Motion till riksdagen
1989/90:Jo915

av Bo Finnkvist och Leo Persson (båda s)
Vissa översvämningsskador

i samband med stora översvämningar uppkommer ibland skador på egendom
av olika slag. Dammar brister, vägar förstörs, källarvåningar översvämmas
och hela byggnader raseras, eller flyter bort, för att nämna några exempel.
I en del fall har också hela industrier raserats. Kraftbolagen som äger
vattenregleringsrätten är ofta ovilliga att diskutera ersättningar till dem som
drabbas ekonomiskt, trots att vattenkraftproduktion är mycket lönsam och
mycket väl skulle tåla denna lilla pålaga.

I allmänhet är det samhällets olika instanser som får gå in och täcka de
ekonomiska skadorna, reparera vägar och broar eller återuppbygga en raserad
industri, som i de flesta fall är mycket viktig ur regional synpunkt. Privatpersoner
som drabbas har ytterst små möjligheter att få rimlig ersättning för
skadad eller förlorad egendom. De försäkringar som numera är möjliga att
teckna mot denna typ av skador har också, i den mån denna möjlighet utnyttjas,
mycket höga självrisker.

Privatpersoner drabbas ofta hårt ekonomiskt utan att de har möjlighet att
få ersättning.

En nu aktuell fråga i Värmland kan tjäna som exempel:

Under hösten 1987 drabbades de som bor utmed Klarälven i Värmland
av ytterligare en stor översvämning. Skadeanspråken är nu summerade och
eventuell ersättning från staten är också slutreglerad. Slutresultatet blev följande:
Av anmälda skador på ett belopp som uppgick till 4,8 milj. kr. utgick
ersättning på 660 000 kr., ca 12 % av skadebeloppet ersattes. Detta innebär
att de som bor och verkar inom det översvämmade området fick stå för ca 90
% av kostnaden. Detta förhållande är inte rimligt. Det orättvisa förhållandet
inom detta område bidrager också till att skapa en negativ inställning till vattenkraftproduktion.
I samband med de aviserade prishöjningarna på elkraft
skulle det gå att avsätta en liten del av dessa för att lösa denna även för kraftindustrin
angelägna fråga.

Det skulle gå att konstruera en fond som täcker denna typ av skador, som
finansieras och även eventuellt förvaltas av kraftindustrin. En sådan fond
skulle inte påverka vattenkraftproduktionens vinster märkbart om den blir
rikstäckande, men den skulle vara av mycket stort värde för de drabbade.
Den nu rådande ordningen är inte rimlig. Privatpersoner och samhället, i
olika former, får täcka kostnaderna när de uppstår, medan de som gör de
stora vinsterna inte drabbas alls.

Regeringen bör ta upp förhandlingar med de vattenkraftproducerande
företagen om inrättandet av en riksomfattande fond som ersätter översvämningsskador
efter reglerade vattendrag, med en generös tillämpning. I andra
hand bör lagstiftning aktualiseras.

Denna typ av skadereglering bör också vara ett villkor vid omprövning av
gamla vattendomar och fastställande av nya.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ersättning för skador i samband med översvämningar
efter reglerade vattendrag.

Stockholm den 23 januari 1990

Bo Finnkvist (s) Leo Persson (s)

Mot. 1989/90
Jo915

12