Motion till riksdagen
1989/90: Ju625
av Bengt Harding Olson (fp)
Häleriförseelse
I vårt land förekommer en omfattande tillgreppsbrottslighet och det handlar
om synnerligen stora värden. Orsakerna till denna brottslighet varierar men
i många fall begår tjuven brotten för att sedan kunna sälja stöldgodset och
därigenom tjäna pengar som därefter inte sällan används till narkotika.
Det är ett känt faktum att en omfattande stöldbrottslighet till stor del förutsätter
en fungerande hälerimarknad. Det kända ordspråket ”hälaren är så
god som stjälaren" bygger just på detta fenomen.
Härav följer att insatser mot den växande hälerimarknaden kan vara ett
verksamt medel för att minska tillgreppsbrottsligheten. Ett sätt är då att
skärpa strafflagstiftningen.
En svaghet med nuvarande häleriregler har gällt kravet på s.k. förbrott.
Det är nämligen regelmässigt förenat med stora svårigheter att bevisa att den
”hälade” egendomen verkligen är åtkommen genom stöld eller annat brott.
Genom lagändring släpptes också detta krav beträffande häleri som begås i
näringsverksamhet. Men kravet på förbrott kvarstår för ”enskilda” hälerier.
Det är nu tid att ytterligare förbättra lagen. Så kan ske genom att släppa
kravet på fullt bevisat förbrott i dessa återstående fall. Det bör ske på motsvarande
sätt, alltså genom att i lagen förskriva att det ska räcka med att det
skäligen kan antagas att egendomen frånhävts annan genom brott. I dessa
enskilda fall bör dock brottet rubriceras som häleriförseelse. Lagändringen
bör därför införas i 9 kap. 7 § första stycket brottsbalken.
Förhoppningsvis ökas härmed riskerna för straff för häleribrott och därmed
borde antalet sådana brott minska, vilket i sin tur borde leda till färre
tillgreppsbrott. Detta skulle vara en positiv utveckling.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i 9 kap. 7 § första
stycket brottsbalken att brottets häleriförseelse får ett utvidgat tilllämpningsområde.
Stockholm den 24 januari 1990
Bengt Harding Olson (fp)