Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ju202

av Sven-Olof Petersson(c)

Utbildning i miljöfrågor för polis och
åklagare

En förutsättning för ett effektivt beivrande av miljöbrott är att såväl polis
som åklagare har god och allsidig kännedom om de lagar som gäller inom
miljöområdet. Det är också viktigt att de besitter allsidiga miljökunskaper
för att på ett effektivt sätt kunna agera i dessa frågor. Miljöbrotten är ofta
komplexa och av svårhanterlig art och den aktuella lagstiftningen är under
snabb utveckling och förändring.

Vi vet att miljöfrågorna får en allt större betydelse och att miljöbrotten i
många fall kommer till kännedom långt efter det att de har blivit begångna,
dvs först när verkningarna har blivit kända. Det krävs således att de personer
vilka har att delta i utrednings- och förundersökningsarbetena i dessa frågor
har goda och djupgående kunskaper inom miljöområdet. Det måste vara av
yttersta vikt att denna personal, verksam såväl inom polis- som åklagarmyndigheterna,
ges ytterligare och fördjupad utbildning inom miljöområdet.

Vissa satsningar har redan gjorts men en fortsatt kraftfull satsning inom
detta område är nödvändig för att ytterligare visa med vilket allvar samhället
ser på denna typ av brottslighet.

Det finns all anledning anta att det endast är en ringa del av miljöbrotten
som kommer till kännedom och ytterligare en ännu mindre del som förs vidare
till våra domstolar. Enligt inhämtade uppgifter är det endast ca 200 fall
som under den senaste 20-års perioden har lett till förundersökning. Då
detta antal måste anses som ytterst ringa i förhållande till det antal brott av
denna art som troligtvis har blivit begångna så torde erfarenheterna i att hantera
dessa ärenden vara begränsade hos polis- och åklagarmyndigheterna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytterligare och fördjupad miljöutbildning för polis och
åklagare.

Stockholm den 12 januari 1990

Sven-Olof Petersson (c)

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. NrJu201-206