Motion till riksdagen
1989/90:Jo96

av Håkan Hansson och Karl Erik Olsson (båda c)

v ’ Mot.

med anledning av prop. 1989/90:146 1989/90

Livsmedelspolitiken Jo96-98

Sockerbetsodlingen i Sverige

I regeringens proposition 1989/90:146 om livsmedelspolitiken föreslås den
administrativa prissättningen på sockerbetor avskaffas och regleringen av
betarealen slopas från den 1 juli 1991. Vidare föreslås att sockerbetsarealen
för 1990 års odling skall uppgå till 49 000 ha, vilket är en minskning med 1
160 ha från nuvarande 50 100 ha betareal. Med hänsyn till det förväntade
underskottet i sockerregleringen för regleringsåret 1990/91 föreslår regeringen
en minskning av kostnadskompensationen till Sockerbolaget med 10
miljoner kronor och en sänkning av betpriset med 3,01 kronor per 100 kg.
Den sedan tidigare årliga kostnadskompensationen för merkostnaderna vid
sockerbruken på Öland och Gotland utgår med oförändrat belopp eller 24,5
miljoner kronor. Beloppet avses för nästa regleringsår finansieras över budgetmedel.
Vidare föreslås arealbidragen utgå oförändrat för odlare som levererar
till ö-bruken.

Även om den svenska sockerbetsodlingen i vissa stycken skiljer sig från
företrädesvis spannmålsodlingen är det ändå viktigt att för sockerbetsodlingen
såväl som för det svenska jordbruket överhuvudtaget att hänsyn tas
till den pågående utvecklingen internationellt. Det är därför av central betydelse
för den svenska sockernäringen att Sverige har ett gränsskydd som
motsvarar vad som finns för sockerproducerande länder i vår omvärld.
Gränsskyddet måste därför vara på samma nivå, ha samma omfattning och
i huvudsak en motsvarande utformning.

Beträffande den tekniska utformningen av gränsskyddet råder delade meningar
i den just nu pågående GATT-rundan. EG har i detta sammanhang
varit en stark pådrivare för fortsatt användning av rörliga införselavgifter. Så
länge EG är inriktat på en rörlig införselavgift för socker är det av konkurrensskäl
nödvändigt från svensk sida att tillämpa samma system. System med
värdetullar skulle innebära en alltför stor osäkerhet och på sikt riskera att
svensk sockernäring i samband med en betydande överskottsproduktion internationellt
och med ett lågt världsmarknadspris skulle utsättas för dumpad
import. Detta trots att produktionskostnaden för svenskt socker inte är
högre än vad som gäller för exempelvis EG.

1 Riksdagen 19X9190. 3 sami. NrJo96-98

Exportmöjligheter för svenskt socker Mot. 1989/90

Även om målsättningen för svensk sockerbetsodling har varit att på sikt
uppnå en 85-90 % självförsörjningsgrad, är det viktigt att den svenska sockerindustrin
ges möjligheter att konkurrera med utländsk sockerindustri på
lika villkor. För att detta ska kunna ske måste möjligheter att exportera
svenskt socker finnas. Dä sockerprodukter frän i första hand våra närmarknader
erbjuds eller kan komma att erbjudas den svenska marknaden är det
nödvändigt att svensk sockernäring på likartade villkor kan exportera
svenskt socker. Att göra ensidiga internationella åtaganden som innebär förbud
eller hinder för svensk export av socker kan aldrig accepteras.

Samma villkor som EG

Vid en normal hektaravkastning beräknas den svenska betarealen eller sockerproduktionskvoten
pä 49 (KK) ha ge drygt 320 (XX) ton socker eller ca 9294
% självförsörjningsgrad.

Vår uppfattning är att detta inte genom politiska restriktioner får hindra
sockernäringen - odlare och industri - att via särskilda överenskommelser
eller tväprissyslem utnyttja överkapacitet för exportverksamhet liknande vad
som sker inom EG för s.k. C-socker.

Svensk sockernäring har goda förutsättningar att framgångsrikt konkurrera
med sockernäringen inom EG. Förutsättningen är dock att svensk sockernäring
genom ett effektivt skydd mot dumping och en rationell struktur får
rimliga förutsättningar för en långsiktigt effektiv produktion.

Med sina stora överskott av B-och C-socker motsvarande drygt 3 miljoner
ton/år har EG ett uppenbart intresse att exportera till bl.a. Sverige. För att
svensk sockernäring ska kunna möta detta importhot krävs konkurrens på
lika villkor.

Att omvandla den nuvarande produktionskvoten uttryckt i hektar till en
sockerproduktionskvot i ton innebär en anpassning till EGs terminologi
samtidigt som sockerproduktion utöver kvoten får avsättas utan prisgaranti.

Detta innebär - med en sockerproduktionskvot pä 324 (XX) ton vitt socker
eller ca 94 r/r självförsörjningsgrad - att eventuell sockerproduktion därutöver
får exporteras eller avsättas i Sverige på världsmarknadsvillkor i konkurrens
med utländskt socker. Detta bör ges regeringen till känna.

Administrativa regleringar och RÅK-systemet

En avreglering innebär att de administrativt satta betpriserna samt arealregleringen
slopas. Prisbildningen liksom produktionens storlek blir en fråga för
marknaden att lösa.

Vi har inget att erinra mot dessa förslag men vill samtidigt betona att detta
får ske inom ramen för ett fortsatt effektivt gränsskydd, en bibehållen självförsörjningsgrad
och rätt för näringen att utnyttja effektivitetshöjningar och
kapacitet för exportinsatser.

Det finns emellertid skäl att i detta sammanhanget understryka att den
friare roll som de här anförda förslagen innebär för svensk sockernäring samtidigt
innebär ett ökat ansvar. I synnerhet gäller detta Sockerbolaget som

genom sin ensamställning på marknaden påtar sig ett ansvar gentemot såväl Mot. 1989/90
producent- som konsumentledet. Jo96

Vad gäller råvarukostnadsutjämningen - RÅK-systemet - instämmer vi i
regeringens förslag att detta skall bibehållas. De förslag till utformning av
råvarukostnadsutjämningen som LAG redovisade skulle innebära att Sverige
skulle importera överskottsproduktion från EG till priser som starkt understiger
EG-ländernas genomsnittliga produktionskostnader. Detta skulle
snabbt få till effekt att en del av den svenska sockernäringen slås ut. Det är
nödvändigt att under alla förhållanden avvakta de pågående förhandlingarna
inom GATT innan förändringar görs på detta område.

Prisregleringen för sockerbetor och socker 1990/91

Mot bakgrund av de senaste två årens goda betskördar har självförsörjningsgraden
kommit att ligga på 103 % resp. lil %. Därmed har heller ingen
import av socker skett eller kommer att ske de närmaste åren. Följaktligen
flyter det inte heller in några införselavgiftsmedel till sockerregleringsfonden.
Underskottet i sockerregleringsfonden leder enligt jordbruksnämnden
till att medel kommer att saknas för att finansiera normala åtgärder inom
sockerregleringen 1990/91; med hänsyn till att GATT-överenskommelsen
1989 innebär att priserna på sockerbetor och socker inte kan höjas för att
kompensera odlarna och Sockerbolaget. Det senare kompenseras för innevarande
år med medel ur sockerregleringsfonden och fonderade försäljningsavgifter.
I kombination med uteblivna nya införselmedel beräknas underskottet
i sockerregleringen 1990/91 uppgå till ca 100-110 miljoner kronor.

Detta underskott föreslår regeringen finansiera enligt följande:

- 28 miljoner till merkostnaden för driften av sockerbruken på Öland och
Gotland finansieras över statsbudgeten. Häri ingår också arealbidraget
till odlare som levererar betor till sockerbruken på Öland och Gotland
motsvarande 3,5 miljarder kronor

- 10 miljoner genom minskad generell kostnadskompensation till Sockerbolaget

- 65 miljoner genom en sänkning av betpriset med 3,01 kronor per 100 kg

Vi har inget att erinra mot förslaget att överföra anslaget för driften av sockerbruken
på Öland och Gotland samt det s.k. arealbidraget från särskilt anslag
i statsbudgeten. Däremot avvisar vi den fördelning av det övriga underskottet
som regeringen föreslår.

Sedan 1982 har en fördelning mellan Sockerbolaget och betodlarna av
motsvarande kostnader skett enligt fördelningen 60 % på odlarna och 40 %
pä Sockerbolaget. Regeringens förslag att 65 miljoner kronor av underskottet
i sockerregleringen ska finansieras av betodlarna innebär en övervältring
på odlarna av ca 87 % av de 75 miljoner som behövs för att täcka underskottet
i sockerregleringen 1990/91. Endast 13 % eller 10 miljoner läggs på Sockerbolaget.
Enligt vår mening är detta oacceptabelt och speglar inte det gemensamma
åtagande för sockerregleringen som sockernäringen gemensamt
bör ta. Vi föreslår att den tidigare fördelningen som innebär att betodlarna
svarar för 60% eller 45 miljoner kronor och Sockerbolaget för 40% eller 30
miljoner kronor bör bibehållas. 3

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Jo96-98

Hemställan Mot. 1989/90

Med hänvisning till det anförda hemställs Jo96

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bibehållandet av ett effektivt gränsskydd för sockerbetsodlingen
och hur detta bör utformas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nivån och utformningen av sockerproduktionskvoten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den svenska sockernäringens exportmöjligheter,

4. att riksdagen beslutar godkänna medelstilldelningen för merkostnaden
för driften av sockerbruken på Öland och Gotland inkl. det
s.k. arealbidraget pä totalt 28 milj.kr. för 1990/91,

5. att riksdagen beslutar att i enlighet med vad i motionen anförts
fördela övrigt underskott i sockerregleringsfonden för 1990/91 på 75
milj.kr. sä att 60 % finansieras av betodlarna och 40 % av Sockerbolaget.

Stockholm den 8 maj 1990

Håkan Hansson (c) Karl Erik Olsson (c)

4