Motion till riksdagen
1989/90:Ju708

av Bengt Harding Olson och Margitta
Edgren (båda fp)

Jävsregler för åklagarens sakkunniga i
brottmål

I ett rättssamhälle grundas domstolarnas domar på ett rättssäkert bevismaterial.
Det är särskilt viktigt i brottmål för att undvika att oskyldiga döms.

Av central betydelse är brottsutredningen. En avgörande del i brottmålet
är ofta utlåtanden från sakkunniga. Det är då ett grundläggande rättssäkerhetskrav
att dessa personer kan anses ojäviga, dvs. inte stå i sådant förhållande
till saken eller till någondera parten att tillförlitligheten kan anses förringad.

1 gällande rätt (Rättegångsbalken 40 kap 2 §) stadgas också förbud för
domstol att utse sådan jävig sakkunnig.

Däremot saknas motsvarande regel för undersökningsledaren. Åklagaren
kan jämlikt Rättegångsbalken (23 kap 13 § 1 st 1 p) inhämta yttrande av sakkunniga
men någon jävsbegränsning föreskrives ej.

Detta är en omotiverad skillnad som aktualiserades i målet om den svåra
dialysolyckan på lasarettet i Linköping. Samma grundläggande rättssäkerhetskrav
motiverar att en motsvarande jävsregel införs beträffande åklagarens
sakkunniga och då lämpligen som ett tillägg till RB 23 kap 14 §.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att 23 kap. rättegångsbalken skall ha följande

lydelse:

14 §

Undersökningsledaren sakkunnig.

Ej må den vara sakkunnig, som till saken eller till någondera parten står i
sådant föhållande, att hans tillförlitlighet därigenom kan anses förringad.
Finnes redan förundersökningen.

Stockholm den 17 januari 1990

Bengt Harding Olson (fp)

Margitta Edgren (fp)