Motion till riksdagen
1989/90:Ju21

av Ingbritt Irhammar m.fl. (c)

med anledning av prop. 1989/90:71 om några
processrättsliga frågor

Ett väl fungerande domstolsväsende är av grundläggande betydelse för rättssamhället.
Rättskipningens organisation och kompetens är av största vikt för
människors rättstrygghet och deras tilltro till rättsväsendet.

Det pågående reformarbetet av domstolsväsendet präglas dock av en bristande
helhetssyn och det kan därför vara svårt att bedöma de begränsade
förslag till förändringar som framläggs i propositionen. Hur förhåller sig exempelvis
dessa förslag till de förändringar som kan väntas bli följden av det
utredningsarbete som företas av den nyligen tillsatta kommittén som har till
uppgift att se över domstolarnas uppgifter och arbetssätt?

Centerpartiet har under många år engagerat sig i de frågor som nu är aktuella.
Vi anser att specialiseringen av domstolsväsendet kommit att leda till
ett svåröverskådligt och ibland svårtillämpligt system. Vi har i flera motioner
uttalat att tyngdpunkten i den dömande verksamheten skall ligga i de lokalt
förankrade tingsrätterna. En minskning av antalet specialdomstolar och
domstolsliknande organ är mot den bakgrunden den väg som bör väljas.

Centerpartiet delar uppfattningen att de s.k. ekodomstolarna vid vissa
tingsrätter bör avskaffas. Redan då beslutet om inrättandet av dessa domstolar
fattades reserverade vi oss. Det är enligt vår mening principiellt fel att
styra de större ekonomiska brottmålen till speciellt utsedda tingsrätter. Det
mycket låga antalet eko-mål som avdömts talar också för att koncentrationen
av dessa mål till vissa domstolar i sig inte kan anses ge några särskilda
fördelar ur effektivitetssynpunkt.

Vi anser i likhet med föredraganden att den sammansättning som nu gäller
i eko-målen bör bibehållas.

Ett viktigt steg på vägen mot en mer enhetlig domstolsorganisation är rättegångsutredningens
förslag om att fastighetsdomstolarna, hyres- och arrendenämnderna
samt bostadsdomstolen skall avskaffas. Vi delar i princip rättegångsutredningens
uppfattning att de allmänna domstolarna bör ta över
dessa nämnders och domstolars uppgifter. Denna uppfattning delas också av
en rad tunga remissinstanser som Svea hovrätt och Sveriges advokatsamfund.
Det finns också enligt vår mening inga principiella eller oöverkomliga
praktiska hinder mot att de tvister som idag avgörs i dessa domstolar och
nämnder överflyttas till de allmänna domstolarna. I den mån tingsrätternafrämst
de mindre - inte har tillräckliga resurser för att handlägga ifrågava

rande mål bör ansträngningarna inriktas på att förstärka tingsrätternas per- Mot. 1989/90
sonella och materiella resurser. Ju21

Vad som nu berörts aktualiserar även frågan om lämpligheten av s.k. intresseledamöters
deltagande i rättskipande verksamhet. Den omständigheten
att intresseledamöter ingår i bl.a. hyres- och arrendenämnder finner vi
principiellt felaktig. Detta förfarande riskerar också att minska tilltron till
rättskipningens opartiskhet.

Frågan har också tagits upp till prövning av Europadomstolen. Detta har
gällt bl.a. huruvida intresseorganisationers ledamöter skall delta i mål som
rör rätten att förhandla för hyresgäster om hyra och frågan om en förhandlingsklausuls
berättigande. I en dom den 22 juni 1989 - Langborger mot Sverige
- fälldes Sverige för brott mot konventionens regler om rätt till opartisk
och offentlig rättegång inför oavhängig och opartisk domstol (art. 6). Europadomstolen
ifrågasatte lekmannaledamöterna i bostadsdomstolen och deras
opartiskhet eftersom de ansågs ha alltför nära förbindelser med två sammanslutningar
som båda haft ett avgörande intresse i den vid domstolen behandlade
frågan. Det bör ges regeringen till känna vad här anförts om ett
avskaffande av fastighetsdomstolarna, arrende- och hyresnämnderna samt
bostadsdomstolen och om behovet av ytterligare resurser till de allmänna
domstolarna.

Beträffande expertmedverkan i rätten har föredragande frångått rättegångsutredningens
förslag om en generell möjlighet att låta en särskild sakkunnig
ingå i rätten. Vi delar föredragandens ställningstagande i denna del.

Ett vägande skäl mot expertmedverkan är, som framgår av propositionen,
att domarnas och domstolarnas roll kan ifrågasättas genom att en tillfällig
expert - dessutom utsedd av rätten - erhåller ställning som domare i ett enskilt
mål.

Visserligen finns det goda skäl att förbättra domstolarnas möjligheter att
tillgodogöra sig processmaterialet i mer komplicerade mål. Redan idag finns
dock möjlighet enligt rättegångsbalken att anlita sakkunnig för detta ändamål,
dvs. en person med fackkunskap inom ett visst sakområde men som
inte är ledamot av domstolen. Istället för att öppna möjligheten att knyta en
expert till domstolen bör möjligheten att i större utsträckning anlita sakkunniga
under bl.a. det förberedande skedet av målet närmare utredas. Det bör
även övervägas om inte kostnaden för den sakkunniges medverkan i ökad
utsträckning bör stanna på statsverket. Något förslag i den riktningen framläggs
inte i propositionen. Vi anser att frågan brådskar och att domstolsutredningen
bör få tilläggsdirektiv att utreda och föreslå en utvidgning av möjligheten
att anlita sakkunnig.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett avskaffande av fastighetsdomstolarna, hyresoch
arrendenämnderna och bostadsdomstolen samt om behovet av resurser
till tingsrätterna,

2. att riksdagen hos regeringen begär att utredningen om översyn

av domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation ges tilläggsdi- Mot. 1989/90

rektiv beträffande sakkunniginstitutet i enlighet med vad i motionen Ju21

anförts.

Stockholm den 7 mars 1990
Ingbritt Irhammar (c)
Bengt Kindbom (c)

Stina Eliasson (c)

Birger Andersson (c)
Hugo Andersson (c)
Bertil Fiskesjö (c)

Martin Olsson (c)
Anders Svärd (c)
Rosa Östh (c)
Kjell Ericsson (c)

4