Motion till riksdagen
1989/90:Ju822

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Kriminalpolitiken, m.m.

I motionen behandlas bl.a. följande områden:
att alla skall behandlas lika inför lagen,

att rättssäkerheten är tryggad för alla oavsett ekonomi och nationalitet,
att polis, åklagare och domare skall behandla alla lika, med respekt integritet
och värdighet,
att alla skall ha råd till juridisk hjälp när det behövs,
att den som inte har råd skall få rättshjälp av samhället,
att fängelserna inte längre skall vara fyllda av människor från socialt eftersatta
miljöer,

att lindriga brott som kan härledas ur en dålig miljö skall följas av stödinsatser
istället för fängelse,
att för de brott som bestraffas med fängelse, skall strafftiden användas till
att förbereda den straffade för ett återvändande till samhället.

Inledning

Genom den utslagning som sker i samhället hamnar människor i en situation
som de har svårt att bemästra. Denna typ av brottslighet kan hänföras till
brottslighetens svåra sociala livssituation och kan därför inte bekämpas med
hårdare och längre fängelsestraff eller en strängare behandling på anstalterna.

Också i ekonomiskt starkare grupper uppstår situationer, kriser i relationer
mellan människor som ibland kan leda till brottsliga handlingar. Människors
sociala problem liksom människors kristillstånd kan inte straffas bort.

När det gäller mycket grova brott som mord, misshandel eller grov organiserad
brottslighet som har sin grund i sociala missförhållanden krävs straffsanktioner,
men tyngdpunkten i sanktionerna skall vara sociala stödåtgärder
och vård under fängelsetiden - men även efteråt.

Att vi har klara och tydliga lagar, att förutsägbarheten och proportionaliteten
i påföljdsdelen är god är naturligtvis viktigt för den allmänna rättsuppfattningen.
Men vad som är ännu viktigare för individen och för samhället
är att de som begår brott återanpassas i samhället.

När det gäller socialt betingade brott måste man mer än vid andra typer
av brott ta hänsyn till individen och till individens sociala förhållanden. Den
fokusering som nu sker på brottets svårighetsgrad, förkastlighet och brotts

upprepning med hårdare och längre straffutmätningar, kommer inte att
medföra färre socialt betingade brott. All tillgänglig forskning, liksom internationella
jämförelser, visar att så inte är fallet.

Kriminalvården

Kriminalvården som en kvarn som producerar fångar kan till en del ha sin
förklaring i den inbyggda konflikt som ligger i dess målsättning; att låsa in
en människa men förhindra de skadeverkningar som fängelsevistelsen ger.

Fängelserna är nu som förr straffanstalter, och frihetsberövandet får negativa
verkningar för individen. Diskussioner måste föras om hur vi på ett effektivare
och bättre sätt skall kunna angripa brottsligheten.

I årets budgetproposition påpekas att det är viktigt att påföljd som utmäts
vid överträdelse av straffbelagd handling stämmer med det allmänna rättsmedvetandet.
Allmänhetens bild av kriminaliteten i samhället, av förekomsten
av olika brottstyper, av hur kriminalvården fungerar styrs i allt för stor
utsträckning av massmedia. Massmedias sätt att fokusera en viss brottstyp
leder till rop på åtgärder för just den företeelsen och risken är att andra
mycket viktigare frågor lämnas åt sidan. När det finns möjligheter att vinna
politiska poänger får medias bilder en stor genomslagskraft och många politiker
frestas att visa sin handlingskraft genom att ropa på kriminalisering.
Ett bra exempel på massmedias roll och politikers agerande var problemet
med klotter i framförallt Stockholms tunnelbanor föregående år.

Under en rad av år har en utökning av fängelseplatser skett, medan satsningar
på alternativ till fängelse gått långsamt. I årets proposition föreslås
ytterligare ett antal fängelseplatser som ökar det totala antalet platser med
34, medan anslagen till frivården är otillräckliga.

Samhällstjänst och kontraktsvård är båda exempel på alternativ som i dag
får för lite pengar.

Om försöksverksamheten med samhällstjänst skall kunna genomföras på
ett tillfredsställande sätt är det viktigt att beräknade medel på 2,5 miljoner
för denna verksamhet också tillförs.

Bristen på handläggare av kontraktsvårdsärenden innebär förmodligen att
möjligheten att använda denna nya påföljd starkt begränsas.

Enligt föreningen Sveriges Frivårdstjänstemän gäller bristen främst handläggare
för narkotikamissbrukare, men även rattfyllerister nämns. Vpk:s
krav om kontraktsvård som påföljd för sexualförbrytare och kvinnomisshandlare
innebär att det behövs erfarna och kompetenta handledare även
för att handlägga dessa ärenden. Genom att satsa på alternativen till fängelse
och en bra uppföljning efter fängelsestraff kommer man på sikt dels att
minska antalet fängelseplatser dels att minska återfallsbrottslighet genom att
meningsfull behandling kan komma ifråga för de klienter som är lämpliga.

Frivården måste lyftas fram och då även tilldelas medel för sin verksamhet.
Vpk föreslår därför riksdagen att frivården tillförs 50 miljoner kronor
för att utveckla olika öppna behandlingsformer.

Mot. 1989/90

Ju822

6

Rättshjälpen

Målet för rättshjälpslagen som infördes 1 juli 1973, var att ”rättshjälp skulle
ges i en sådan utsträckning att ingen av ekonomiska skäl skulle vara förhindrad
att ta tillvara sina rättsliga intressen”. Denna lag har undan för undan
urholkats på ett sätt så att det nu inte finns mycket kvar av den ursprungliga
reformen. Stora rättsområden har undandragits från rättshjälp och förts över
till en försäkringssfär, varvid försäkringsbolagen genom villkorsbestämmelser
försämrat de skadelidandes möjligheter att ekonomiskt och på annat sätt
tillvarata sin rätt. Det lönsamhetskrav som ställs på de allmänna advokatbyråerna,
den neddragning som skett av antalet byråer samt urholkningen av
rättshjälpslagen har medfört att de allmänna advokatbyråerna nu går med
vinst. Vi är inte lika säkra som föredraganden om att detta är en vinst för
rättssamhället. Vi yrkar därför att riksdagen ger regeringen i uppdrag att
göra en översyn av rättshjälpslagen utifrån behovsaspekten. (En inventering
av vilka behov som finns och vilka begränsningar försäkringssystemet har
som rättshjälpen måste täcka.)

Den ökade rätten att få målsägarbiträde, en ökning av antalet asylsökande
och utvidgad rätt till rättshjälp för misstänkta i brottmål gör att vi inte tror
att fjolårets kostnadsökning är tillfällig. Vi föreslår därför riksdagen att till
rättshjälpen anslå ytterligare 30 miljoner kronor.

Brottsofferombudsman

Under senare år har utredningar och forskning givit oss en bättre bild av
brottsoffrens situation och det trauma det kan vara att bli utsatt för ett brott.
Det är familjen som tvingats lämna sina hem på grund av rädsla för nya inbrott,
misshandlade kvinnor som slutat att vistas ute, föräldrar som inte vågar
släppa ut sina barn etc. Alla dessa behöver en kvalificerad hjälp men vi
har också kunnat konstatera de brister som finns när det gäller denna grupps
rättssäkerhet. För att öka denna behövs en särskild ombudsman för brottsoffren
och vi föreslår att en sådan tjänst inrättas.

Ersättning till nämndemän

För att få en sammansättning av nämndemannakåren som överensstämmer
med ett snitt av landets befolkning har under åren olika åtgärder vidtagits.
Den 1 juli 1989 höjdes den högsta sammanlagda ersättningen till 650 kr/dag.
Grundarvodet till 300 kr/dag.

Mandattiden för nämndemän avkortades från 6 till 3 år och valförsamlingarna
ålades i lag att eftersträva en allsidig sammansättning i nämndemannavalet
1988.

I Domstolsverkets rapport 1989:2 ”Nämndemannakårens sammansättning”
framgår dock att ingen nämnvärd förändring skett. Föredraganden
förlitar sig på att bristerna i sammansättningen skall avhjälpas vid nästa val.

Grundarvodet för nämndemannauppdraget får alla nämndemän 300
kr/tjänstgöringsdag. Ersättning för förlorad arbetsförtjänst utgår upp till 650
kr grundarvodet inräknat. Anställda inom stat-landsting och kommun får
inget inkomstbortfall vid fullgörande av uppdraget, medan anställda inom

Mot. 1989/90

Ju822

7

det privata näringslivet får avdrag på sin lön. Vår uppfattning är att för att
få en allsidig sammansättning i nämndemannakåren skall ingen behöva göra
en ekonomisk uppoffring för detta förtroendeuppdrag och att man därför
måste ersätta inkomstförlust förslagsvis i överensstämmelse med den summa
som personen har från försäkringskassan vid sjukdom plus 10%.

Vpk har i flera år föreslagit pengar till fortbildning av nämndemän. Förra
budgeten tillfördes fem miljoner kronor för sådan utbildning. Vpk anser att
ett sådant bidrag ska permanentas och vi föreslår att budgeten tillförs
1500000 kronor för nämndemännens fortbildning.

Nämndemannaföreningens intresseorganisation brottas f.n. med stora
ekonomiska problem. Vpk anser att det är statens skyldighet att ge dem ökat
stöd i deras utbildnings- och informationsverksamhet och att detta ska utgå
via domstolsverket.

Brottsförebyggande arbete

För att lyckas i det brottsförebyggande arbetet krävs samarbete mellan myndigheter
och mellan myndigheter och närsamhället. I det samarbetet skall
inte bara intressenterna inom rättsväsendet delta utan alla som har ansvar
för eller som har möjligheter att påverka tillfällen till brott. Föräldrar och
skolan, grannar i bostadsområden, ideella organisationer o.s.v. är viktiga resurser
i det brottsförebyggande arbetet.

BRÅ fick i fjol en ny instruktion för sin verksamhet. Enligt denna har
BRÅ fått väsentligt vidgade uppgifter. Vi anser det mycket viktigt att BRÅ
får medel för att bedriva långsiktigt brottsförebyggande arbete med tonvikt
på barn och ungdom. Det är också viktigt att BRÅ kan genomföra projekt
som forskning om kvinnomisshandel och invandrarprojektet.Utan ökade
medel kommer dessa och andra projekt inte att kunna genomföras då det
mesta av pengarna i deras budget är knutna i fasta kostnader. Vpk föreslår
därför att BRÅ får medel utöver budget i enlighet med sin framställan och
att ytterligare medel tillförs i forskningspropositionen.

Ekonomisk brottslighet

Ett av de uppräknade målen i arbetet inom justitiedepartementets arbetsområde
anges vara kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Ekonomisk
brottslighet finns sedan inte med vare sig definierad eller några tankar eller
förslag om hur man tänker kämpa mot den.

Under slutet av 70-talet och början av 80-talet gjordes en rad olika undersökningar
ang. ekonomisk brottslighet och massmedias intresse för den typen
av brott var mer framträdande då.

På en del områden som rubriceras som ekonomisk brottslighet har acceptansen
hos allmänheten ökat som ex.vis skattefusk. Moralen och respekten
för lagar sjunker hos människor om man ser att vissa kan bryta mot lagar och
”sko sig” utan att bli avslöjade och lagförda.

Många områden inom den ekonomiska brottslighetens fält kräver specialkunskaper
både för upptäckt, utredning och domstolsbehandling. Vi anser

Mot. 1989/90

Ju822

8

att det är viktigt att berörda instanser bygger upp en sådan kompetens. Lag- Mot. 1989/90

stiftningen på dessa områden behöver ses över fortlöpande, eftersom det Ju822

hela tiden dyker upp nya problem med nya verksamhetsområden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om hur massmedia påverkar det allmänna rättsmedvetandet,

2. att riksdagen till anslaget E 3 Frivården för budgetåret 1990/91
anslår 2 500 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit till försöksverksamheten
med projekt samhällstjänst,

3. att riksdagen till anslaget E 3 Frivården för budgetåret 1990/91
anslår 50 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit för att utvidga
kontraktsvård, handledning samt andra åtgärder mot återfallsbrott,

4. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som får
i uppdrag att göra en översyn av rättshjälpslagen utifrån vilka behoven
är utanför försäkringssystemet,

5. att riksdagen till anslaget F 1 Rättshjälpskostnader för budgetåret
1990/91 anslår 30 000 000 kr. utöver vad regeringen har anslagit
eller således 476 800 000 kr. för ökade möjligheter att få rättegångsbiträde,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillsättande av en
brottsofferombudsman,

7. att riksdagen till anslaget F 5 Vissa domstolskostnader för budgetåret
1990/91 anslår 10 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit
eller således 188 021 000 kr. till att förbättra nämndemännens
ersättningar,

8. att riksdagen till anslaget F 6 Diverse kostnader för rättsväsendet
för budgetåret 1990/91 anslår 100 000 kr. utöver vad regeringen har
föreslagit eller således 17 100 000 kr. för stöd till Nämndemannaföreningens
informationsverksamhet,

9. att riksdagen till anslaget D 2 Allmänna domstolar m.m. för budgetåret
1990/91 anslår 1 500 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit
eller således 1 370 279 000 kr. för nämndemännens fortbildning.

Stockholm den 24 januari 1990

Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk) Lars-Ove Hagberg (vpk)

Bo Hammar (vpk) Margo Ingvardsson (vpk)

Ylva Johansson (vpk) Bertil Måbrink (vpk)

9