Motion till riksdagen
1989/90:Ju632

av Rolf Dahlberg m.fl. (m)
Snatteri

Snatteri - en verksamhet med miljardomsättning

År 1980 anmäldes ca 35 000 snatterier, år 1988 drygt 59 000. Det är svårt
att uppskatta det totala värdet av de varor som årligen snattas. År 1987 var
omsättningen i handeln ca 220 miljarder kronor. Det totala svinnet uppskattas
av handelns företrädare till ca tre procent, varav minst en procent, dvs.
2,2 miljarder, anses vara hänförligt till snatteri. I vissa varuhus i Stockholm
uppgår svinnet till flera tiotusentals kronor per dag. I en Metrobutik i Tensta
utanför Stockholm tillgrips varor för 1 000 kr. i timmen. I genomsnitt grips
en person var tredje timme för stöld eller snatteri. Allmänt gäller att såväl
butikernas läge som sortiment spelar stor roll för svinnets omfattning.

Många butiksägare är mycket oroade över utvecklingen. Det är emellertid
ytterst konsumenterna som förlorar på snatterierna. Affärsinnehavarna
tvingas ju kompensera sig för stulen egendom och höjer priserna på varorna.

Ofta straffritt att snatta

Snatteri kan beskrivas som ett mindre allvarligt fall av stöld. Enligt brottsbalken
kan snatteri leda till böter eller fängelse i högst sex månader. Oftast är
det värdet av den stulna egendomen som bestämmer om brottet skall anses
som stöld eller snatteri. Värdegränsen går för närvarande vid 600 kr.

Det är emellertid inte troligt att en snattare som upptäcks och polisanmäls
får något straff. En polisman har nämligen rätt att lämna s.k. rapporteftergift
och nöja sig med ett påpekande till den felande. Detta kan ske om det enligt
polismannen är uppenbart att endast böter skulle komma att utdömas och
brottet verkar obetydligt.

I praktiken sker ofta rapporteftergift om det snattande föremålet är värt
mindre än 50 kr. Om polismannen nöjer sig med en erinran till snattaren
sker inte någon registrering av brottet. Om snattaren konsekvent begår nya
stölder på annan plats och begränsar sig till varor värda mindre än 50 kr.
finns goda möjligheter för honom att helt straffritt begå brott vid upprepade
tillfällen, eftersom han grips av olika poliser.

Det är inte säkert att något straff följer även om polisrapport upprättas
och överlämnas till åklagare. En åklagare har nämligen enligt rättegångsbalken
rätt att meddela åtalsunderlåtelse. Detta kan bl.a. ske under förutsätt

ning att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts och det
kan antas att brottet bara kan leda till böter. Allmänt uttryckt gäller att åtal
bör underlåtas om åklagaren finner att brottet vid en samlad bedömning kan
anses ha ringa straffvärde. Det tillgripnas värde har betydelse vid den bedömningen.
Ju lägre värdet är desto starkare skäl för åtalsunderlåtelse.

Majoriteten av de personer som trots allt straffas för snatteri åläggs böter.
Detta sker antingen genom att åklagaren utfärdar s.k. strafföreläggande eller
genom dom i domstol. De stora flertalet bötesstraff utfärdas i form av
strafföreläggande.

Snatteri - ett steg i ”brottskarriären”

Mångå ungdomar som snattar beviljas åtalsunderlåtelse med stöd av lagen
om unga lagöverträdare. Normalt föregås åtalsunderlåtelsen då av socialutredning
och kontakt med åklagare.

Goda möjligheter finns således för ungdomar att utan påtaglig reaktion
från samhällets sida grundlägga ett brottsligt beteende. Mycket talar för att
denna erfarenhet påverkar många ungdomars syn på allvarligare brottslighet.
Nära hälften av alla brottsbalksbrott består av olika former av stöld. Ca
40 % av gärningsmännen vid inbrott är 20 år eller yngre. Det är oftast yngre
personer som förövar biltillgrepp.

Snatteri får inte accepteras

Det är allvarligt om ungdomar får uppfattningen att vissa former av stöld
är acceptabelt. Samtidigt måste konstateras att snatteri förekommer i alla
ålderskategorier. Det finns butiker som i stor utsträckning gripit pensionärer
- ofta stamkunder - för snatteri.

Det finns undersökningar som visar att allmänheten har en bristande kunskap
om att snatteri är brottsligt. Stöldundersökningen Stöld i butik (SOU
1982:39) redovisade en undersökning av SCB gällande synen på snatteri. På
frågan ”Tror du det är straffbart att snatta en vara som kostar mindre än 20
kronor?” svarade endast ca 40 % att de var medvetna om att gärningen var
straffbar. Beloppet 20 kr. sammanhänger med att denna summa vid tiden för
undersökningen var bestämd som gräns för rapporteftergift.

Det finns även mycket som talar för att det existerar en grupp professionella
butikstjuvar som svarar för en stor del av stöldsvinnet.

Riksdag och regering måste på olika sätt klart deklarera att snatteri är en
form av stöld som i likhet med andra stöldbrott inte kan godtas. För att budskapet
skall nå fram krävs bl.a. lagändringar vad gäller påföljder, skiftande
åtgärder från olika myndigheter och en aktiv opinionsförmedling i familj och
skola. Slutligen måste även handeln på olika sätt försvåra förutsättningarna
för snatteri.

Snabba och konsekventa straff för snattare

Stöldutredningen "Stöld i butik” föreslog bl.a. att det skulle införas ett system
med ordningsföreläggande vid snatteri, dvs. det skulle ske en överflyttning
av besluten från åklagarna till polisen. I ett stort antal fall borde ett

Mot. 1989/90

Ju632

11

ordningsföreläggande kunna utfärdas och godkännas i omedelbar anslutning
till brottet. Ordningsföreläggande skulle användas vid okomplicerade, erkända
snatteribrott som lämpade sig för en förenklad hantering. Om snatteriet
skilde sig från normalfallet, exempelvis genom att en särskild raffinerad
metod används eller om värdet av det stulna överskred 200 kr., skulle ärendet
på sedvanligt sätt handläggas av åklagaren. Ordningsbot skulle utfärdas
i form av dagsböter som borde stå i proportion till det stulnas värde.

Vi anser att det system utredningen föreslog i princip är bra. Det kan visserligen
hävdas att införande av ordningsbot kan ge intryck av att snatteri av
lagstiftaren ses som ett ”bagatellbrott”. Detta är givetvis en nackdel. Mot
detta skall dock ställas att det har ett särskilt värde om straffet för ett brott
kommer snabbt.

Ett system med ordningsbot skulle uppfylla det kravet. I och med att endast
erkända brott skulle föranleda ordningsbot bör rimliga rättssäkerhetskrav
vara tillgodosedda.

Utredningen föreslog också att polismän skulle ha kvar sin rätt att meddela
rapporteftergift. I denna fråga har vi en avvikande uppfattning. Det är
tänkbart att systemet med rapporteftergift bör finnas kvar, men i så fall
måste tillämpningsområdet minskas drastiskt. Vi menar att om statsmakterna
anser att vissa handlingar inte skall föranleda någon påföljd skall de
inte heller vara kriminaliserade. När det gäller snatteri skall enligt vår mening
rapporteftergift kunna ske endast undantagsvis. Skall vi hejda ökningen
av snatteribrotten måste de konsekvent bestraffas. Allmänheten måste veta
att på snatteri följer straff.

Minskat utrymme för åtalsunderlåtelse

Det är vidare nödvändigt att skärpa reglerna vad gäller åtalsunderlåtelse. Nu
måste en ändring ske. Utgångspunkten skall vara att brott alltid skall följas
av en reaktion från det allmännas sida.

Det finns också anledning att överväga gränsen mellan snatteri och stöld
som i normalfall för närvarande är 600 kr. Med en lägre värdegräns blir påföljden
hårdare för den som stjäl varor för högre belopp eftersom brottet då
rubriceras som stöld. En sådan ändring skulle öka respekten för normen att
samhället inte tolererar stöld.

Som ovan anförts finns en oroande tendens att ungdomar i ökad utsträckning
gör sig skyldiga till snatteri. När det gäller ungdomar under 15 år är
något straff inte aktuellt. Det är då av största betydelse att det sker en kontakt
mellan polis och sociala myndigheter och den unges föräldrar. De sociala
myndigheterna måste i ökad utsträckning - i förening med föräldrarna inskärpa
hos ungdomar som gjort sig skyldiga till snatteri att det är fråga om
ett brott och att beteendet inte kan accepteras.

Fler poliser behövs

Det kommer att bli nödvändigt att förstärka polisresurserna för att få bukt
med den omfattande brottsligheten, inte minst snatterierna. Det är inte
ovanligt att butiker underlåter att polisanmäla snattare därför att ”det är meningslöst,
inget händer ändå”. En orsak till denna inställning är att polisens

Mot. 1989/90

Ju632

12

resurser i dag är så ansträngda att man är tvungen att prioritera insatserna.
Det är från polisens synpunkt ett rimligt agerande och det är också i och för
sig begripligt att snatterier sätts efter andra allvarligare brott på åtgärdslistan.
Men sådana förhållanden bör inte råda i ett rättssamhälle.

Vi har i annat sammanhang krävt att det 1990/91 skall anställas 600 nya
administrativa befattningshavare i polisväsendet utöver de 800 aspiranter
som regeringen har föreslagit skall utbildas. Med fler administrativa tjänster
kan fler poliser frigöras för rent polisarbete. Som bl.a. rikspolisstyrelsen
framhållit räcker nuvarande polisresurser inte till och förstärkningar är därför
nödvändiga. Det är också angeläget att fler kvarterspolistjänster inrättas.
En kvarterspolis kan på ett utmärkt sätt lära känna människorna i trakten
och han kan vara en effektiv normförmedlare till ungdomar. Han kan också
upptäcka och på ett tidigt stadium ingripa mot ungdomsgäng som visar
tecken på brottsligt beteende.

Handelns ansvar

Det finns undersökningar som tyder på att bl.a. många butiksstölder begås
av människor som normalt sett inte anses särskilt brottsbenägna. Brottet är
ett resultat av ett tillfälligt beslut i en viss situation. Detta skulle betyda att
brottsligheten skulle kunna minskas genom att de praktiska möjligheterna
att utföra brotten begränsades samtidigt som upptäcktsrisken ökades.

Såsom berördes ovan är inte allt svinn inom handeln att hänföra till snatterier
utförda av kunder. Det är mycket svårt att uppskatta denna typ av brottslighet
i siffror. Klart står dock att en icke ringa del av svinnet beror på stölder
av personal eller stölder av personer som inte utgör ordinarie personal, t.ex.
leverantörer. När det gäller denna typ av svinn är orsaken oftast bristande
kontroll från ledningens sida eller ett mer eller mindre medvetet tillåtande
av ett visst svinn.

För vissa butiker är svinnet i samband med leveranser av varor mycket
stort. Det finns butiker som inte har någon regelbunden kontroll av att varorna
anlänt eller som brister vad gäller tillsyn av varor som är uppställda
exempelvis på lastkajer utanför butikerna.

Svinnet borde kunna nedbringas om man inom handeln skapade bättre
ordning i butikerna och konstruerade fungerande kontrollsystem. Detta
skulle innebära ökat hänsynstagande till hur varor exponeras, satsning på
elektroniska varularm och bättre kontroll av personal och leveranser.

Ge familjen ökat ansvar

Stramare påföljdsregler, snabbare straff och fler poliser utgör viktiga åtgärder
för att minska antalet snatterier. Som moderata samlingspartiet utvecklat
i andra motioner är det emellertid väsentligt att människor anammar synsättet
att stöld är förkastligt. Detta kan främst ske genom att föräldrar förmedlar
denna norm till sina barn och konsekvent reagerar mot överträdelser.
Det allmännas verksamhet för att förebygga och och beivra brott kan inte
ersätta den uppbyggnad av värderingar som måste ske i familjerna. Föräldrarnas
insatser kan dock förstärkas genom en allmänt familjevänligare politik
och bättre normförmedling i skolan.

Mot. 1989/90

Ju632

13

I en partimotion, Ökad rättstrygghet, har moderata samlingspartiet redovisat
ett flertal förslag gällande hur rättstryggheten skall kunna stärkas i
landet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att föreläggande
av ordningsbot skall få utfärdas för snatteri i enlighet med vad i motionen
anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rapporteftergift,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtalsunderlåtelse,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gränsen mellan snatteri och stöld.

Stockholm den 25 januari 1990
Rolf Dahlberg (m)

Jerry Martinger (m)

Göthe Knutson (m)

Birgit Henriksson (mj
Göran Ericsson (m)

Inger Koch (m)

Carl G Nilsson (m)

Allan Ekström (m)

Ewy Möller (m)

Charlotte Cederschiöld (m)
Filip Fridolfsson (m)

Eva Björne (m)

Mot. 1989/90

Ju632

14