Motion till riksdagen
1989/90:Ju237

av Erkki Tammenoksa (s)
Polisen i Stockholm

Jag har redan tidigare understrukit behoven av att satsa på kvarterspolisverksamhet
genom omfördelningar inom polisen. Prop. 1989/90:100 bilaga
15 innehåller oklara budskap när det gäller detta.

Rikspolisstyrelsen har ett avgörande inflytande över hur resurserna fördelas.
Men också regeringens och riksdagens uttryckta vilja är av stor betydelse
i detta sammanhang.

I årets budgetproposition, bilaga 15, s. 94 sägs ”planeras en större andel
av resuserna komma att tas i anspråk inom de direkta polisoperativa områdena”.
Detta kan tolkas som att den brottsförebyggande verksamheten får
sitta emellan.

Propositionen understryker vikten av ett fördjupat samarbete mellan polis,
skola, socialtjänst och med folkrörelser och andra organisationer som är
engagerade i ungdomsfrågor. De brottsförebyggande ansträngningarna bör
inriktas på ungdomar i riskzonen för kriminalitet. Vidare sägs: ”trots det ansträngda
personalläget bör polismyndigheterna vidta särskilda åtgärder för
att öka områdes- och kvarterspolisverksamheten.” Detta verkar bra. Några
närmare anvisningar om hur exempelvis alla vakanta kvarterspolistjänster
skall kunna besättas ges emellertid inte. Tvärtom kan man, mot bakgrund
av att många sådana tjänster är obesatta, fundera över vad medgivandet att
lönemedel för vakanta tjänster får tas i anspråk ”för att förstärka den administrativa
kapaciteten”, innebär. Det bör klargöras att vakanta kvarterspolistjänster
inte skall användas på detta sätt. Tvärtom behövs det speciella åtgärder
för att göra just kvarterspolistjänster attraktivare.Rikspolisstyrelsen
har tillgång till en fullständig information över såväl utbildningssituation som
polisernas arbetsmarknad. Härigenom skulle rikspolisstyrelsen med mycket
hög precision kunna bedöma personalsituationen framöver med hänsyn till
olika tänkbara situationer. Rikspolisstyrelsen bör därför se till att snarast
förbättra den arbetsmarknadsplanering för sin verksamhet som är nödvändig.

I propositionen understryks också värdet av reformeringen av polisverksamheten.
Inriktningen mot vidgat självbestämmande för de lokala myndigheterna
har i hög grad främjat utvecklingsarbetet på lokal nivå mot en ökad
effektivitet inom polisen. Detta är utmärkt. Nu gäller det dock att gå vidare.
Inom storstadsområdena är fortfarande de enskilda polisdistrikten stora som
normala polisdistrikt.

Ett direkt och radikalt sätt att komma vidare är att inleda försöksverksamhet
inom något eller några sådana storstadsdistrikt. En demokratiskt utsedd
styrelse med delegerat budgetansvar och målstyrning av fältverksamhetens
inriktning är några sådana initiativ som kunde prövas. En delegering av polisstyrelsens
uppgifter och ökade befogenheter för polisledningen på mindre
enheter är också viktiga att pröva och utvärdera. En sådan försöksverksamhet
borde exempelvis kunna ske inom Skärholmens polisdistrikt. Försöksverksamheten
borde kunna inledas 1991.

Sammanfattningsvis anser jag att:

- behovet av kvarterspoliser bör uppmärksammas särskilt med avseende
på vakanser

- det behövs bättre arbetsmarknadsprognoser för polisverksamheten

- en försöksverksamhet avseende polisnämnd/styrelse i Skärholmen
(Stockholm) bör genomföras med start 1991

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om polisverksamheten i huvudstaden.

Stockholm den 25 januari 1990

Erkki Tammenoksa (s)

Mot. 1989/90
Ju237

11