Motion till riksdagen
1989/90:Jo97

av Marianne Jönsson och Agne Hansson (båda C)

med anledning av prop. 1989/90:146
Livsmedelspolitiken

Mellan 25 och 30 % av alla som arbetar i Kalmar län är på ett eller annat sätt
beroende av hur lantbruksnäringen utvecklas.

Under den gångna 25-årsperioden har antalet jordbruksföretag halverats
i Kalmar län. Det är de mindre företagen i storlek 2—30 ha som minskat.
Under 1980-talet har också gruppen 30—50 ha börjat minska.

Inom länet är det stora skillnader i hur utvecklingen varit. Emmaboda
kommun har mist 2/3 av jordbruksföretagen sedan 1960-talets början. Vimmerby,
Hultsfred, Högsby, Nybro och Västervik har tappat 55-60 % av
dessa under nämnda tid, medan Mönsterås, Borgholm, Oskarshamn och
Torsås har en minskning till ungefär hälften. Längst ner på skalan i fråga om
minskning av antal företag ligger Mörbylånga och Kalmar med ca 40 %.

I förhållande till riket har minskningen av arealen varit snabbare i Kalmar
län med 17 % mot 11 % totalt.

Med det nu framlagda förslaget till ny livsmedelspolitik får man nog bedöma
att mellan 15 och 30 % av jordbruksföretagen är i farozonen i länet.

Den nya och avreglerade livsmedelspolitiken kommer att få stora och dramatiska
effekter för jordbrukarna och därmed för hela Kalmar län. Med
bonden försvinner det öppna landskapet, den som kör mjölkbilen, de som
kör ut foder, som sköter djurtransporterna, de som jobbar på slakteriet och
på mejeriet, som kör taxi, som står i affär, kör ut posten, jobbar i verkstaden,
är lärare i skolan och många fler. Tillsammans innebär de en levande landsbygd
där bonden och hans familj utgör ryggraden.

LRF i Kalmar län har låtit utföra en pilotstudie i Västerviks kommun beträffande
konsekvenserna av det framlagda förslaget till ny livsmedelspolitik
(prop 1989/90:146). Konsekvensstudier lyser nämligen med sin frånvaro i det
centrala material som föregått propositionsskrivandet.

För Västerviks kommun visar studien att mellan 20 och 30 % av jordbruksföretagen
kommer att läggas ner. Det betyder mellan 330 och 760 årsarbeten
inom jordbruk och övriga sektorer. För mjölkföretagen är situationen
mycket allvarlig.

Propositionens bilagcdcl

Mot. 1989/90
Jo97

Åkerarealen i länet

1969

1989

143 402 ha
131 417 ha

En minskning med 11 985 ha; ca 600 ha/kr.

Antal jordbruksföretag i länet

1969

1989

7 236
4 435

En minskning med 2 801 st; ca 140 st/år.

Antal mjölkföretag i länet

1977

1989

2 957
I 894

En minskning med 1 063 st; ca 88 st/ar.

Obs! 1977 var det första året då mjölkföretagen särredovisades.

Inkomstbortfall

Sorn en följd av förslagen till ny livsmedelspolitik förlorar lånets 4 435 jordbrukare
204 milj.kr. i årsinkomst enligt uppgift i en konsekvensanalys som
lantbruksnämnden i Kalmar lån gjort inför det kommande beslutet om ny
livsmedelspolitik. Siffermaterial från Sveriges Lantbruksuniversitet har brutits
ner på länsnivå och sammanfattas kommunvis. Inkomstbortfallet uppstår
både på växtodling och på djursidan.

Jordbrukets lönsamhet är redan i dag dålig, vilket framkommit i en utredning
som gjorts av Riksrevisionsverket på regeringens uppdrag. Priserna
skulle behöva höjas med minst 40 % om jordbrukarna fullt ut skulle få ersättning
för egen arbetstid och eget kapital. Avräkningspriserna till jordbruket
har fallit realt med 6 % under den gångna tioårsperioden. Under samma
tid har konsumentpriserna för de reglerade livsmedlen ökat realt med 5 %.

Det är således inte Sveriges bönder som drivit på inflationen i landet. De
höjda priserna på livsmedel har skett i leden efter prisregleringen! Det är
inte böndernas fel att Sverige har en sådan kostnadsutveckling och inflationsindrivande
lönerörelser, vars effekter läggs på i alla led, inte minst i den
arbetsintensiva vidareförädlingen och handelsledet.

Jordbruket tål i dag inte ytterligare lönsamhetsförsämringar.Jordbruket
måste få en chans till rimlig anpassning och klara signaler om vilka spelregler
som gäller. Jordbruket måste helt enkelt återfå framtidstron. I stället för att
som nu från statsmakternas sida betrakta jordbruket som en belastning och
ett stort samhällsproblem, skall man se jordbruket som en enorm resurs som 6

blir allt värdefullare ju mer miljöförstöringen i världen fortskrider.

Propositionen Mot. 1989/90

Propositionen innehåller en ökning av medel för landskapsvård under de tre
närmaste åren. Stödet ges för att säkerställa värdefulla miljöer som är särskilt
intressanta från naturvårds- eller kulturmiljösynpunkt. Ersättningen
skall betalas ut till bonden och regleras i avtal mellan brukaren och länsstyrelsen
på samma sätt som görs i dag.

1992/93 slutar ersättningen på 250 milj.kr. för hela landet. Detta skall vägas
mot den samlade inkomstförlusten för Kalmar läns jordbrukare på ca
200 milj.kr.

Man har i debatten gjort stor affär av de ökade bidragen till naturvårdsåtgärder
i odlingslandskapet. Ett höjt stöd (NOLA-stödet) kompenserar på
inget sätt bönderna om det inte går att bedriva lönsam produktion i övriga
delar av företagen.

Det småländska och öländska landskapet har formats under århundraden
av idoga och målmedvetna odlare. Med människors arbete och djurens betande
har det kulturlandskap vuxit fram som alla säger sig älska och vilja
värna om. Vad händer med alla ängs- och åkerlyckor och småtegar när jordbruket
inte längre förmår hävda dessa åtråvärda marker?

Totalt finns inom Kalmar län ca 55 000 ha med kvalificerade bevarandevärden
ur naturvårdssynpunkt. Ölands särställning måste betonas eftersom
här finns ett ännu nästan orört gräsmarksbruk och med naturvärden som
saknar motsvarighet i Europa. I detta ingår Stora alvaret, ca 25 000 ha och
östra Ölands strandängar, ca 12 000 ha, samt övriga objekt på Öland, ca
5 000 ha. Utöver dessa områden finns på fastlandet med samma höga bevarandevärde,
klassat som odlingslandskap inom riksintressen för naturvården,
ca 13 000 ha.

Utöver dessa utpekade riksintressanta områden finns i länet flera regioner
som är av utomordentligt högt bevarandeintresse för t.ex. turism och rörligt
friluftsliv. Närmast kan nämnas Glasriket i sydväst, Tjustbygden i norr, "Astrid
Lindgrensbygderna” i nordväst och stora delar av det öländska jordbrukslandskapet.
Det är inte orealistiskt att räkna med att 1/3 av länets åkerareal
- det vi kallar för vardagslandskapet - tillhör denna kategori. Det ger
en areal i storleksordningen 50 000 ha.

Sammantaget skulle det totala årliga behovet av NOLA-stöd, om nu gällande
miljöambitioner skall kvarstå, uppskattas till 77 milj.kr. bara till Kalmar
län. NOLA-stödet är därför långtifrån tillräckligt. Riksdagen bör därför
förbudgetåret 1990/91 anvisa 250 milj.kr. (förslag: 100 milj.kr.) för att därefter
under de följande åren komma upp i 500 milj.kr./år. Eftersom detta är
en samhällsangelägenhet skall finansieringen ske över statsbudgeten. Med
beaktan av att stora summor varje år anslås till skötsel av Sveriges park- och
grönområden, ca 2,5 miljarder kr./år, är de summor vi föreslår mycket blygsamma!

Mjölken och köttproduktionen

Kalmar län har näst efter Skaraborgs län de flesta mjölkföretagen i landet.

1 894 företag har i medeltal 23 kor i sina besättningar. Sammantaget finns
således i länet ca 45 000 kor.

Enligt propositionen skall ca 20 % av korna i landet bort. Det innebär för Mot. 1989/90

Kalmar län ca 9 000 kor och 250 årsarbeten. Höjs siffran till 30%, vilket Jo97

många befarar, betyder det 380 förlorade jobb, när 13 888 kor försvinner.

Överskottet i mjölkproduktionen inom landet motsvarar 1990 ungefär
50 000 kor. Det innebär ca 10 % överskott, men 5 % av dessa behövs för att
klara säsongsvariationen.

Konsumtionen sjunker stadigt, inte minst uppbackad av en del statsråd
och andra myndighetspersoner. Till detta kommer att vi måste räkna med en
minskad K-mjölksförsäljning med ca 10 % när mjölksubventionerna försvinner
som ett led i skatteuppgörelsen mellan s och fp.

1 dag finns 50 000 kor för mycket på grund av att tvåprissystemet försvunnit
och alla mjölkproducenter optimerar inom sitt företag för närvarande.

Med lägre konsumtion och borttagande av mjölksubventionerna ökar överskottet
med ytterligare 25 000 kor. Kommer det därtill, som propositionen
föreslår, att bli omöjligt för näringen att gemensamt lyfta ut överskottet
handlar det totalt om 150 000 kor som snabbt måste slaktas. Eftersom kominskning
i kvarvarande besättningar är uteslutet - alla kvarvarande måste
ju producera för fullt - innebär det att 7 000—8 000 besättningar måste bort
kvickt och helst före den 1 juli 1991. Det får ej ske!

Mjölkregleringen

Det förenklade utjämningssystemet som centern förespråkat får vara kvar
under en övergångstid. Det är den enda reglering som skall finnas kvar temporärt
enligt propositionens förslag. Frågan är hur mycket denna "förenkling”
är värd.Ölandsmejerier som hittills drivits som ett eget företag är dödsdömt
från första dagen. Man har nu inlett förhandlingar om att få gå upp i
Arla. Skall denna "produktorienterade” förenkling vara värd något, förutsätter
den ett fåtal mot varandra väl balanserade mejeriföretag, som därmed
kan betala något så när lika till sina medlemmar.

Exportfinansiering

Exportfinansiering var tänkt från näringens sida att ingå i den förenklade
mjölkregleringen. Enligt propositionens förslag kommer inte exportfinansiering,
dvs. att alla landets mjölkproducenter gemensamt tar kostnaden för
att lyfta ut överskottet, att tillåtas. Detta är synnerligen allvarligt. Export
fordras för att klara säsongs- och årsmånadsvariationerna. I annat fall måste
produktionen ner till 85 % av konsumtionen för att inte vid något tillfälle nå
över 100%. Dessutom tillkommer en internationaliserad livsmedelsmarknad
att medföra en viss utbytesexport. Införselavgifterna på importen måste
kunna användas till att exportera motsvarande kvantiteter.

Utan möjligheter till exportfinansiering kollektivt blir situationen katastrofal.
Detta har något förutsetts i propositionen. Där föreslås drygt 300
milj.kr. för att betala köttexport under två år. Detta är endast en droppe i
havet! Vi föreslår att näringen ges möjligheter till gemensam exportfinansiering
i första hand så länge det förenklade utjämningssystemet finns, dvs.
fram till den 1 juli 1994.

8

Regionalpolitisk! stöd

För att överhuvudtaget klara det öppna landskapet och landsbygden i våra
skogs- och mellanbygder krävs ett särskilt regionalpolitisk! stöd i södra och
mellersta Sverige.

Dessa områden kommer att drabbas särskilt hårt vid en avreglering.
Mjölk- och köttproduktion är de dominerande produktionsgrenarna i dessa
områden. Ersättningen bör knytas till djurproduktionen och vara kopplad
till vall och betesareal för att inte riskera en ren stallutfodring.

Vi föreslår därför att stödområdet utvidgas till att omfatta skogs- och mellanbygderna
i södra och mellersta Sverige. I detta utökade område ingår
Kalmar läns inlandskommuner och Öland.

Fåren som landskapsvårdare

Lammköttet har för närvarande en subvention av litet drygt 6 kr./kg. Detta
stöd föreslås att avvecklas på tre år. NOLA-stödet med prövning av Lantbruksnämnden
skall delvis ersätta subventionen, enligt tankar i propositionen.
Större delen av fårnäringen kommer att dö, om inte stöd även fortsättningsvis
utgår till fårnäringen. Vi anser att ersättning skall utgå på samma
sätt som vi tidigare föreslagit till grovfoderbaserad produktion, nämligen per
djur och knutet till viss areal.

Spannmål och överskott

Långsiktiga, permanenta lösningar måste fram för att ställa om produktionen.
I propositionen presenteras kostnaden för omställningen (13,6 miljarder)
som en storstilad satsning från samhället.

I dagsläget är jordbrukets samlade kostnader ca 30 miljarder kr. En inflation
med 8 % för 1990 gör att dessa kostnader ökar med 2,5 miljarder/år. 5
miljarder x 5 (antal år i omställningsprogrammet) = 12,5 miljarder. Till detta
kommer naturligtvis 1991-1994 års kostnadsökningar.

Det finns fog att påstå att näringen själv får stå för omställningskostnaden.

När det gäller användningen av arealen till annan produktion ber vi att få
hänvisa till centerns partimotion, där snara åtgärder på detta område krävs.

I detta sammanhang vill vi upprepa tidigare krav på en utredning om förutsättningar
för en etanolfabrik i Mönsterås.

Det måste till en massiv satsning på miljövänliga drivmedel som är inhemskt
producerade. Med en låg inblandning av etanol i bensinen kan vi
utnyttja svenska råvaror, svensk industri och samtidigt minska importen av
bensin.

200 000 ha åkermark kan användas för att producera spannmål till etanolframställning.
Det innebär två fullskaleanläggningar för etanolproduktion.

Redan i dag är etanolen väl prövad för låginblandning i bensinen. Därmed
kan en större del av bilparken köra på blyfritt, enligt Energiverkets beräkningar.
Taxi, bussar och andra fordon i tätortstrafik kan snabbt gå över till
ren etanol. Därmed kan stora miljöfördelar uppnås i tätorterna. Stockholms
lokaltrafik har startat ett vällovligt projekt med etanoldrivna bussar.

I Kalmar län har en lokal studie visat att en etanolfabrik med fördel kan
förläggas till Mönsterås bruk.

För att komma i gång med en fullskalig etanolsatsning måste etanolen Mot. 1989/90

moms- och skattebefrias. De beslut som fattats om moms på inhemsk energi Jo97

motverkar en satsning på etanolen. Centern har skarpt tillbakavisat detta.

Sockerbetsodlingen

Sockerbruket i Mörbylånga har fått en respittid. Detta tjänar inga andra syften
än att öka oron. I propositionen aviseras en utredning med ett diffust
syfte. Sockernäringen har nyligen varit föremål för omfattande utredningar,
dels genom statens jordbruksnämnds utredning ”Socker, andra sötmedel,
stärkelse och sprit" hösten 1987, dels i en kompletterande utredning av statens
jordbruksnämnd hösten 1989.

När det gäller en fortsatt drift vid sockerbruket i Mörbylånga ber vi att få
hänvisa till en gemensam motion från länets alla riksdagsmän. De argument
som vi där framförde har samma styrka när det gäller sockerbetornas betydelse
för sysselsättning och miljö på södra Öland och även på Kalmar läns
fastlandssida. Vi upprepar dock betydelsen för miljön av fortsatt odling av
sockerbetor.

Betodlingsdistriktet kring Kalmarsund ingår i det område, där särskilda
krav ställs beträffande urlakning och utsläpp av närsalter. Kraven innebär att
60 % av arealen skall vara besådd med fånggrödor. Sockerbetor är de enda
vårsådda grödor som där inräknas. Detta visar på betans betydelse ur miljösynpunkt.
Skillnad i urlakning enligt Lantbruksuniversitetets uppgifter är ca
20 kg N/ha mellan sockerbetor och vårsådda spannmålsgrödor. Under ett
torkår som 1989 är skillnaden betydligt större. Under ett normalår är alltså
urlakningen ca 80-85 ton N mindre för sockerbetor jämfört med spannmål.

Detta kan jämföras med Sockerbrukets utsläpp av kväve på ca 12-15 ton/år.

Bruna bönor

Odlingen av bruna bönor på Öland har stor betydelse. Det är en verklig
nischgröda. 350 odlare finns. Odlingen omfattar 1 200 ha. I kombination
med lök och matärter är bruna bönor huvudgröda förde öländska specialodlarna.
Rubbas förutsättningarna med arealbidrag och prisbidrag kommer
odlingen troligen att försvinna. Odlingen är livsviktig för specialodlarna.

Den skapar inga överskottsproblem. Tvärtom avlastas spannmålsarealer, vilket
är ett mål för föreslagen livsmedelspolitik. Vi hemställer därför att minst
nuvarande stöd skall utgå till den öländska bönodlingen.

Sammanfattning

Jordbruket är en resurs för framtiden som vi inte har råd att förlora. Jordbruket
har alltid tagit sitt samhällsansvar. Trots svängningar och inkonsekvent
handlande frän staten har man sökt ställa in sin produktion enligt anvisningar
från de statliga lantbruksnämnderna. Man har sökt leva upp till krav
på rationaliseringar och pressat ner sina kostnader för att producera livsmedel
till rimliga priser.

Jordbruket är en näring som arbetar med stora investeringar där omlägg

10

ning av produktionsinriktning kräver lång omställningstid. Det måste bli slut Mot. 1989/90

på ryckigheten. Klara signaler krävs för yrkets utövare. Först då vågar ung- Jo97

domen satsa, överta gårdar och tänka sig en framtid på landsbygden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar om stöd till landskapsvård i enlighet med
vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att gemensam exportfinansiering skall finnas
kvar i första hand till 1 juli 1994,

3. att riksdagen beslutar att införselavgifterna på importen skall
kunna användas till export av motsvarande kvantiteter,

4. att riksdagen beslutar om regionalpolitisk! stöd i enlighet med
vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar att särskilt stöd skall utgå till fårnäringen
baserat på antal djur relaterat till areal,

6. att riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att utreda förutsättningarna
för en etanolfabrik i Mönsterås,

7. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna att sockerbruket i
Mörbylånga skall garanteras fortsatt drift,

8. att riksdagen som sin mening ger regering till känna att odlingen
av bruna bönor även i fortsättning skall få minst oförändrat stöd.

Stockholm den 8 maj 1990

Marianne Jönsson (c) Agne Hansson (c)

11