Motion till riksdagen
1989/90:Jo925

av Arne Kjörnsberg och Lahja Exner
(båda s)

Miljöhänsynen enligt vattenlagen

Kritiken mot att vattenlagen inte tar tillräckligt stor hänsyn till miljökraven
har tilltagit. Kritiken gäller dels att förhandlingarna i vattendomstolarna inte
väger in miljöhänsynen med tillräcklig styrka, dels att naturvårdsmyndigheterna
inte direkt får föra talan i vattendomstolen utan att detta skall ske genom
kammarkollegiet. I det senare fallet har det t.o.m förekommit, att kollegiet
inte ens framfört naturvårdsverkets synpunkter.

Ett vattenföretag får inte komma till stånd om någon skada eller olägenhet
av större betydelse för allmänna intressen därigenom uppkommer. Till dessa
hör miljöskydd och naturvård. Kritiken mot tillämpningen av lagstiftningen
tyder på att formuleringen ”större betydelse” i praktiken inte motsvarar de
krav allmänheten i dag ställer.

En översyn av vattenlagen, dess tillämpning och fackmyndigheters möjligheter
att direkt föra talan i vattendomstolarna är angelägen utifrån medborgarnas
krav på långtgående miljöhänsyn.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förstärkt ställning för miljö- och naturvården vid
tillståndsprövning i samband med vattenföretag.

Stockholm den 25 januari 1990

Arne Kjörnsberg (s)

Lahja Exner (s)