Motion till riksdagen
1989/90:Ju502
av Ingbritt Irhammar och Karl Erik Olsson
(båda c)
Fängelset i Kristianstad, m.m.
För sex år sedan lades fängelset i Kristianstad ned, men på hösten 1988 öppnades
det igen efter att ha rustats upp för cirka en miljon kronor. Anledningen
var att det rådde brist på fängelseplatser i landet som helhet men även
i Kristianstads-regionen. Flera av personalen på fängelset har sagt upp sig
från tidigare jobb för att helhjärtat kunna satsa på sin nya anställning vid
anstalten.
I årets budgetproposition föreslås att Kristianstadsanstalten åter ska läggas
ned. Skälet säges vara att fängelseplatserna där inte längre behövs. Invändningar
mot denna slutsats har rests såväl från Kriminalvårdsstyrelsen
som från anställda och ansvariga vid Kristianstadsfängelset.
Det finns starka skäl, som talar för att anstalten ska vara kvar. Det finns
behov av platserna redan idag. Det finns en ovisshet beträffande den fortsatta
beläggningsutvecklinge.i vid anstalter och häkten, vilket står att läsa i
årets budgetproposition. Det planeras därtill en övergång från den av centern
kritiserade halvtidsfrigivningen, till frigivning efter 2/3 av strafftiden,
vilket kommer att öka behovet av anstaltsplatser i framtiden. I sammanhanget
är det angeläget att påtala att en övergång till en möjlig frigivning
efter 2/3 av strafftiden inte får innebära att straffvärdet sänks för olika brott
som exempelvis egendomsbrott.
Brottsligheten antas öka med mellan 2-4 % per år inom den närmaste
framtiden, vilket också talar för ett ökat behov av fängelseplatser. Mot bakgrund
av det anförda, anser vi därför ej att fängelset i Kristianstad nu ska
läggas ned.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att fängelset i Kristianstad ej nu skall läggas ned,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att straffvärdet för vissa brott exempelvis egendomsbrott
ej bör sänkas i samband med en övergång till villkorlig frigivning
efter 2/3 av strafftiden.
Stockholm den 14 januari 1990
Ingbritt Irhammar (c)
Karl Erik Olsson (c)