Motion till riksdagen
1989/90:Jo917

av Knut Wachtmeister (m)

Den skånska kronhjortstammen

Kronhjorten vandrade in i Sverige för närmare 5 000 år sedan och har sedan
dess varit bofast huvudsakligen i Skåne. Kvaliteten på den skånska hjortstammen
är hög och kronhjorten utgör ett unikt och av många uppskattat
inslag i den skånska faunan.

I takt med kraven på en effektivare markanvändning för såväl jord som
skog börjar kronhjortens fortbestånd att hotas. Så sker dels på grund av
minskningen av det naturliga livsrummet - lövskogen, dels genom kronhjortens
dokumenterade skadegörelse i de granbestånd som alltmer ersatt lövskogen.

Detta hot mot kronhjortens existens uppmärksammades tidigt och 1971
inrättades ett 44 000 hektar stort kronhjortsreservat i södra delarna av mellersta
Skåne. I detta område skulle en stam om minst 100 djur hållas, vårdas
och studeras. Avskjutningen reglerades noga speciellt för de så kallade ”kapitalhjortarna”
(hjortar med minst 10 taggar), varjämte åtgärder vidtogs i
skadeförebyggande syfte. Ersättning utgick för skador på jordbruksgrödor
och skog.

Reservatet har utan tvivel varit en framgång och lett till en positiv utveckling
av kronhjortstammen både kvalitativt och kvantitativt. Efter 17 år upphörde
emellertid kronhjortsreservatet för två år sedan och därmed har hotet
mot artens fortbestånd åter ökat.

Detta hot har tagit sig uttryck i olika former och mest negativt torde vara
att markägarna nu blivit helt utan ersättning för skador på skogen. Viltskadeutredningen
har dessutom föreslagit att någon ersättning för skador på
jordbruksgrödor inte skall lämnas framöver.

Därmed minskas markägarnas tolerans mot kronviltet och även om all
jakt på kronhjort är licensberoende, kan en ur avelssynpunkt felaktig avskjutning
inte uteslutas. En sådan utveckling underlättas av att länsviltnämnden
när det gäller licenserna endast kan ge rekommendationer om ålder och
taggantal. Följden av den slopade ersättningen för skador har inte låtit vänta
på sig - licensansökningarna har kraftigt ökat. Såväl 1988 som 1989 översteg
ansökningarna 350 djur. Nära hälften av dessa ansökningar beviljades. Vid
ingången av 1988 beräknades den skånska kronhjortstammen uppgå till
400—500 djur. Ett ökat tryck på licensgivningen och överklagande av förvägrade
licenser ligger i farans riktning.

Enligt vår uppfattning är det ett riksintresse att den skånska kronhjort

stammen bevaras och vi föreslår här tänkbara åtgärder för att skydda en kvalitativt
högtstående kronhjortstam.

1. Eftersom stammens bevarande är ett allmänt intresse likaväl som annan
naturvård bör ersättning för skador på jordbruksgrödor och skog lämnas.

2. Länsviltnämndens handjurslicenser bör vara bindande och inte som nu
blott rekommenderande.

3. Minsta arealen för erhållande av licens har varit 100 hektar. En ökning
till 200 hektar lär övervägas. Arealgränsen bör ökas till 500 hektar, varvid
markägarna i samverkan kan förväntas effektivisera avskjutningen så att
värdefulla djur i större utsträckning än nu sparas.

De här nämnda åtgärdsförslagen bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att bevara den skånska kronhjortstammen.

Stockholm den 23 januari 1990
Knut Wachtmeister (m)

Mot. 1989/90
Jo917

gotab 96071, Stockholm 1990

16