Motion till riksdagen
1989/90:Ju511

av Karl Hagström m.fl. (s)
Kriminalvårdens regionala organisation

Regeringen har i årets budgetproposition, justitiedepartementets bilaga 4,
föreslagit förändringar i kriminalvårdsverkets regionala organisation.

Utgångspunkten för förslaget är den allmänna strävan som karakteriserat
de senaste åren att rationalisera och decentralisera den statliga verksamheten
för att uppnå större effektivitet och bättre resursutnyttjande. Två interna
utredningar inom kriminalvården om ”Ny linjeorganisation” och beslutsfattande
m.m. (NyKo) har legat till grund för kriminalvårdsstyrelsens förslag
till regeringen.

”Ny linjeorganisation” var på remiss i verket under sommaren 1988 och
ledde fram till ett förslag från kriminalvårdsstyrelsen i september. I detta
sammanhang diskuterades endast några få frågeställningar:

Antalet regioner

Det har slagits fast att en minskning från tolv till sex regioner är angelägen
utifrån faktorer som slagkraft, effektivitet och anstaltstäthet.

Den geografiska indelningen

Har avgjorts med hänsyn till sammanhållna länsgränser, rimliga reseförhållanden
och möjligheterna att placera fängelsedömda på lämpligaste anstalt.

Kansliort

Vid förslag om kansliort har beaktats närhet till högskola, hänsyn till tidigare
regionalpolitiska åtgärder och kommunikationsförhållanden mellan kansli
och lokala enheter.

I utredningens huvudförslag sammanförs nuvarande Gävle- och Uppsalaregionerna
(X, W, U, och C län) vilket dock ej blev kriminalvårdsstyrelsens
förslag till regeringen. I stället föreslogs hela Norrland utgöra en region med
kansliort i Härnösand och Dalarna överförda till Mellansverige. Några nya
skäl till den förändrade inställningen redovisades inte. De enorma avstånden
i Norrland kommer att kraftigt begränsa de viktiga personliga kontakterna
mellan regionledning och de som arbetar direkt på fältet. Särskilt Gästrikland
kom helt på undantag genom sin naturliga anknytning till Svealand.
Justitieministern har i budgetpropositionen fastslagit att ”man bör övergå

till en ordning med färre och därmed större regioner. Därmed skapas underlag
för den nyss nämnda förstärkningen av regionkanslierna. Dessutom vidgas
möjligheterna att differentiera klientelet på de olika anstalterna inom
respektive region och att bedriva ett utvecklingsarbete på regional nivå”. Eftersom
Norrlandsregionen ansågs bli alldeles för stor till ytan, har regeringen
föreslagit att den regionen delas upp i två delar. Den nuvarande Umeåregionen
lämnas orörd och utan tillskott av riksanstaltplatser.

Norrlandsproblemet uppstod i och med att kriminalvårdsstyrelsen i sitt
förslag till regeringen valde att frångå utredningens ”Ny linjeorganisation”
förslag och lade Gävleborgs län till Norrlandsregionen. Vidare finns det
starka skäl som talar föra att Gävleborgs- och Kopparbergs län bibehålls som
en samlad regional enhet även i kriminalvårdssammanhang. Övriga rättsväsendet
hålls samman i regionen. På andra områden har samarbetet mellan
länen funnits sedan länge och vuxit sig starkare på senare tid. Som exempel
kan nämnas utbildning, utvecklingsfondsverksamhet, information, trafikfrågor,
näringslivsfrågor m.m.

Vi anser att man borde eftersträva en större jämnhet i storlek mellan de
sju kriminalvårdsregionerna. Denna princip har frågåtts vad avser den nordligaste
regionen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kriminalvårdens regionala organisation.

Stockholm den 24 januari 1990

Karl Hagström (s)

Olle Östrand (s) Iris Mårtensson (s)

Axel Andersson (s) Sinikka Bohlin (s)

Mot. 1989/90
Ju511

10