Motion till riksdagen
1989/90:Ju607

av Olof Johansson m.fl. (c)

v ’ Mot.

Våld och brottsbekämpning 1989/90

Ju607

&

Innehållsförteckning

Sammanfattning - folkkampanj mot våldet 5

1. Inledning 7

1.1 Brottsutvecklingen i korthet 7

1.2 Felkällor 7

2. Vad är våld? 8

3. Orsaker till våld 8

3.1 Social bakgrund 8

3.2 Ändrad familjesituation 8

3.3 Bristande social kontroll 8

3.4 Tystnadens spiraler 9

3.5 Alkohol och brott 9

3.6 Narkotika och brott 10

4. Olika typer av våld 10

4.1 Ungdomsvåld 10

4.2 Våld inom familjen, kvinnomisshandel 10

4.3 Sexuella övergrepp 11

4.3.1 Övergrepp mot kvinnor 11

4.3.2 Övergrepp mot barn 11

4.4 Våld i nöjeslivet och på allmän plats 12

4.5 Utländska medborgare och brott 12

4.6 Psykiskt våld/mobbning 12

4.6.1 Mobbning på arbetsplatser 12

4.6.2 Mobbning i skolan 13

5. Vem är gärningsman resp. offer? 13

6. Åtgärder mot våldet 13

6.1 Folkkampanj mot våldet 13

6.2 Bättre levnadsvillkor 13

6.3 Stärk föräldra- och vuxenrollen 14

6.3.1 Vuxna förebilder 14

6.3.2 Föräldrarnas ansvar 14

6.3.3 Ny familjepolitik 15

6.3.4 Underrättelse om brott, närvaro inför rätta 15

6.3.5 Föräldrars betalningsansvar 15

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. NrJu607

6.4 Skolans roll 15 Mot. 1989/90

6.4.1 Allmänt 15 Ju607

6.4.2 Undervisning om värderingar 15

6.4.3 Närvarokontroll 16

6.4.4 Ökat samarbete skola - socialtjänst 16

6.4.5 Utbildning i barns psykiska hälsa m.m 16

6.4.6 Åtgärder mot mobbning 16

6.5 Polisens insatser 17

6.5.1 Ökad rekrytering 17

6.5.2 Ny utbildningsort 17

6.5.3 Personalfrämjande åtgärder 17

6.5.4 Nya administrativa tjänster 18

6.5.5 Fler kvarters/områdespoliser 18

6.5.6 Organisationsfrågor 18

6.5.7 Vaktbolagens uppgifter 18

6.6 En annan syn på alkohol 19

6.6.1 Allmänt 19

6.6.2 Åtgärder mot alkoholmissbruket 19

6.7 Narkotikan skall stoppas 19

6.7.1 Bekämpning i alla led 19

6.7.2 Narkotikafria kriminalvårdsanstalter 20

6.7.3 Sänk toleransnivån 20

6.7.4 Öka resurserna för tullen 20

6.7.5 Förbättra resurserna för narkomanvården 21

6.7.6 Stoppa nya preparat 21

6.7.7 Ändrade regler för godtrosförvärv 21

6.7.8 Kontrollåtgärder vid anställning 22

6.7.9 Eget bruk av narkotika 22

6.8 Knivförbud 22

6.8.1 Knivförbud på allmän plats 22

6.8.2 Införselförbud m.m. av gatustridsvapen 22

6.9 Ungdomars fritid 23

6.9.1 Meningsfull fritid 23

6.9.2 Förhandsgranskning av våldsvideo 23

6.10 Ungdomsvård 24

6.10.1 Samordnade resurser till § 12-hem 24

6.10.2 Nya vårdformer krävs 24

6.10.3 Personalutbildning 24

6.11 Ungdomar och brott 24

6.11.1 Samla myndigheters insatser 24

6.11.2 En effektivare lag om skadelindrande arbete 25

6.11.3 Kortare utredningstider 25

6.11.4 Inför jourdomstolar 25

6.11.5 Fler ungdomsrotlar 27

6.12 Hjälp till brottsoffren 27

6.12.1 Allmänt 27

6.12.2 Flera socialjourer 27

6.12.3 Individuella vårdprogram 27 2

6.12.4 Flera brottsofferjourer, ökade resurser 27 Mot. 1989/90

6.13 Skadestånd 28 Ju607

6.13.1 Höjt ideellt skadestånd 28

6.13.2 Förskott av skadestånd 28

6.14 Hjälp till kvinnor 28

6.14.1 Olika insatser för kvinnors hjälpbehov 28

6.14.2 Stöd till kvinnojourer 29

6.14.3 Utbyggnad av jourfamiljssystemet 29

6.14.4 Besöksförbudslagen 29

6.14.5 Misshandel 29

6.14.6 Våldtäkter utomlands 30

6.14.7 Ändring av tvåårsregeln 30

6.14.8 Pornografi/våld 30

6.14.9 Könsrollernas betydelse 30

6.15 Barnens rätt 31

6.15.1 Allmänt 31

6.15.2 Stöd till organisationer 31

6.15.3 Utbildning 31

6.15.4 Satsa på behandling 31

6.15.5 Ökad forskning om sexualbrott mot barn 32

6.16 Mannens stödbehov 32

6.16.1 Vård/behandling 32

6.16.2 Fler mansjourer/kriscentra 32

6.17 Kriminalvården 32

6.17.1 Utvärdering av kriminalvårdsreformen 32

6.17.2 Angelägna kriminalvårdsåtgärder 33

6.17.2.1 En god eftervård 33

6.17.2.2 Hårdare narkotikakontroll 33

6.17.2.3 Permissioner/återfall i brott 33

6.17.2.4 Sänk inte straffen vid egendomsbrott 34

6.17.3 Åtgärder inom frivården 34

6.18 Alternativa påföljder 34

6.18.1 Samhällstjänst 34

6.18.2 Konfrontation mellan offer och gärningsman samt medlingsförfarande
35

6.18.3 Beviljande av rapporteftergift, åtalsunderlåtelse 35

6.18.4 Kontraktsvård 36

6.19 Ytterligare vägar att förebygga brott 36

6.19.1 Punktbevakning 36

6.20 Utländska medborgare och brott 36

6.21 Mobbning i arbetslivet 37

7. Hemställan 37

Källor 43

3

Sammanfattning - folkkampanj mot våldet
Folkkampanj mot våldet

Den omfattande brottsligheten är ett mycket allvarligt samhällsproblem.
Det gäller alldeles särskilt våldsbrottsligheten. Våld mellan enskilda kan aldrig
accepteras i ett rättssamhälle.

Detta gäller inte enbart det grova våld som leder till död eller svåra skador
utan också det våld som utövas vid andra kränkningar av den enskildes integritet.
Människor skall kunna känna trygghet på gator och torg och i sina
hem. Det som ibland brukar betecknas som vardagsvåld får absolut inte tolereras.

Centerpartiets kampanj ”Respekt för livet” syftar bl.a. till en ökad medvetenhet
om att en effektiv vålds- och brottsbekämpning kräver ett brett engagemang
bland allmänheten och en genomgripande attitydpåverkan.

Från samhällets sida krävs det bestämda och målinriktade insatser i kampen
mot våld och annan kriminalitet. I denna motion lägger vi förslag till ett
åtgärdsprogram.

I arbetet med brottsbekämpningen finner vi tre områden vara särskilt viktiga
att betona; brottsförebyggande insatser, höjning av upptäcktsrisken
samt en snabb reaktion från samhällets sida och därmed möjligheter till tidiga
ingripanden. För att sänka brottsnivån krävs en medveten samhällelig
satsning på samtliga dessa tre områden. Denna inriktning av det brottsbekämpande
arbetet måste prioriteras högt av de rättsvårdande instanserna.

Människor runt om i landet lämnar bidrag på olika sätt i denna kamp och
det står mycket att vinna i en samordning av dessa insatser. De många goda
krafterna behövs i denna mobilisering. Enskilda, folkrörelser, organisationer
och myndigheter - alla kan bidra. I denna positiva anda har vi fört fram
ett förslag om en folkkampanj mot våldet. Ett förslag som riksdagen ställt
sig bakom. Vi kräver i denna motion att ett särskilt anslag för denna kampanj
anslås. Den verksamhet som ideella organisationer, kyrkor, idrottsrörelsen
och olika aktionsgrupper som ”Nonfighting Generation” bedriver, behöver
ytterligare medel för att fortsätta sitt ofta framgångsrika arbete att ge
ungdomar en meningsfull sysselsättning och därmed också minska riskerna
för våldsbrottsligheten. De ideella helgjourpatrullerna som har startats på
vissa håll i landet är också exempel på sådana positiva initiativ.

Bruk av alkohol och narkotika är de viktigaste direkta orsakerna till våld
och annan brottslighet. I den kampanj vi förordar måste därför upplysning
om detta samt förslag om åtgärder mot bruket av droger ingå som en mycket
väsentlig del.

För att förebygga, sätta gränser och reagera mot överträdelser föreslås
bl.a.:

• Engagera enskilda och folkrörelser, uppmuntra frivilliginsatser i arbetet
för ett samhälle som sätter gränser mot våld och visar respekt för livet. Ett
samhälle med god etik! Centern föreslår 10 miljoner som grundplåt för en
folkkampanj mot våldet!

Mot. 1989/90

Ju607

4

• Brottsoffer- och kvinnojourerna är goda exempel på frivilliginsatser som
måste få förstärkt stöd. De påverkar attityder och stödjer människor som
kränkts av våld och brott. 1 miljon föreslås i motionen.

• Barnen måste få goda förebilder och lära sig respekt för livet. Då krävs
tydliga normer och regler, att föräldrar och vuxenvärlden visar barnen respekt
och vågar sätta gränser. Familjepolitiken måste stärka föräldrarnas
roll, förskolan och skolan måste fostra till respekt för livet.

• Videofilmer måste förhandsgranskas för att förhindra spridningen av extrema
pornografi- och våldsfilmer. Barnen behöver stimulerande kvalitetsfilm,
inte destruktivt videovåld!

• Barn som utsatts för sexuella brott måste få tidig hjälp. Den personal som
möter barnen i förskola och skola måste få utbildning och information i
dessa frågor.

• För att minska alkoholskadorna måste fler drogfria ungdomsmiljöer eftersträvas.
Gränsen för inköp av alkohol på restaurang måste höjas från 18
till 20 år.

• Mobbning är en form av psykiskt våld som måste motverkas. Arbetsmiljökommissionen
bör ges i uppgift att kartlägga och föreslå åtgärder mot
mobbning.

• Trygghetslarm, identitetsbyte och bättre vårdmöjligheter måste till för att
öka stödet och skyddet för misshandlade och förföljda kvinnor.

• Invandrarkvinnor som hotas av utvisning om de skiljer sig från sin man
inom två år efter giftermålet, har en särskilt utsatt situation. De ”tvingas”
leva kvar i svåra förhållanden. Denna s.k. tvåårsregel måste ändras.

• Kvarterspoliserna måste bli fler för att stärka förebyggande insatser och
snabbt reagera mot våld och brott.

• För att underlätta rekryteringen och minska avgångarna från polisyrket
föreslås 5 miljoner kronor till personalfrämjande åtgärder. Samtidigt föreslås
en utökning av polisutbildningen med 200 aspiranter. Detta innebär
fler poliser till Stockholm där situationen är mycket pressad.

• Polisutbildningen bör lokaliseras till fler orter för att bl.a. bredda rekryteringen.
Regeringen måste skyndsamt utreda lämplig lokalisering.

• Fler administrativa tjänster bör inrättas inom myndigheten för att frigöra
poliserna till polisiärt arbete.

• Narkotikabekämpningen måste ha hög prioritet i alla led. Tullen måste få
långsiktiga resurser för att stoppa narkotikan vid gränsen. Narkotikalagstiftningen
måste tillämpas striktare. Bruk av narkotika måste kunna leda
till fängelsedom. De fackliga organisationerna och arbetsgivarna bör engageras
för att stoppa narkotikan på arbetsplatserna. Narkomanvården
behöver byggas ut.

• Reglerna för köp i god tro måste ses över så att riskerna ökar för den som
köper stöldgods. Detta för att stävja stölder som idag finansierar narkotikamissbruk.

• Jourdomstolar för unga bör inrättas för att de unga lagöverträdarna
snabbt skall märka samhällets reaktion.

• De särskilda vård- och rehabiliteringsresurserna för unga lagöverträdare
måste utnyttjas effektivare och kapaciteten öka genom bättre samordning
över landstingsgränserna.

Mot. 1989/90

Ju607

5

• Konfrontation, på offrets villkor, bör tillämpas i syfte att stärka brottsinsikten
hos gärningsmannen. Konfrontationen bör leda till någon form av
gottgörelse via medling.

• Slopa halvtidsfrigivningen, återinför frigivning först efter 2/3 av strafftiden.
Sänk inte straffvärdena för egendomsbrott. Skärp minimistraffet för
grov misshandel från ett till två års fängelse.

• Åtalsunderlåtelse måste användas mer restriktivt än idag.

• Frivården måste förstärkas för att minska trycket på fängelseplatserna.

• En liten grupp kriminella står för en stor del av alla brott. Denna grupp
måste punktbevakas av polisen för att förhindra fortsatt brottslighet.

• En parlamentarisk utredning måste se över kriminalvården. Den höga
återfallsfrekvensen och narkotikamissbruket på anstalterna är två exempel
på misslyckanden som måste åtgärdas.

1. Inledning

1.1 Brottsutvecklingen i korthet

Sedan 1950 har antalet polisanmälda brott ökat till mer än det femdubbla.
Drygt en miljon brott polisanmäldes under 1988. Antalet polisanmälda narkotikabrott
minskade medan brott mot person ökade, speciellt mord, dråp,
misshandel med dödlig utgång och sexualbrott. Under 1988 polisanmäldes
146 fullbordade mord, dråp och misshandel med dödlig utgång. Räknar man
med försök till mord och dråp blir siffran 609. Antalet polisanmälda våldtäkter
uppgick till 1332.

Antalet misshandelsbrott har ökat under 1980-talet. Sedan år 1983 uppgår
den genomsnittliga ökningen till drygt 5 procent per år. Antalet fall av misshandel
utomhus där offret inte tidigare har träffat eller på annat sätt känt den
som utförde misshandeln har också ökat kraftigt under senare år. Antalet fall
av misshandel utomhus där gärningsmannen är okänd för offret är störst i
storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö.

Tillgreppsbrotten dominerar och svarar för nära 70 procent av samtliga
polisanmälda brottsbalksbrott. Vanligast är stöld ur fordon och butiksstölder.

De regionala skillnaderna beträffande brottsligheten är betydande. Stockholm,
Göteborgs och Bohus län och Malmöhus län har en genomsnittlig
brottsnivå som är nästan dubbelt så hög som i övriga län.

Böter är den vanligaste påföljden. Under den senaste tioårsperioden har
dock påföljdsvalet tydligt förändrats. Bl a därför har antalet personer som
dömts till böter halverats. Antalet till fängelse dömda personer har under
samma period ökat från ca 12 000 personer år 1975 till drygt 15 000 personer
år 1987. Även påföljden villkorlig dom används allt oftare.

1.2 Felkällor

Den verkliga sanningen om brottsligheten framgår inte enbart av statistiken.
Mörkertalen, dvs. skillnaden mellan polisanmälda brott och brott som verk

Mot. 1989/90

Ju607

6

ligen begåtts, vet man inte så mycket om. Bristande polisresurser kan antas
vara en orsak till minskningen av antalet polisanmälda narkotikabrott.

Av allt våld som sker är det en liten del som upptäcks och som lagfors.
Anmälningsbenägenheten har visserligen ökat beträffande vissa brott, t.ex.
kvinno- och barnmisshandel, men man bör minnas att mörkertalet anses
vara mycket stort just beträffande dessa brottstyper. Antalet anmälda våldsbrott
anses utgöra mindre än en femtedel av samtliga våldshändelser med
synlig skada. Om man ser till de typer av våldsbrott som anmäls kan man
bl.a. konstatera att grövre våldsbrott anmäls oftare än lindrigare. Våld mellan
obekanta anmäls oftare än våld mellan bekanta. Den verkliga våldsbrottsligheten
anses vara åtminstone tre gånger så stor som den registrerade.

2. Vad är våld?

Det man i dagligt tal menar med våld ansluter sig vanligen till den legala
definitionen av begreppet våld. Men våld kan även förekomma i situationer
eller genom handlingar som inte är kriminaliserade.

Med våld i brottsbalkens mening avses brotten mot liv och hälsa, mord
och dråp, misshandel och vållande till annans död samt försök och förberedelse
till dessa brott. Även sexualbrott och rån brukar räknas in. Det finns
även handlande som exempelvis mobbning inom skolans och arbetslivets
ram som inte behöver vara straffbelagt men som ändå får hänföras till vad
man brukar uppfatta som ett våldsbeteende.

Oprovocerat våld är ett annat begrepp som ibland förekommer i debatten.
Begreppet tar sikte på det våld som sker utan att brottsoffret har provocerat
våldsmannen.

3. Orsaker till våld

3.1 Social bakgrund

Frågan varför människor begår brott har fått olika svar genom tiderna. Inom
den äldre kriminologin lade man stor vikt vid genetiska och biologiska orsaker.
Så småningom övergick forskarna till att tala om olika psykologiska orsaker,
för att idag i större utsträckning hänvisa till sociologiska faktorer.

Man tror sig ha funnit orsaker till brottsligheten i faktorer som social ställning,
uppfostran, ålder och kön. Visst våld utlöses dock av någon särskild
inträffad händelse som varit så provocerande att den resulterat i en våldshandling.

3.2 Ändrad familjesituation

För att komma åt de grundläggande orsakerna till våldet måste man enligt
vår mening ha förståelse och insikt i de bakomliggande mekanismerna. Familj
eupplösning, stora omflyttningar inom landet och utbyggnad av nya
stora bostadsområden har i många fall lett till främlingskap, social misär och
även ökad brottslighet.

Mot. 1989/90

Ju607

7

3.3 Bristande social kontroll

Kriminologerna pekar på främst två orsaker till den brottsutveckling som
skett i Sverige under efterkrigstiden - det ökande antalet tillfällen till brott
och den bristande sociala kontrollen. Den ökande brottsligheten är framför
allt ett efterkrigsfenomen. Brottsligheten avspeglar de enorma samhällsförändringar
som skett i Sverige efter kriget.

Koncentrationen av människor till stora städer och den därmed ökade
anonymiteten har bidragit till ökade sociala problem och ökad brottslighet.
Familjesammanhållningen har minskat. Privatliv och arbetsliv bildar inte
längre någon enhet. Begrepp som välfärdsbrottslighet och överflödskriminalitet
har börjat användas för att beskriva brott som har sin orsak i ökad materiell
standard och ökat antal brott. Det är också visat att våldsbrottsligheten
är högst i storstadsområdena. Detta gäller särskilt gatuvåldet.

Ytterligare en orsak till våldsutvecklingen är den allt mer ökande kategoriseringen
av människor. Tonåringar för sig, gamla för sig, invandrargrupper
för sig etc. Detta förstärker främlingsskapet mellan olika grupper och individer.

3.4 Tystnadens spiraler

Våldet tillåts också breda ut sig genom ett tyst accepterande från det stora
flertalet medborgare. Begreppet tystnadens spiraler har lanserats som en
förklaring till det faktum att människor inte vågar stå för sina åsikter och
hävda det man tycker är rätt. I stället blir vi tysta och oengagerade. Detta
beteende blir farligt när många människor under lång tid i det tysta samlar
erfarenheter och attityder som är helt andra än de som kommer fram i den
dagliga debatten. Risken är därmed uppenbar att toleransen för brott ökar,
liksom att vissa negativa värderingar, t.ex. främlingsfientlighet, vinner ökad
anslutning.

3.5 Alkohol och brott

Alkoholen spelar en stor roll för att utlösa våldshandlingar och andra brott.
Orsakssammanhanget är dock komplicerat och sammansatt. I en studie som
socialstyrelsen och BRÅ genomfört kan sålunda konstateras att av de gärningsmän
som under 1970-talet begick våldsbrott med dödlig utgång mot
kvinnor var 80 procent akut påverkade av droger - huvudsakligen alkohol.

Andra undersökningar visar att 70—80 procent av våldsgärningsmännen
oftast är alkoholpåverkade liksom 40-50 procent av offren. Endast vid 16
procent av våldshandlingarna förekommer inte alkohol.

Från 1976 och fram till 1984 minskade alkoholkonsumtionen markant i
landet. Sedan dess har åter en ökning skett, särskilt bland unga. Enligt SIFOs
årliga undersökning av ungdomars dryckesvanor har konsumtionen
bland 12—24-åringar ökat med 30 procent sedan början av 1980-talet.

Kriminologen Leif Lenke har i en under 1989 framlagd avhandling bestyrkt
att spriten i allra högsta grad styr våldet. Lenke har gjort en statistisk
bearbetning av sambandet mellan alkohol och våldsbrottslighet från 1870
och fram till nu. Under mellankrigstiden uppgick antalet mord och dråp till
ca 40—50 fall per år. Under denna tid var också alkoholkonsumtionen

Mot. 1989/90

Ju607

8

mycket låg. Idag uppgår antalet mord och dråp till ca 125-145 fall per år.
Gärningsmännen utgörs till stor del av tunga missbrukare. Lenke har kunnat
påvisa att i stort sett hela den ökning som skett av misshandelsbrotten under
de senaste 50 åren har samband med förändringar i den totala alkoholkonsumtionen.
Till detta kommer att utskänkning av alkohol på restauranger
och andra utskänkningsställen innebär en högre risk för olika former av våld
än motsvarande konsumtion i hemmet.

3.6 Narkotika och brott

Narkotikan är orsak till en betydande andel av den ökande brottsligheten.
Visserligen visar det sig att andelen verkligt unga ungdomar som brukar narkotika
har minskat något, däremot finns det dock tecken på att situationen
nu snabbt förändras. Olika myndigheter rapporterar om ett ökat missbruk
av amfetamin och kokain bland unga och vuxna som är socialt etablerade.
Kombinationen narkotika-alkohol är vanlig i denna grupp.

Enligt 1988 års skolundersökning har 3-4 procent av landets 16 år gamla
skolungdomar prövat narkotika. Enligt undersökningar bland vämpliktsinskrivna
pojkar hade år 1988 ca 6 procent prövat narkotika.

4. Olika typer av våld

4.1 Ungdomsvåld

Ungdomsbrottsligheten är fortfarande mycket hög även om undersökningar
visar att den på senare år legat på samma nivå.

Även om de mest typiska ungdomsbrotten är stöld och skadegörelse, är
också misshandel, ofta av grovt slag, ett vanligt ungdomsbrott. Det är särskilt
män som drabbas av misshandeln, ca 58 procent.

Det är unga män som till den allra största delen svarar för ungdomsbrottsligheten.
Ungdomsbrottsligheten finns över hela landet men främst i storstaden.

Karaktäristiskt för ungdomsbrottsligheten är följande drag:

• Det är till övervägande del pojkar som begår brotten

• Brotten begås i grupp

• Brotten är tillfälliga, dvs. inte planerade

• Brottsmotivet är oklart

4.2 Våld inom familjen, kvinnomisshandel

Med familjevåld avses psykiskt, fysiskt och sexuellt våld inom familjen. Familjevåldet
drabbar främst kvinnor och barn. Det förekommer i alla typer
av familjer.

I den grupp som råkar mest illa ut är ensamstående kvinnor med små barn.
De drabbas ofta av våld av män de tidigare sammanlevt med. Var sjätte
kvinna i den gruppen uppger att hon blivit utsatt för våld eller hot om våld i
sin bostad under ett år. Trots denna skrämmande höga siffra vet vi att antalet
offer är betydligt större än vad statistiken visar.

Mot. 1989/90

Ju607

9

I genomsnitt misshandlas en kvinna till döds varje vecka i vårt land. I de
hem där kvinnor misshandlas vet vi att även barnen drabbas hårt. Endast en
tredjedel av de anmälda kvinnomisshandelsfallen går till domstol.

Enligt SCBs statistik över kvinnomisshandel för år 1988 skedde 12 878 polisanmälningar.
Karaktäristiskt för våldet mot kvinnor är att det sker inomhus,
ca 78 procent, och att kvinnan är bekant med gärningsmannen, ca 83
procent. Kvinnor anmäler inte i någon högre grad sådana brott.

En omfattande studie av två forskare i Linköping visar att av de gärningsmän
som under 1970-talet begick våldsbrott mot kvinnor med dödlig utgång
var 80 procent akut påverkade av droger - huvudsakligen alkohol.

Vem är då mannen som misshandlar sin kvinna och förgriper sig på sina
barn? I en avhandling från 1988 redovisas mannen bakom våldet som en man
med tidiga känslomässiga störningar, särskilt visat i relation till mamman.
De har ett i hög grad asocialt tänkande som bryter mot samhällets gängse
normer. De handlar impulsstyrt och har låg självkänsla. Männen har själva
under sin barndom inte sällan blivit utsatta för övergrepp och ofta flyttats
från hem till hem.

1988 polisanmäldes 1772 fall av misshandel mot barn. 266 av fallen gällde
barn i åldern 0—6 år och 1506 barn i åldern 7-14 år.

Enligt SCBs uppgifter är de personer som misstänks för misshandel av
barn mellan 0 och 6 år i allmänhet i åldern 25-29 år. Detta tyder på att det
rör sig om föräldrar och styvföräldrar som är gärningsmän.

4.3 Sexuella övergrepp

4.3.1 Övergrepp mot kvinnor

Antalet anmälda våldtäktsbrott har ökat sedan början av 1950-talet.

Statistiken över anmälda våldtäktsbrott visar att det är våldtäkterna inomhus,
där en känd gärningsman våldtar en närstående kvinna, som ökar.
Överfallsvåldtäkter utomhus är lika vanliga idag som för femton år sedan.

Antalet våldtäkter ökade drastiskt under 1988 i jämförelse med året innan.
Totalt anmäldes 1227 våldtäkter till polisen, vilket innebär en ökning
med 16 procent jämfört med 1987. Även övriga slag av sexualbrott ökade.

4.3.2 Övergrepp mot barn

Sexuella övergrepp mot barn kan definieras som alla former av sexuella
handlingar som påtvingas ett barn av en person som är äldre än barnet.
Några fakta kan nämnas.

• Både pojkar och flickor drabbas, de senare dock till övervägande del

• Offer och gärningsman känner ofta varandra relativt väl

• De sexuella övergreppen utspelas under en längre tidsperiod

Övergreppen får ofta förödande konsekvenser för barnens utveckling och
kan bidra till att de själva blir socialt störda och ofta i sin tur misshandlare
och misshandlade.

Svenska undersökningar visar att skrämmande många barn utsätts för incest.
Olika undersökningar pekar på att upp till vart tionde barn kan ha utsatts
för incest.

Mot. 1989/90

Ju607

10

Antalet polisanmälda fall av barnmisshandel har ökat kraftigt de senaste
åren. Efter 1982 har antalet anmälda fall av sexuellt utnyttjande av barn fördubblats.
Mest har misshandeln av barn mellan 7 och 14 år ökat.

Det är osäkert om det rör sig om en ökad benägenhet hos allmänheten att
polisanmäla övergreppen eller om det är en verklig ökning av barnmisshandel
i landet.

4.4 Våld i nöjeslivet och på allmän plats

Våldet mellan obekanta sker till stor del i anslutning till nöjeslivet på kvällar
och nätter. Det rör sig om våld som uppträder i samband med till synes enkla
konflikter. Drogpåverkan spelar en viktig roll. De inblandade känner ofta
inte varandra och de har ofta olika bakgrund, t.ex. bråk mellan olika ungdomsgäng.

Enligt nya uppgifter från SCB har våldet på gatorna ökat. Särskilt skrämmande
är den råhet som ofta visas. Våldet drabbar oftast män som inte känner
gärningsmannen. Antalet misshandelsfall på allmän plats har ökat. Ofta
sker misshandeln inom grupper som tidigare varit inblandade i våldshandlingar.

Rån begås i första hand av ungdomar och olika ungdomsgäng. En stor
grupp av dessa gärningsmän är missbrukare. De absolut flesta rånen riktas
mot enskilda.

4.5 Utländska medborgare och brott

De utländska medborgarnas andel bland lagförda personer ligger under
1980-talet stabilt vid ca 14 procent, varav hälften är nordiska medborgare.
Ca två av tre av de lagförda utländska medborgarna är kyrkobokförda i Sverige.
Brott med stora andelar utländska medborgare är brott mot vapensmugglingslagen,
våldtäkt samt mord/dråp.

4.6 Psykiskt våld/mobbning

4.6.1 Mobbning på arbetsplatser

Mobbning på arbetsplatserna är ett allvarligt problem som medför ett stort
lidande för dem som drabbas. Enligt aktuell forskning på området leder
mobbningen till minst ett par hundra självmord varje år.

Forskningen visar att alla människor kan bli utsatta för utfrysning och utstötning
ur arbetsgemenskapen. Mobbningen följer ofta ett givet mönster.
Det startar med en konflikt som ingen förmår eller vill lösa. En syndabock
utses och kollegerna börjar långsamt ändra omdöme om personen i fråga.
Offret anses besvärligt och svårt att samarbeta med. När konflikten väl skall
lösas minns man sällan vari den bestod och den angrips därför utifrån de fördomar
som tillåtits växa fram.

Om arbetsgivaren väljer att försöka säga upp offret kopplas arbetsdomstolen,
AD, in. Enligt en undersökning av domarna i AD mellan åren 1984 och
1987 har arbetsgivaren i vart tredje fall där AD underkänt uppsägningen
ändå köpt ut arbetstagaren med stöd av lagen om anställningsskydd. Personliga
skäl uppgavs i nästan samtliga fall som grund för uppsägningen.

Mot. 1989/90

Ju607

11

4.6.2 Mobbning i skolan

Mobbning förekommer på alla typer av skolor. Offren är ofta känsliga och
tystlåtna barn med låg självkänsla. De som mobbar vill dominera andra och
visar ofta aggressivitet.

Det kan vidare konstateras att det är skillnad på mobbning och ”vanligt”
bråk. Det är även skillnad på direkt mobbning, öppna angrepp på offret och
indirekt mobbning, utfrysning och isolering. Av en undersökning från 1986
framgår att var tionde elev i den svenska skolan mobbas.

Forskningsresultatet visar att det finns ett klart samband mellan mobbning
och senare kriminalitet.

5. Vem är gärningsman resp. offer?

Studier utförda på 1970-talet visar att många gärningsmän som begått våldsbrott
med dödlig utgång, varit alkoholmissbrukare och ibland också varit
kända som tidigare kriminella och ofta psykiskt sjuka. Endast ett fåtal av
gärningsmännen bedömdes som helt friska. Hälften av dem dömdes till sluten
psykiatrisk vård.

Det är dock en relativt liten grupp personer som står för en stor del av de
anmälda våldsbrotten. Antalet återfallsförbrytare inom denna krets är stort.
Gatuvåldet utövas nästan uteslutande av yngre män.

Var man bor och hur man lever är två viktiga faktorer när det gäller att få
en uppfattning om vem som blir brottsoffer. En stadsbo lever t.ex. farligare
än en som bor på landet. Yngre män, andra generationens invandrare och
ensamstående kvinnor utgör andra riskgrupper. Den som umgås i kriminella
kretsar är också mer utsatt för våld.

6. Åtgärder mot våldet

6.1 Folkkampanj mot våldet

I det följande framlägger vi ett antal förslag som syftar till att motverka och
begränsa våldet i samhället. Det bör emellertid betonas att nyttan av de olika
föreslagna åtgärderna beror på de enskilda människornas vilja och förmåga
till ett engagemang mot våld. Det är därför som vi - redan inledningsvis föreslagit
resurser för att genomföra den folkkampanj mot våldet, som riksdagen
på centerpartiets initiativ beslutat om.

Den allmänna inriktningen som en sådan kampanj enligt vår mening bör
ha, har beskrivits tidigare.

För att kampanjen skall bli verkningsfull krävs att särskilda medel anslås.
Därutöver bör allmänna arvsfonden kunna bidraga med stöd. Vi föreslår för
detta ändamål 10 000 000 kr i ett första steg. Detta bör ges regeringen till
känna.

6.2 Bättre levnadsvillkor

Rotlöshet och normupplösning är en grogrund för våldet. Sambanden centralisering
- rotlöshet - bristande social kontroll och sociala problem måste
därför stå klara och bilda utgångspunkt för bl.a. regionalpolitiken. Därför är

Mot. 1989/90

Ju607

12

det viktigt att hindra nya koncentrationsvågor och istället föra en politik som
utvecklar hela landet.

Centerpartiet driver en regionalpolitik som aktivt utvecklar hela landet.
Det är viktigt att människor känner närhet och gemenskap och själva kan
påverka besluten som rör deras livsmiljö. Omflyttningen har lett till ökade
sociala problem i såväl glesbygd som tätort. I de större tätorterna måste
främst förorterna få en bättre social struktur med både bostäder och arbetsplatser.
Lokala anläggningar för ungdomsaktiviteter är också viktiga för att
inte ungdomar skall söka sig till anonyma miljöer i cityområden.

Vad som här anförts om regionalpolitikens betydelse för att förebygga
brott bör ges regeringen till känna.

6.3 Stärk föräldra- och vuxenrollen

6.3.1 Vuxna förebilder

Vuxna måste agera på ett tillräckligt konsekvent och tydligt sätt i förhållande
till barn och ungdomar. Det behövs vuxna, av båda könen, som goda förebilder.

Många ungdomar som har problem saknar manliga förebilder. De ensamma
mammorna kan inte vara både mamma och pappa. Ett projekt att
finna ”nya pappor” till vilsna ungdomar har startats i Stockholm; män som
engagerar sig i ungdomarnas liv och stödjer dem när det behövs. Liknande
projekt bör initieras på andra håll i landet. Detta bör ges regeringen till
känna.

6.3.2 Föräldrarnas ansvar

Föräldrarna måste alltid ha huvudansvaret för att barn och ungdomar lär sig
att känna respekt för andra människors liv och egendom.

I problemfyllda familjer med mycket störda funktionssätt krävs ett omfattande
stöd från de sociala myndigheternas sida. Det gäller familjer med
grava missbruksproblem och kriminell belastning. Ett stöd från samhällets
sida ersätter dock inte stöd och hjälp från släkt och vänner. Redan tidigt kan
man ofta se och förstå vilka barn som löper risk att fara illa och därför måste
de samhälleliga insatserna sättas in tidigt. Det är enligt vår mening viktigare
att aktivera de naturliga sociala nätverk som finns omkring en familj än att
genom olika myndighetsåtgärder lösa familjens problem.

En ny metod som prövats som alternativ till samhällsvård är att socialsekreterarna
skriver kontrakt med problembarnets föräldrar. Ett kontrakt som
innehåller föräldrarnas egna förslag till lösningar. Avsikten är att få föräldrarna
engagerade i barnens situation. Denna och liknande nya vårdformer
som syftar till hjälp till självhjälp bör, med utgångspunkt i de erfarenheter
som redan finns, ytterligare utredas för att kunna komma till användning i
större skala.

Vi kräver därför att nya vårdformer som alternativ till samhällsvård utreds,
vilket bör ges regeringen till känna.

Mot. 1989/90

Ju607

13

6.3.3 Ny familjepolitik

Barnen och ungdomarna behöver sina föräldrar och det är viktigt att vi har
en familjepolitik som stöder familjen. Föräldrarna måste själva få betämma
hur barntillsynen skall ordnas. Införandet av vårdnadsbidrag är ett led i en
familjepolitik som bygger på frihet för föräldrarna att själva välja lämplig
omsorgsform. Centerpartiet framlägger yrkande om detta i annat sammanhang.

6.3.4 Underrättelse om brott, närvaro inför rätta

Föräldrarnas vetskap om sina barns förehavanden är mycket viktig och det
är därför angeläget att regeln upprätthålls att föräldrar omedelbart underrättas
om när deras barn gripits för något brott.

Det är också mycket viktigt att föräldrar är närvarande när barn och ungdomar
förhörs av åklagare eller polis och när eventuellt brottmål behandlas
vid domstolen. Domstolar och myndigheter bör aktivt verka för detta. Detta
bör ges regeringen till känna.

6.3.5 Föräldrars betalningsansvar

Det saknas idag någon uttrycklig reglering om föräldrars skadeståndsansvar.
Vårdnadshavare till underåriga barn kan dock bli ansvariga för skador som
barnet vållar under förutsättning att de - vårdslöst eller uppsåtligen - brustit
i sin tillsynsplikt.

Det har blivit allt vanligare att minderåriga begår brott. Det finns därför
anledning att utvidga föräldraansvaret. På så sätt skulle föräldrarna tvingas
att ta mer aktiv del i de ungas fostran. Föräldrarna eller andra vårdnadshavare
bör därför jämte den minderårige i betydligt större utsträckning än nu
göras ansvariga för den minderåriges skadegörande handlande. En förebild
för en sådan lagstiftning kan vara det system som finns i Norge. Det är viktigt
att BRÅs pågående utredningsarbete leder till snara åtgärder. Detta bör ges
regeringen till känna.

6.4 Skolans roll

6.4.1 Allmänt

Skolan skall förmedla kunskaper och färdigheter. Den har också en viktig
fostrande roll, något som bör betonas.

6.4.2 Undervisning om värderingar

Skolan måste mer uppmärksamt arbeta med normfrågor. Barnen måste tidigt
lära sig att respektera de grundläggande rättsregler som råder, bl.a. i
umgänget mellan människorna. Undervisningen bör i dessa frågor vara så
konkret som möjligt. Undervisningen om droger och sambandet drogervåld
måste också ges större utrymme och göras mer effektiv.

Också förskolan har ett stort ansvar att lära barnen de grundläggande normer
som är en förutsättning för vårt samhälle, inte minst vad gäller respekten
för andra människor. Det är viktigt att dessa frågor bättre uppmärksammas
i förskolelärarnas utbildning.

Mot. 1989/90

Ju607

14

6.4.3 Närvarokontroll

För att undervisningen skall kunna bedrivas på så bra sätt som möjligt måste
ledningen vara fast och konsekvent.

Det är viktigt att samarbetet mellan lärare och föräldrar i praktiken kan
fungera så att föräldrarna tidigt informeras om barnens eventuella frånvaro.
Klasserna måste vara små för att eleverna skall kunna tillgodogöra sig undervisningen
ordentligt. Vi har i annan motion framfört kravet på max. 25 elever
i varje klass.

Undersökningar visar att det finns klara samband mellan skolk, dålig skolanpassning
och kriminalitet.

Upprepad frånvaro från skolan är ofta den första tydliga signalen att barn
har problem. Kontrollen av elevernas närvaro är därför viktig liksom att utreda
orsakerna till den olovliga frånvaron. Skolpersonalen måste i större utsträckning
få utbildning i hur skolan på bästa sätt tidigt kan gripa in och förebygga
brott.

6.4.4 Ökat samarbete skola-socialtjänst

Skolan har alltmer fått axla ansvaret för elevens sociala situation. I den rollen
måste skolan och de sociala myndigheterna finna smidiga sätt att samarbeta
för att på bästa sätt hjälpa barn och ungdomar. Ett sådant samarbete
kan utvecklas på olika sätt, exempelvis genom att särskild personal inom socialtjänsten
avdelas för att stödja skolan i dess sociala funktion.

På vissa orter har vidare särskilda samarbetsgrupper bildats mellan skolan,
socialtjänsten och polisen. Detta är ett tillvägagångssätt som visat sig
vara mycket framgångsrikt och bör därför leda till efterföljd.

Skolans och socialtjänstens gemensamma ansvar för elevernas sociala utveckling
bör anges i socialtjänstlagen och skollagen. Det är viktigt att t.ex.
sekretesslagstiftningen har sådan utformning att samarbetet mellan berörda
organ på detta område inte förhindras.

6.4.5 Utbildning i barns psykiska hälsa m.m.

Det är viktigt att man på ett mycket tidigt stadium kan urskilja vilka barn
som far illa och som kanske utsätts för sexuella övergrepp. För att hjälpa
dessa barn måste skolpersonalens utbildning på dessa områden väsentligt
förbättras.

6.4.6 Åtgärder mot mobbning

Föräldrar och lärare måste bli mer medvetna om problemen med mobbning
eftersom mobbning inte är något barnen kan hantera själva. Vuxna måste
klart visa att mobbning inte accepteras.

Effektiva åtgärder måste också sättas in när mobbning upptäcks.

En landsomfattande kampanj mot mobbning, som en del av rikskampanjen
mot våldet, bör övervägas. En liknande kampanj i norska skolor fick till
resultat att mobbningproblemen minskade med 50 procent under de två åren
kampanjen bedrevs. Kampanjen bör leda till att varje skola utarbetar sitt
eget program mot mobbning.

Mot. 1989/90

Ju607

15

Det är viktigt att skolvakter och rastvakter är aktivt engagerade för att
upptäcka eller förhindra mobbning. Vad som ovan anförts om förebyggande
åtgärder i skolan mot våldet bör ges regeringen till känna.

6.5 Polisens insatser

6.5.1 Ökad rekrytering

Centerpartiet har under många år krävt att antagningen till polishögskolan
skall öka. Polisbristen är alltjämt stor beroende på att den socialdemokratiska
regeringen under många år skurit ner polisutbildningen. Det är enligt
vår mening nödvändigt med fler poliser, även om ett ökat antal poliser inte
är tillräckligt för att kunna komma till rätta med brottsligheten.

Det är klarlagt att det finns ett samband mellan antalet poliser och antalet
uppklarade brott. Den tidsbrist som är en följd av det ansträngda läget för
poliserna leder också till att många brott inte ens utreds.

Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit att 800 poliser skall
utbildas under nästa budgetår. Det tar ett antal år innan en ökad intagning
till polishögskolan förbättrar personalsituationen. Med hänsyn till detta och
det allvarliga personalläge som råder är det mycket angeläget att även på
längre sikt öka antagningen av polisaspiranter. En tillfällig ökning som regeringen
föreslår är enligt vår mening inte tillräcklig.

Det är viktigt med en bred rekrytering till poliskåren. För att locka flera
till polisyrket krävs bl.a. en bättre arbetsmiljö. I detta sammanhang vill vi
betona att en ökad rekrytering bör äga rum bland kvinnor och bland invandrargrupperna.

Den underdimensionerade polisutbildningen har lett till att vakansläget
under flera år försämrats särskilt i storstadsområdena. Det krävs därför i
dessa områden extra rekryteringsresurser. Vad som här anförts om behovet
av en ökad rekrytering bör ges regeringen till känna.

För att förstärka Stockholmsregionen med fler poliser har Rikspolisstyrelsen
begärt att ytterligare 200 polisaspiranter antas till polishögskolan under
våren 1990. Vi ställer oss bakom detta angelägna krav. Detta bör riksdagen
besluta om. För att kunna genomföra denna utbildning krävs ett tillskott på
40 milj. kr.

6.5.2 Ny utbildningsort

Polisutbildningen bör inte enbart ske på ett ställe i landet. Ett decentraliserat
utbildningssystem skapar bättre förutsättningar för bra rekryteringar. Vi föreslår
därför att det snarast utreds om det är möjligt att förlägga delar av
verksamheten vid polishögskolan till andra delar av landet.

Vad som ovan anförts om möjligheten att förlägga polisutbildningen på
annan ort bör ges regeringen till känna.

6.5.5 Personalfrämjande åtgärder

För att förbättra rekryteringen och motverka avgångar är det mycket viktigt
att personalfrämjande åtgärder får större utrymme. Vi föreslår därför att en
mer medveten satsning görs på detta område. Anskaffande av personalbo

Mot. 1989/90

Ju607

16

städer och parkeringsplatser, bättre och modernare utrustning, t.ex. tjänstebilar
och teknisk apparatur, är exempel på angelägna åtgärder. Lokalerna är
i många fall i dåligt skick och behöver rustas upp. En större satsning måste
göras på fortbildning och vidareutbildning för poliserna.

För personalfrämjande åtgärder föreslår vi att 5 miljoner kr anvisas i budgeten.

6.5.4 Nya administrativa tjänster

För att de utbildade poliserna ska kunna arbeta effektivare krävs även vidtagande
av andra åtgärder. Polisiär personal bör därför så långt möjligt frigöras
från uppgifter av administrativ natur. I budgetpropositionen föreslås att medel
för administrativ personal tages från vakanta polistjänster. Detta är enligt
vår mening en kortsiktig lösning. På längre sikt måste nya administrativa
tjänster tillskapas och bibehållas för att avlasta polisen. Vad här anförts bör
ges regeringen till känna.

För att lösa det direkta behovet av administrativ personal vid de polisdistrikt
som saknar vakanta tjänster föreslår vi att 10 miljoner kronor anslås för
att skapa nya administrativa tjänster inför budgetåret 1990/91.

6.5.5 Fler kvarters!områdespoliser

Människors oro för att bli utsatta för våld och andra brott måste tas på allvar.
Det är därför mycket viktigt att människor litar på att poliser finns. Deras
närvaro verkar i hög grad brottsförebyggande och skapar förtroende mellan
polis och allmänhet.

En organisation med kvarters/områdespoliser kan i hög grad befrämja den
goda samverkan mellan polisen, andra samhällsorgan och privata institutioner,
som krävs för att förebygga brott och öka säkerheten på gator och torg.
Här kan man särskilt nämna det pågående samarbete i centrala Stockholm
som bedrivs för att hindra ungdomsbråken.

Det system med kvarterspoliser som vi förordar har också betydande fördelar
vad gäller samarbetet mellan skolan och polisen. Vad vi särskilt åsyftar
är det betydelsefulla informationsarbete som polisen bedriver på skolorna.
Denna verksamhet är värdefull då den ger naturliga kontakter mellan ungdomar
och polis. Vad som här sagts om betydelsen av kvarterspolisens insatser
bör ges regeringen till känna.

6.5.6 Organisationsfrågor

Det har framkommit att den organisation som idag finns i polisdistrikten inte
är helt tillfredsställande. Större flexibilitet behövs för att bättre ta till vara
personalens kunnande och engagemang och för att bedriva verksamheten så
effektivt som möjligt. Centerpartiet återkommer i en särskild motion till
dessa frågor.

6.5.7 Vaktbolagens uppgifter

Vaktbolagens brottsförebyggande arbete bör också nämnas i detta sammanhang.
Den rådande arbetssituationen inom polisen med stora vakanser och
minskade möjligheter till bland annat fotpatrullering har direkt medverkat

Mot. 1989/90

Ju607

17

2 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Ju607

till att bevakningsföretagens arbetsområde vidgats. Vi finner det inte tillfredsställande
att rent polisiära uppgifter handhas av bevakningsföretag.
Tills vidare, med den polisbrist som råder, får man acceptera att vaktbolagen
tar över en del av de polisiära sysslorna, t.ex. ordningen i tunnelbanorna.
Det är dock ingen lösning som i längden är godtagbar.

Det är också påkallat att regeringen snarast tillsätter en utredning för att
klargöra gränserna för bevakningsföretagens verksamhet på detta område.
Detta bör ges regeringen till känna.

6.6 En annan syn på alkohol

6.6.1 Allmänt

Det har tidigare konstaterats att de flesta våldsbrott begås av alkoholpåverkade
och att flertalet brottsoffer också är påverkade. Samhället kommer aldrig
till rätta med våldsbrottsligheten om inte alkoholproblemet tas på allvar.
Enligt undersökningar skulle man kunna reducera våldsbrottsligheten
30-40 procent med hjälp av generella åtgärder, såsom alkoholpolitiska restriktioner.

6.6.2 Åtgärder mot alkoholmissbruket

Det är särskilt viktigt att vara observant på ungdomars alkoholvanor. Ju tidigare
en individ börjar använda droger, desto större är risken att han grundlägger
ett beroende. Tidig debut ger en större risk för ett beroende.

För att minska ungdomars alkoholkonsumtion och för att nå en bättre
överensstämmelse med åldergränsen för inköp på Systembolaget kräver vi
att utskänkningsåldern höjs till 20 år och att ålderskontrollen görs mer effektiv.
Ett enigt socialutskott har begärt att regeringen skall överväga en höjning
av utskänkningsåldern. Vi instämmer i detta krav. Det behövs större
restriktivitet än hittills med beviljande av tillstånd för alkoholutskänkning.
Dessutom är det nödvändigt att bättre kontrollera att gällande bestämmelser
efterlevs av dem som har utskänkningstillstånd. Detta bör ges regeringen till
känna.

Det måste vidare åligga kommuner att skapa drogfria ungdomsmiljöer
som alternativ för ungdomar under 20 år. Detta måste ges regeringen till
känna.

Polisen måste ges tillräckliga möjligheter att ingripa när det gäller omhändertagande
av alkoholpåverkade personer. I dag måste dessa personer vara
mycket kraftigt berusade innan polisen med stöd av 13 § polislagen kan tillfälligt
omhänderta personen i fråga. En lägre toleransnivå behövs för att polismannen
skall kunna ingripa på ett effektivare sätt. För att åstadkomma
detta behövs en skärpning av gällande regler i polislagen. Det bör ankomma
på regeringen att framlägga förslag i frågan.

6.7 Narkotikan skall stoppas

6.7.1 Bekämpning i alla led

Narkotikan är ett svårt samhällsproblem. Hanteringen av narkotika är ofta
förbunden med våld och brott och detta innebär att kampen mot narkotikan

Mot. 1989/90

Ju607

18

är angelägen också för att komma till rätta med brottsligheten. Bekämpningen
måste ske i alla led; vid produktionen, vid gränserna och framför allt i
brukar- och langarleden. Genom att försvåra för gatulangare begränsas bl.a.
möjligheten att förse nyfikna ungdomar och andra nybörjare med droger.

I det sammanhanget bör uppmärksammas att mer än varannan prostituerad
i Stockholm är intravenös narkotikamissbrukare. Dessa kvinnor utnyttjas
på ett hänsynslöst sätt. Prostitution, både manlig och kvinnlig, är dessutom
en av de allvarligaste spridningsvägarna för HIV-smitta. Prostitutionen
har i många fall blivit ett sätt att finansiera narkotikamissbruket. Bekämpningen
av narkotika måste med kraft ske även i prostitutionsgrupperna.
Det är viktigt att polisens gatulangningsgrupper får ökade resurser.
Vad här anförts bör ges regeringen till känna.

6.7.2 Narkotikafria kriminalvårdsanstalter

Anstalterna måste ovillkorligen göras narkotikafria. Grövre narkotikabrottslingar
bör alltid komma till slutna anstalter. Behovet av anstaltsplatser
med särskilda resurser för omhändertagande av grava narkotikamissbrukare
måste ses över. Kontrollen på anstalterna av de intagnas narkotikainnehav
måste göras effektivare och behöver skärpas.

Problemet med narkotika på anstalterna måste brytas genom kraftig differentiering
mellan narkomaner och icke-narkomaner. Vad som här anförts
bör ges regeringen till känna.

6.7.3 Sänk toleransnivån

Initiativ från bl.a. centerpartiet har lett till att innehav av narkotika numera
är straffbart. Erfarenheter har dock visat att toleransmängden för innehav
av narkotika är alldeles för hög. Sedan 1986 har gränserna för vad som skall
betraktas som ringa innehav av narkotika, t.ex. för hasch och amfetamin,
höjts både dubbelt och flerdubbelt. Före 1989 greps alltid personer med heroin-
och kokaininnehav av polis och fördes till kriminaljouren för vidare
åtgärder. Idag friges istället droginnehavarna direkt efter gripandet sedan ett
kortare förhör hållits på platsen och identifiering skett. Små innehavsmängder
av dessa preparat behandlas som ringa narkotikabrott och leder vid ett
senare skede endast till böter på 400 kronor, en summa som brottslingen sällan
kan betala. Genom denna toleransförskjutning har samhällets reaktion
blivit alltför svag. Den avskräckande och brottsförebyggande effekten har
därmed kraftigt försämrats. Straffet för ringa narkotikabrott är t.ex. i Stockholm
ett antal dagsböter i ett strafföreläggande. Gärningsmannen har dock
sällan förmåga att betala böterna. Möjligheterna att omvandla obetalda böter
till fängelse är numera i praktiken i det närmaste obefintliga.

Lagen är således inte i straffrättsligt hänseende tillräckligt effektiv. Det
bör därför ankomma på regeringen att föreslå en skärpning härvidlag. Detta
bör ges regeringen till känna.

6.7.4 Oka resurserna för tullen

Begränsningen av narkotikautbudet måste utgöra en hörnpelare i narkotikapolitiken.
Detta arbete utförs av tull och polis. För att komma till rätta med

Mot. 1989/90

Ju607

19

den allt mer omfattande smugglingen av narkotika krävs resursförstärkningar.
Detta bör gälla tullpersonal såväl som tillgång till narkotikahundar.
Det internationella samarbetet är betydelsefullt. Vi måste således även fortsättningsvis
stödja alternativodlingar i de länder där råmaterial till narkotika
produceras. För att komma tillrätta med narkotikabekämpningen krävs
långsiktiga resursförstärkningar till tullen.

6.7.5 Förbättra resurserna för narkomanvården

Det är nödvändigt att satsa på vård och rehabilitering av missbrukare. Missbruket
måste hejdas i tid innan ett drogberoende hunnit utvecklas. Vården
måste i första hand grundas på frivillighet, men tvångsvård kan också bli aktuell.
Behandlingstiderna bör bli tillräckligt långa för att rehabiliteringen
skall bli framgångsrik. Antalet behandlingsplatser på behandlingshemmen
behöver utökas. Alternativa behandlingsformer måste utvecklas.

Tvångsvård av vuxna missbrukare (LVM) liksom tvångsvård av unga
(LVU) har inte kunnat tillämpas på avsett sätt, då resurser till behandlingsmöjligheter
saknats. Bristen på vårdplatser och bristen på en planerad eftervård
för dem som erhåller vård medför att lagens intentioner inte kan fullföljas.
Tillsynen och tillgången av vårdplatser för tvångsvård måste förstärkas.
Avsaknad av vårdmöjligheter kostar samhället årligen stora summor pengar
och orsakar stora tragedier.

Väntetiderna för intagning till frivillig missbrukarvård måste förkortas radikalt
så att framför allt ungdomar med missbrukarproblem snabbt får hjälp
att komma till rätta med sitt missbruk. Besked om intagning bör ges inom
tre dagar för att inte missbrukarens motivation för vård skall försvinna.

Inställningen till narkotika bland de intagna på landets fängelser måste
vändas så att flera blir villiga att ta itu med sina narkotikaproblem på allvar.
Betydelsefullt i detta sammanhang är uppbyggnaden av särskilda motivationsavdelningar.
Sådana avdelningar finns dag på de slutna riksanstalterna.
Målsättningen måste vara att alla fängelser skall kunna erbjuda särskilda
motivationsavdelningar.

Vi vill vidare betona vikten av att skapa behandlingskedjor. Vården måste
ses som en pågående process med akutvård, motivationsvård och eftervård.
För att vården skall kunna bedrivas på detta sätt krävs en samordning av
samhällets totala resurser för vården av missbrukare. Vad som här anförts
om behovet av en förbättrad vård för narkotikamissbrukare bör ges regeringen
till känna.

6.7.6 Stoppa nya preparat

Nya narkotiska preparat introduceras ständigt på den illegala narkotikamarknaden
i Sverige. Denna utveckling måste hindras. Det är också av
mycket stor vikt att nyintroducerade narkotiska preparat snabbt klassificeras
som narkotika och därmed faller under den strafflagstiftning som gäller.
Detta bör ges regeringen till känna.

6.7.7 Ändrade regler för godtrosförvärv

Missbrukaren behöver pengar för att finansiera sitt missbruk. Pengarna
kommer ofta från stölder och inbrott. Köpare av stöldgodset är inte svåra att

Mot. 1989/90

Ju607

20

få tag på. Tillämpningen av reglerna om godtrosförvärv bidrar till att det alltid
finns köpare av stöldgods.

Dessa förhållanden gör att vi kräver att reglerna om godtrosförvärv ses
över i syfte att ytterligare försvåra för missbrukare och andra som stjäl att
avhända sig stöldgods. Det bör ankomma på regeringen att återkomma till
riksdagen med förslag i denna riktning.

6.7.8 Kontrollåtgärder vid anställning

Arbetsdomstolen har i dom från 1984 markerat att narkotikamissbruk och
arbete inte kan förenas. I syfte att komma till rätta med narkotikabruket
bland anställda har vissa större företag börjat införa provtagningar i samband
med anställningen. Detta bör vara särskilt angeläget inom vissa känsliga
yrkesgrupper såsom piloter, poliser, läkare m.fl.

Arbetsmarknadens parter måste intensifiera arbetet mot narkotikamissbruket
på arbetsplatserna.

6.7.9 Eget bruk av narkotika

Enligt narkotikastrafflagen gäller att om brottet är att anse som ringa och
avser eget bruk skall endast böter förekomma. Avsaknaden av fängelse i
straffskalan har medfört att kriminaliseringen av egen narkotikakonsumtion
i praktiken blivit verkningslös. Fängelse bör därför införas i straffskalan för
att möjliggöra för polisen att ta blod- och urinprov och genomföra husrannsakan.
Genom denna straffskärpning ges också möjlighet att döma bl.a. till
kontraktsvård, för den som vid upprepade tillfällen dömts för eget bruk.
Detta bör ges regeringen till känna.

6.8 Knivförbud

6.8.1 Knivförbud pä allmän plats

Nya undersökningar visar att allt fler vapen används i gatuvåldet. Den lagliga
användningen av flertalet farliga föremål har inskränkts. Det är dock
fortfarande tillåtet att bära kniv på allmän plats, något som inte är tillåtet
i övriga nordiska länder. Erfarenheter har visat att förbud mot knivar och
gatustridsvapen minskar våldet. Vapenutredningen har i sitt slutbetänkande
föreslagit en sådan utvidgning. Det finns därför enligt vår mening beslutsunderlag
nog för att besluta om knivförbud på allmän plats. Vi föreslår således
att så sker. Det bör ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen
med förslag om detta.

6.8.2 Införselförbud m.m. av gatustridsvapen

Enligt en lag från 1988 är det förbjudet att använda gatustridsvapen på allmän
plats. Förbudet är utan undantag. I praktiken kan därför inte heller någon
försäljning ske utan att förbudet bryts. Dessa vapen går dock att utan
större svårigheter få tag på i vissa affärer eller genom postorder.

Samhället måste visa sitt klara avståndstagande från all våldsanvändning.
Detta kan bl.a. ske genom en skärpning av lagen innebärande att införsel
förbjuds, liksom saluhållande och överlåtande av sådana vapen. Detta bör
ges regeringen till känna.

3 Riksdagen 1989/90. 3 samt. Nr Ju607

Mot. 1989/90

Ju607

21

6.9 Ungdomars fritid

6.9.1 Meningsfull fritid

Engagemang i idrottsrörelsen, i andra folkrörelser och i frivilliga aktiviteter
av olika slag är positivt och utvecklande för barn och ungdomar. Det ger dem
möjlighet att på ett konstruktivt sätt utveckla sina talanger och intressen.
Det skolar barnen och ungdomarna i initiativ- och ansvarstagande, i samarbete
och i demokrati. Ungas egna skapande, i dialog med vuxna, bidrar positivt
till att forma ansvarsfulla mönster för attityder och handlingar. Den ledning
som de genom dessa aktiviteter får av vuxna och den gemenskap som
samvaron med jämnåriga skapar är också av mycket stort värde.

För ungdomar är ofta musiken av särskilt stor betydelse. Den musikverksamhet,
som bedrivs i Fryshuset i Stockholm och på många andra håll runt
om i landet, har visat sig mycket framgångsrik och fyller en stor social funktion.

Ungdomars engagemang i idrott, musik, politik och annan ideell verksamhet
är dessutom ett mycket effektivt skydd mot negativ gängbildning och kriminalitet.

Det är således mycket viktigt att samhällets olika organ ger goda förutsättningar
för barn- och ungdomsverksamheten, bl a genom att se till att det
finns idrottsplatser, lokaler för olika slags aktiviteter och stöd till ledarutbildning
och samordning. Generösa grundstöd till barn- och ungdomsorganisationer
skall utgå. Detta bör ges regeringen till känna.

6.9.2 Förhandsgranskning av våldsvideo

Ungdomar behöver förebilder. Dessa förebilder skall inte vara några osannolika
våldshjältar i en videofilm. Det är viktigt att tidigt poängtera för barn
och ungdomar att våld inte löser några problem och dessutom är farligt.

Vi vänder oss med skärpa emot det videovåld som ger uttryck för ett brutalt
och meningslöst våld och som visar en förnedrande kvinnosyn.

Skall man kunna komma till rätta med avarterna på videomarknaden gäller
det att välja en metod som är ändamålsenlig. En metod är att förstärka
den kontroll och tillsyn som kan utföras i efterhand. En annan är att lita till
den självsanering som pågår i branschen för att få bort de värsta filmerna ur
sortimentet.

En tredje metod, som vi förespråkar, är förhandsgranskning av videofilmer
för att förhindra spridning av extremvåldet. Förhandsgranskningen utgör
en klar markering från samhällets sida att vi inte kan tolerera att våra
barn och ungdomar utsätts för extrema våldsskildringar av det slag som alltjämt
utbjuds på marknaden.

Vi vill också betona vikten av att en stor satsning görs på distribution av
kvalitetsfilmer. En granskningsavgift bör införas där överskottet används för
produktion av kvalitetsfilmer.

Vi upprepar således vårt krav på förhandsgranskning av videogram och
föreslår att riksdagen antar det av oss framlagda lagförslaget.

Mot. 1989/90

Ju607

22

6.10 Ungdomsvård

6.10.1 Samordnade resurser till behandlingshem enligt § 12
socialtjänstlagen

Den vårdform som i första hand kan erbjudas de mest utsatta ungdomarna
är de s.k. § 12-hemmen, tidigare ungdomsvårdsskolorna. Den vård som ges
där har uppenbara brister, bl.a. beroende på för knappa resurser och på en
bristande differentiering av vården. Resurserna behöver förstärkas bl.a. för
att kunna erbjuda fler platser och personliga vårdare i större utsträckning.
Ökade resurser gör det också möjligt att utveckla vårdmetoderna. Familjehemmen
behöver ökat stöd av kommunerna. Staten bör utöver att tillskjuta
resurser ta ansvar för att planera och samordna verksamheten över landstingsgränserna.
Vad som här anförts om statens ansvar för § 12-hemmen bör
ges regeringen till känna.

6.10.2 Nya vårdformer krävs

Alternativ till § 12-hemmen måste också prövas, exempelvis behandlingshem
som drivs av ideella organisationer. Ett mindre antal ungdomar på hemmen
bör kunna ge möjlighet till mer individuellt anpassad vård. Det måste
undvikas att vinstintressen styr en sådan verksamhet. Staten bör med särskilda
stimulansbidrag medverka till utformningen av dessa alternativa behandlingsformer.
Vad här anförts bör ges regeringen till känna.

6.10.3 Personalutbildning

För att personalen på § 12-hemmen och familjehemsföräldrarna skall känna
att de räcker till och för att vården skall bli så bra som möjligt krävs bättre
utbildning. Den utbildning som ges idag är helt otillräcklig. Det behövs således
en mera planmässig utbildning för att höja vårdarnas kunnande och för
att motverka ”utbrändhet” hos dem. Vad här anförts skall ges regeringen till
känna.

6.11 Ungdomar och brott

6.11.1 Samla myndigheters insatser

Ett framgångsrikt projekt, ”KrAmi”, för unga lagöverträdare i Malmö och
Örebro bedrivs. Projektets grundtanke är att olika myndigheters insatser
samordnas för att på bästa sätt bistå de unga. Personal från arbetsmarknadsinstitutet,
kriminalvårdsverket, arbetsförmedlingen, socialförvaltningen och
fritidsförvaltningen finns på ett och samma ställe och erbjuder hjälp. På så
vis slipper ungdomarna att bollas mellan olika myndigheter, och samhället
ges en bättre chans att stödja och följa ungdomarna. Ungdomarna får skriva
på ett kontrakt där de lovar att inte missköta sig, vara drogfria m.m. I gengäld
får de, om de visar att de kan sköta sig, myndigheternas hjälp med att
t.ex. skaffa bostad.

Verksamhet av detta slag bör enligt vår mening byggas ut även på andra
platser i landet. Detta bör ges regeringen till känna.

Mot. 1989/90

Ju607

23

6.11.2 Lagen om skadelindrande arbete

Den 1 juli 1988 infördes en lag där unga lagöverträdare kan åläggas skadelindrande
arbete. Erfarenheterna visar dock att den ej fungerar på ett tillfredsställande
sätt. Lagen har tillämpats i mycket ringa utsträckning. Centerpartiet
anser att syftet med lagen är gott. Lagen bör dock göras mer effektiv
för att få till stånd en utvidgad tillämpning. Detta bör ges regeringen till
känna.

6.11.3 Kortare utredningstider

En följd av polisbristen är de allmänt långa utredningstiderna i samband med
brott. Den sammantagna utredningstiden för polis och socialförvaltning är
enligt BRÅ i genomsnitt 170 dagar. Detta är inte acceptabelt och särskilt inte
när ungdomar begår brott. I dessa fall måste tiden mellan brott och åtal eller
annan reaktion kortas ner. För att detta skall bli möjligt krävs att organisatoriska
och andra förändringar genomförs så snabbt som möjligt. Det bör ankomma
på regeringen att vidta åtgärder med detta syfte.

6.11.4 Inför jourdomstolar

Från brottsförebyggande synpunkt är det angeläget att påföljden kommer i
nära anslutning till brottet. Detta gäller särskilt ungdomar. En snabb handläggning
markerar på ett tydligt sätt att samhället inte accepterar ett brottsligt
handlande.

Med nuvarande ordning kan emellertid en ung lagöverträdare få vänta på
lagföring under lång tid, ibland halvårsvis, vilket inte får accepteras. En orsak
till fördröjningar i handläggningen är bristande resurser inom bl.a. socialtjänsten.
Men det beror också på ett sektorstänkande hos inblandade myndigheter
som försvårar ett effektivt samarbete.

Det nuvarande lagföringssystemets brister har uppmärksammats. Vissa
ändringar i lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, som
trädde i kraft den 1 juli 1988, syftar till en snabbare handläggning av brott
begångna av unga. Samtidigt har några utvalda åklagardistrikt utsetts att på
försök bedriva förundersökning i ungdomsärenden med ”särskild skyndsamhet’^
APROPÅ nr 5/89). Med utgångspunkt i de preliminära försöksresultaten
kan ifrågasättas om man genom de vidtagna åtgärderna verkligen har
lyckats få till stånd en snabbare reaktion på den unges brottsliga handlande.
Även i försöksdistrikten kan det ta en och en halv månad innan ett ärende
går till åtal och över två månader innan dom faller.

Vi vill därför återkomma till vårt tidigare förslag om jourdomstolar som
ett betydligt effektivare medel att åstadkomma en snabb och effektiv lagföring.
Prövningen av ett mål vid jourdomstolen skall äga rum i så direkt anslutning
till brottet som möjligt, helst dagen eller dagarna efter det att brottet
förövats.

Jourdomstolen skall i första hand vara avsedd för ungdomar mellan 15 och
21 år. Åklagarens möjligheter att underlåta åtal skall finnas kvar men bör
begränsas till fall då åtal inte fyller något rimligt syfte, exempelvis vid mindre
allvarlig brottslighet och då det inte finns anledning att misstänka att den
unge återfaller i brott.

Mot. 1989/90

Ju607

24

Den föreslagna ordningen innebär ett visst avsteg från principen att ungdomar
mellan 15 och 17 år inte bör ställas inför domstol. De skall istället,
efter beslut om åtalsunderlåtelse, bli föremål för åtgärder inom socialtjänsten.
En vidgad domstolsprövning när det gäller denna åldersgrupp har emellertid
uppenbara fördelar. Ett beslut av domstol markerar tydligare än ett
beslut av åklagaren samhällets avståndstagande från den kriminella handlingen.
Domstolen har dessutom vidare möjligheter att bestämma om alternativa
åtgärder för den unge om de åtgärder som socialtjänsten erbjuder bedöms
vara otillräckliga eller verkningslösa. Men framför allt kan domstolen
fatta snabba beslut.

Andra fördelar med ett domstolsförfarande är att i vart fall enklare skadeståndsanspråk
kan handläggas i samband med brottmålet. Den skadelidande
behöver då inte föra talan om skadestånd i en särskild rättegång. Dessutom
är det i allmänhet betydligt lättare att få klarhet i vad som hänt när gärningen
är ”färsk”. Ett snabbt och enkelt förfarande bör även ha processekonomiska
fördelar.

För den unge är å andra sidan offentligheten i samband med en rättegång
negativ. Det bör därför övervägas om inte de särskilda regler om begränsning
av offentligheten vid domstolsförhandling med unga lagöverträdare bör
skärpas ytterligare.

En domstolshandläggning efter de linjer som nu skisserats kräver lagändringar,
bl.a. när det gäller reglerna om förundersökning. Skriftlig dokumentation
bör i vid utsträckning kunna ersättas med muntliga uppgifter. Det gäller
både förundersökningen och personutredningen. Kravet på en rättssäker
handläggning får dock inte eftersättas. Bristfälligheter i utredningen får inte
gå ut över den tilltalade. Det kan dock övervägas om inte jourdomstolen bör
få vidare möjligheter att begära komplettering av förundersökningen än vad
som nu gäller enligt rättegångsbalken.

Möjligheterna till en snabb och effektiv domstolsbehandling kräver en
bättre samordning av arbetet mellan de myndigheter som är inblandade i utredningen.
Det sektorstänkande som uppenbarligen präglar de olika myndigheternas
arbete bör ersättas med ett direkt och mera obyråkratiskt samarbete.
Helst bör handläggare från åklagarmyndigheten, polisen, socialtjänsten
och skyddskonsulenten finnas i lokaler i nära anslutning till jourdomstolen.
Genom personligt samarbete och med utnyttjande av data, telefax och
andra tekniska hjälpmedel samt med ett minskat krav på skriftlig dokumentation
borde utredningsarbetet kunna bedrivas väsentligt snabbare och effektivare
än enligt den nuvarande ordningen.

Vi föreslår sammanfattningsvis att regeringen skyndsamt utreder och
framlägger förslag om införandet av jourdomstolar. De bör i första hand organiseras
för unga lagöverträdare eftersom en snabb domstolsbehandling är
av särskild betydelse för denna personkategori. Men möjligheten att vid
jourdomstol ta upp mål även mot vuxna lagöverträdare bör övervägas. Exempelvis
borde erkända brott och brott av enklare beskaffenhet många
gånger handläggas utan någon vidlyftigare utredning. Även i de fall en lagöverträdare
är i uttalat behov av exempelvis nykterhetsvård borde en snabb
handläggning vid jourdomstol - om brottet inte är av så allvarlig art - ha
klara fördelar.

Mot. 1989/90

Ju607

25

Vid tillskapandet av jourdomstolar bör man också ta del av erfarenheter
av liknande typer av domstolar i andra länder. Av intresse i det sammanhanget
är bl.a det engelska domstolssystemet med magistrates’ court och till
denna domstol hörande ungdomsdomstolen, juvenile court.

Regeringen bör lägga fram förslag till riksdagen om införande av jourdomstolar
för i första hand unga lagöverträdare.

6.11.5 Fler ungdomsrotlar

De olika brott som den unge lagöverträdaren begått utreds oftast på ett flertal
rotlar inom polisen. En sådan uppdelning medverkar till långa handläggningstider
och ökad byråkrati. Särskilda ungdomsrotlar på polisdistrikten
behövs för att få till stånd en snabb handläggning av ungdomar som misstänks
för våldsbrott.

För att förbättra samarbetet mellan polisen och socialtjänsten borde inom
socialtjänsten viss personal vara stationerad hos polisen. Detta skulle möjliggöra
ett betydligt bättre samarbete mellan polisen och socialtjänsten vad gäller
unga lagöverträdare.

6.12 Hjälp till brottsoffren

6.12.1 Allmänt

Offren för brotten är ofta en bortglömd grupp. De lämnas med såväl fysiska
som psykiska skador och i vissa fall med förlust av pengar eller andra värdesaker.

Det är angeläget att brottsoffrens situation uppmärksammas på ett helt
annat sätt än tidigare.

6.12.2 Fler socialjourer

Socialtjänsten har ett ansvar för de mera akuta insatserna när det gäller stöd
till brottsoffren. Detta ansvar åvilar ofta socialjourerna. Enligt undersökningar
saknar mer än hälften av landets alla kommuner någon form av jourservice.
Det är därför viktigt att sådan service byggs ut och att medel ställs
till förfogande för verksamheten.

6.12.3 Individuella vårdprogram

Akuten på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm har det senaste året tagit emot
540 offer för det brutala gatuvåldet. Under två års tid har effekterna av våldet
kartlagts och bilden av offrens utsatthet är skrämmande. Vi finner det
viktigt att landstingen prioriterar upprättandet av kris- och vårdcentrum för
de drabbade. Individuella vårdprogram bör upprättas så att de drabbade får
adekvat hjälp. Detta bör ges regeringen till känna.

6.12.4 Flera brottsofferjourer, ökade resurser

I dag finns ett 15-tal brottsofferjourer runt om i landet. I Stockholm där de
flesta brottsoffren bor är utbyggnaden av jourer långsam. Enligt planerna
skall sex brottsofferjourer inrättas i Stockholm. Målet bör vara att det skall
finnas minst en brottsofferjour i varje polisdistrikt. Alla brottsofferjourer

Mot. 1989/90

Ju607

26

som växer fram måste få det stöd de behöver. Även om dessa former av
hjälpinsatser till stor del baseras på frivilliginsatser krävs ekonomiska resurser
för att få verksamheten att fungera effektivt.

Brottsofferjourverksamheten har själv begärt en miljon i startbidrag, men
endast beviljats halva denna summa. Vi anser jourverksamheten så angelägen
att den bör tillföras ytterligare 500 000 kr.

6.13 Skadestånd

6.13.1 Höjt ideellt skadestånd

Skadestånden till brottsoffren enligt brottsskadelagen måste höjas. Enligt
svensk skadeståndsrätt är kompensationen för framför allt ideell skada generellt
sett mycket låg och den motsvarar på intet sätt utstått lidande. Lidandet
kan naturligtvis inte helt ersättas i pengar men det är viktigt att samhället
markerar att man stödjer brottsoffren. Vi förutsätter att den utredning som
regeringen tillsatt för att analysera frågan om ideellt skadestånd behandlar
denna fråga på ett positivt sätt. Exempelvis bör den som drabbas av inbrott
även kunna få skadestånd för ideell skada eftersom brott av detta slag innebär
en allvarlig integritetskränkning.

6.13.2 Förskott av skadestånd

Vid sakskada gäller begränsningar i rätten till brottsskadeersättning, och statens
skyldighet att förskottera skadestånd härför är i motsvarande mån inskränkt.
Vi anser att denna ordning inte är tillfredsställande. Enligt vår mening
bör en ordning övervägas där staten normalt förskotterar skadestånd
även för sakskada och ren förmögenhetsskada under förutsättning att skadeståndsskyldigheten
fastställts i dom.

6.14 Hjälp till kvinnor

6.14.1 Olika insatser för kvinnors hjälpbehov

Kvinnors särskilda hjälpbehov vid våldsövergrepp varierar. 1 akuta krissituationer
har flertalet kvinnor behov av medicinsk vård, skyddat boende och
psykologiskt stöd. Efter de akuta hjälpinsatserna fordras en långsiktigt uppföljande
kontakt. Behovet av psykologiskt stöd varierar från stödsamtal till
kvalificerad psykoterapeutisk behandling.

De praktiska åtgärder kvinnan kan behöva hjälp med kan exempelvis vara
att få ordnat med gynekologisk undersökning och få kontakt med polis och
åklagare. Det är viktigt att inte bara koncentrera sig kring kvinnans känslomässiga
upplevelser. Man måste också ta reda på hennes sociala kontaktnät
och möjligheten att få hjälp av t.ex. familj och vänner.

De drabbade kvinnorna har ofta behov av säkerhet och sekretess. De bör
i förekommande fall få en ovillkorlig rätt att byta personnummer.

Misshandlade kvinnor har också behov av rådgivning och information,
bl.a. om aktuell lagstiftning. Många behöver också ekonomisk och praktisk
hjälp i form av ny bostad och daghemsplats.

Installation av trygghetslarm i hemmet är ett annat krav vi framför för att

Mot. 1989/90

Ju607

27

förbättra de utsatta kvinnornas situation. Det allmänna bör stå för kostnaden.
Vad som anförts om insatser för kvinnliga våldsoffer bör ges regeringen
till känna.

Det bör också enligt vår mening vara en rättighet för kvinnan att få reda
på när den gärningsman som tidigare ofredat henne lämnar fängelset eller
vårdinrättningen. Föreskrift om detta bör lagregleras. Detta bör ges regeringen
till känna.

6.14.2 Stöd till kvinnojourer

De insatser som landets kvinnojourer gör, är av allra största värde. Trots
många gånger knappa ekonomiska resurser hjälper de många utsatta kvinnor
i akuta nödsituationer. Det ideella arbete som kvinnojourerna utför
måste lönas bättre. Kvinnojourerna får inte av samhället betraktas som en
gratisresurs. Bidragen är idag ofta knappa och varierar från kommun till
kommun.

Jourerna behöver inte enbart ekonomiskt stöd. Man behöver också hjälp
med lokaler och utbildning av stödpersoner m.m. Kvinnojourernas riksförbund
kräver ytterligare medel för att upprätthålla den centrala verksamhet
som man byggt upp de senaste fyra åren. Man säger sig inte ens ha möjlighet
att trycka upp informationsmaterial till alla dem som vill ta del av deras erfarenheter.
Det bör visserligen i första hand vara en kommunl uppgift att driva
kvinnojourer. Vi anser dock att staten bl.a. bör bidra med medel till centralt
utarbetat informationsmaterial. För detta ändamål föreslår vi att riksdagen
anvisar 500 000 kronor.

6.14.3 Utbyggnad av jourfamiljssystemet

Utbyggnaden av jourfamiljssystem utgör ett viktigt inslag för att hjälpa den
utsatta kvinnan. Familjerna erbjuder under en kortare tid kvinnan stöd och
skydd. Man bör i större utsträckning satsa på en utvidgning av systemet med
kontaktpersoner och kontaktfamiljer. Det är nödvändigt med utbildning och
handledning för att detta skall fungera bra. Ansvaret för detta åvilar kommunerna.

6.14.4 Besöksförbudslagen

Centerpartiet har under lång tid krävt skärpningar av lagen om besöksförbud.
Riksdagen har i enlighet med en centermotion beslutat att skärpa besöksförbudslagen
så att det är möjligt att anhålla och häkta den som bryter
mot denna lag. Detta har dock inte visat sig vara tillräckligt.

Vi kräver vidare att den förföljda kvinnan i särskilt allvarliga fall skall
kunna få tillfälligt skydd genom polis eller bevakningsföretag. Kostnaden för
skyddet skall betalas av det allmänna. Samarbetet mellan polis, socialtjänst
och kriminalvård måste vidare förbättras för att skydda kvinnan. Vad som
ovan anförts bör ges regeringen till känna.

6.14.5 Misshandel

Misshandeln har under senare år blivit allt råare och brutalare. Efter en nyligen
gjord lagändring har möjligheten att dömas för grov misshandel ökat
under senare år.

Mot. 1989/90

Ju607

28

Vi anser dock att denna lagändring inte är tillräcklig utan kräver att straff- Mot. 1989/90

minimum för grov misshandel höjs från ett till två års fängelse. Vad som ovan Ju607

anförts bör ges regeringen till känna.

6.14.6 Våldtäkter utomlands

Kvinnor som våldtagits utomlands får i dag ingen ekonomisk ersättning för
resor eller andra omkostnader i samband med rättegången. Möjligheten att
få hjälp av en advokat eller att få tolkhjälp i det aktuella landet är begränsad.
En gärningsman får däremot via ambassadens försorg alltid tolkhjälp. Dessa
regler bör ändras så att svenska kvinnor får tolk- och advokathjälp i dessa
situationer. Detta bör ges regeringen till känna.

6.14.7 Ändring av tvåårsregeln

Den s.k. tvåårsregeln, dvs. möjligheten till uppskjuten invandringsprövning,
medför i många fall svåra hemförhållanden för invandrarkvinnor. Regeln innebär
att när en utländsk kvinna eller man kommer hit för att gifta sig med
en svensk medborgare ges först uppehållstillstånd för sex månader. Består
förhållandet efter två år får kvinnan eller mannen permanent uppehållstillstånd.
Regeln tar sikte på att minska antalet skenäktenskap ofta grundade
på s.k. kvinnoimport. Regeln har dock medfört att många kvinnor hamnar i
en tvångssituation eftersom de inte vågar bryta förhållandet trots misshandel
och övergrepp av rädsla att bli utvisade. För dessa kvinnor finns sällan något
alternativ. De har ingen framtid i hemlandet och stannar därför kvar i förnedrande
äktenskap.

Tvåårsregeln bör därför ändras i syfte att minska riskerna för att misshandlade
kvinnor tvingas stanna kvar i ett äktenskap. Detta bör ges regeringen
till känna.

6.14.8 Pornografi/våld

Den förnedrande kvinnosyn som kommer till uttryck i pornografin måste
också beaktas i våldsdebatten. I pornografiska produkter ingår ofta våld mot
kvinnor. Många av de kvinnor som förekommer i porrindustrins alster blir
prostituerade.

Vi kräver forskning för att kartlägga sambandet pornografi - prostitution
och våld, vilket bör ges regeringen till känna.

6.14.9 Könsrollernas betydelse

Män begår flera brott än kvinnor. För att söka minska brottsligheten borde
det vara av intresse att genom forskning utröna könsrollernas betydelse i
detta sammanhang.

Olika behandlingsmetoder har använts för att söka återanpassa dem som
begått brott. För att kunna ta tillvara erfarenheter som kan leda till bättre
resultat för framtiden bör forskning ske om behandlingsmetoder. Detta bör
ges regeringen till känna.

29

4 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Ju607

6.15 Barnens rätt

6.15.1 Allmänt

Det är ofta svårt att hjälpa barn som drabbas av brottslighet. Barn som utsätts
för sexuella övergepp inom familjen har ofta mycket svårt att berätta
om vad de upplevt. Detta beror till stor del på att familjen trots allt är centrum
för barnet. Berättar barnet riskerar det att förlora den lilla trygghet det
ändå har. Hot förekommer och gärningsmannen försöker ofta skrämma barnet
till tystnad. En annan förklaring till barnets tystnad är att det ofta känner
sig medskyldigt till övergreppen.

6.15.2 Stöd till organisationer

Brott mot barn upptäcks ibland av personal inom skola och hälso- och sjukvården.
Den hjälp som barn kan få, lämnas också ofta på ideell basis. Vi vill
särskilt nämna organisationen BRIS, barnens rätt i samhället, och RMSÖ,
Riksföreningen mot sexuella övergrepp på barn. Rädda Barnen bedriver
också ett betydelsefullt arbete för att stärka barnens ställning. Detta är organisationer
som arbetar med små ekonomiska och personella resurser, och
som därför är i behov av ökat statligt stöd för att klara sitt arbete.

6.15.3 Utbildning

För att man ska kunna tillmötesgå de drabbade barnens behov krävs framför
allt en bred kunskap av dem som i olika sammanhang har ansvar för och
kontakt med barn och ungdomar. Detta gäller personal vid sociala myndigheter,
polis- och åklagarmyndigheter, inom sjukvård, barnomsorg och skola.
Alla som i sitt arbete kommer i kontakt med utsatta barn behöver utbildning
och information.

6.15.4 Satsa på behandling

På lång sikt krävs resurser att behandla alla inblandade parter. Såväl barnen
som vuxna behöver under lång tid genomgå behandling, t.ex. i form av psykoterapi.
Att kräva obligatorisk behandling av gärningsmännen är givetvis
svårt eftersom det strider mot frivillighetstanken som kännetecknar vården.
Vård som bygger på frivillighet har också störst möjlighet att nå resultat. Så
långt möjligt bör dock straffet kombineras med ett handlingsprogram som
bl.a. innehåller samtalsterapi och psykologhjälp.

Ökade resurser måste ställas till förfogande för behandling av utsatta barn
och deras föräldrar. Sådana verksamheter finns exempelvis i Farsta och
Malmö. De insatser som personalen här gör har visat sig ge goda resultat.
Man bör starta liknande behandlingsform för drabbade barn i andra delar av
landet och även inbegripa föräldrarna i denna behandling.

Öppna psykiatriska mottagningar och missbrukarvården uträttar ett viktigt
arbete på detta område.

Behovet av ökat samarbete mellan polis, socialtjänst och skola-daghem
för att lättare upptäcka och avslöja de fall där övergrepp förekommer måste
också poängteras. Enligt en enkät som socialstyrelsen gjort under 1988 fungerar
samarbetet mellan de olika instanserna inte helt tillfredsställande. Det

Mot. 1989/90

Ju607

30

konstateras t.ex. att mottagningarna i mycket liten grad samarbetar med
barnavårdscentralerna och skolan. Det är mycket angeläget att samarbetsformerna
förbättras.

Vad som ovan anförts om barn, som utsätts för sexuella övergrepp, bör
ges regeringen tillkänna.

6.15.5 Ökad forskning om sexualbrott mot barn

Förutom åtgärdsprogram behövs forskning på en rad områden. Vi vill
nämna några. Forskning om vilka som är gärningsmän är ett exempel. Ett
annat viktigt forskningsområde är vilken form av behandling/påföljd som ger
bäst resultat, dvs. minst antal återfall. Trovärdigheten i barns vittnesutsagor
diskuteras ofta och ifrågasätts. Mer kunskap och insikt i dessa frågor krävs.
Det planerade men ännu ej beslutade projektet vid BRÅ, ”Brott mot barn”,
bör komma igång snarast. Detta bör ges regeringen till känna.

6.16 Mannens stödbehov

6.16.1 Vård! behandling

Undersökningar visar att män som begår våldsbrott ofta styrs av tidiga känslomässiga
störningar och att dessa problem kräver vård, exempelvis psykoterapi.

Särskilt män som gjort sig skyldiga till övergrepp mot kvinnor behöver
vård och efterbehandling. De erfarenheter som således har vunnits under
tidigare försöksverksamhet på detta område bör tas till vara i behandlingsarbetet.

Vad som anförts om behandlingsprogram för män, som gjort sig skyldiga
till övergrepp mot kvinnor och barn, bör ges regeringen till känna.

6.16.2 Fler mans jourer! kriscentra

Män som t.ex. misshandlat kvinnor eller barn, själva blivit utsatta för övergrepp
eller gått igenom en skilsmässa behöver någon att tala med och någon
som stöttar dem. I dessa situationer kan bl.a. mansjourer eller krisscentra
för män behövas. Verksamheten vid bl.a. kriscentrat i Göteborg har visat sig
fylla ett mycket viktigt syfte. Allt fler män tar emot den hjälp som dessa
centra kan erbjuda.

Det finns behov av flera mansjourer/kriscentra i landet, vilket bör ges regeringen
till känna.

6.17 Kriminalvården

6.17.1 Utvärdering av kriminalvårdsreformen

1973 års kriminalvårdsreform syftade bl.a. till att främja den dömdes anpassning
till samhället och motverka de skadliga följderna av frihetsberövandet.
Den erfarenhet som finns visar att allvarliga brister kvarstår, vilket bl.a.
framgår av den höga återfallsfrekvensen samt narkotikabrottsligheten och
narkotikamissbruket på anstalterna. Det förhållande att den intagne under
anstaltsvistelsen utvecklar narkomani finner vi fullständigt oacceptabelt.

Mot. 1989/90

Ju607

31

Den höga återfallsfrekvensen visar också att kriminalvårdens mål inte
uppfylls. Vidare förekommer våld och övergrepp mellan de intagna som gör
att intagna frivilligt begär isolering.

Den stränga isoleringen på våra häkten är ofta inte befogad av utredningsoch
säkerhetsskäl. Den innebär många gånger en påfrestande ensamhet för
de häktade. Häktenas utformning och de regler som skall gälla för behandling
på häktena bör snarast utredas. Särskilt alarmerande är den ökade häktningsfrekvensen
vad gäller ungdomar i åldrarna 15-17 år, beroende på att
socialtjänsten inte har tillräckliga möjligheter att omhänderta dessa.

Ett ytterligare problem är behandling inom kriminalvården av det ökande
antalet psykiskt störda och de svårigheter som kriminalvården har att ta
hand om detta klientel på ett adekvat sätt.

Frågor som rör kriminalvårdens innehåll utreds för närvarande av en arbetsgrupp
inom regeringskansliet. Dessa frågor är av sådan dignitet att de
bör utredas och utvärderas av en parlamentariskt tillsatt grupp.

Utredningen bör vara oförhindrad att ta upp och belysa de frågor rörande
kriminalvårdens innehåll och utformning som kan aktualiseras under arbetets
gång.

Vad som anförts om en parlamentarisk utredning för att utvärdera 1974
års kriminalvårdsreform bör ges regeringen till känna.

6.17.2 Angelägna kriminalvårdsåtgärder

Trots att det finns behov av en genomgripande utredning och utvärdering av
nuvarande kriminalvårdsreform, finns det ändå skäl att i avvaktan på denna
genomföra vissa förändringar. Vi vill därför redan nu föra fram följande förslag.

6.17.2.1 En god eftervård

Rehabilitering av de intagna är ett viktigt inslag särskilt för dem med missbruksproblem.
Antalet vårdplatser i familjehem och behandlingshem för
dem som straffats motsvarar dock inte behovet. En särskild fördel med
denna form av verksamhet är att den intagne efter avtjänat straff kan återgå
i frivillig placering enligt socialtjänstlagen. Ökade insatser bör därför sättas
in för att möta behovet. Detta bör ges regeringen till känna.

6.17.2.2 Hårdare narkotikakontroll

Det stora flödet av narkotika på anstalterna gör det synnerligen angeläget
med snabba och effektiva åtgärder som hindrar att narkotika förs in på anstalterna.
Reglerna och tillämpningen av kontrollen av post, telefonsamtal
och besök måste skärpas för att hindra insmuggling av narkotika.

6.17.2.3 Permissioner/återfall i brott

Kriminalvårdens nya föreskrifter innebär för det stora flertalet intagna i
praktiken inte någon större ändring i förhållande till tidigare permissionsbestämmelser.
Reglerna om permissioner bör enligt vår mening ytterligare
stramas upp på olika sätt. Bl.a. bör kvalifikationstiderna för ny permission
efter misskötsamhet av olika slag göras längre. Vidare bör obevakade per

Mot. 1989/90

Ju607

32

missioner starkt begränsas för intagna som gång på gång återfaller i brott.
När det gäller intagna som begått allvarliga våldsbrott och narkotikabrott
bör permission få förekomma endast rent undantagsvis. Vad som anförts här
bör ges regeringen till känna.

6.17.2.4 Sänk inte straffen vid egendomsbrott

Huvudprincipen för villkorlig frigivning bör vara att sådan frigivning inte
sker förrän 2/3 av straffet avtjänats. Den nuvarande halvtidsfrigivningen har
ingen förankring i det allmänna rättsmedvetandet. De signaler som regeringen
givit att sänka straffen för egendomsbrott vänder vi oss med skärpa
emot. Inbrott i lägenhet är exempel på brott som medför stor skada och som
dessutom måste uppfattas som en allvarlig kränkning av den enskildes integritet.
En straffmildring kan inte godtas. Detta bör ges regeringen till känna.

6.17.3 Åtgärder inom frivården

Frivården spelar en betydelsefull roll i svensk kriminalvård. En väl fungerande
frivård leder till ett minskat behov av fängelseplatser. De frågor och
problem som berör frivården behandlas styvmoderligt inom kriminalvårdsstyrelsen.

Frivården bör därför få en mer framskjuten plats i kriminalvårdsarbetet.
Folkrörelser, fackföreningar, klientorganisationer, humanitära organisationer,
kristna samfund och idrottsföreningar bör också kunna engageras i frivårdsarbetet
i långt större utsträckning än vad som sker idag. Det samhälleliga
stödet för verksamhet av detta slag behöver därför utökas.

Antalet psykiskt störda lagöverträdare inom frivården, dvs. sådana som
är psykiskt störda utan att för den skull ha dömts till sluten psykiatrisk vård,
har ökat. Det ställer stora krav inte minst på frivårdens personal. Klarare
riktlinjer bör utarbetas vad gäller omhändertagandet av psykiskt störda. Det
är därvid viktigt att kriminalvårdens, socialtjänstens och sjukvårdens vårdinsatser
samordnas.

Antalet frivilliga övervakare bör öka och rekryteringen av nya övervakare
bör kunna ske i samarbete med de ideella organisationerna. Övervakares
och kontaktpersoners riksförbund, ÖKR, behöver ökat ekonomiskt stöd
bl.a. till ett centralt kontor i Stockholm och till jourlokaler ute i landet. Den
ersättning övervakare får är idag för låg. Vi kräver därför att ersättningen i
vart fall höjs från 200 kr till 300 kr i månaden. Fortbildningen behöver vidare
förbättras och till detta bör särskilt medel anslås.

Vad som ovan anförts om fri vården bör ges regeringen till känna. För att
förstärka frivården bör denna tillföras ytterligare 5 miljoner kr utöver anslaget
i budgetpropositionen.

6.18 Alternativa påföljder

6.18.1 Samhällstjänst

Riksdagen har under 1989 beslutat om försöksverksamhet med påföljden
samhällstjänst. Detta är en påföljd som centerpartiet länge förordat. Vi vill
dock på vissa punkter gå längre än riksdagsbeslutet. Vi kräver en utvidgning
av försöksverksamheten till att omfatta hela landet.

Mot. 1989/90

Ju607

33

Det är speciellt viktigt att hitta realistiska alternativ till fängelse när det
gäller unga lagöverträdare. Det är i denna åldersgrupp som behovet av aktivt
stöd och social gemenskap är störst och möjligheterna till återanpassning är
bäst. Samhällstjänst bör för dessa grupper komma i fråga även när alternativet
inte är fängelse.

Samhällstjänsten bör ses som ett led i återanpassningen till det normala
arbetslivet. Det är angeläget att den dömde upplever arbetsuppgifterna som
meningsfulla. Även andra uppgifter än de som de ideella organisationerna
erbjuder bör därför prövas.

Vad som ovan anförts om en utvidgad försöksverksamhet med samhällstjänst
bör ges regeringen till känna.

6.18.2 Konfrontation mellan offer och gärningsman samt
medlingsförfarande

I syfte att hindra framför allt unga förstagångsförbrytare från att bli vanebrottslingar
har en metod med konfrontation och medling mellan offer och
gärningsman utvecklats. Med medling avses att offer och gärningsman kan
komma överens om ekonomisk eller annan gottgörelse. Metoden finns bl.a.
att studera i Norge och Finland.

Konfrontationen sker endast under förutsättning av offrets samtycke. I
Sverige har dock försöksverksamhet med konfrontation bedrivits i ringa omfattning.

Centerpartiet har under lång tid drivit frågan om konfrontation med
brottsoffren för att framför allt de unga lagöverträdarna skall få bättre insikt
om vad de gjort. Med konfrontationen bör även följa någon form av gottgörelse
från brottslingens sida. Vi anser det självklart att alla, såväl unga som
äldre lagöverträdare, skall ta konsekvenserna av sitt handlande. Konfrontation
med medlingsförfarande bör därför prövas i större skala. Detta bör ges
regeringen till känna.

6.18.3 Beviljande av rapporteftergift, åtalsunderlåtelse

Vid mindre allvarliga brott kan polis meddela rapporteftergift. Någon registrering
av sådana beslut görs inte, vilket medför att rapporteftergift kan
lämnas upprepade gånger.

Åklagaren kan bevilja åtalsunderlåtelse under vissa förutsättningar. Under
de senaste åren har antalet åtalsunderlåtelser ökat markant. Fr.o.m. år
1985 har möjligheterna att meddela åtalsunderlåtelse dessutom utvidgats betydligt.

Åtalsunderlåtelse kan vara en lämplig åtgärd vid exempelvis ringa brott
och då återfallsrisken är försumbar. De nuvarande reglerna för åtalsunderlåtelse
är dock alldeles för vida varför vi förordar en återgång till de restriktivare
regler som gällde före 1985. Samtidigt anser vi att de skärpningar som
gjordes 1988 ifråga om åtalsunderlåtelse för unga lagöverträdare skall kvarstå.
Detta skall ges regeringen till känna.

Mot. 1989/90

Ju607

34

6.18.4 Kontraktsvård

Vi anser att skyddstillsyn i förening med kontraktsvård är ett bra bidrag till
påföljdssystemets utveckling. Kontraktsvården bör ha alla förutsättningar
att kunna utvecklas både kvalitativt och kvantitativt.

Kriminalvårdens frivård har i dagsläget en pressad arbetssituation. Det
har till följd att kontraktsvården inte gått att genomföra i den utsträckning
som varit lagstiftarens förhoppning. För att kontraktsvård skall kunna användas
i större utsträckning behövs flera kvalificerade handläggare inom frivården.

En annan erfarenhet beträffande kontraktsvården är att domstolarna använder
påföljden högst olika. Orsakerna till att praxis varierar bör skyndsamt
kartläggas genom regeringens försorg.

Vad man vidare kunnat konstatera är att domstolarna har en varierande
benägenhet att inhämta personundersökning i mål som normalt leder till
korta fängelsestraff. Även detta bör ingå i ovan nämnda kartläggning.

Tiden är nu mogen att pröva en ordning där vissa av frivårdspåföljderna
förenas med ett villkorligt fängelsestraff, istället för att som nu dessa påföljder
endast är knutna till skyddstillsyn. Detta bör i första hand gälla vid kontraktsvård.
Genom en sådan ordning framförs ett klart och entydigt budskap
att den ådömda påföljden utgör ett förtroende som visas den dömde och han
får en påtaglig påminnelse härom genom det latenta straffhot som det villkorliga
fängelset innebär. Samtidigt bör just straffhotet kunna utgöra ett stöd
för den dömde när det gäller att genomföra vårdprogrammet. Vad som här
anförts bör ges regeringen till känna.

6.19 Ytterligare vägar att förebygga brott

6.19.1 Punktbevakning

En väg att minska framför allt inbrott i bilar och lägenheter är att polisen
genomför punktbevakning av svårt belastade och extremt brottsaktiva personer.
Försök i den riktningen har gjorts av polisen inom några polisdistrikt
med goda resultat. Man har lyckats få ned antalet inbrott och en del tidigare
ouppklarade fall har gått att lösa. Rätt använd kan metoden förebygga brott
och öka säkerheten i samhället.

Vi anser således att polisen i ökad utsträckning bör bedriva punktbevakning
av grova brottslingar och extremt brottsaktiva för att förhindra fortsatt
brottslighet, vilket bör ges regeringen till känna.

Vi finner det angeläget att liknande projekt initieras på andra orter i
landet, vilket bör ges regeringen till känna.

6.20 Utländska medborgare och brott

Tillgänglig statistik visar att utländska medborgare som vistas i Sverige begår
brott i större utsträckning än svenska medborgare. Särskilt allvarligt är att
detta i första hand gäller våldsbrott av olika slag.

Oavsett vilka förklaringar som kan finnas, är det nödvändigt att snabba
åtgärder sätts in för att minska brottsligheten bland utlänningar.

Det viktigaste är att anpassningen till svenska förhållanden underlättas så

Mot. 1989/90

Ju607

35

väl i den sociala samvaron som i arbetslivet. Men det krävs också att de som
kommer till vårt land för att stanna får ordentlig undervisning om de regler
som gäller i det svenska samhället och om de normer som alla måste följa.

Vi anser därför att regeringen bör initiera ökad forskning om orsakerna
till den höga brottsbenägenheten bland utlänningar samt ta fram ett åtgärdsprogram
för att underlätta anpassningen och för att radikalt minska brottsligheten.
Detta bör ges regeringen till känna.

6.21 Mobbning i arbetslivet

Den mobbning som blivit mest uppmärksammad hittills är den som förekommer
i skolan. Redovisningar som gjorts på senare tid visar dock, att
mobbning också är vanligt förekommande i arbetslivet.

Uppemot var tionde av dem som tillfrågats i undersökningen har uppgett
att de under längre eller kortare tid utsatts för mobbning på sin arbetsplats.
Många har tvingats sluta sina anställningar av detta skäl. Anställda med invandrarbakgrund
och kvinnor verkar särskilt ofta drabbas av allvarlig mobbning.

Att kunna trivas på sin arbetsplats, bli uppskattad och innesluten i den
gemenskap som måste finnas, där människor arbetar tillsammans, är en
mycket viktig del av det som utgör en god arbetsmiljö. De problem som uppenbarligen
finns på många arbetsplatser vad gäller de vardagliga relationerna
människor emellan har enligt vår mening inte tillmätts den betydelse
de har för den enskilde och för arbetsgemenskapen.

Vi anser därför att det bör vara en mycket viktig uppgift för den arbetsmiljökommission
som regeringen tillsatt, att kartlägga omfattningen av mobbning
på arbetsplatsen och att framlägga förslag som kan motverka denna
mobbning. Detta bör ges regeringen till känna.

7. Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen till en riksomfattande folkkampanj mot våldet för
budgetåret 1990/91 anslår 10 000 000 kr.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medel från allmänna arvsfonden till kampanjen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionalpolitikens betydelse för att begränsa och
förebygga brottslig verksamhet,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att män engagerar sig för ungdomar,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nya vårdformer som alternativ till samhällsvård av
barn med problem, ']

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att aktivt verka för att föräldrar är närvarande när
barn och ungdomar blir föremål för förundersökning eller domstolsförhandling,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvidgning av föräldrars skadeståndsansvar,2]

Mot. 1989/90

Ju607

36

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av normbildning, kontroll av närvaro,
brottsbekämpning, åtgärder mot mobbning m.m. i skolans arbete,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rekryteringen till polisutbildningen,

7. att riksdagen till Rikspolisstyrelsen för intagning av ytterligare
200 polisaspiranter för budgetåret 1990/91 anslår 40 000 000 kr. i enlighet
med vad i motionen anförts,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokalisering av delar av polishögskolan,

9. att riksdagen till Personalfrämjande åtgärder inom poliskåren för
budgetåret 1990/91 anslår 5 000 000 kr.,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frigörande av poliser från administrativa uppgifter,

11. att riksdagen till Inrättande av nya administrativa tjänster inom
polisväsendet för budgetåret 1990/91 anslår 10 000 000 kr.,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av förebyggande polisiärt arbete genom
kvarters/områdespoliser,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gränsdragning för bevakningsföretagens verksamhet,

[att riksdagen beslutar att utskänkningsåldern på restauranger
höjs till 20 år, ']

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av drogfria ungdomsmiljöer,']

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om restriktivitet med alkoholutskänkningstillstånd, ']

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring av 13 § polislagen, syftande till lägre toleransnivå
för ingripande,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om narkotikabekämpandet,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om narkotikafria kriminalvårdsanstalter,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslag till skärpning av toleransnivån för innehav
av narkotika,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av resurser till tullen för narkotikabekämpning,
3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättrad vård av narkomaner,']

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förhindrande av att nya narkotiska preparat sprids,
']

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av reglerna för godtrosförvärv,2]

Mot. 1989/90

Ju607

37

18. att riksdagen beslutar att straffskalan för icke medicinskt bruk
av narkotika skall vara böter eller fängelse,

19. att riksdagen beslutar om sådan lagändring att förbudet att bära
kniv även omfattar allmän plats,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om importförbud, förbud mot överlåtelse och saluhållande
av ga tustridsvapen,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om meningsfulla fritidsaktiviteter för ungdom, ']

[att riksdagen antar följande förslag till lag om förhandsgranskning
av videogram och filmer:

1 § Videogram får inte i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte
spridas genom saluhållning eller annat tillhandahållande utan att dessförinnan
ha godkänts av statens biografbyrå. Vad som i lagen föreskrivs om videogram
skall också gälla film.

2 § Biografbyrån får ej godkänna

1. videogram eller del av videogram med skildringar av sexuellt våld eller
tvång eller närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor
eller djur, om inte spridandet är försvarligt med hänsyn till framställningens
syfte och sammanhang samt omständigheterna i övrigt,

2. videogram eller del av videogram med ingående skildringar av verklighetstrogen
karaktär som återger våld eller hot om våld mot människor eller
djur, om spridning skall ske till barn under 15 år.

3 § Angående biografbyråns granskning gäller i tillämpliga delar vad därom
är stadgat i 5—7 §§ förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om
biografföreställningar m.m.

4 § Bryter någon uppsåtligen mot föreskriften i 1 § skall han dömas till böter
eller fängelse i högst sex månader. Sker överträdelsen

av oaktsamhet, som ej är ringa, döms till böter.4]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens ansvar för samordning över landstingsgränserna
av § 12-hemmen, ']

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alternativ till § 12-hemmen,']

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av utbildningen av personal för § 12-hemmen,
*]

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samordning av olika myndigheters insatser för unga
lagöverträdare,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att lagen om skadelindrande arbete blir
mer effektiv,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prioriteringar i syfte att förkorta utredningstiderna
om brott,

24. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av
jourdomstolar för i första hand unga lagöverträdare,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat stöd till brottsoffren,

Mot. 1989/90

Ju607

38

26. att riksdagen till brottsofferjourverksamheten för budgetåret
1990/91 anslår 500 000 kr.,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ideellt skadestånd till brottsoffren,2]

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att staten bör förskottera skadeståndsersättning till
brottsoffer, när gärningsmannen saknar betalningsförmåga,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilda insatser för kvinnliga våldsoffer,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om myndigheters skyldighet att informera de kvinnliga
brottsoffren när gärningsmannen lämnar fängelset,

[att riksdagen till stöd för kvinnojourer för våldsoffer för budgetåret
1990/91 anslår 500 000 kr, ']

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpning av besöksförbudslagen,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om höjning av straffminimum för grov misshandel från
ett till två års fängelse,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till kvinnor som utsatts för våldtäkt utomlands,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av tvåårsregeln vid invandrarprövning,5]

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning för kartläggning av samband mellan pornografi,
prostitution och våld,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om könsrollernas betydelse, behov av forskning om
förbättring av behandlingsmetoder m.m.,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd för barn som utsatts för sexuella övergrepp,']

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning i syfte att förebygga brott mot barn,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behandlingsprogram för män som gjort sig skyldiga
till övergrepp mot kvinnor och barn,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mansjourer/kriscentra,']

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsättande av en parlamentarisk utredning om kriminalvårdens
inriktning mot bakgrund av en utvärdering av 1973 års
kriminalvårdsreform,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en god eftervård i syfte att underlätta rehabiliteringen,

39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om effektivare narkotikakontroll vid fångvårdsanstalten^

Mot. 1989/90

Ju607

39

40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stramare permissionsbestämmelser,

41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fakultativ villkorlig frigivning efter två tredjedelar
av strafftiden samt att straffsatserna ej skall mildras för egendomsbrott,

42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av frivården,

43. att riksdagen till Frivärden för budgetåret 1990/91 anslår
5 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således
287 459 000 kr.,

44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvidgad försöksverksamhet med samhällstjänst,

45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konfrontation mellan offer och gärningsman samt
medlingsförfarande,

46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om större restriktivitet vid beviljande av rapporteftergift
och åtalsunderlåtelse^

47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontraktsvården,

48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser mot gruppen extremt brottsaktiva,

49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för brottsbekämpning bland utländska
medborgare,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot mobbning i arbetslivet. 6]

Stockholm den 16 januari 1990

Mot. 1989/90

Ju607

40

Olof Johansson (c)
Karl Erik Olsson (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Gunnar Björk (c)
Pär Granstedt (c)
Karin Israelsson (c)
Per-Ola Eriksson (c)

Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)

11989/90:So213
21989/90:L606

3 1989/90:Sk607

4 1989/90:Kr214
51989/90:Sf607
6 1989/90:A205

Mot. 1989/90

Ju607

Källor

Anslagsframställan: Polis för 90-talet
Bengtsson, Bertil m fl: Skadestånd 1976
BRÅ utredning: Brottsoffer, 1988:1
BRÅ information: Kriminologi och krim.politik
BRÅ: Brottsförebyggande arbete i skolan, 1989
BRÅ: Brott och stadsmiljö, 1987:3
BRÅ: PM ang. unga lagöverträdare, 1988
BRÅ: Stöd och hjälp åt brottsoffer, 1988
BRÅ: Uppföljning av lagen om besöksförbud
Sarnecki, Jerzy, BRÅ: Skolan och brottsligheten 1987
Brottsliga ungdomsgäng, 1983:2
Fritid och brottslighet, 1983:7
Christensen, Sophie: Våldtäkt eller ... (examensarbete straffrätt 1989,

20 p)

Dahlgren, Kerstin, Per-Olov: Hur har du det på jobbet? 1981
Ekselius, Eva: Våld mot kvinnor, 1982

Göransson, Andersson, Kwarnmark: Männen bakom kvinnovåldet, 1988
Handbok för kriminalvården

Kortet, Pekka: Brottsoffer, målsägande, skadelidanden
(examensarbete 1988)

Kriminalvårdsstyrelsen: Perspektiv på framtidens intagna
Leymann, Heinz: Ingen annan utväg, 1988
Lenke, Leif: Alcohol and criminal violence, 1989
Lindblad, Frank: Sexuella övergrepp mot barn, 1989
Martens, Dan: Sexualbrott mot barn, 1989
Olweus, Dan: Mobbning och vad vi kan göra
Roos, Annelie: Brottsofferprojektet, en studie, 1988
RPS: Rakt på knarket, manifest 1989
RPS rapport 1989:1 Brottsofferjour
Skyddskons, i Örebro: Narkomanvårdsteamet, 1988
Socialförvaltningen: Nätverksprojektet i Helsingborg
Soc.styr.: Familjevåld som drabbar barn, 1989
SCB: Brott och rätt i siffror 1988
Ungdomar och brott, 1988
Statens ungdomsråds tidskrift nr 2/1987

Svenska Carnegie Institutet: Drogmissbruk, kriminalitet och andra
betydande nutida samhällsproblem, 1984-88
Ds Ju 1987:1 Översyn av brottsskadelagen
Ds Ju 1987:13 Besöksförbud
Ds Ju 1989:6 Sex. övergrepp mot barn
Ds Ju 1989:14 Domstolarna i framtiden
Ds Ju 1981:8 Åtalsregler vid misshandel
Ds Ju 1985:1 Lyxfrågor finns dom?

Ds Ju 1985:5 Lokalt samarbete mot brott
Ds Ju 1986:8 Straffbarheten vid nark.missbruk

Mot. 1989/90

Ju607

Bilaga

Ds Ju 1989:6: Sexuella övergrepp mot barn

Judep: Misshandel och sexuella övergrepp mot kvinnor och barn, 1987
JuU 1987/88:37 om ändring i brottsskadelagen
JuU 1987/88:16 om grov misshandel och grov stöld
JuU 1988/89:2: Karateklubbar

15: Anslag till polisväsendet
JuU 1989/90:5: Våldsbrott och brottsoffer
6: Sex. övergrepp mot barn
8: Vissa påföljsfrågor

9: Kriminalvårdsfrågor

10: Samhällstjänst
14: Ungdomsbrottslighet m m
KU 1989/90: 6: Åtgärder mot våldsskildringar i videogram
Prop. SkU 1986/87:4 (Alkohol)

Prop. 1987/88:92 om ändring i brottsskadelagen
Prop. 1987/88:14 om ändring i brottsbalken
SOU 1977:36: Ersättning för brottsskador
SOU 1984:66: Den allmänna rättshjälpen
SOU 1989/90:5: Vissa socialtjänstfrågor

Mot. 1989/90

Ju607

Bilaga

43

gotab 99471, Stockholm 1990