Motion till riksdagen
1989/90:Ju236

av Margitta Edgren och Charlotte Branting
(båda fp)

Kvinnliga polisers villkor

Fortfarande efter mer än 20 år med kvinnliga poliser känner de sig inte uppskattade
inom kåren. Så måste man tolka alla de vittnesbörd från kvinnliga
poliser som vi hört och som kan läsas i tidningarna.

I genomsnitt utgör kvinnor tio procent av den svenska poliskåren, dvs. av
Malmös 1 000 poliser är ca 100 kvinnor. Men av Huddinges drygt 200 poliser
är de 22 procent. Alltsedan kvinnor började som poliser har det funnits ett
motstånd. Jämo har fått många anmälningar från kvinnor som anser sig missgynnade
på grund av sitt kön. Det finns en rad myter, uttalade eller outtalade
om vad som kännetecknar en bra polis. Manliga poliser anför att de kvinnliga
kollegerna är för svaga eller för korta för speciellt s.k. yttre tjänst. Jargongen
är ibland rå och grov, när kvinnorna försöker ändra den blir de ansedda
som ”gnällspikar”.

Men det visar sig ofta att när kvinnliga poliser ingriper vid familjebråk eller
våld mot barn så gör de det på ett smidigare och ömsintare sätt än manliga.
De försöker i första hand att tala de som bråkar till rätta. Först när det
inte hjälper använder kvinnorna andra medel, sin teknik, sin psykiska och
fysiska styrka. Det visar sig att man kan vara bra polis på olika sätt.

Misstron från kollegornas sida gör kvinnliga poliser osäkra i sin yrkesroll.
En reaktion är att de lämnar sitt yrke för annat yrke, en annan reaktion är,
att de accepterar att förflyttas och att inte avancera, men reagerar på arbetsmiljön
med psykiska problem.

Två jämställdhetskonsulter har arbetat i Huddinge polisdistrikt efter initiativ
från polisledningen där. De undersökte hur de kvinnliga poliserna hade
det i Huddinge. I sin rapport säger de bl.a. att kvinnliga poliser får sämre
vitsord än manliga på alla punkter utom ”flexibilitet”, vilket inte värderas
lika högt som t.ex. ”säkerhet och omdöme”. Trots att cheferna förnekar att
kvinnor som grupp betraktat skulle vara sämre än män i arbetet. Vidare har
konsulterna iakttagit att de kvinnor som arbetat några år ofta känner att de
inte blir tagna på allvar av männen. Kolleger ”testar” sina kvinnliga arbetskamrater
för att pressa dem eller för att försöka bevisa att en kvinna inte
räcker till för att vara polis.

Jämo utarbetade för flera år sedan en rad förslag på åtgärder efter en undersökning
om vilka problem som möter en kvinna som bryter mark inom ett
tidigare typiskt manligt yrke. För tullen, polisen, kriminalvården föreslogs
åtgärder som borde vidtas för att underlätta förståelsen mellan män och

kvinnor inom resp. verksamheter. Vissa förslag har genomförts, men långt
ifrån alla.

Polisen har t.ex. fortfarande inte ansett det mödan värt att göra en kravanalys
för polisyrket.En sådan analys skulle underlätta för de kvinnor som
vill utbilda sig till polis. Samtidigt kan en kravanalys kanske förändra bilden
av vad som krävs för att bli polis och vad som krävs för att vara en bra polis.

Rikspolisstyrelsen hjälper till att underhålla myterna om vad det innebär
att vara en bra polis. Det kan vi se i den katalog över vad som erbjuds poliser
i vidareutbildning. Mycket och varierat utbud om datorer, ekonomisk brottslighet,
trafikövervakning, att föra polishundar, instruktörsutbildning i fysisk
träning, motorcykeltjänst, fordonsredogörartjänst, brandutredning, yttre
spaning mot person, sprängteknik, handhavande av tjänstepistol m.m. Vidareutbildning
inom etik, intervjumetodik, omhändertagande av misshandlade
barn eller kvinnor, mänskliga reaktioner på katastrofer m.m. ger kunskaper
som poliser också måste ha i dagens samhälle. Av dessa ämnen finns
mycket lite i vidareutbildningsprogrammet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att rikspolisstyrelsen får i uppdrag
att utarbeta en kravanalys för polisyrket i enlighet med vad vi
anfört i motionen.

Stockhom den 25 januari 1990

Margitta Edgren (fp) Charlotte Branting (fp)

Mot. 1989/90
Ju236

9