Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo934

av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m)
Ökade möjligheter till jakt

Jakten utgör en stor rekreativ tillgång och utövas i varierande grad av över
300 000 jägare. Jakten är här utöver nödvändig för beskattning och vidmakthållande
av balans i och mellan olika viltstammar.

Långsiktigt säker tillgång till jakt tillkommer naturligt nog markägare av
olika slag. Genom arrenden och andra trygga långsiktiga avtal ges också
många andra möjlighet till jakt och viltvårdande arbete. På senare år har
dessutom möjligheter till korttidsjakt i hög grad ökat, vilket självfallet har
störst betydelse för marklösa jägare.

Trots det relativt rika utbud av jakttillfällen som således står till buds finns
det fler som önskar möjlighet till jakt. Till detta kommer att jägare som redan
har jaktmark också önskar variation i jakten genom att någon gång under
året jaga på mark av annan typ och med annat vilt än vad den egna marken
erbjuder.

Mot ovan nämnda bakgrund riktas naturligt nog intresset mot eventuellt
underutnyttjade markområden.

Förvisso finns sådana. Sannolikt finns den mest underutnyttjade jaktliga
resursen på statens mark ovanför odlingsgränsen. Således omfattar statens
markinnehav ovan odlingsgränsen i de tre nordligaste fjällänen inte mindre
än drygt 9 miljoner hektar. Härav utgör nationalpark och övrig mark i statens
ägo något mindre än 3 miljoner hektar. Härav följer att inom de aktuella
länen cirka 6,3 miljoner hektar, vilket i detta sammanhang är ett kolossalt
stort område, borde kunna stå till förfogande för ett högre jaktligt nyttjande.

Förslag om högre nyttjande avser endast småviltsjakt. Olika former för
upplåtelse borde kunna förekomma.

Såväl årskort som dagskort bör förekomma. Jakt- och fiskevårdsföreningar
bör kunna erhålla arrenden som de disponerar för vidareupplåtelse
till sina medlemmar. Upplåtelser till stugbyar och hotell för vidareupplåtelse
till deras gäster bör inte vara främmande. Samebyarna har under senare år
haft en viss ”säljjakt” som också borde vara möjlig.

Då det är vår uppfattning att det finns såväl geografiskt utrymme som att
viltstammarna tål betydligt högre beskattning föreslår vi att regeringen återkommer
till riksdagen med förslag om högre nyttjande av statens markområde
ovan odlingsgränsen för jakt. Vi finner det fullt naturligt att glesbygdsbor
ovan och vid odlingsgränsen vid tilldelning av jakttillfälle ges högre prioritet
än andra.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om värdet av högre nyttjande av statens mark ovan odlingsgränsen
för jakt.

Stockholm den 25 januari 1990

Arne Andersson (m)

i Ljung Ingrid Hemmingsson (m)

Carl G Nilsson (m)

Mot. 1989/90
Jo934

27