Motion till riksdagen
1989/90:Jo912

av Siw Persson (fp)
Handläggningen av vattenmål

”Att ödelägga natur genom att bygga kraftverk och dammar kan liknas vid
att riva sidor ur en bok och bränna dem för värmens skull. Denna bok är
skriven på ett språk vi i dag bara kan läsa enstaka ord och kortare meningar
av, men där sammanhanget ännu är förborgat. Det är forskningens uppgift
att försöka avkoda det som återstår av denna information, en uppgift som
blivit allt svårare ju fler vattendrag som byggts ut,” har en forskare, specialiserad
på ekologin hos strand- och vattenvegetation längs älvar, naturvärdesbedömning
och biologiska effekter av vattenkraftsutbyggnad, sagt.

De ekologiska frågorna i samband med vattenmål sköts inte på ett tillfredsställande
sätt. Dokumentation av ekologiska förhållanden och naturvärden,
jämte bedömningar av ekologiska förändringar vid planerad vattenkraftsutbyggnad,
görs bara i samband med vissa vattenkraftsobjekt. I många
fall sker utbyggnaden utan att någon nämnvärd dokumentation görs av ekologiska
förhållanden, vare sig före eller efter att beslut om utbyggnad tagits.
Härmed förorsakas vetenskapen oersättliga förluster. Så har skett i exempelvis
Gideälven (Fredrika), Ångermanälven (Vilhelmina-Åsele), Rickleån
(Bygdsiljum-Robertsfors), nya minikraftverk i Norrbotten etc.

I de fall ekologiska undersökningar görs administreras dessa i allt högre
grad av kraftindustrin själv och utförs av konsultbolag, ofta utan större kompetens
i ämnet. Utredningen blir därför i de flesta fall av mycket låg standard
och är ofta tendentiöst hållen. Ett aktuellt fall är Ammerån, där tänkbara
ekologiska konsekvenser av utbyggnad utretts av ett till kraftindustrin knutet
konsultbolag (Hydroconsult) utan eget ekologiskt kunnande. Beträffande
Klippen i Umeälven, ett annat aktuellt projekt, finns inte heller någon
närmare ekologisk information.

En annan anmärkningsvärd sak är att när ekologiska utredningar ska göras
sätts dessa nästan undantagslöst under stor tidspress. Naturligtvis inverkar
även detta menligt på resultaten. Kraftindustrin kan däremot ta god tid
på sig med sina övriga undersökningar. Den förfogar dessutom över en budget
som är enorm jämförd med de små medel (promille av den totala projekteringskostnaden)
som ställs till förfogande för ekologiska arbeten.

Samtidigt kommer ekologiska undersökningar vanligen in i ett mycket
sent skede, då stora belopp redan lagts ner på övrig projektering. I Råneälven
bibehölls på så sätt länge en missuppfattning om att älven inte skulle
förfoga över nämnvärda naturvärden. När en naturdokumentation sent om

sider kom till stånd visade det sig att tidigare, på överflygningar baserade
omdömen, varit klart missvisande. Utbyggnaden avstyrktes och älven införlivades
i naturresurslagen.

Det kan väl ändå inte vara meningen, att vattenmål avgörs utan att ens
grundläggande information om naturförhållanden och naturvärden längs berörda
älvsträckor finns med som underlag för besluten. Detta är ju en förutsättning
för att viktiga miljöintressen ska kunna beaktas. Det borde vara vattendomstolarnas
uppgift att tillse att sådan information tas fram. Men deras
otidsenliga sammansättning, helt utan ekologiskt skolade handläggare, borgar
knappast för att ekologiska intressen tas till vara.

Även om det finns goda utredningar visar sig sällan vattendomstolen kompetent
att begripa dessa. Så skedde i Edängemålet, där vattendomstolen i
sitt yttrande närmast raljerade över de ekologiska värden som påvisats. Inte
heller nämndes i domen att separata och kritiska yttranden över en konsultutredning
lämnats in från fyra oberoende forskare. Det är skrämmande att
en så förlegad miljösyn kan tillåtas genomsyra så viktiga frågor som älvarnas
framtid.

Jag menar att det måste till ordentliga, dokumenterade undersökningar av
ekologiska förhållanden och naturvärden, jämte av ekologiska effekter av
utbyggnad, och sådana skall göras i samband med varje planerat vattenkraftsprojekt.
Dessa ska inte endast beakta någon enskild faktor utan ge en så
bred belysning som möjligt av olika miljöaspekter. Ett sådant förfarande är
en förutsättning för att så välgrundade beslut som möjligt ska kunna fattas.
Samtidigt kan delar av den ekologiska information som går förlorad i och
med eventuell utbyggnad komma den vetenskapliga forskningen till godo.

Låt naturvårdsverket handlägga utredningsverksamheten. Kraftindustrin
ska åläggas att bekosta utredningarna, eftersom det är kraftindustrin som
söker ^byggnadstillstånd. Om projektet kan prövas, ty är det undantaget
enligt naturresurslagen ska bolaget nekas prövning, får Naturvårdsverket
uppgiften att bestämma vilka ekologiska undersökningar som behövs, vilka
som ska utföra dessa och hur mycket pengar som fordras. Det är också viktigt
att den sökande inte har något inflytande över utredningarnas omfattning,
utformning, val av utredare etc. Vikten av opartiska och professionella
utredare kan knappast nog betonas.

En inventeringsverksamhet kan faktiskt sättas i gång så snart ett utbyggnadsintresse
aktualiserats. Konsekvensbedömningar bör dock inte initieras
förrän fullständig utbyggnadsplan föreligger, dvs. i princip sedan ansökan
lämnats in.

Man måste se över vattendomstolarnas kompetens med syfte att öka deras
ekologiska kompetens. Det kan räcka med en person. Eventuellt kan någon
person exempelvis från länsstyrelsens miljövårdsenhet automatiskt kopplas
till domstolen. Detta förfarande är en sorts skyddsnät, då det kan vara en
risk med att bara begära en ”ekolog”, punkt slut, i vattendomstolen. Vad
händer om detta blir ”fel" person? Risken är då lika stor som nu, att konsulter
(ofta ieke-ekologer) knutna till kraftindustrin ges uppdragen att bedöma
naturvärden och ekologiska effekter av en utbyggnad.

Mot. 1989/90
Jo912

6

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hur vattenmål bör bedrivas från naturvårdssynpunkt.

Stockholm den 22 januari 1990

Siw Persson (fp)

Mot. 1989/90
Jo912

7