett förslag i ärendet som i allt väsentligt godtogs av riksdagen.

Riksdagens beslut innebär i korthet att den enskilde klaganden i särskild
ordning kan få förvaltningsbeslut prövade i regeringsrätten. Det gäller ärenden
som tidigare inte kunde komma under avgörande i förvaltningsdomstol.

Beslut i en del ärenden undantogs dock från den nu införda prövningsmöjligheten.
Exempel på detta är utlänningsärenden och krigsmaterialärenden.

Vidare undantogs beslut i s.k. domstolsliknande nämnder, dvs. nämnder
där sammansättningen är stadgad i lag och där ordföranden skall vara domare.

Regeringsrättens prövning skall vara en laglighetsprövning men inte en
sakprövning. Om regeringsrätten finner att det överklagade beslutet strider
mot någon rättsregel, skall regeringsrätten upphäva beslutet och återförvisa
det till den beslutande myndigheten för ny behandling. Det nya institutet
påminner således härvidlag om om vad som gäller vid kommunalbesvär.

Brister i 1988 års reform

Den proposition som riksdagen antog hade tillkommit utan någon mera ingående
analys av Europadomstolens utslag. Någon närmare utredning om
den ordning som gäller i andra med vårt land jämförbara länder hade heller
inte gjorts. Reformen genomfördes för att nödtorftigt tillgodose kraven i
Europakonventionen. Det är dock mycket osäkert om ens detta syfte är tillgodosett.

Osäkerheten i olika avseenden om effekterna av det nya institutet bidrog
uppenbarligen till att regeingen föreslog, att lagen om rättsprövning av förvaltningsbeslut
skall ha begränsad giltighetstid. Den skall således gälla till
och med utgången av år 1991. Därefter skall frågan tas upp till ny prövning.

Vi framförde i samband med att lagförslaget behandlades i riksdagen kritik
i flera avseenden. Vi upprepar här några av huvudpunkterna i denna kritik.

Den nu genomförda ordningen tillgodoser inte kravet på en generell möjlighet
till domstolsprövning och den anvisade vägen är omständlig.

Det är tveksamt om de s.k domstolsliknande nämnderna kommer att accepteras
som domstolar i enlighet med Europakonventionens krav. Ett fall
som avgjorts av bostadsdomstolen och som varit uppe till behandling i Europadomstolen
nyligen tyder på, att så inte kommer att vara fallet.

1988 års beslut innebär närmast en vidgning av det resningsinstitut som
redan tidigare fanns, men som då inte godtogs av Europadomstolen som tillräckligt
för att tillgodose kravet på domstolsprövning enligt artikel 6 i konventionen.

Det har vidare hävdats att artikel 6 reser krav inte bara på offentlig utan
också på muntlig förhandling. Detta krav är inte uppfyllt genom den införda
prövningsmöj ligheten.

Det är inte heller klarlagt, att enbart en legalitetsprövning är tillfyllest för
att konventionskraven skall vara tillgodosedda. Vissa utslag ger snarast vid
handen, att den prövande domstolen skall ha möjlighet att pröva målen i
sak.

Mot. 1989/90

K211

10

Förslag om fortsatt reformarbete

Den reform som genomfördes 1988 är starkt begränsad till sina verkningar.
Den har också betydande brister, som påvisats ovan, även vad gäller att tillgodose
kraven på domstolsprövning enligt Europakonventionen.

För tilltron till Sverige som rättsstat är det givetvis till skada, om landet
vid flera tillfällen blir fällt i Europadomstolen eller tvingas till utdragna och
dyrbara förlikningsförhandlingar i Europakommissionen, vilket inträffat
upprepade gånger.

En ytterligare aspekt, som sällan berörs i detta sammanhang men som förtjänar
att omnämnas, är, att den uppmärksamhet som enskilda fällande domar
får, leder till ett ökat antal ärenden där den klagande inte har någon
utsikt att vinna mot staten. Detta medför, förutom grusade förhoppningar,
stora kostnader för den enskilde.

Med hänsyn till behovet att helt allmänt stärka den enskildes rättstrygghet
och med hänsyn till den stora tveksamhet som råder om konventionskraven
verkligen tillgodoses genom den ordning som infördes 1988 anser vi, att det
är mycket angeläget att reformarbetet förs vidare utan onödiga fördröjningar.

Detta bör ske genom att regeringen initierar ett fortsatt och grundligt
utredningarbete, så att ett mera fullödigt beslutsunderlag föreligger vid den
omprövning, som måste göras senast 1991.

Detta utredningsarbete bör förutom en ingående analys av Europadomstolens
domar också innefatta en komparativ genomgång av de regler som
gäller för domstolsprövning av förvaltningsbeslut i andra länder, inklusive
våra nordiska grannländer, där förvaltningsbeslut kan prövas inom ramen
för det ordinära domstolsförfarandet.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt utredningsarbete för ett ökat rättsskydd genom
domstolsprövning av förvaltningsbeslut.

Stockholm den 11 januari 1990
Bertil Fiskesjö (c)

Bengt Kindbom (c)

Ingbritt lrhammar (c)

Stina Eliasson (c)

Hugo Andersson (c)

Martin Olsson (c)
Anders Svärd (c)
Birger Andersson (c)
Rosa Östh (c)

Mot. 1989/90

K211

Kjell Ericsson (c)

11