Motion till riksdagen
1989/90:Ju504

av Bengt Harding Olson (fp)
Kriminalvårdsanstalten i Kristianstad

Kriminalvården befinner sig i ett omvandlingsskede. Djupgående förändringar
är förestående både vad gäller linjeorganisation och arbetsformer. Beläggningsutvecklingen
på kriminalvårdsanstalterna, alltså platsbehov i relation
till platstillgång, är synnerligen oviss. Detta beror på flera faktorer, bl.a.
ett ökande antal fängelsedomar, en annorlunda klientelutveckling, nya placeringsnormer
och eventuellt längre avtjänandetider för fängelsestraff på
grund av ändrade frigivningsregler. Dessutom föreligger platsproblem på
häktessidan.

Regeringen anser i budgetpropositionen att "det råder för närvarande stor
osäkerhet om den framtida utformningen av kriminalvårdsanstalterna såväl
inom riksanstalts- som lokalanstaltsorganisationen”. Vidare fastslår regeringen
(på kriminalvårdsstyrelsens begäran) att ”man nu bör göra en samlad
bedömning av hur det framtida anstaltsbyggandet bör ske”. Därav drar regeringen
den slutsatsen att frågan om anstaltssituationen bör behandlas av en
(redan tillsatt) arbetsgrupp inom regeringskansliet.

Samtidigt förklarar regeringen att kriminalvårdsanstalten i Kristianstad
”bör kunna stängas". Detta uttalande är obegripligt - förutom till sin formulering
- även till sin (sannolika) innebörd. Det är naturligtvis ologiskt att nu
besluta om denna anstalts nedläggning samtidigt som man utreder anstalternas
framtid. Detta är att felaktigt föregripa ett framtida beslut som kanske
innebär att man borde behållit denna anstalt som då inte finns kvar.

Härigenom har staten också dragit på sig onödiga kostnader. Staten har
nämligen under 1989 investerat omkring 1 milj.kr. i renovering av byggnader,
vars lokaler nu är i mycket gott skick. Dessutom har personal nyanställts
och erhållit omfattande utbildning. Den nu aviserade nedläggningen kommer
att kosta staten avsevärda pengar. För det första får man inte full valuta
för renoveringskostnaden. För det andra drabbas man av fortsatta kostnader
under avvecklingstiden utan att få rimlig valuta för insatsen.

Avslutningsvis kan fastslås att regeringen beträffande kriminalvårdsanstalten
i Kristianstad tillämpar en obegriplig beslutsordning, som är särskilt
hänsynslös mot personalen. Ett minimikrav är att beslutet om nedläggning
borde uppskjutas och frågan behandlas i den pågående arbetsgruppen. För
övrigt är detta enligt uppgift även kriminalvårdschefen Björn Weibos uppfattning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kriminalvårdsanstalten i Kristianstad.

Stockholm den 17 januari 1990

Bengt Harding Olson (fp)

Mot. 1989/90
Ju504

7