Motion till riksdagen
1989/90:Jo919

av Leo Persson och Bo Finnkvist (båda s)
Okad kunskap om björnen

Björnjakten i Sverige bedrivs sedan 1981 som en avlysningsjakt. Naturvårdsverket
beslutar om det antal djur som får fällas och den tid jakten får pågå
inom de områden som bedöms ha beskattningsbara stammar.

Länsstyrelsen avlyser sedan jakten om det i förväg bestämda antalet björnar
fällts innan jakttiden är slut. De första årens fattade beslut har i stor utsträckning
byggt på den kunskap som naturvårdsverket förvärvade 1975/76,
då en total inventering av landets björnstam gjordes.

Inventeringen 1975/76 gav säkert en tämligen riktig bild av björnens utbredning,
medan däremot antalsuppgifterna var behäftade med stor osäkerhet.
Totaluppskattningen för hela landet - minst 386, högst 614 stycken - ger
en antydan om detta.

För att kunna diskutera förslag om björnjakt i områden där sådan nu inte
är tillåten eller ge generösare licenser än de som ges, krävs bättre kunskap
om björntätheten i våra björnstammar än den som finns nu.

Påbörjade studier har hittills visat att rörligheten är mycket stor och att
befintligt material är för bristfälligt för att säkert kunna ha grepp på björnstammens
utveckling, vilket äventyrar björnjakten.

Programmet bygger på pejling av radiomärkta björnar och den första
björnen märktes 1984. Det gjordes i ett område i Jokkmokks fjällvärld när
naturvårdsverket hade arbetat i ett par års tid med undersökningar av sambandet
mellan rennäringen och rovdjur.

Följande år fortsatte verksamheten i samarbete med Jägareförbundet i
detta område. Samtidigt påbörjades ett fältarbete i Orsa finnmark i DalarnaHälsingland.

Undersökningsområdena kan alltså sägas ligga i den nordligaste resp. sydligaste
delen av artens utbredningsområde på den skandinaviska halvön. Behov
föreligger om utökning av undersökningsområdet att i söder omfatta
hela norra Dalarna och Härjedalen samt norra Värmland och gränsområdet
i den svensk/norska fjällkedjan i Hedmarks fylke. Samarbete mellan naturvårdsverket,
Svenska jägareförbundet och Direktoratet for Naturforvaltning
i Norge pågår.

Den fortsatta verksamheten inom programmet beräknas omfatta märkning
av björnar, pejling av de märkta djuren samt bearbetning av material
och redovisning av resultat, för att kunna ge en riktig bild av tillgång på björn
samt öka de allmänna kunskaperna.

Vad vi inte vet om björnarna

När infaller parningstiden? Det är genant att vi inte vet när björnens parningstid
infaller. Hur lång den är och om det finns skillnader mellan norra
och södra delarna av artens utbredningsområde.

När går björnen i ide? Det kan tyckas vara en trivial fråga, men är ändå
av praktisk betydelse. Både i Västerbotten och Jämtland sträcker sig jakten
t.o.m. oktober månad och man kan fråga sig om detta är riktigt.

Hur stora hemområden har björnarna? Efter studier 1984/85 kom man
fram till 120 km: för en märkt björn. I senare studier har ytan angetts till
omkring 400 km:.

Vilka biotopkrav har björnen? I flera olika björnprojekt har man försökt
granska artens biotopkrav. Man har undersökt hur björnen rör sig i förhållande
till vegetation, topografi m.m. Kunskaperna är emellertid fortfarande
ytterst begränsade.

Hur ser björnarnas vandringar ut? Det har gjorts - och kommer säkert
att göras - försök att uppskatta björntillgången i ett område med ledning av
observationer av björnar. För att kunna göra detta behöver man bl.a. kunskap
om hur björnen rör sig. Utländska källor (Valkenberg 1976) berättar
om många olika rörelsesätt, men någon motsvarande kunskap är inte känd i
Sverige enligt naturvårdsverket.

Finns det något samband mellan jaktmetod, ålder och könsfördelning
bland björnar skjutna i Skandinavien? Från de jägare som skjutit björnar
säger man att björnarna blir allt mindre för varje år och man frågar sig om
det har med användningen av hundar att göra. Om de äldre björnarna lär sig
undvika hundarna eller inte bryr sig om dem, medan det är de yngre och
mera oerfarna som drabbas.

Detta är angelägna områden som programmet för björnprojektet tar upp
och dess betydelse ökar i takt med krav om utökning av jakttilldelning och
öppnande av nya områden för björnjakt. Det är därför viktigt att naturvårdsverket
bereds möjlighet att fullfölja forskningen på området.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av björnprojektets slutförande.

Stockholm den 23 januari 1990

Mot. 1989/90
Jo919

Leo Persson (s)

Bo Finnkvist (s)