Motion till riksdagen
1989/90:Ju701 [W

av Allan Ekström (m) och

Mot.

Bengt Harding Olson (fp) 1989/90

Överklagande av domskäl Ju701-705

Det är en allmän processrättslig princip att oförmånliga domskäl icke får
överklagas, om själva domslutet gått helt i ifrågavarande parts favör. Enligt
Svea hovrätts mening rubbas icke denna princip även om domskälen skulle
vara chikanerande för parten eller för honom medföra negativ bevisverkan
i ett administrativt förfarande. Hovrätten intog denna ståndpunkt i det uppmärksammade
s.k. styckmordsmålet. Utgångspunkten var den att Stockholms
tingsrätt frikände de båda läkarna från ansvar för mord av en kvinna
men samtidigt i domskälen uttalade att det var ställt utom allt rimligt tvivel
att läkarna gjort sig skyldiga till brott mot griftefrid (styckning av kroppen)
men att brottet ej omfattades av åtalet och dessutom var preskriberat vid
tidpunkten för domen.

Det i domskälen gjorda uttalandet om brott mot griftefrid lades därefter
av socialstyrelsen uttryckligen och uteslutande till grund för återkallelse av
läkarlegitimationerna. Efter besvär av de båda läkarna undanröjde kammarrätten
i Stockholm genom dom den 6 oktober 1989 det överklagade beslutet.
Som skäl anfördes att läkarna utan framgång sökt att få tingsrättens uttalande
i skuldfrågan överprövat i hovrätten, att kammarrätten inte i förevarande
ordning kunde taga ställning i skuldfrågan, där prövningen avsåg ren
bevisvärdering, och att tingsrättens dom därför icke räckte som full bevisning
för påståendet om att läkarna begått den gärning som utgjorde grunden
för återkallelsen av legitimationerna. Domen var ej enhällig. Två av ledamöterna
förklarade sig godtaga tingsrättens bedömning av skuldfrågan och ville
därför fastställa socialstyrelsens beslut.

Det ter sig orättfärdigt och stötande från rättssäkerhetssynpunkt att part
icke skall kunna åvägabringa överprövning av domskäl som - i likhet med
den påtalade händelsen - är ägnade att utsätta honom för andras missaktning
(jfr. förtal). Detsamma bör gälla om domskälen åberopas såsom grund för
administrativa påföljder som rent av kan få katastrofala följder för hela hans
livssituation; så hade kunnat bli fallet om den skiljaktiga meningen i kammarrätten
kommit att utgöra rättens dom.

Det ligger nära till hands att erinra sig Olavi Petris domarregel nr. 13: Den
menige mans bästa är den yppersta lagen, och därföre det som finnes den
menige man till nytta vara, det bör hållas för lag, ändock att beskriven lag
efter orden synes annorlunda lyda.

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Ju701-705

Slutsatsen bör därför bli att de båda läkarna icke hade bort förmenas rätten
att få de oförmånliga domskälen överprövade. Det bör i rättsordningen
intolkas ”en säkerhetsventil” som domstol bör äga rätt att utnyttja bland annat
i ett fall som det förevarande, om utgången av målet eljest skulle stå i
uppenbar strid med vedertagna rättsliga normer och allmänt omfattande värderingar
(jfr. den nordiska rättsstridighetsläran; Hellner, Skadeståndsrätt s.
48). Se vidare docenten Hans Gunnar Axberger i BRÅ 1988:3 s. 145 samt
tidskriften Nämndemannen 1989 häfte 3 s. 23. Eftersom gällande ordning
emellertid ansetts förhindra sådan överprövning av domskälen, måste rättegångsbalken
kompletteras på ifrågavarande punkt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i rättegångsbalken
att domskäl skall kunna överklagas i de fall som motionen
anger.

Stockholm den 11 januari 1990

Allan Ekström (m) Bengt Harding Olson (fp)

Mot. 1989/90
Ju701

2