Motion till riksdagen

av Göthe Knutson (m)

med anledning av prop. 1989/90:85 om ny
summarisk process

Mot.

1989/90

Ju23-26

1. Betalningsföreläggande!! som grundas på
myndighetsbeslut

Det finns anledning att i sammanhanget uppmärksamma en del metoder som
används vid betalningsförelägganden, som uppkommit genom ett förvaltningsrättsligt
beslut.

Beslut om teleräkningar överklagades tils nyligen hos kommunikationsdepartementet.
Överprövnigen har nu flyttats till televekets generaldirektör.
Denne har - precis som departementet - velat fjärma sig från befattningen
med överprövningarna och därför utsett förre landshövdingen Ingvar Gullnäs
att under hand, s.k. formlös handläggning, ge synpunkter till generaldirektören.
Den klagande ges ingen möjlighet att bemöta vad Gullnäs anför.

Emellertid är hela överprövningen utan egentlig betydelse. Televerket avvaktar
nämligen aldrig ett lagakraftvunnet beslut innan koncernens eget inkassoföretag
lämnar in en ansökan om betalningsföreläggande. Den enskilde
måste alltså parallellt föra ett mål i (hittills) tingsrätten om betalningsföreläggande
och ett annat förvaltningsrättsligt om grunden för televerkets
fordran. Som konsekvens sker numera praktiskt taget ingen sakprövning i
televerket av sådant förvaltningsbesvär. Televerket har allt att vinna på att
få sin abonnent ”mör” genom att låta förvaltningsärendet dra ut på tiden.
Konsekvensen blir att televerket missbrukar tingsrättens och i framtiden
kronofogdemyndighetens resurser. Tingsrätten får göra den utredning och
sakprövning som televerket rätteligen borde bekosta med egna medel och
egen personal.

Den föreslagna lagen bör kompletteras med ett förbud att alls uppta en
ansökan om betalningsföreläggande till prövning, innan förvaltningsrättsligt
lagakraftvunnet beslut föreligger. I de undantagsfall lagen skall tillämpas innan
slutligt beslut meddelats, och sådana situationer kan nog inte helt uteslutas,
får myndigheten utfärda ett interimistiskt beslut som bifogas ansökan.
Normalt kan och bör det slutliga beslutet avvaktas i betalningsförelägganden.
Vid handräckning torde interimsbeslut finnas upprättade redan i dag,
när de slutliga besluten dröjer.

1

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. NrJu23-26

2. Betalningsföreläggande!! från inkassoföretag Mot. 1989/90

Televerkskoncernens inkassoföretag heter Sergel Inkasso, Beridarebansgatan
1-3, Stockholm. (Lokalerna är väl kända. Det är KU:s gamla kansli vid
Sergels Torg.) Det sitter en porttelefon utanför huset. Man kan endast göra
besök genom att ropa i denna porttelefon, men motsvarande telefonapparat
på den tionde våningen lämnas obemannad långa stunder. Företaget finner
det inte onaturligt at låta besökare vänta på gatan lång tid, tills någon anställd
finner för gott att svara. Brevlåda saknas.

Vid hissen en halvtrappa upp sitter en skylt som meddelar, att Sergel Inkasso
har sitt kontor på plan 10. Hissen har endast kanppar för färd mellan
två våningar: entrén och plan 9. Någon knapp för färd till plan 10 finns inte.

Nu kan ju en besökande till Sergel Inkasso åka hiss till plan 9, för att träffa
någon som hjälper. Hissknappen till plan 9 är dock spärrad, om man inte
känner till den hemliga koden till det kodlås som sitter i hissen.

Det finns också ett trapphus med en vanlig trappa. Till trapphuset kommer
man via en inglasad dörr. Denna dörr är låst. En besökare kan alltså inte
gå via trapporna till plan 10.

Sergel Inkasso anser det stå väl i överensstämmelse med reglerna om god
inkassosed, att anhängiggöra ett betalningsföreläggande innan besvärsprövningen
i myndigheten av ärendet i fråga avslutas med ett lagakraftvunnet förvaltningsbeslut.
Televerket levererar över huvud inte sådant dataunderlag
till Sergel Inkasso, att det därav framgår om det förvaltningsärende som givit
upphov till kravet innefattar en pågående besvärsprövning, eller ens om det
alls inkommit invändningar mot kravet i förvaltningsmässig form.

Sergel Inkasso är så konsekvent i sin inställning att försvåra all kontakt
med teleabonnenterna/borgenärerna, att företaget heller inte lämnar ut utdrag
enligt datalagen 10 §. I stället överlämnas sådana framställningar till televerket,
för att detta skall lämna ut utdrag ur sina myndighetsregister. Sergel
Inkasso kringgår därigenom sina skyldigheter enligt datalagen.

För att befordra respekten för datainspektionens regler om god inkassosed
bör den nya lagen kompletteras med en föreskrift, om att betalningsförelägganden
som inkommer från inkassoföretag skall avvisas om företaget inte
berett ärendet på ett genomarbetat sätt. Ovanstående är excempel på oacceptabla
oarter. Om en telekund inte bereds möjlighet att nå kontakt med
Sergel Inkasso, blir konsekvensen ett okynnesutnyttjande av betalningsföreläggandeinstitutet
och kronofogdemyndighetens resurser, genom att inkassoärenden
inte klaras upp, redan innan det gått till betalningsföreläggande.

3. Betalningsföreläggande!! när inkassoföretaget saknar
tillstånd

Sergel Inkasso saknar datainspektionens tillstånd att bedriva inkassoverksamhet
och hävdar att sådant inte behövs, då televerket är enda kund. Men
enligt televerkets styrelseprotokoll 1987-12-09 6§ punkt c anmäler föredraganden,
att bolaget kommer att ”sälja tjänster utanför televerkskoncernen",
vilket kräver tillstånd. Strikt sett bedriver alltså televerkskoncernen i dag
olaga inkassoverksamhet.

2

Därtill kommer att Sergel Inkasso synes tro, att inkassolagen inte gäller Mot. 1989/90

även om televerket vore enda kund. Det är fel. Lagen gäller fullt ut, men det Ju23

behövs inget tillstånd.

4. Skälighetsprövning

Till sist bör den föreslagna lagen trots allt tillåta att kronofogdemyndigheten
gör en skälighetsprövning. När exempelvis, för att ta fall från verkligheten,
televerkets generaldirektör personligen bifaller, att verket debiterar full
flyttningsavgift för flyttning av en telefonanslutning mellan två befintliga
jack vid intilliggande sjukhussängar på Karolinska sjukhusets medicinkliniks
canceravdelning, är det exempel på ett förhållande, som kronofogdemyndigheten
borde kunna få väga in. Det kan tänkas ske på så sätt att borgenären
medsänder en kopia på en skrivelse från därvarande kurator, vari hon vädjar
om något som liknar barmhärtighet från televerket mot de mycket sjuka patienterna.
Allt borde dock inte få vara profit ens i televerket.

För sådana specialfall - skall vi kalla dem ”djupt oetiska” betalningsförelägganden
- bör dock någon beslutsmarginal finnas, exempelvis i 21 § i den
föreslagna lagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att 21 § i den föreslagna lagen får följande formulering:

218

Ansökningen skall också avvisas i följande fall:

- om den avser en åtgärd som inte omfattas av denna lag,

- om ansökan ingår i en myndighets ärende, där varken slutligt beslut i
ärendet, eller interimistiskt beslut om att inlämna ansökan föreligger,

- om ansökan inlämnas av ett inkassoföretag, som inte berett svaranden
möjlighet att kommunicera i ärendet enligt reglerna om god inkassosed,

- om ansökan inlämnats av ett inkassoföretag, vars verksamhet står i strid
med inkassolagen (1974:182),

- om ansökan om oskälig eller annars framstår som djupt oetisk, eller

- om det finns något annat hinder mot att ansökningen tas upp.

Stockholm den 20 mars 1990
Göthe Knutson (m)

3