Motion till riksdagen
1989/90:Jo92

av Lisbet Calner och Lennart Nilsson (båda s)

med anledning av prop. 1989/90:146
Livsmedelspolitiken

Ett levande lantbruk, ett öppet omväxlande landskap och friska sjöar och
vattendrag är av mycket stor betydelse för vår gemensamma framtid. Ett variationsrikt
landskap där den odlade marken är ett viktigt inslag utgör grunden
för många landsdelars karaktär.

För Bohuslän, med en sommarturism som är av mycket stor betydelse,
utgör odlingslandskapet en betydande resurs. Genom att behålla ett jordbruk
med animalieproduktion som kärna och av en omfattning som behövs
för Sverige bör ett tillräckligt omväxlande odlingslandskap kunna bibehållas.

Inom O-län driver 15—20 procent av brukarna familjejordbruk där jordbruket
är av avgörande betydelse för inkomst och sysselsättning. Övriga
företag driver jordbruket som fritidsjordbruk eller i kombination med annan
verksamhet/sysselsättning. Den helt dominerande produktionsinriktningen
är mjölkproduktion. Mjölkproducenterna i södra länsdelen brukar ca 20
procent av åkerarealen, medan det i norra Bohuslän är omkring 40 procent
som brukas av dessa företag. Vi anser att dessa företag även i fortsättningen
skall utgöra stommen i Bohusläns jordbruk.

I norra och inre Bohuslän, där möjligheterna till annan sysselsättning än
jord- och skogsbruk inom pendelsavstånd saknas, kan effekterna av en avreglering
bli mycket stora. Strukturen är sådan att mejeriets krav på mängden
mjölk per kilometer för mjölkhämtning redan i dag är på gränsen. En
ytterligare nedläggning av mjölkproduktion i dessa områden kan innebära
att även de som har förutsättningar att driva företagen kommer att få stora
svårigheter. Detta får till följd att sysselsättningen inom lantbruket minskar
kraftigt. Landsbygden avfolkas och de kommuner i norra länsdelen som har
upp till 15 procent av antalet sysselsatta inom lantbruk kommer att få problem,
eftersom sysselsättningen i andra näringsgrenar inte kan förväntas öka
i en takt som motsvarar minskningen inom lantbrukssektorn.

Avgörande för hur övergången till en ny livsmedelspolitik kan klaras är
hur fort produktionen kan bringas ned till balans eller åkermark kan överföras
till alternativ produktion. Ett sätt att relativt snabbt minska jordbrukets
åkerareal är att stimulera till skogsplantering. Vi i Bohuslän ser hellre
en satsning på spannmålsodling för framställande av etanol. Inom Lysekils
kommun är planerna på en fullskaleanläggning långt framskridna. En etanolfabrik
här skulle vid full drift kunna producera 66 000 kubikmeter etanol

årligen. För denna produktion skulle det behövas 187 000 ton spannmål och Mot. 1989/90

40 00 hektar åkermark. Som sysselsättningseffekt skulle det ge 40 heltidsar- Jo92

beten i anläggningen och 800 årsarbeten i råvaruledet. Vi ser Stockholms
kommuns beslut att satsa på etanoldrivna bussar som ett bevis för att tiden
nu är inne för avgörande i etanolfrågan.

Enligt propositionen skall ett särskilt stöd till skuldsatta jordbrukare införas.
För Bohusläns del är situationen den att omkring 200 jordbrukare i
dag har en skuldsättning på mer än 800 000 kronor, och beräkningarna är att
ca 50 jordbrukare kan få ekonomiska problem i samband med omställningen.
För att skydda denna grupp anser vi att år 1980 som etableringsår är
för snävt satt. Man bör därför överväga att ge möjlighet till omfördelning av
stödet så att även tidigare etablerade jordbruksföretag under vissa förutsättningar
kan omfattas av detta.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det bohuslänska jordbruket.

Stockholm den 8 maj 1990

Lisbet Calner (s) Lennart Nilsson (s)

15