Motion till riksdagen
1989/90:Ju633
av Jerry Martinger m.fl. (m)
Snatteri
Inledning
Butiksstölder och annan brottslighet med anknytning till handeln är ett stort
och besvärande samhällsproblem. Många enskilda företag drabbas hårt både
ekonomiskt och från trivsel- och säkerhetssynpunkt. Särskilt allvarligt är det
att butiksrån och överfall vid värdetransporter blivit allt vanligare under senare
år.
I denna motion behandlas problemet med snatterier, eftersom denna typ
av brott ofta är en inkörsport till grövre brottslighet.
Snatterier begås av personer i alla åldrar. Alla socialgrupper finns representerade
bland gärningsmännen.
Snatterierna uppgår till enorma belopp
Omsättningen i detaljhandeln var år 1988 232,9 miljarder kronor. Det totala
svinnet uppskattas av handelns företrädare till 3 % därav. Minst 1 %, det vill
säga cirka 2,3 miljarder kronor, anses vara hänförligt till snatteri.
Svinnet på exempelvis landets samtliga Åhléns-varuhus var under tiden 1
januari 1988 - 28 februari 1989 inte mindre än 299 milj. kr. Omräknat till en
tolvmånadersperiod är detta drygt 256 milj. kr. Detta kan jämföras med det
långsiktiga resultatmål på 200 milj. kr. efter finansnetto som företaget ställt
upp.
Under åren 1965-1986 har antalet polisanmälda butikstillgrepp mer än
sexdubblats. Särskilt kraftig har ökningen varit under 1980-talet. År 1988
anmäldes 59 151 snatterier i butiker och varuhus.
Butikstillgreppen är starkt koncentrerade till storstadsregionerna Stockholm,
Göteborg och Malmö. Enbart stockholmsregionen svarar för ca 30
procent av samtliga anmälda stölder och snatterier. Förklaringen ligger i att
det är i storstäderna och förorterna till storstäderna som den stora ansamlingen
av varuhus och stormarknader finns. En bidragande orsak kan också
vara att det finns en förhållandevis hög andel människor med missbruksproblem
i dessa områden. Många narkotikamissbrukare stjäl i butiker för att
kunna finans.cra sitt missbruk.
Det är ytterst konsumenterna som förlorar på snatterierna. Företagen
tvingas nämligen kompensera sig för förlusterna genom prishöjningar. Därigenom
ökar också den svenska inflationen ytterligare. Svinnet är dessutom
ett hot mot butiksservice och sysselsättning.
Mångå snattare undgår straff
Påföljden för snatteri är enligt 8 kapitlet 2 § brottsbalken böter eller fängelse
i högst sex månader. Det är oftast värdet av den tillgripna egendomen som
avgör om brottet skall bedömas som snatteri eller stöld. Enligt anvisningar
som utfärdats av riksåklagaren går värdegränsen mellan dessa brott för närvarande
vid 600 kr. Majoriteten av de personer som döms för snatteri åläggs
böter.
Det är emellertid inte säkert att en snattare som upptäcks och polisanmäls
får något straff. En polisman har nämligen enligt 5 kap. 5 § 2 stycket polisförordningen
(1984:730) rätt att lämna s.k. rapporteftergift eller låta bli att
lämna rapport vidare till åklagare och i stället nöja sig med ett påpekande
eller en erinran till den felande ”om det är uppenbart att i händelse av lagföring
annan påföljd än böter inte skulle komma att ådömas och brottet med
hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydligt”. I praktiken
förekommer ofta att rapporteftergift sker om det tillgripna föremålet är värt
mindre än 50 kr.
Rapporteftergift föranleder inte någon registrering av brottet. Detta innebär
att en person i allmänhet kan begå nya snatterier utan att riskera straff
så länge han inte tillgriper varor för mer än 50 kr.
Det är inte heller säkert att något straff följer även om polisrapport upprättas
och överlämnas till åklagare. Åklagaren har nämligen enligt 20 kap.
7 § rättegångsbalken rätt att meddela s.k. åtalsunderlåtelse. Detta kan ske
under förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej åsidosätts
och ”det kan antas att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än
böter”. Det kan också ske exempelvis ”om det kan antas att påföljden skulle
bli villkorlig dom och det finns särskilda skäl för åtalsunderlåtelse” eller ”om
den misstänkte begått annat brott och det utöver påföljden för detta brott
inte krävs påföljd med anledning av det föreliggande brottet”.
Under år 1988 meddelades sammanlagt 19 300 åtalsunderlåtelser. Hälften
av dessa avsåg stöldbrott. Snatterierna dominerade.
I enlighet med riksåklagarens anvisningar tillämpar åklagarna i allmänhet
den regeln, att åtalsunderlåtelse ges för butikssnatterier av ”engångsnatur”
under 50 kr.
Genom reglerna om rapporteftergift och åtalsunderlåtelse finns således
stora möjligheter för människor att utan särskild reaktion från samhällets
sida etablera ett brottsligt beteende.
Inte sällan förekommer det att snattare planerar sin ”shoppingtur” till belopp
som ligger strax under de penninggränser som tillämpas av polis och
åklagare.
Med anledning härav föreligger starka skäl för en ändring av dessa penninggränser.
Den 50-kronorsgräns som tillämpas vid rapporteftergift och
åtalsunderlåtelse bör avskaffas. 600-kronorsgränsen, vilken i en del rättsfall
på senare tid glidit upp mot 700-800 kr., bör sänkas.
Mot. 1989/90
Ju633
16
De mest brottsaktiva premieras
Bestämmelserna om rapporteftergift och åtalsunderlåtelse måste överhuvudtaget
göras mer restriktiva. Utgångspunkten bör vara att på brott skall
följa straff. Möjligheterna att undgå straff har utvidgats alltför mycket. Den
utformning lagen har idag innebär att de mest brottsaktiva premieras. Såsom
anförts ovan kan exempelvis åtalsunderlåtelse ges för brott som begås innan
en person dömts eller avtjänat straff för ett tidigare brott om ”det utöver
påföljden för detta brott inte krävs påföljd med anledning av det föreliggande
brottet”. Detta innebär t.ex. att en person som väntar på rättegång
för en eller flera grova stölder i allmänhet kan begå flera butikssnatterier
under väntetiden utan att dessa föranleder någon extra påföljd. En stor
mängd brott i vårt land resulterar därför inte i någon särskild påföljd för de
skyldiga.
Samhällets reaktion viktig
Det är utomordentligt viktigt att den som bryter mot lagen blir föremål för
en reaktion från samhällets sida. Om reaktionen uteblir förlorar lagarna sin
trovärdighet och respekten för rättsväsendet urholkas.
Reaktionen är särskilt viktig när det gäller unga människor. För det första
svarar dessa för en stor del av brottsligheten. För det andra har ungdomar i
allmänhet outvecklade rättsbegrepp, varför det är nödvändigt att samhället
ger klara normer och konsekventa handlingsmönster. De unga måste snabbt
få en reaktion från samhällets sida när de begått ett brott, även om det är
fråga om en mindre förseelse. Ungdomarna är många gånger medvetna om
att de gjort fel och väntar på en reaktion. Uteblir denna eller visar samhället
en överdrivet förstående attityd till den unges beteende, fortsätter denne att
begå brott och riskerar att så småningom hamna i ännu allvarligare kriminalitet.
Ordningsföreläggande bör införas vid snatteri
Av praktiska skäl bör föreläggande av ordningsbot kunna utfärdas vid snatteri,
trots att sådant föreläggande i princip endast bör förekomma vid rena
ordningsförseelser. Fördelen med ordningsföreläggande är nämligen att sådant
kan utfärdas och godkännas i omedelbar anslutning till det begångna
brottet - direkt på brottsplatsen. Det bör användas vid okomplicerade, erkända
snatteribrott som lämpar sig för förenklad hantering. Om snatteribrottet
skiljer sig från ”normalfallet”, exempelvis genom att en särskilt raffinerad
metod använts eller genom att värdet på det stulna godset överskrider
ett visst belopp, bör ärendet på sedvanligt sätt handläggas av åklagare.
Ett system med ordningsföreläggande vid snatteri skulle uppfylla kravet
på snabb reaktion från samhällets sida och öka respekten för rättssystemet.
Mot. 1989/90
Ju633
17
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att föreläggande
av ordningsbot skall få utfärdas för snatteri i enlighet med vad i motionen
anförts,
2 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rapporteftergift,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtalsunderlåtelse,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beloppsgränsen mellan snatteri och stöld.
Stockholm den 25 januari 1990
Jerry Martinger (m)
Lars Tobisson (m)
Görel Bohlin (m)
Jan Sandberg (m)
Knut Billing (m)
Birgitta Rydle (m)
Gunnar Hökmark (m)
Alf Wennerfors (m)
Allan Ekström (m)
Inger Koch (m)
Mot. 1989/90
Ju633
18